... som jag trott i alla år. (Eller, rättare sagt på järnvägsstationen i Umeå. När jag var liten var jag nämligen övertygad om att jag var född i huset på bilden ovan. Eftersom det såg ut som ett slott - och var annars skulle en prinsessa vara född??!!)
Att jag var född på ett vanligt BB har jag väl förstått för länge sedan, men det var först igår som jag släppte övertygelsen om att jag blivit bortbytt. Beviset för att det skulle vara så har nämligen varit så oerhört övertygande: jag är nämligen den enda som inte tyckt om släktens "nationalrätt" rabarberpaj! (Och i vår släkt menar man därmed inte vilken simpel rabarberpaj som helst, utan moster Ragnhilds variant, där rabarbern täcks av ett knaprigt täcke av havregryn, smör och socker.) Alla älskar den - utom jag. Kan det finnas tydligare bevis på att jag råkat hamna i fel familj? Min 12 år yngre lillasyster kunde t o m baka denna paj innan hon kunde läsa - för jag hade ritat ett recept åt henne!
Men så igår, när vi skulle ha midsommarfrämmande, bestämde jag mig för att ändå laga pajen. För alla andra verkar ju tycka att rabarber är så somrigt. Och jag visste dessutom att våra gäster gillar det väldigt mycket. Och när gästerna väl tagit för sig kunde jag inte gärna stå över, för då kunde de ju tro att jag förgiftat den eller något! Alltså tog jag en liten bit och upptäckte att det var jättegott!!!
Idag ringde jag mina föräldrar för att berätta att jag ändå verkar vara deras barn. Och konstaterade att det är lite lustigt att mina smaklökar gjort en sådan helomvändning. "Det är väl tvåårs-trotsen som äntligen släppt!" trodde mamma...
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar