Flera bilder på Reykur!

Nu har jag fått 15 nya bilder på Reykur, när han tävlade utanför Stockholm i slutet av maj. Det är förståss bussiga Jenny som skickat dem, hon jobbar på Örnäs (och skulle med andra ord kunna kallas Reykurs kollega - för han jobbar ju också där!) Under tävlingen hade hon som en av sina uppgifter att fota de av Örnäs ridskolehästar som var med - det var faktiskt flera stycken! Flera av dem gick till final också - och duktige Reykur gick till A-final i båda sina grenar! *stolt*












Tycker han ser så härlig ut på bilden ovan - jag vet ju att han gillar att visa upp sig och det syns verkligen på den bilden! Men HUR kan hon rida fyrgången i vänster varv??? Har hon inte fått lära sig att man ska rida i höger varv så att domarna får bländas av hans lååånga man??!! ;- )

En häst som kan tölta i en halvmeter djupsnö, i alla fall när han är på det humöret, kan förståss tölta på en ovalbana också!

I morgon ska jag nog få rida Feykir igen! Tänk att det är hela två veckor sedan sist! Jag har sådan rid-abstinens!!! Sylvia är inte alls "färdig" med honom - han är fortfarande tjurig och arg och gör inget "gratis"... Men när hon jobbat med honom ordentligt kan han tillslut "släppa" och vara riktigt duktig! Men vägen dit är alltså fortfarande lång vid varje ridtur... Igår hade de i alla fall ridit på i lite högre tempo i tölten och det hade funkat hyfsat.

Förhoppningen är att hon ska ha tid att hjälpa mig när jag rider i morgon, på ridbanan eller om vi rider ut tillsammans. Men vi är bortbjudna på lunch och Sylvia hade också en hel del inbokat i morgon... Fast om vi inte lyckas hitta en tid då båda kan får jag kanske bara ge mig ut själv och rida serpentiner i skritt längs vägen samt rida lite galoppintervaller för hans kondis, men hoppa över tölten?! Då får jag ju rida i alla fall!

Hårt arbetande funktionärer

En tävling kräver förståss hårt arbete av en massa personer - både innan och under själva tävlingsdagarna. Ett par av dem fastnade även på bild:

Vår duktiga speaker Malena Sundberg hann med en kort paus i alla fall...

...och här ser ni henne "in action" i speakertornet!

Pia Aho vid collectingring

Midurs ordförande Katarina Lindgren, har ni även kunnat skymta som prisutdelare på några tidigare bilder.

Sylvia var förståss med och tävlade - men hon ingick även i tävlingskommittén.

...och många, många fler - som tyvärr inte fastnade på någon av bild den här gången... men som gjorde ett kanonjobb även de!

Maria och Bogatyr

Här ser min och Feykirs värsta konkurrenter - fast vi inte ens tävlade i samma klasser... Johan tyckte nämligen att det var nästan lika roligt att fota Maria och Bogatyr som att fota oss. Det här är uppenbarligen en häst som tilltalar en (hästointresserad) fotograf!

Fler duktiga ungdomsryttare!

Anna Mattsson tävlar för Midur. Tyvärr hade Johan inte lyckats fota henne till häst... Det här var sista gången hon tävlade sin Leiknir, som precis sålts och ska flytta till Umeå. Anna jobbar hos Sylvia på somrarna och har hjälpt mig endel med Feykir.

Caroline på Gáski, som verkligen är superfräsch! Men 20 år är väl ingen ålder på en gentleman??!! Gáski ägdes tidigare av Fia (Lukkas matte).

Joanna och Idunn, ett av de duktiga ungdomsekipagen som tävlade femgång!!!

Martina och Mósi tävlade femgång och T3.

Alltid lika prydliga Ida Aho, tävlade bl a T2 på Robur.

Mera åskväder!

Eller, rättare sagt, fler bilder tagna strax efter åskvädret här om kvällen.

Häftigt med dubbel regnbåge!

Regnet vräkte verkligen ner från en nästan svart himmel... men sedan slutade regnet lika snabbt som det kommit och snart hade det klarnat upp igen så att solen åter lyste!

Bilderna tagna vid 23-tiden, den 22 juni. (För sörlänningar som undrar kan jag informera om att solen f n går ner 23:42 i Luleå - och upp igen 01:32.)

I går kväll kom en häftig åskskur över Kyrkbyn

... och sedan fotade Johan bl a denna häftiga bild!!!

