Farlige Feykir - som kanske har ont...

Misstänker att Feykir kanske inte är helt OK... När jag i fredags bad honom gå undan för skänkeln och därmed korsa bakbenen reagerade han med att stegra sig. Jag antog då att han hade träningsvärk efter torsdagens Sylvialektion. Men idag hände samma sak igen - och det är INTE likt honom! Vi gör ju denna övning i början av varje ridpass - och det har aldrig förekommit någon sådan här reaktion... Bestämde mig ändå för att skritta runt en stund i terrängen - ifall det ändå är träningsvärk som håller i sig. När vi kom tillbaka upp på vägen satt jag av för att gå hem. Kunde då konstatera att Feykir hade en STOR kvist som fastnat i svansen och släpade efter honom. Det hände några gånger med skimmeln i mitt hjärta också... jag kan intyga att det INTE gick så här lugnt till då!!!

Är det ett monster??? Nej, det är ju bara Feykir! upptäcker stoflocken till sin lättnad. När vi skrittade runt i skogspartiet som angränsar till ett par av hästhagarna höll vi verkligen på att "skrämma skiten ur" de hästar som är på träning hos Sylvia f n. När vi skrittade runt där i skogen hördes plötsligt hur någon av träningshästarna varnade för fara genom att blåsa kraftigt. För att visa dem att det bara var vi red jag fram till en liten glänta där de skulle kunna se oss. Feykir var liiite tveksam först , han hade ju hört den andra hästen varna för fara, men gick ändå dit jag ville efter lite övertalning. Men det hjälpte inte - för när vi kom ut i gläntan vände hästarna och galopperade iväg i full karriär! Även stoflocken, i angränsande hage, smittades av oron och när vi passerade deras hage stod de och kikade fram lite försiktigt mellan träden... Men så snart de såg att det var Feykir lade sig lugnet hos dem.

En bild från hemfärden med färjan över Luleälven. Nu gäller det att få tag i vår equiterapeut och höra om hon kan komma och kolla Feykir. Vill ju verkligen inte rida honom så länge jag inte är säker på att han inte har ont! Det är ju dessutom Atlikurs redan till helgen - tänk om jag inte kan vara med då...