Matte skärper till sig - och Feykir töltar fortare

Visst har det varit alldeles för lite bilder från Vindurtävlingen?! Här är i alla fall en från ärevarvet efter A-finalen i V5. (Den vi fick rida TROTS mattes klantighet och hjärnsläpp i uttagningen på lördagen - TACK VARE att jag skärpte till mig på söndagen och vann B-finalen.)

Precis som igår var det 20 grader i skuggan när jag idag åkte till stallet efter jobbet! Härligt!!! Det blev en kort men intensiv ridtur för Feykir och mig idag. Efter gårdagens töltträning - när vi inte alls fick till det i ökade tempot - har jag analyserat. Och jag blev riktigt arg på mig själv när jag insåg vad som var felet: jag slutar ju RIDA så snart det går lite fortare!!! Men idag skulle jag göra som inför B-finalen på Vindurtävlingen: skärpa till mig och RIDA!

Red upp bakom bommen och började med att galoppera för att få igång Feykirs "dieselmotor". Gjorde sedan övergång från galopp till tölt. Först blev det precis som igår: visserligen lite högre tempo men inte alls bra takt. Men nu såg jag till att göra något åt saken för jag hade insett att jag låter honom bli alldeles för lång. Alltså petade jag först till honom med pisken på vänster bak och gjorde sedan en förhållning för att sedan släppa fram honom igen. I början blev det mycket skutt och hopp, men sedan blev det ändå lite bättre. Fast då var vi redan framme vid vändplanen.

Lät Feykir pusta lite i skritt medan vi "flyttade bogar och bakdelar" hit och dit för skänklarna - han lyssnade riktigt bra!

När vi vände tillbaka hemåt började jag med samlad skritt och sedan en stunds arbetstempo (som jag var riktigt nöjd med - förutom att Feykir fortfarande är alldeles för orolig i formen) innan det var dags att öka tempot igen. Och nu gick det riktigt bra! Kunde rida ganska långa sträckor (för att vara vi) mellan korrigeringarna. Det märktes alldeles övertydligt att vårt problem är att han måste ta i tillräckligt bak - något vi får mer "på köpet" när det är hemväg.

Nästan tillbaka vid gården mötte vi Olivia som var ute och red på Eydir (ja, mamma Sylvia gick förståss bredvid). "Jag har RIKTIG sadel - och glitterspray!!!" meddelade Olivia glatt. Vi vände och följde med dem en stund - det blev en lämplig andhämtningspaus för Feykir. Och jag kunde bara hålla med Olivia när hon så glatt konstaterade: "Det är roligt att rida!!!" Jag råkar veta att hon inom kort kommer att få en egen shetlandsponny - jag tror inte hon kommer att tycka att det är mindre roligt då!!! (Själv vet hon inget ännu - vilken rolig överraskning hon kommer att få!!!)

Feykir och jag vände hemåt igen och hann med en sekvens ökat tempo tölt till - som blev betydligt bättre än gårdagens försök. Feykir kändes någon meter kortare och ett par dm högre fram! Om bara matte skärper till sig och RIDER så blir det ju faktiskt bättre! Och det gäller uppenbarligen BÅDE på tävling och hemma!!!

Innan jag satt av hann vi träna lite halter också. Feykir tycker det är tramsigt - det har ju gått så bra att stanna med bakhovarna bakom kroppen i alla år. Varför börja med något annat nu??? Och då säger jag "bättre sent än aldrig!"