Sylvia visar hur man INTE rider ärevarv

Dád ville INTE ha någon prisrosett i tränset...

Vilken tur att Sylvia värmde upp kvällen innan genom att slå rekord på Western Farms rodeotjur!

Sylvia hinner t o m prata med publiken när hon dundrar förbi dem!

Hade det varit jag som suttit på Dád hade jag definitivt bara haft en tanke i huvudet: att klamra mig fast med "näbbar och klor"! Men redan i första kurvan tog Sylvia tyglarna i ena handen och började försökta plocka loss prisrosetten med den andra.

Hon lyckades plocka lös rosetten...

...och med rosetten i munnen (!!!) kunde hon sedan stanna hästen på nästa kortsida.

"Och jag som alltid säger till mina elever att de INTE får galoppera på ärevarvet!!!" var Sylvias glada kommentar efteråt...!!!

Sylvia och Dád

Det var verkligen roligt att se Sylvia träna Feykir igår! I de bästa stunderna såg han minst en meter kortare ut än vanligt! Och på slutet töltade han så bra, riktigt samlad. Sylvia sa också att då jobbade han så bra med ryggen att det nästan kändes som att han slängde upp henne någon dm i luften! Synd bara att jag inte lyckades fånga något av detta på bild..

Men istället får ni ytterligare några bilder från Midurtävlingen: idag är temat Sylvia och Dád. Jag kanske skulle visa de här bilderna för Feykir - så att han förstår vad det är vi menar att han ska göra?! ;- )

Sylvia och Dád vann V2 på 5,67...

...och T3 på 5,33 poäng!

Därmed blev de bästa seniorekipage under tävlingarna.

Sylvia är känd för sina kommentarer i olika sammanhang, hon är alltid lika rakt på sak. Och hennes man Janne visade sig spela i samma liga! När vi blev imponerade av Sylvia och Dáds 6,5 från alla domarna på skritten säger Janne: "Var det så bra??? Poängen går väl ända upp till 10??!!"

I natt drömde jag massor om Feykir - det måste ha varit för att jag pratade med Sylvia om honom i går kväll så att abstinensen slog till ordentligt! Men idag "behandlade" jag abstinensen genom att åka till stallet för första gången på en vecka!


Jag gjorde i ordning Feykir och sedan skulle Sylvia rida honom på ridbanan så att jag skulle få se hur hon jobbar med honom och hur långt de kommit på den här veckan.





I början tyckte Sylvia att Feykir var stel (han hade fått två vilodagar efter att ha tränats intensivt) men succesivt blev det bättre och bättre. Takten var inget problem alls! Men det där med samling tycker han är jobbigt... när hon lägger på mer skänkel vill han lägga sig tungt i handen fortfarande. "Han KAN ju allt - det är bara det att han ska vilja och orka!" sa hon.









Sylvia jobbade på och tillslut tyckte hon att han jobbade riktigt bra genom ryggen - men det märktes att det var jättejobbigt för nu flåsade han rejält! Jag försökte fota med mobilkameran (skulle förståss haft en riktig kamera med mig!!!) men visste oftast inte ens om jag hade med ekipaget i sökaren... Men på några bilder var de med i alla fall - ni får hålla till godo!







Det var verkligen lärorikt för mig - dels att hon hela tiden berättade vad hon gjorde och varför. Samt att dessutom SE vad han gör istället för att bara känna. Som avslutning jobbade hon med skritt på små volter och serpentiner. Han böjer på halsen men försöker sedan gå runt med rak kropp...och det går ju inte så bra! Efter några varv åt ena håller böjer han på kroppen och då går det bra, men så snart hon bytte varv så såg det ut som att han skulle välta omkull i de första stegen, innan han insåg att han skulle böja kroppen. Sylvia bytte varv jätteofta - och hela tiden höll ha på att välta i de första stegen! Så när det blir min tur att rida igen framöver ska vi rida mycket serpentiner och små volter i skritt!









Sylvia ska fortsätta träna honom kommande vecka också - sedan får vi se om det är dags för mig eller om hon ska rida mer.


Det var riktigt, riktigt mysigt att få pyssla med hästen idag - tänk att det är en hel vecka sedan sist! Han tyckte också att det var mysigt - i alla fall när jag kliade honom under magen. Då höll han nästan på att krypa ur skinnet! Jag försökte filma med mobilen - men det var lite svårt att både klia och filma samtidigt... så här blev det i alla fall:

Rapport från Feykirs träningsläger (och mitt)

...måste jag verkligen korsa med vänster bak??!! undrar Feykir i collecting-ring. Det är ju så jobbigt!!!

