På upptäcksfärd i Alviksträsk!

Jag slutade jobbet till lunch idag och sedan fick Feykir och jag rida ut med Eva och Gabriel. SMHI hade lovat sol på eftermiddagen, men den prognosen höll inte utan det var mulet och lite snöflingor som singlade genom luften. Men de senaste dagarnas isiga vindar hade lagt sig, så det var riktigt skönt ändå!

Feykir får en lite annan roll när Eva rider Gabriel istället för "Sillen". När den sistnämnda är med agerar han och Eva "hare" och Feykir får kämpa för att hinna med. Idag var det istället vi som tog täten och ibland fick stanna och invänta de andra.

Vi tog till höger längs bilvägen och jag beklagade mig över att det är så tråååkigt nu när man inte kan rida längs några skogsvägar! Jag vill att snön ska smälta bort SNABBT så att vi åter får fler alternativ än höger eller vänster längs bilvägen! När vi kom till korsningen vid Bälingeträsket hade vi i o f s en valmöjlighet till. Men åt båda hållen hade jag ju ridit hur ofta som helst... När jag vill rida en kortare sväng så tar jag till höger mot byn och när jag vill rida längre tar jag vänster "mot stan". Men så kom vi på att ingen av oss hade ridit särskilt långt in i byn, utan vi brukar alltid vända tillbaka ganska snart. Alltså fanns det faktiskt en möjlighet att utforska det okända - genom att rida genom byn till vägens slut! (Jag hade nyligen sett på en karta att den tar slut bortanför Alviksträsk, fast det var en väldigt dåligt karta så jag hade ingen aning om hur långt det kunde vara.)

Alltså kastade vi oss ut i det okända, red genom byn och fortsatte längs vägen, hann varva skritt, trav, tölt och galopp (samt bli passerade av en traktor med snökedjor, utan att tappa fattningen) innan vi kom till en skylt "Här slutar allmän väg". Båda konstaterade att det verkade vara en skogsväg som fortsatte ännu längre, även om den inte var upplogad nu. Alltså kan det finnas anledning att återvända för att utforska detta "vita fält" ytterligare när snön har smält bort!

När vi vände hemåt mötte vi traktorn med de skramlande snökedjorna ännu en gång, men det gick lika bra nu. (Feykir fick dessutom gömma sig bakom trygge Gabriel.) Vi hann med mer av alla gångarterna innan vi var tillbaka i stallet efter nästan 1,5 timmes ridning. Nyttigast för Feykir var nog de långa galopperna, som gick relativt långsamt nu när Sillen inte var med. Galoppera långsamt är SVÅRT tycker min pålle! På hemvägen passade vi även på att ta en liten omväg förbi ett nytt timmerupplag som jag och Feykir inte passerat tidigare. Det underlättar verkligen för honom att få "moraliskt stöd" av en annan häst - då brukar han redan första gången passera även stora, potentiellt otäcka saker utan problem. Och redan nästa gång är det inget problem även om vi rider själva. Om han däremot måste passera ensam första gången brukar det bli så spännande att det sedan tar minst 4-5 gånger innan han kan gå förbi helt avslappnat. Fast i detta fall var vi tvungna att fortsätta förbi uppfarten till stallet kanske 100 meter, vilket naturligtvis gjorde att Feykir nästan hann dö av svält på kuppen... ;- )

När hästarna fått kraftfoder lunchfodrade vi i hagarna innan vi åkte hemåt. Eva kanske aaaningen stressad eftersom hon skulle med tåget till Stockholm om bara drygt 1 timme... (Fast det är inte så lätt att stressa upp en flygledare...) Att hon ändå klämde in en lång ridtur med mig och Feykir idag tycker jag visar på att tjejen vet vad man ska prioritera! För mig kändes det särskilt bra att Feykir hade fått jobba sig så rejält svettig, eftersom han får ytterligare en vilodag i morgon.