...för alla tröstande ord via bloggen, mejl och sms!
Oj, vilket stort tomrum Feykir har lämnat efter sig i mitt liv... För första gången på 15 år har jag ingen häst - jag som (i princip) varit i stallet 5 dagar/vecka förutom när jag varit bortrest... Vad gör man när man inte har en häst att pyssla om och rida??? Idag kom jag på mig själv med att tänka: "Jag åker till Feykir i kväll, när det blivit lite svalare." Men så kom jag ihåg att det inte längre finns någon Feykir att åka till... Och det är ju inte bara min vän och roliga ridhäst jag förlorat - utan även min sjukgymnast/personlige tränare...
Snart tror jag ändå att jag ska vara redo att åka till stallet igen... tänker mig att det är ungefär som när man ramlat av och så snabbt som möjligt ska upp i sadeln igen. Väntar jag för länge så är risken att det bara känns jobbigare och jobbigare att åka dit...
Tack igen för all omtanke - det värmer verkligen!!!
.jpg)
Inlägg
5 kommentarer:
Tyckte ändå du tog bort honom för snabbt, han fick fång i var det mars.....
visst tar det tid att läka fång, hästen behöver rörelse i stora hagar med andra hästar som "vallar" honom. Att bli stilla i en liten hage är förödande....vilket denna historia bevisar:(
Nu blir jag riktigt upprörd över ovanstående inlägg.
Man kan inte göra sådana uttalanden utan att ha sett hästen.
Han hade otroligt ont och det är våran uppgift som djurägare att ansvara för att häsarna mår bra och slipper lida.
Vi vill väl alla våra djur väl och ibland måste sådana beslut fattas som inte är roliga för oss men nödvändiga för att undvika onödigt lidande hos djuret.
Måste hålla med Sylvia, vilka idiotiska inlägg ovan. Hur kan man fälla sånna kommenatrer utan att ens träffat hästen. Man måste väl ändå se till hur individen mår, inte gå efter en tidtabell.
Verkligen starkt av dig Anna att kunna se framåt trots att din bästa träningskompis inte finns längre. Kanske du kan hitta en ny vän i framtiden. För ridningen är ju bästa sjukgymnastiken man kan få, eller hur?
Jag har själv gett mig den på att jag ska upp på hästryggen igen, trots förlamade ben. Jag måste bara hitta rätt häst och göra det på.
Jonna
"Käre" Anonym, hade DU velat leva med dessa fångsmärtor i flera månader? jag tvivlar på att du hade klarat det mars till juni ens, nu kan du tack & lov berätta för andra när du har ont & framför allt HUR ont, , det är svårare för en häst att göra. För det andra ska du inte uttala dig om sådant du varken vet nåt om eller har att göra med. Som det går att läsa var avlivning rekommendation av veterinär & ingen lekman. /Emma
Skicka en kommentar