Rapport från Feykirs träningsläger (och mitt)

...måste jag verkligen korsa med vänster bak??!! undrar Feykir i collecting-ring. Det är ju så jobbigt!!!

...och sådana jobbiga saker är det enda han får ägna sig åt f n... Har just fått en rapport från Sylvia! Hon jobbar med att han ska ta i bak och samtidigt acceptera bettet. För han vill hela tiden istället vara framtung och lång... ARG blir han också - till skillnad från när hon tränade honom förra året, då accepterade han bara vad hon krävde - men nu blir det vilda protester först en stund! Det fick ju jag erfara också, innan Midurtävlingen när han plötsligt började stegra sig när jag ställde större krav. Det är väl för att han kunnat lura mig genom att fuska så länge - så han har blivit alldels för bekväm...

Men Sylvia sa också att när han tillslut verkligen släpper, då är han jätteduktig och töltar i ren takt, med samling och bärighet. Men hon måste alltså jobba en hel del för att få honom dit. Hon har mest tränat tölten, för hon räknar med att när samlingen fungerar där kommer man att få den "på köpet" i de andra gångarterna.

En dag hade hon galopperat uppför en brant backe och då hade han blivit så jättetrött, så nu har jag fått i uppdrag att rida dit och träna galoppintervaller regelbundet. Förra sommaren red jag till en annan backe och tränade galoppintervaller, en gång i veckan. Men den backen ligger väldigt långt från stallet så det krävdes att jag hade tid att vara ute nästan 2 timmar varje gång. Men den här backen Sylvia tipsade om ligger mycket närmare stallet, så det blir oerhört mycket lättare!

Fast min ridning får vänta ett tag till. Sylvia kommer att fortsätta träna honom även kommande vecka i alla fall. Nästa helg stämmer vi av igen om hon tycker att hon behöver mer tid, eller om det är dags för mig att börja rida lektioner.

Första vintern Feykir bodde i Mariebäck red Sylvia honom en dag/vecka. Men i fortsättningen föreslog hon att vi istället gör så att jag rider ca 3 veckor, sedan tränar hon 5 dagar innan jag rider några veckor igen o s v. Då får hon stämma av med jämna mellanrum hur det utvecklar sig och samtidigt hinner hon ju komma längre med honom om hon rider flera dagar i rad när hon väl rider. Det låter jättebra tycker jag!

När det gäller min egen "träning" d v s stretchingen av bl a höftböjarna, för att ge mig en bättre sits i sadeln, så har jag fått lugna ner mig lite. Som vanligt har jag varit för överambitiös... Den intensivaste stretchingen hittills var i förrgår och jag misstänker att det var anledningen till att jag knappt kunde gå igår. Det som kändes som knivar i bäckenets SI-leder berodde antagligen på att jag belastat dem för mycket vid stretchingen dagen innan. Så idag har jag tagit det mer försiktigt.

Bestämde föresten igår att jag INTE ska äta kortison - i så fall ska jag ha "knivar" i kroppen konstant i flera veckor först. Och det var ju tur, eftersom jag ändå är så radikalt mycket bättre idag. (Kortison har en massa otrevliga biverkningar, nämligen...) Det är detta som hela tiden är svårigheten i min medicinering. Hur jag mår kan variera så oerhört mellan två dagar (eller t o m morgon och kväll samma dag) så om jag testar en ny medicin och blir bättre - beror det då på medicinen eller skulle jag ändå ha blivit bättre?! Allra bäst vore det ju om jag enbart kunde hålla mig till dietist-Maries ordinationer: Earl Grey-te, mörk choklad och en rejäl dos häst! Där kan jag endast tänka mig trevliga biverkningar! :- )