...och sådana jobbiga saker är det enda han får ägna sig åt f n... Har just fått en rapport från Sylvia! Hon jobbar med att han ska ta i bak och samtidigt acceptera bettet. För han vill hela tiden istället vara framtung och lång... ARG blir han också - till skillnad från när hon tränade honom förra året, då accepterade han bara vad hon krävde - men nu blir det vilda protester först en stund! Det fick ju jag erfara också, innan Midurtävlingen när han plötsligt började stegra sig när jag ställde större krav. Det är väl för att han kunnat lura mig genom att fuska så länge - så han har blivit alldels för bekväm...

Men Sylvia sa också att när han tillslut verkligen släpper, då är han jätteduktig och töltar i ren takt, med samling och bärighet. Men hon måste alltså jobba en hel del för att få honom dit. Hon har mest tränat tölten, för hon räknar med att när samlingen fungerar där kommer man att få den "på köpet" i de andra gångarterna.

En dag hade hon galopperat uppför en brant backe och då hade han blivit så jättetrött, så nu har jag fått i uppdrag att rida dit och träna galoppintervaller regelbundet. Förra sommaren red jag till en annan backe och tränade galoppintervaller, en gång i veckan. Men den backen ligger väldigt långt från stallet så det krävdes att jag hade tid att vara ute nästan 2 timmar varje gång. Men den här backen Sylvia tipsade om ligger mycket närmare stallet, så det blir oerhört mycket lättare!

Fast min ridning får vänta ett tag till. Sylvia kommer att fortsätta träna honom även kommande vecka i alla fall. Nästa helg stämmer vi av igen om hon tycker att hon behöver mer tid, eller om det är dags för mig att börja rida lektioner.

Första vintern Feykir bodde i Mariebäck red Sylvia honom en dag/vecka. Men i fortsättningen föreslog hon att vi istället gör så att jag rider ca 3 veckor, sedan tränar hon 5 dagar innan jag rider några veckor igen o s v. Då får hon stämma av med jämna mellanrum hur det utvecklar sig och samtidigt hinner hon ju komma längre med honom om hon rider flera dagar i rad när hon väl rider. Det låter jättebra tycker jag!

När det gäller min egen "träning" d v s stretchingen av bl a höftböjarna, för att ge mig en bättre sits i sadeln, så har jag fått lugna ner mig lite. Som vanligt har jag varit för överambitiös... Den intensivaste stretchingen hittills var i förrgår och jag misstänker att det var anledningen till att jag knappt kunde gå igår. Det som kändes som knivar i bäckenets SI-leder berodde antagligen på att jag belastat dem för mycket vid stretchingen dagen innan. Så idag har jag tagit det mer försiktigt.

Bestämde föresten igår att jag INTE ska äta kortison - i så fall ska jag ha "knivar" i kroppen konstant i flera veckor först. Och det var ju tur, eftersom jag ändå är så radikalt mycket bättre idag. (Kortison har en massa otrevliga biverkningar, nämligen...) Det är detta som hela tiden är svårigheten i min medicinering. Hur jag mår kan variera så oerhört mellan två dagar (eller t o m morgon och kväll samma dag) så om jag testar en ny medicin och blir bättre - beror det då på medicinen eller skulle jag ändå ha blivit bättre?! Allra bäst vore det ju om jag enbart kunde hålla mig till dietist-Maries ordinationer: Earl Grey-te, mörk choklad och en rejäl dos häst! Där kan jag endast tänka mig trevliga biverkningar! :- )

Jag blev inte bortbytt på BB!

... som jag trott i alla år. (Eller, rättare sagt på järnvägsstationen i Umeå. När jag var liten var jag nämligen övertygad om att jag var född i huset på bilden ovan. Eftersom det såg ut som ett slott - och var annars skulle en prinsessa vara född??!!)

Att jag var född på ett vanligt BB har jag väl förstått för länge sedan, men det var först igår som jag släppte övertygelsen om att jag blivit bortbytt. Beviset för att det skulle vara så har nämligen varit så oerhört övertygande: jag är nämligen den enda som inte tyckt om släktens "nationalrätt" rabarberpaj! (Och i vår släkt menar man därmed inte vilken simpel rabarberpaj som helst, utan moster Ragnhilds variant, där rabarbern täcks av ett knaprigt täcke av havregryn, smör och socker.) Alla älskar den - utom jag. Kan det finnas tydligare bevis på att jag råkat hamna i fel familj? Min 12 år yngre lillasyster kunde t o m baka denna paj innan hon kunde läsa - för jag hade ritat ett recept åt henne!

