Malin Baryard och Butterfly Flip förståss!
Jag ser väldigt gärna hästhoppning - sedan 1,5 år tillbaka är det nästan enda gången jag ser på TV - och eftersom det bara sänds kanske 10 ggr/år behöver jag därför inte slösa särskilt mycket tid på TV-tittande längre! (Nyheter m m ser jag hellre på nätet - för då kan jag se dem just när det passar mig!)
Jag gillar också tempot och intensiteten i hockey - när jag växte upp var jag på alla Björklövens hemmamatcher och skrev egna protokoll över varenda utvisning! När "Löven" sedan tog SM-guld hemma insåg jag att bättre än så här blir det inte - och sedan gick jag inte på en hockeymatch på flera år! (Och bättre än så - eller ens i närheten av lika bra - har det ju inte blivit för Björklöven heller... ) När jag flyttade till Luleå för åtta år sedan fick jag åter möjlighet att se elitseriehockey "live" och även om jag inte tycker mig ha tid att gå regelbundet så uppskattar jag det väldigt mycket de få gånger/säsong som jag ändå går på en match.
Sedan jag flyttade till Luleå har jag också haft förmånen att ett par gånger vara med när Plannja Basket vunnit SM-guld inför sveriges bästa basketpublik i Pontushallen här i Luleå. Första gången trodde jag verkligen att taket skulle lyfta - redan innan matchen ens hade börjat!!!
Jag kan också uppskatta den tekniska fotboll som Umeå IK och svenska damlandslaget spelar. Men där går definitivt gränsen när det gäller fotboll!
Malin Moström, tidigare lagkapten både i landslaget och UIK, men som nu tyvärr lagt fotbollsskorna på hyllan. Min idol i fotbollsvärlden!
När jag och Johan gifte oss, i juni 1994, var jag säker på att han var HELT ointresserad av sport. Vi hade ju ändå varit ett par i över 5 år så jag trodde jag visste var jag hade honom. Men bara en kort tid senare skulle hans rätta jag avslöjas, för då började fotbolls-VM...
Plötsligt satt Johan uppe hela nätterna och följde Sveriges matcher på TV tillsammans med likasinnade - och jag bara undrade hur det här hade gått till...?! Nåja, tänkte jag, vi skulle snart åka iväg på bröllopsresa och då skulle det vara slut med den där fotbollen...
Men så fel jag fick! Eftersom vi skulle åka med ett tidigt plan från Arlanda till Nice fick vi flyga ner till Stockholm kvällen innan. Under natten skulle vi få låna Johans brors hus i Knivsta (de var bortresta.) "Låna huset" trodde jag betydde "sova över" - men för Johan betydde det "se på fotboll på natten"... Så jag låg nere i källaren och försökte sova medan Johan satt uppe i TV-rummet och såg Sveriges match. Det gick bra för Sverige - de gjorde många mål - och varje gång sprang Johan nerför trappen till källaren och skrek av glädje!
"Anna - håll ut!!!" tänkte jag sammanbitet. "I morgon åker vi till Nice och då slipper vi fotbollen". Men så enkelt var det ju inte heller, för det fanns förståss TV på hotellrummet... och efter en vecka åkte vi vidare till en stad precis på andra sidan gränsen till Italien. Och jag lärde mig den hårda vägen att fotboll är rätt stort i Italien...
Vissa manliga fotbollsspelare är i alla fall lättare att stå ut med...
Tillslut insåg faktiskt även jag att fotbolls-VM på TV kan vara riktigt trevligt! Men under väldigt speciella förutsättningar: jag vill sitta utomhus på en bar eller restaurang, en riktigt varm sommarkväll vid Medelhavet, mitt i en stor samling glada människor där stämningen är på topp! Så när vi några år senare "råkade" hamna i Spanien mitt under brinnande fotbolls-VM gjorde det inte så mycket. Men i övrigt tycker jag att herrfotboll på TV måste vara världens bästa sömnpiller.
*************
PS: Detta skriver jag sittandes ensam hemma på altanen - medan Johan är på Sundet och ser Sverige spela match i fotbolls-EM tillsammans med likasinnade. Vilken tur att man inte måste göra allt tillsammans bara för att man är gifta! Tänk så tråkigt Johan skulle ha om han alltid måste följa mig till stallet och så tråkigt jag nu skulle ha framför TV:n... DS
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar