Tidig morgon i stallet

Bara 4 grader i morse vid 06.30 och i Mariebäck var det dimma - effektfullt!

Frukost i vallackflocken. Det är så små flockar nu, när alla verksamhetshästarna flyttat...

Har lyckats få morgonfodringen BÅDE idag och i morgon... Inte helt lätt när medicinen ger rejält med extra "dimma" i huvudet på morgonen... Men när man väl är på plats i stallet är det ju ganska mysigt! Och där behöver inte heller ögonen klara av att fokusera blicken, som den måste när jag sitter framför datorn på jobbet. Tog en tepaus i Josefshallen medan hästarna åt sin frukost. Sedan hade solen jagat bort all dimma och temperaturen hade också stigit till 17 grader!

På torsdag börjar våra veckolektioner för Sylvia, så nu gäller det att vara seriös! Alltså red jag på banan idag. Först massor av skritt-serpentiner (där jag efter en stund kom ihåg att inte bara eftersträva böjning utan även att han verkligen "går fram" i skritten). Sedan trav på små volter, där jag bytte volt ofta för att "ta med mig" lösgjordhet från ena varvet till det andra.

Efter en stund tyckte Feykir att det räckte med böjning i vänstervarvet - han bet tag i bettet, rätade ut sig, monterade järnspett i vänstersidan och drog iväg över ridbanan. Men jag lyckades efter en stund böja hans hals aningen till vänster - då kunde han inte längre vara lika stark och jag kunde göra ett one rein-stop. Sedan verkade han tycka att det var lika bra att ändå göra som matte vill - för det gick alldeles utmärkt att trava på liten volt igen. ÄVEN i vänster varv!

Efter en skrittpaus fortsatte jag travarbetet, men nu på mer "normalstora" volter. Målet var centrerade volter med hästen hela tiden mellan hand och skänkel. TROTS att jag rider islandshäst - där det annars lätt blir "sitta och hålla andan så länge hästen travar". Men jag hade Atlis ord i minnet om att inverka lika mycket på hästen i trav som i tölt. Nu när Feykir inte behövde böja sig fullt lika mycket, eftersom volten var större, var varken gångarten i sig eller formen något större problem. Men det var ju det där med att hålla volten centrerad - och i lika stor hela tiden... Han ville väldigt gärna "rinna iväg" utåt mot staketet, eller också "ramla" inåt. Insåg efter ett tag att voltspårets enorma dragningskraft minskade om vi höll oss närmare mitten på ridbanan. Då kunde vi faktiskt hålla oss på precis samma voltspår varv efter varv - med böjning i innersidan och trevlig form. Vad kan man mer begära?!

Inget mer, kom jag fram till, i alla fall inte på ridbanan. Men bestämde att dagens ridpass skulle få ett litet "PS". Alltså övertalade jag en först något motsträvig Feykir att vi skulle tölta från gården, svänga vänster nere på bilvägen och sedan ta vänster igen vid vallackernas gamla sommarbete för att galoppera tillbaka till gården via kyrkan. Den sista delen, med galopp, tyckte Feykir i alla fall var en bra idé!