Riktig kyla önskas!

Mysla här om veckan - med "socker" på! 

Mysla är e Berserkur

När jag kom till stallet idag mötte mig en riktigt obehaglig syn: Sylvias fina Mysla låg helt utsträck och till synes livlös på marken... Jag skyndade mig ut i hagen och hoppades hela tiden att hon skulle reagera när jag närmade mig, men fortfarande när jag kommit fram till henne låg hon helt stilla med slutna ögon... Jag kunde i alla fall höra att hon andades, men det var tunga andetag. Tänk om hon hade kolik?! Jag försökte lyssna mot hennes mage och kunde höra att det bubblade i alla fall. När jag började klappa på henne öppnade hon tillslut ögonen. Jag fortsatte klappa och tillslut lyfte hon huvudet från marken och började göra ansatser att resa sig.

Väl på benen sträckte hon på sig som en katt och gäspade stort flera gånger. Hon hade helt enkelt legat och sovit riktigt djupt! Flyktdjur som alltid ska vara på sin vakt - tala om att hon kände sig trygg i flocken!!! Och inte så bussigt av mig att väcka henne när hon sov så gott... När jag återvände till hagen för att hämta Lára efter att ha bytt om till ridkläder kom Mysla, som vanligt, genast fram till mig. Skönt att hon betedde sig normalt igen! Först då vågade jag riktigt "blåsa faran över". Där i början trodde jag verkligen att jag skulle behöva ringa Sylvia (som är i Thailand) och berätta att Mysla var död... Vilken TUR att hon bara skrämdes!!!

Lára hade rejäla styltor på alla fyra hovarna, när jag tog in henne ur hagen. Det har verkligen varit en ovanlig vinter, med "styltsnö" hela tiden... kan vi inte få lite riktig kyla snart?! Tur att det inte är så länge kvar innan det är dags att sko om Lára, så att hon kan få snösulor. Som det är nu bildas det styltor under varje ridtur, även när vi töltar, så hon halkar titt som tätt... I o m att snön kom så extremsent var det fortfarande lerig barmark när hon skoddes sist, så då var det ju för tidigt att sätta snösulor. Men snart är det dags igen och då hoppas jag att vi halkat färdigt!

Red mot Alviksträsk och värmde upp med trav i lång, låg form resp några galopper. När vi kom bort till sjön tog vi en skrittpaus innan vi vände hemåt igen. Hade egentligen inte tänkt rida samlad skritt idag, men kunde inte låta bli.... Försökte hela tiden för mitt inte öga se Atli rida samlad skritt på Lára, med drivning, förhållningar och STORA eftergifter. När vi efter en låååång sträcka samlad skritt smög iväg i riktigt microtempo i tölt fick jag visserligen påminna om tempot väldigt ofta - men hon hade trevlig längd på halsen och var helt lätt i handen. Och jag tänkte att det här måste väl vara riktig muskelbyggartölt?!

Ville egentligen testa att rida ökat tempo igen, för att se om det verkligen skulle gå lika bra som sist. Men hon halkade ganska mycket, så jag vågade inte gasa på. Kompromissen blev att rida "arbets- till mellantempo" och när jag kom ihåg att göra förhållningarna med hela kroppen töltade hon på en en riktigt trevlig form - och jag kände verkligen hur ryggmusklerna jobbade. Härligt! Kändes som att jag skulle vilja tölta flera mil till!!!

Men nu var vi nästan hemma igen, så vi avrundade med att sträcka ut i trav istället. Man ska ju sluta när man är på topp! Väl i stallet hade Lára inte riktigt ro att äta sitt kraftfoder... hon stod mest och lyssnade spänt efter ljud från hästarna utanför. Jag testade att slå på radion, för att distrahera henne. Och när en U2-låt ljöd ur högtalaren slappnade hon av och åt. Uppenbarligen har hon ju bra musiksmak!