Atlikurs dag 3

Vi flyttar ut bakdelen i skritt på volt.

Idag var det dags att inviga nya sadeln, tränset och grimman. Och sammanfattningsvis kan man säga att alla tre var i största laget... Hade spänt in grimman (en cob) på innersta hålet, men den såg ändå väl tilltagen ut på Láras smäckra huvud... Får kolla på Häst & Fritid till veckan efter deras minsta cob-grimma, det kan ju skilja ganska mycket i storlek mellan olika modeller och märken.

Även tränset, eller rättare sagt nosgrimman var för stor. Vilket förståss lätt skulle kunna åtgärdas m h a en håltång. Men när jag upptäckte detta var det bara några minuter kvar till dess jag skulle rida och då fanns ingen tid att leta fram någon sådan. Bytte därför snabbt till det av Sylvias träns som jag ridit henne på hittills och skyndade ut för att sitta upp. Vet ju aldrig hur lång tid det kommer att ta - om vi ska behöva bråka eller inte. (Men till hennes försvar vill jag påpeka att när jag satt upp för andra lektionen igår var det FEMTE gången i rad som hon INTE bråkade det minsta! Sedan blev det förståss protester i samband med sadelprovningen - vilket ju måste vara hennes värsta mardröm!) Men idag gick det alltså bra igen!




Fick börja lektionen med att värma upp i skritt och trav på volt. Och från första stund vara noga med att rama in på utsidan så att hon aldrig fick en chans att börja "flyta ut". Atli påpekade att jag hela tiden ska vara aktiv - för att få mer och mer lätthet i hästen. Alltså varvade jag mellan att flytta ut bakdelen och att vända in framdelen på volten. "Det viktiga i uppvärmningen är eftergiften" sa Atli.





När det var dags att förbereda för tölt fick jag ut på spåret för att ha stöd av staketet när jag skulle samla skritten. Då är det ju ett håll mindre som bakdelen kan försvinna åt! Samlad skritt är verkligen svårt - men också något som hon väl egentligen aldrig har behövt göra i sitt liv... och när hon dessutom fortfarande är så omusklad så är det förståss jobbigt för henne! Fick göra några övergångar till tölt också innan det var dags för Atli att rida henne. Vid det här laget hade jag även hunnit konstatera att nya sadeln INTE satt bra med det vidare koppjärnet... den halkade bara runt på ryggen av henne... Måste byta tillbaka till det smalare igen - det var ju bara liite för trång och med det tempo som hon verkar tappa övervikten så blir det väl inte så många ridpass innan den är precis lagom. Atli drog åt sadelgjorden några hål - och fick en demonstration av lilla muränans humör... Men jag hann parera med tyglarna så att hon inte lyckades bita honom. Det skulle ju ha varit aaaaaningen pinsamt!



Han red henne både i samlad skritt och tölt. Sedan gjorde han "Atlivändningar" i varje ände av ena kortsidan, först i skritt och sedan i tölt. Därefter var det min tur igen. Jag fick direkt börja göra vändningarna jag också - och det var verkligen suveränt att få ta över så där direkt efter honom! Nu hade Lára förstått vad de gick ut på - och jag kunde med små hjälper vända henne så att hon trampade under sig mer bak och därmed kom till eftergift i nacken. Atli påpekade också att det är lika viktigt för mig att ge eftergift med skänkeln som med tygeln - så snart hon svarar på min vändande skänkel ska jag "låta henne vila från skänkel".





När lektionen avslutades sa Atli att jag egentligen "bara" behöver tänka på två saker: formen och samlingen. När jag värmer upp och "travar av" ska jag BARA tänka på formen - att jag genom böjning kan få henne att länga halsen i alla gångarter. Och under resten av ridpasset ska jag tänka på formen OCH samling. Han konstaterade att när jag uppnått både samling och form ger jag för stora eftergifter och då tappar jag all samling igen... Visserligen måste jag vara snabb med eftergifterna, men jag måste lära mig att göra dem mindre så att jag inte hinner "tappa ut allt".


Hm... det låter ju enkelt när han säger det, men som alltid med ridningen är det verkligen inte "bara"...!!! Men det är väl därför det är så roligt också - för att man hela tiden har så mycket kvar att lära?!


Nya sadeln fick följa med hem igen efter ridpasset, så att vi kan byta tillbaka till det smalare järnet igen. Nosgrimman fixades redan på plats, när vi hade tid att leta fram en håltång. I morgon måndag har jag lovat Lára en vilodag efter kursen. Men bara en - vilodagar är inte riktigt till hennes fördel utan hon behöver verkligen röra på sig mycket!


En tydlig bild av hennes personlighet fick jag i samband med sadelprovningen på lördag. Då hade hon ju först gått två svettiga ridpass på banan. Så när jag satt upp för att provrida sadlarna sa hon först mycket tydligt: "Jag har INTE tänkt gå från gården!!!" Men inställningen svängde direkt när hon insåg att hon skulle få springa - då var hon direkt med på noterna och det blev tölt, trav och galopp i friskt tempo längs vägen! Samma sak båda gångerna. Det är min racer-Lára det!