Men så igår, när vi skulle ha midsommarfrämmande, bestämde jag mig för att ändå laga pajen. För alla andra verkar ju tycka att rabarber är så somrigt. Och jag visste dessutom att våra gäster gillar det väldigt mycket. Och när gästerna väl tagit för sig kunde jag inte gärna stå över, för då kunde de ju tro att jag förgiftat den eller något! Alltså tog jag en liten bit och upptäckte att det var jättegott!!!

Idag ringde jag mina föräldrar för att berätta att jag ändå verkar vara deras barn. Och konstaterade att det är lite lustigt att mina smaklökar gjort en sådan helomvändning. "Det är väl tvåårs-trotsen som äntligen släppt!" trodde mamma...

Axa:s produktutvecklare läser tydligen mig blogg...

...för istället för att komma med något eget har de nu lanserat en proteinshake i flaska! Såg den här om dagen i mataffären och den kostade nästan 20 kr för ett par deciliter! Då blir det mycket billigare att göra egen efter mitt recept!!! Jag har inte provsmakat Axa:s plagiat, men kan i alla fall intyga att min är jättegod!

MEN en viktig sak, som jag tror att jag glömde skriva när jag beskrev receptet här i bloggen, är att den blir allra godast om den får några timmar (i kylskåp) på sig. Om jag ska dricka den när jag åker från jobbet till stallet en eftermiddag så gör jag den helst redan kvällen innan. Eller senast samma morgon. Det har med mjölkpulvret att göra.

Fick lära mig knepet av en man som skrivit en bok om mat under fjällvandringar, på temat "våga vägra frystorkat". Han hade knep för att t o m kunna ha färskt kött med sig! Mjölk hade han med i form av mjölkpulver, men betonade att om man skulle använda mjölken en morgon skulle man blanda mjölkpulvret med vatten redan kvällen innan. Och om man skulle ha den på kvällen skulle man blanda redan på morgonen. Eftersom detta gör så mycket för smaken på mjölken. Och detsamma gäller alltså i allra högsta grad när man ska göra en riktigt god proteinmilkshake!

För er som missade receptet - läs inlägget "Från tävlingsexperten" publicerat i slutet av maj!

PS: Över 2000 träffar den senaste månaden!!! TACK än en gång, alla som läser! Det är verkligen fantastiskt att ni är så många!

Grattis midsommar!!!

Läste tidigare en krönika om en midsommarfest för ett antal år sedan där en av deltagarna, en "nysvensk", önskade alla "grattis midsommar!" Övriga närvarande tyckte det var så charmigt att de alla använt det uttrycket sedan dess. Jag gillar det också!

Idag har "någon" tyvärr stuckit en stor kniv i en av mina SI-leder (i bäckenet) och en mindre kniv i den andra. Ja, i alla fall känns det så! Då och då vrider denne "någon" dessutom på de där knivarna... Så jag har hållit en ganska låg profil under dagen kan man säga...

Idag är det annars STORT pådrag här i Kyrkbyn, med det traditionella midsommarfirandet på friluftsmuséet Hägnan som alltid drar väldigt mycket folk. Johan var där ett par timmar med sin foto-kompis Andreas, medan jag var hemma och tog det lugnt. Här kan ni läsa mer och Hägnan och se bilder: http://www.lulea.se/forinvanare/kulturochbibliotek/friluftsmuseethagnanigammelstad.4.6ebed23a109d954a35980006864.html

Sedan har vi haft kompisar här på fika - rabarberpaj och jordgubbar är väl klockrent en midsommarafton?!

I morgon ska jag nog åka och hälsa på Feykir lite, medan Johan jobbar. Eller också blir det utflykt till Reykur-Evas sommarstuga ute vid havet, på Kallaxheden. Men på söndag kväll ska jag i alla fall helt säkert till stallet, för då ska jag kvällsfodra. Det är ju väldigt lämpligt att Sylvia tränar Feykir just nu, när jag har sådana problem med lederna!

