Att hålla sig varm i kylan

Har sedan länge tänkt att jag skulle skriva ett blogginlägg på detta tema. Men det har aldrig känts särskilt aktuellt denna vinter... tror inte jag haft kallare ridväder än -10 en enda gång! I alla fall är mina ridtäckbyxor fortfarande oanvända för säsongen. Och långa, varma teamjackan plockades fram först i helgen - främst beroende på blåsten. (Och har hittills alltså bara använts tillsammans med vanliga ridbyxor.) Helt otroligt, med tanke på att det är JANUARI nu - och att jag faktiskt bor i Norrbotten!!! 

Men igår bestämde jag att köld-inlägget skulle skrivas idag, oavsett väder. Och i morse visade termometern i Kyrkbyn -18,5 grader! Utan jämförelse den kallaste dagen hittills i vinter! :-O Nästan liite kusligt att jag har sådan makt över SMHI... men det är kanske inte mer än rätt, när de nu har sådan makt över hur min kropp mår?! (Så snart de skickar lågtryck, blåst och oväder så får jag ju mer ont.) 

Trodde annars att förra veckans inköp av dessa vinterstigbyglar skulle innebära att det inte skulle bli någon riktig kyla denna vinter! När jag var (ännu) yngre hade man alltid trästigbyglar på vintern - det var jättebra! Är ju verkligen HELT korkat att sätta fötterna i metallstigbyglar som leder kylan hur bra som helst... En gång när jag frös alldeles våldsamt om ena foten under en ridtur visade det sig faktiskt bero på att skon helt enkelt frusit fast i metallstigbygeln! :-O Men tyvärr verkar trästigbyglar vara HELT ute numera... har faktiskt försökt hitta sådana de senaste 10 åren utan att lyckas! Ungefär lika länge har det funnits stigbyglar i plast, men jag har inte tyckt att det känts så tillförlitligt... det vet man ju hur skört plast kan bli i kyla...

Men så hittade jag ovanstående stigbyglar, som enligt uppgift består av armerad, superstark plast. Dessutom har de en fotplatta som är konstruerad för att ge viss svikt och därmed vara snällare mot fötter och fotleder. Samt smarta reflexer på utsidan. Så jag slog till! Och lovade i samma veva mina ridkompisar att inköpet skulle garantera att det inte blev någon riktig kyla i vinter. Hm...det höll inte ens en vecka... fast -18,5 räknas väl ändå inte som riktig kyla??!

För att fortsätta på temat "att hålla fötterna varma" tänkte jag dela med mig av ett tips som jag fått av ingen mindre än Ola Skinnarmo! Hans lösning för varma tår även i -52 graders kyla på Sydpolen är: först en tunn syntetsocka på foten, sedan en plastpåse över och slutligen en varm yllesocka i skon. Principen bygger på att man m h a påsen förhindrar att yllesockan och skon blir fuktiga innifrån. Jag har testat detta de senaste 4-5 vintrarna (som tur är har jag dock aldrig behövt "syna" det där med -52 grader...!!!) Och det har fungerat bra!

Denna metod har dessutom löst ett problem som jag tidigare haft. Vi som har hästarna inhyrda hos Sylvia har möjlighet att förvara ridkläder och byta om i Josefshallen. Suveränt - särskilt när man åker direkt från jobbet till stallet! Men i o m att det inte är så många plusgrader där inne vintertid hinner skorna inte torka från en dag till nästa, ifall de blivit fuktiga innifrån. Och med skor som är fuktiga redan när man tar dem på sig är det verkligen inte lätt att hålla värmen...  Men nu existerar inte det problemet längre: Skinnarmo-metoden rules!!!

När det gäller att hålla sig varm om resten av kroppen är det förståss lager på lager som gäller. Samt att ALDRIG ha bomull närmast kroppen! Satsa på trosor i microfiber, superunderställ som transporterar bort fukt, ett eller flera värmande mellanlager (beroende på hur kallt det är) och sedan vindtät jacka ytterst. Ullmax har jättefina underställ som verkar klara hur många tvättar som helst! Deras "supersoft" tröja resp korta leggings är tunna, smidiga och varma! För att inte tala om ullfrotte´n, för de riktigt kalla dagarna. Kolla in Ullmax produkter på Midurs hemsida! Men beställ helst via den som har väskan just nu (Katarina Lindgren vet) eftersom ersättningen till Midur blir högre då.

Väldigt mycket värme "läcker" också ut från huvudet. Så om man fryser trots varma kläder är det väldigt effektivt att sätta på sig en mössa. (Eller huva, om jackan har en sådan.) Det är alltså ingen slump att mammor i alla tider uppmanat sina barn att ta på mössan!

Valet av sport-BH förtjänar också att nämnas särskilt - om den ska fungera för ridning på vintern ställs nämligen lite andra krav än vid många andra sporter. I andra sammanhang är det ofta så att man tränar och svettas under en timme eller så, för att sedan ganska direkt duscha och byta om. Men när man ridit är man i regel kvar och pysslar, i stallet och utomhus, någon eller några timmar . Och under den tiden kan man hinna bli VÄLDIGT kall ifall man har en sport-bh som är tillverkad i för tjockt material och därmed tar för lång tid på sig att torka. F f a bör man titta på att materialet under bysten inte är för tjockt!

Och misslyckas allt ovanstående... ja, då återstår kanske bara att ringa Johan, som är utbildad på köldskador.