Feykir utan haremsdamer

Nu är det åter könssegregering i Mariebäck. Hästarna går inte längre på grönbete och därför åter uppdelade i sto- resp vallackflock. Feykir verkade dock inte särskilt bekymrad över det... men när han åt sitt kraftfoder utanför stohagen sedan jag ridit stod Ljufa, Mysla och Tildra på andra sidan staketet och suktade. Och de stod där redan innan jag ställt ut kraftfoder hinken - så det var inte bara maten som drog!

Efter tävlingen kände jag att det var hög tid att "böja igenom" Feykir ordentligt med vanligt tredelat bett. Men eftersom jag varit så risig i kroppen har jag ändå fått rida på halvstången för det mesta - fast mycket i skogen med förhoppningen att ridningen automatiskt blir lösgörande. Idag hade jag bestämt att det var dags både vanligt bett och ridbanan - för att trava på volt. Även om jag inte skulle orka rida så länge så skulle jag förhoppningsvis hinna mjuka upp järnspettet endel i alla fall.

I höger varv gick det jättebra att trava på små volter - men i vänster varv ville han inte alls utan drog iväg utåt så att det blev en jättestor volt resp gick över i tölt när jag lyckades minska volten igen. Börjar han tölta har jag fått lära mig av Sylvia att göra volten ÄNNU mindre och driva ÄNNU mer - för att han tillslut ska inse att det minst jobbiga är att göra det matte vill. Han gjorde några försök att lura mig genom att visserligen söka sig framåt - nedåt och övergå till trav, men samtidigt räta ut kroppen. Den finten har funkat finfint förr - men nu har Sylvia gjort mig uppmärksam på detta så nu fick han inse att inte heller detta knep fungerade.

När volterna i vänster varv började vara hyfsade övergick jag till att växla mellan volterna - för att "ta med mig" lösgjordheten från höger- till vänster volt. Som vanligt var det väldigt effektivt på Feykir - och snart kunde vi rida riktigt små åttor i trav!

Duktiga hästen (och trötta matte) fick en skrittpaus innan vi gjorde lite galoppfattningar också. Sedan avslutade vi ridpasset men något riktigt SVÅRT om ni frågar Feykir: att göra halt. Och då menar jag en vettig halt och inte bara stanna med bakbenen en halvmeter bakom sig... det senare är han däremot expert på! Vi fick jobba med detta på en Sylvialektion i våras och då fick jag, förutom att driva MASSOR med skänklarna även lägga till pisken i halten. Gjorde på samma sätt även nu - och efter en stund mindes han plötsligt vad det handlade om och började göra mycket bättre halter. I brist på ridhusspegel (och i o f s även ridhus) tittade jag på vår skugga för att se hur Feykir placerade bakbenen. När vi gjort ett 10-tal bra halter avbröt jag för dagen. Med bra halter menar jag då att Feykir i alla fall hade bakbenen rakt under kroppen - inte bakom den i alla fall. Men det är en bra bit kvar innan jag kan få honom att trampa under sig i halten. Hur som helst märktes det tydligt att han mycket väl mindes detta från i våras, för han blev inte det minsta hysterisk av att jag petade till med pisken i halten. Det är ju annars hans första reaktion på allt där pisken är inblandad...