Varför utsätter man sig egentligen för att ha häst - när man vet att det innebär att man någon dag i framtiden kommer att behöva fatta det svåraste av beslut??? Jag har verkligen undrat den senaste tiden... Men idag fick jag en påminnelse om varför det är värt det: red lektion för Sylvia på Lára och det var verkligen ett riktigt "lyckopiller"!!!
Fast inte helt odramatiskt... damen är ju under igångsättning efter "mammaledighet" och det var första gången på 1,5 år som hon var på en ridbana. Och då måste hon ju stämma av ordentlig ifall hon verkligen MÅSTE gå på volt m m.
Intressant nog verkar hon ha betydligt fler leder än vanliga hästar... hon verkar kunna böja sig åt alla möjliga håll - samtidigt. Det gäller att verkligen rama in henne ordentligt, finns minsta "hål" någonstans så försvinner hon ut där... Men när man lyckas få henne mellan hjälperna är hon så ROLIG att rida!
Och så otroligt ambitiös! När vi började jobba med sidförande ville hon först INTE vara med, så det krävdes en hel del övertalning. Men när hon väl accepterat att det skulle sidföras korsade hon benen så att hon nästan gick ner i spagat - fast tvärt om! Och fort gick det - hon gör helst allt i 180 knyck ifall hon får bestämma. Verkligen en ny situation för mig! Istället för att kämpa för att få hästen att ö h t korsa bak (Feykir och Snarfari) hade jag här fullt sjå att försöka ta ner tempot i skänkelvikningarna...!!! Fanns en klass "ökat tempo skänkelvikning" så skulle Lára dominera totalt!
Som sagt, att rida lektion idag var som att få ett lyckopiller! Nu minns jag varför man vill ha häst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inlägg
6 kommentarer:
Beklagar verkligen sorgen ! När/om du är i nya hästköpar tankar är Örn till salu :) Kram Carro
Vad roligt att du har roligt i stallet igen :) Det är du värd :)
Hej Anna,
gråter igen när jag läser de senaste inläggen och så kommer det fram ett leende när jag läser om dina upplevelser med Lara. Bra att du är stark och envis och går vidare. Trots sorgen är det precis som du skriver; det är därför man vill äga en häst.
Varm kram!
Lale & Geisli
Har också ofta funderat "varför" och har kommit fram till att det bara är beroendeframkallande att äga häst. Har man en gång börjat så är det galet svårt att byta innehåll i dagarna. För det är ju en livsstil detta med hästägande. Kram till dig/Irja
Om du tänker tillbaka på alla underbara stunder du haft med både Feykir och Reykur så behöver du nog inte fundera över om det är värt att ha häst - det är klart att det är! Kämpa vidare nu, du har ju Sylvia och alla andra bakom dig som stöd! :)
/Malin
Ja, ni har ju så rätt allihop! Självklart är det värt det - för alla underbara, lyckliga stunder som man får uppleva med dessa stolta, vackra hästar! Absolut ett sätt att leva - beroendeframkallande är bara förnamnet!
Skicka en kommentar