Foto-Andreas, som även är läkare, började fundera på om jag skulle prova att äta kortison i tablettform ett tag för att se om det hjälper. Min läkare på reumatologen gav mig kortisonsprutor två gånger för några år sedan. Egentligen ville hon spruta direkt i de smärtande lederna, men eftersom det i mitt fall innebar 10 sprutor i varje hand och 10 i varje fot, o s v och jag är FRUKTANSVÄRT rädd för sprutor så vågade jag helt enkelt inte! Efter lång vånda fick hon tillslut ge mig en "allmän" spruta som skulle sprida sig i kroppen och det hjälpte faktiskt endel. Fast nästa gång hon testade samma sak märktes ingen effekt alls och eftersom kortison inte är att leka med har jag undvikit det sedan dess.

Men Andreas trodde alltså att det kunde vara värt att testa i pillerform eftersom sjukdomen är så aktiv just nu. Jag får ta mig en funderare och diskutera med Johan så får vi se... Just nu - peppar, peppar - verkar det dock som att knivarna inte är lika vassa längre så jag kanske överlever utan kortison ändå...

Edit: nu händer det igen... i vissa inlägg är det helt omöjligt att lägga in radbrytningar!!! Hur många gånger jag än gör detta och sparar så kläms ändå hela texten ihop i ett enda stycke när jag publicerar... MYCKET störande! Ni får ursäkta, men jag har ingen aning om varför det blir så här ibland... Jo, det måste förståss vara att jag råkat trycka på något som tar bort alla radbrytningar och DESSUTOM "förbjuder" nya - men jag har ingen aning om vad det kan vara som jag gjort...

Svenska Handelsbankens snyggaste annons någonsinn!!!

Handelsbanken och sponsring hänger VERKLIGEN inte ihop... men någon (hm...) hade ändå lyckats övertala banken att annonsera i programbladet vid årets Midurtävling för att marknadsföra möjligheten att välja eget motiv på sitt bank- eller kreditkort. Och efter en helt opartisk bedömning (av mig) har den utsetts till Svenska Handelsbankens snyggaste annons någonsin!!! Och vad annars var att vänta - när en så vacker islandshäst är motivet?!

För att ni - kära bloggläsare - inte ska bli totalindoktrinerade tar jag inte med annonstexten utan bara själva bilden. Det är ju dessutom den som är huvudsaken!!!

(Flitiga bloggläsare känner förståss igen bilden från Björkliden, när Johan och jag var där och red under vår sista sommar med Reykur.) För dem som missat de bilderna vill jag rekommendera att leta upp några av de första inläggen i denna blogg - där finns det massor av härliga bilder!!!

Marie och Mósi

När jag nu nyss skrivit om god mat så känns det nära till hands att lägga ut en bild på Marie och Mósi! Marie och jag delade stall förut, när jag hade mina hästar i Gäddvik. Och hon är större matfanatiker än jag (vilket inte vill säga lite!) Hon är dessutom proffs eftersom hon är utbildad dietist. När jag mår riktigt dåligt brukar hon ordinera: mörk choklad, gott te samt en rejäl dos häst. Självklart följer jag en sådan ordination - och visst hjälper det!

Till Midurtävlingen hade Marie investerat i en tävlingskavaj - så här stiliga var hon och Mósi!

Parasympatiskt påslag

Det är en MYCKET belåten bloggare som just satt/lagt sig till rätta i vår solstol där man sitter i vad Johan kallar "hjärtsäng" d v s med fötterna högt. (Det är tydligen vad man gör med t ex hjärtinfarktpatienter för att ge maximal avlastning till hjärtat.)

Jag har dock inte haft någon hjärtinfarkt, men däremot ätit årets första färskpotatis, rostad i ugnen med salt på. MUMS! Man KAN inte vara GI-förespråkare på sommaren - det är HELT omöjligt!!!

Det är verkligen superenkelt att laga också: borsta små färskpotatisar noga, ringla lite rapsolja i en ugnsform, häll i potatisen och skaka om. In i ugnen 225 grader i minst 20 minuter (det beror på storleken på potatisarna, när de ser lite skrynkliga ut är de klara) - skaka om formen då och då. Strö på salt (helst grovsalt) när du tar ut dem ur ugnen och servera t ex till kolgrillad kyckling.

När man avnjutit detta och sedan sätter sig i "hjärtsäng" kan man få sådant parasympatiskt påslag att det snurrar i huvudet!

Jag har väntat sedan i måndags på att Feykir skulle ringa och berätta hur han har det på "träningslägret" med Sylvia. Jag utgår ju ifrån att han hunnit sakna sin matte jättemycket - i alla fall eftersom det går att fuska på alla möjliga sätt så att man inte behöver jobba så hårt när det är hon som sitter i sadeln... Men när det är Sylvia som rider kommer man ju inte undan... Men inte ett endaste livstecken från "min lilla svarta" - och när jag försökte ringa honom (d v s Sylvia) alldeles nyss fick jag inget svar så jag kan inget rapportera.

