Reykur

Den allra, allra vackraste, vitaste hästen töltar nu i Trapalanda... Hans nya matte Anna hade lovat honom att han aldrig skulle behöva lida - att han skulle få sluta sina dagar medan han var vacker och fin. Hon har hållit det löftet. Efter en riktigt bra exemsommar fick han plötsligt stora, variga sår och - inte minst - livsgnistan försvann ur hans ögon... Det var helt enkelt dags.

Jag är bara SÅ tacksam över att Reykur fick så fina sista år hos någon som tyckte så enormt mycket om honom. Och att Anna orkade ta det tuffa beslutet direkt när Reykur själv sa att det var dags. TACK Reykur för alla fantastiska minnen du lämnar efter dig!

Den 17:e juni - islands nationaldag - 1994 kom Reykur in i mitt liv. Då var han fortfarande grå på kroppen, men helsvarta ben. Sommaren innan hade han fått sitt exem och kliat bort all man och svans, så jag hade ingen aning om att det var en riktig "herr Hårfager" jag köpt.

De första två bilderna i detta inlägg har Lena Furberg fotat - hon som även ritar serier i Min Häst (Mulle t ex). Bilden ovan var faktiskt tänkt som framsida just på en Min Häst-tidning. Men förlaget sa nej, med motiveringen "Det syns att tjejen inte är 13 år!" Hm...

Så länge Reykur bodde hos mig hade han exemtäcke på somrarna och var då ganska besvärsfri. Efter några år hade därför hans man och svans växt ut igen. Nu hade han blivit nästan helt vit och med manen som räckte ända ner på frambenen var han verkligen en riktig sagohäst!

Vad krävdes då för att få bli medryttare på sagohästen? Ja, inte bara att man är väldigt duktig på att rida - dessutom måste man vara flygledare med dokumenterad förmåga att behålla lugnet i alla situationer. ÄVEN om det t ex dyker upp en livsfarlig stubbe, en hästätande sten eller att vägen plötsligt visar sig vara asfalterad...!!! Hur man enklast gör en slide stop? Enkelt! Det är bara att rida Reykur i full fart längs en grusväg till det ställe där vägen övergår i asfalt!

Men han förstod också i vilka situationer det gällde att lägga allt vad flyktinstinkt var åt sidan och ta ansvar för sin ryttare. Som när Johan red honom t ex. Allra mest imponerande i den vägen var en gång medan vi bodde uppe i Kiruna. Jag var rejält sjuk men ville ändå försöka rida trots att jag knappt höll mig kvar i sadeln i skritt... Vi passerade tätt förbi en bil där föraren precis då lyckas lägga sig på tutan.... och Reykur fortsätter skritta rakt fram i sakta mak som den mest fantastiska handikappridhäst!

Har SÅ många fantastiska minnen av Reykur... inte minst den häftiga känslan att kunna göra halt från ökad tölt utan att ta i tyglarna! Mycket roligt hade vi också på tävlingsbanorna under åren! Tack vare Reykur red jag bara öppen klass under mina första 10 år som islandshästryttare. En gång lyckades vi t o m slå Elisabeth Särenfors och Grima i V1! (Grima är en av Sveriges högst bedömda fyrgångsston - med bl a 9,5 för galopp och tölt.) På samma tävling lyckades vi även slå Sylvia och hennes dåvarande tävlingshäst Eydir i T1!

Men lika rolig som Reykur var att rida på ridbana och tävling - lika underbar var han i terrängen. Tack vare sin isländska uppväxt fanns inte orden "snubbla" eller "halka" i hans vokabulär. Och han älskade verkligen att ge sig ut i terrängen! Ett av mina finaste minnen är självklart fjällturen den sista sommaren vi hade tillsammans! Och det råder väl ingen tvekan om att han är i sitt esse här??!!

Alla mina tre favoriter med på samma resa! Den här fjällupplevelsen slår t o m besöket på Kinesiska muren, om ni frågar mig!

När Reykur flyttat ner till Örnäs fick han äntligen den uppmärksamhet han förtjänade! Han fick nämligen vara med på Stockholm International Horse Show - och synas i både TV och tidningar! Jag undrar just hur många flaskor pälsglans som gått åt till den manen?! Och hur i all världen de lyckats få spraya hans pannlugg???!!! Han var ju faktiskt skimmel - och en sådan är MYCKET medveten om alla faror i omvärlden. Visste ni t ex att man kan dö av att bli sprayad på med sprayflaska?! ;-) Bilden har Eva Spegel tagit, mamma till hans ryttare på bilden Julia Lindmark, som tagit många SM-medaljer med sin fina Svipur. Men den här gången fick hon t o m rida Reykur!

Här är Feykir och Julia "in action" på Globen - när de illustrerar "Det dekadenta Berlin på 30-talet". De deltog även i luciatåget - och Reykur lyckades då lura till sig ett extra varv inne på arenan genom att helt enkelt hoppa undan från ingången när det var meningen att de skulle rida ut - och sedan helt enkelt fortsätta ett varv till. Helt rätt, tyckte både Eva och jag! Vi var förståss där och nu fick vi ju njuta av vackraste hästen i ett helt varv till!

Sista sommaren Reykur bodde på Örnäs var jag där och hälsade på honom. Här myser vi med blå kammen - Reykurs favorit! Det var mysigt att träffa honom - men fortfarande väldigt känslosamt för mig...

En härlig bild på Reykur från i julas - när han stortrivs i sin hage hos nya matte Anna i Västerås. Det är hon som tagit både denna bild och nästa.

TACK Reykur för alla fina minnen och all glädje du gett både mig och så många andra!

Vad var det första Reykur gjorde när han kom till Trapalanda? Jag vet...!!!

Anna H:s fina avskedsord till Reykur och fler fina bilder hittar ni här:

Ni som läser detta: om ni träffar mig de närmaste veckorna så snälla prata inte om Reykur för det tror jag inte att jag orkar.