---"än slank han ner i diket!"

På väg till stallet idag möttes jag av denna syn: traktorn som plogade lilla grusvägen (den högra traktorn i bild) hade kört i diket! Och det var en REJÄL dikeskörning, alla fyra hjulen var av vägen! :-O Som synes hade dock en annan traktor kommit till undsättning. När jag passerade höll de på med att (för hand) gräva bort snö framför och på insidan av traktorn i diket. Och först ca 1,5 timme senare kunde de fortsätta med plogningen...

I Mariebäck var ytterligare en traktor i farten: KG skottade för fullt. Och när jag anlände fick jag bistå med att vakta grinden när han skulle köra in ytterligare en rundbal till stoflocken. Som ni ser har hästarna ingen större respekt för traktorn... Och vem ser man längst fram, närmast höbalen, om inte Lára?!

När Lára och jag sedan red ut kunde jag konstatera att snöplogen uppenbarligen fortfarande var kvar där  borta i diket - för fortfarande var bara ena sidan av vägen plogad. På den andra var det ca 1,5 dm nysnö (och säkert det dubbla allra närmast plogkanten.) Kom då på att jag skulle "låna" ett upplägg för ridturen som jag "uppfann" med Feykir. Det var vid ett tillfälle när vägen var helt oplogad och jag misstänkte att plogbilen kunde dyka upp när som helst. Det var minst lika höga plogvallar som nu, vilket innebar att det bara fanns två ställen där man hade en chans att ta sig av vägen: vid Sylvias grannar resp infarten till gamla soptippen. (Nu tar man sig inte över plogvallen vid soptippen heller, men det gjorde man alltså då.)

Utifrån dessa förutsättningar bestämde jag mig för att rida ett antal vändor fram och tillbaka mellan uppfarten till stallet och infarten till gamla soptippen. Det är inte så många kurvor längs sträckan, så man har relativt bra förvarning innan en ev plogbil dyker upp. Och har då förhoppningsvis inte allt för långt till någon av de möjliga "avfarterna".

För att samtidigt maximera träningseffekten av denna ridning valde jag att på vägen bort från stallet träna trav och galopp ute i djupsnön - och på hemvägen utnyttja de hjulspår som fanns uppkörda och tölta i dem. Det hela, som började som en nödlösning, visade sig vara jättebra! Trav och galopp i snö är ju alltid nyttigt. Och även töltträningen blev "maxad"! Med Feykir var det ju så att jag hade problem att aktivera hans bakben tillräckligt för att det skulle bli riktigt bra tölt. Bäst gick det alltid just när vi vänt hemåt igen - då var han motiverad att ta i ordentligt bak och presterade sin bästa tölt. Och när jag nu red kortare intervaller fram och tillbaka hann det ju bli "har just vänt hemåt igen" flera gånger under samma ridtur!

Kan mycket väl tänka mig att detta kan vara ett bra sätt att "döda viljan" om man gör så på fel häst. Men med Feykir var aldrig det problemet, han bara frågade bara lite försynt om jag var säker att vi inte skulle rida hem, men sedan var han genast med på noterna och galopperade glatt bortåt igen. Och med Lára finns inte en chans att döda någon vilja! (Fast just när vi vände frågade hon förståss om jag inte var riktigt klok! Det där med försynt finns inte i hennes vokabulär...!)

Med Lára blev det alltså träning av galoppfattningar och snögalopp på vägen bort från stallet och sedan samlad tölt på vägen tillbaka. Med skrittpauser mellan gjorde vi detta i tre vändor fram och tillbaka och avslutade sedan med att låta henne sträcka ut i trav på "snösidan". En lite längre sekvens samlad skritt kunde jag förståss inte låta bli att klämma in också. Och precis som med Feykir fick tölten varje gång extra laddning av att vi precis vänt hemåt igen!

När vi sedan skrittade in på gården igen hörde jag hur snöplogen passerade nere på vägen. Verkligen skönt att inte behöva träffa på den, vare sig med häst eller bil!!! Men det hade alltså tagit över 1,5 timme för dem att få upp den på vägen igen... (Ja, säkert mer, den hade ju uppenbarligen legat i diket ett tag innan jag passerade, eftersom traktor nr 2 hade hunnit fram.)

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder blev det först en rejäl omgång stretching för matte. Sedan hade jag och Freddan (en av stallkatterna) mysig "quality time"! Den andra katten, Bam-Bam är inte alls av samma sällskapliga sort, men även han gjorde faktiskt några lovar förbi oss och såg nästan ut att överväga att hoppa upp i mitt knä han också.