Från mitt eget "träningsläger" kan jag dock lämna rapporten att jag stretchar och stretchar! Har kommit på ett bra alternativ till "uppvärmning" när jag inte har tid att värma bastu eller ta ett hett bad: jag värmer två risfyllda tygpåsar i micron och låter dem sedan ligga över höftböjarna till dess att jag är riktigt, riktigt varm. Sedan kan/törs jag stretcha ordentligt! Undrar om man kan överanstänga musklerna genom att stretcha för ofta och för mycket...?

Erica och Fjalar

Erica och Fjalar från Peddergården tävlade i T5 och V5. Fjalar tyckte att det var SPÄNNANDE att komma till Peab-travet!!! Han var så upptagen av att spana in allt runt omkring att när vi värmde för uttagningen i V5 (Erica och jag skulle rida samtidigt på banan) så hade han glömt hur man travar... Erica hade nästan gett upp - men strax innan det var dags för oss att gå till collecting-ring gjorde hon ett sista försök - och då travade Fjalar! Stor lycka!!! Sedan travade han inne på ovalen också - duktig kille som visste vad han skulle göra när det verkligen gällde!

Erica och jag väntar på att få rida vår uttagning i V5.

Erica inte bara tävlar själv - hon är "ryttarmamma" också. Här tittar hon på sin dotter Rebecca som tävlade sin Hending i T2 och F2 och blev framgångsrikaste juniorekipage!

Den 17:e juni är en viktig dag!!!

Idag är det Islands nationaldag!

Men den här dagen är väldigt viktig av en helt annan anledning också:

Den här dagen för 13 år sedan kom jag hem till Umeå med Reykur - min första egna häst!!!

Den här bilden tog Lena Furberg (hon som ritar Mulle och en massa andra hästserier - men som även är hästfotograf) när Reykur hade varit min häst bara någon vecka. Titta så mörk han var då!!! (Och ursäkta kvaliteten, jag har fotat av en förstoring, för 1995 hade inte ens ett proffs som hon digitalkamera.) Hon fotade honom framifrån, för att dölja att han bara hade max 1 dm tunn man... sommaren innan hade han fått sommarexem och kliat av både manen och svansen...

Lena fotade även denna bild - som skulle vara framsidan på en Min Häst-tidning. Men bilden gallrades till sist bort av förlaget - "för det syns att tjejen inte är 13 år"...

Så här såg sagohästen ut en vårdag 2001 - året efter att vi hade flyttat till Luleå. På 6 år hade han alltså förvandlats från apelkastad med kolsvarta ben och kort ynklig grå man till den vita sagohästen med den lååånga tjocka manen!!! (Jag har faktiskt ibland fått frågan om han varit hingst eller väldigt sent kastrerad just p g a den härliga manen och svansen. Men så såg han verkligen inte ut när jag köpte honom!)

Här är en senare bild: Anna S och Reykur under en kadrilj på Bodens ridklubb.

Alla vill förståss fota en sagohäst! Här är det Norrbottens Kurirens fotograf som förevigar oss i samband med Midurs första isritt ut till ön Gråsjälören i mars 2005.

Oktober 2005: nu har Feykir flyttat hem till oss i Luleå och här är mina tre favoriter på samma bild!

En 19-årig vildhäst... även denna bild tagen i mars 2006 när Reykur bodde i Gäddvik. Det var en av de där dagarna (nästan alltid på våren) som han plötsligt fick för sig att han var vildhäst igen... Att låta en människa komma i närheten var förenligt med livsfara! Fast han visade gärna upp sig på lagom avstånd!

Det här är också mars 2006 - Eva rider Reykur vid Midurs isritt till Gråsjälören.

December 2006: 20-åriga Reykur har flyttat hemifrån och skaffat ett jobb. Och samtidigt ÄNTLIGEN fått den plats i strålkastarljuset som han så väl förtjänar! Här är Reykur i Globen 2006: på temat "Glitter och glamour i 30-talets dekadenta Berlin".









Maj 2008: En 21-årig ynglig tävlar på Örnäs Öppna, och går till A-final både i fyrgång och tölt!








(Sådana här fräscha ynglingar tävlar förståss ungdomsklass!)