"Ta ingen skit!!!"

Lára och Hremsa betar (Myslas rumpa i bakgrunden).

Efter sju dagars riduppehåll var det så dags igen! Lára har haft lika många vilodagar, så jag räknade med att det säkert skulle bli lite stök när jag skulle sitta upp... Men först fick jag testa att göra i ordning henne utan att kunna binda upp mellan kedjorna i stallet, för där höll Sylvia och KG på att "skura" med högtryckstvättar. Utanför stalldörren finns en bindring i väggen, men det var tydligt att Lára tyckte att ljudet från vattnet som spolade väggarna i stallet var obehagligt (annars är hon ju inte särskilt rädd av sig) så det kändes inte så lämpligt att binda henne där. Särskilt inte som jag måste binda riktigt kort för att hon inte ska kunna bita mig när jag sadlar... riktigt kort grimskaft skulle INTE vara någon "hit" ifall hon plötsligt fick panik...

Först fick hon stå lös medan jag borstade henne och det var ju inte något problem. Oj, så hon njöt och stod blick stilla! Sedan hittade jag också ett ställe där jag kunde binda henne, en bit från stallet och snart var sadeln på plats också. Hon fick sin paus, för att ilskan skulle hinna lägga sig och sedan var det inga problem att tränsa.

Vi gick till ridbanan - jag har ju mycket att träna på inför Atlikursen till helgen - och som väntat blev det lite trassel när jag skulle sitta upp. Men det räckte faktiskt att ryta till en gång så stod hon stilla sedan. Över förväntan!

Ridpasset börjadet TRÅÅÅÅÅÅKIGT, tyckte Lára, för hon förväntades skritta... En HELT onödig gångart, enligt henne! Men om jag är noga med att hela tiden hålla henne låg i formen så skrittar hon utan att takta - fast fort går det förståss!

Efter att vi sedan "joggat igång" med tölt längs spåret tyckte jag det var dags att rida samlad skritt. Och om skritt i allmänhet är en onödig gångart, enligt Lára, så kan ni ju tänka er vad hon tycker om samlad skritt! Hon förvandlades blixtsnabbt till en ål med hur många bogar och bakdelar som helst - vilka omöjligt kunde hållas på plats med bara en skänkel på varje sida... Och ändå var ju detta rena barnleken jämfört med när jag försökte rida samlad skritt längs vägen, utan hjälp av något staket... Jag är ganska så säker på vad jag kommer att få ägna Atlikursen till, om vi säger så... Men det är ju verkligen inte i onödan i så fall!

Insåg i alla fall efter en stund att det går liiiite lättare ifall jag har mitt huvudfokus på att göra snabba förhållningar på tyglarna - drivningen kan komma lite i andra hand, eftersom hon har så mycket motor i sig själv. Hade börjat i vänster varv och det kanske inte heller var optimalt, eftersom hon allra helst vill skjuta ut högerbogen (även om hon med glädje skjuter ut "alla andra bogar" också förståss...) Tillslut fick vi i alla fall några steg som kunde liknas vid samlad skritt, med eftergift. Som belöning fick hon sträcka ut framåt-nedåt en stund och tog faktiskt chansen att verkligen göra detta. DÅ vet man att hon varit tvungen att jobba!

När jag åter försökte samla henne i skritten gick det lite lättare. Smög iväg i långsam tölt, in på en vänstervolt och jobbade med att hon skulle länga halsen UTAN att gå över i trav. Visst kom det enstaka travsteg här och där... men färre än tidigare och det räckte med en halvhalt för att få tillbaka tölten. När hon sedan som belöning fick sträcka ut framåt nedåt i trav gick det riktigt bra att hålla traven. Fast en gång rullade hon faktiskt över i långsam galopp - frivilligt, på den lilla volten! Sådant imponerar på mig!!!

Efter skrittpaus - började vi om med samlad skritt i höger varv istället. Och sedan tölt på högervolt, vilket gick rätt bra. När jag ville avsluta med trav på samma volt var det lite svårare än i vänstervarvet... hon slog upp i tölt några gånger.... Men när vi hållit traven ett antal varv saktade jag av till skritt som belöning.

När jag använder trav på volt som belöning efter jobb med tölt på volt så funkar det ju faktiskt rätt bra nu. Men på Atlikursen kommer det att bli problem, för han vill alltid att både börjar och slutar ridpasset med trav på volt. Det var problem i början med Feykir också, att få till den där inledande traven på volt innan han var riktigt mjuk i kroppen. Och med Lára blir det istället "racertrav" innan hon hunnit bli lite trött och det är inte lätt att bromsa henne utan att det istället blir tölt... Så när jag tänker efter är det inte säkert att vi kommer att ägna hela kursen åt samlad skritt, vi kanske aldrig tar oss förbi den där första traven... Men hur som helst behöver vi verkligen den där kursen!!!

Skrittade längs spåret som avslutning. Och det märktes att hon var riktigt trött - för hon sträckte tacksamt ut framåt, nedåt samtidigt som hon fortfarande hade rejält tryck i steget. Passade på att rida riktigt många varv i sådan "muskelbyggarskritt" innan jag satt av. Var MKT nöjd med dagens ridpass! Lára var ganska svettig och jag tror det mesta kom av ilskan när människan på ryggen fick för sig något så IDIOTISKT som att det skulle ridas samlad skritt! Då tror jag hon tyckte som Grynet: "Ta ingen skit!!!"