Den som läst mitt blogginlägg från igår undrar antagligen vad det inträffat för underverk med Mariebäcksvägen under det senaste dygnet eftersom jag valt ovanstående rubrik. Men förklaringen är snarare mental än klimatmässig. Det finns ju ett taletsätt: "Det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder" - vilket jag idag försökte omvandla lite till: "det finns inget dåligt ridunderlag det finns bara dåligt planerade ridturer!" Alltså funderade jag på vid vilken sorts träning som det extremt tunga underlaget kunde vara en fördel - och kom fram till att svaret var: vid träning av långsam galopp.
Red mot Avan idag, för första gången på riktigt, riktigt länge. Där är vägen mer kuperad och kanske var det därför som "konsistensen" på vägbanan också var aaaaningen fastare än när jag red mot Alviksträsk igår. Varvade trav med galoppsträckor där jag försökte rida så långsamt som möjligt men ändå behålla galoppen. Då var det ju verkligen ingen nackdel att Feykir nästan sögs fast i leran! I högergaloppen bär han sig betydligt bättre, så där är det lättare att hålla ett lågt tempo. Men bitvis gick det hyfsat i vänstergaloppen också.
Varje gång jag saktade av till skritt försökte Feykir vända hemåt igen, så jag fick förklara för honom att det faktiskt förekommer att man skrittar bortåt på ridturer. Han verkade helt oförstående - vad kunde vara syftet med något så tramsigt?
På hemvägen var det lite svårare att hålla ner tempot förståss. Men jag passade på att rida vänster galopp uppför den längsta, segaste uppförsbacken och då gick det ändå hyfsat långsamt. Men när vi travade kunde inte all blöt lera i världen hindra honom från att satsa mot Solvalla... Ska vi träna långsam trav ute måste det helt enkelt vara på väg bort från stallet!
Det fanns några partier av vägen som fortfarande var isiga och där passade jag på att tölta lite, med BETYDLIGT bättre resultat än igår. Skönt - då är vi inte totalt hopplösa, som det kändes igår, i alla fall!!!
Visserligen skrev jag nyss så hurtigt att det bara gäller att planera ridturen utifrån underlaget. Men jag har ju ändå inte islandshäst för att vara begränsad till de tre grundgångarterna, så jag hoppas att ridunderlaget snart tillåter ridturer med betydligt mer tölt än idag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar