Häst med servostyrning

När jag kom till stallet för att rida Lára hade Sylvia ännu inte hunnit hämta upp hästarna från "nattbetet". Det var lite "pyssel" att få upp båda flockarna, men under tiden hann ösregnet först övergå i duggregn och sedan sluta helt. Visserligen har vi knappt haft något regn i sommar, så det skulle säkert behövas mer, men jag var ju tacksam för uppehållsväder när jag skulle rida!

Efter några pass på ridbanan för repetition av Sylvialektionen tyckte jag det var dags att rida ut igen. Det var roligt att upptäcka hur mycket nytta jag hade av lektionsridningen även när jag red ut! Kunde t ex få henne att sträcka ut framåt-nedåt i "muskelbyggarskritt" flera längre sträckor . Längre för att vara Lára alltså. Har kommit på att jag ska bestämma i förväg hur långt vi ska skritta - t ex förbi tre kraftledningsstolpar. Annars är hon expert på att övertyga en om att man skrittat JÄTTELÄNGE redan efter 15-20 meter!

Vi jobbade även med att länga halsen i tölt och det är betydligt mycket lättare när man rider ut än när man töltar på volt - traven ligger inte alls lika nära. Lyckades även prestera en sträcka ökat tempo tölt, som jag var riktigt nöjd med! Hade henne riktigt samlad innan - och det blev verkligen "drag under galoscherna" när jag bad henne öka. Det är roligt att "känna på" ett högre tempo ibland, även om hon förståss bara orkar korta sträckor ännu.

Det svåraste vi gjorde var samlad skritt - eller kanske man ska säga försök till samlad skritt?! Jag kände bara "Ge mig ett staket att ta stöd mot, eller i alla fall två skänklar till!!!" För multi-gångjärns-Lára ålade sig som en mask och jag hade stora problem att försöka rama in henne... Antar att jag kommer att få jobba MYCKET med det på Atlikursen - och det behöver jag ju verkligen!

Att rida Lára är lite som att köra en bil med mycket känslig servostyrning - det gäller att tänka sig för och ta det lite försiktigt! Jag gjorde denna reflektion när jag på femte försöket tillslut lyckades fatta höger galopp. Hade ställt henne ordentligt åt vänster inför sista fattningen och när jag skulle ställa om till höger igen var det som att hon tänkte vända runt på vägen i galopp! Det är VERKLIGEN lärorikt att rida olika hästar! Visst är det roligt med en egen häst - men man blir också väldigt insnöad på hur just den hästen ska ridas...!

Sadeln är föresten putsad nu - jag bättrade mig faktiskt tillslut! Här kan det kanske passa att citera den skånske författaren Fritiof Nilsson-Piraten (som f ö var god vän till Johans morfar). På hans gravsten på Ravlunda kyrkogård står det: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972." Aldrig för sent att bättra sig m a o!