Missat en bra bild...

Tidigare i veckan har det varit mulet och dimmigt inne i Luleå, men strålande sol i Mariebäck. När jag idag åkte från ett mulet Luleå räknade jag därför med att få soligt ridväder - men istället snöade det t o m när jag kom till stallet! I natt fick vi faktiskt minst 5 cm snö hemma också... Fast i Kiruna fick jag lära mig att snö så här års INTE är ett bakslag utan faktiskt tvärt om, för "nysnön äter upp gamm´snön" som de sa. D v s nysnön luckrar upp skaren och gör därför att det blir snöfritt snabbare än om det inte snöar!




Bild från Storbrändöfjärden, långfredag -08.

Här om dagen missade jag att fota en riktigt rolig bild... Som vanligt så här års stod jag ute i hagen och borstade Feykir (en gammal vana från Reykur-åren - han blev irriterad i luftrören vid pälsfällningen på våren). Först gick jag över honom ett varv med taggiga sidan på en svettskrapa. När jag sedan skulle byta till "mirakelskrapan" från Lillhästen var den borta... och när jag tittade mig omkring fick jag se att Feykir stod med den i munnen! Jag lirkade lite för att han skulle släppa den, men han bet fast hårt! Så kom jag på att jag borde ta en bild - det skulle ju vara kul marknadsföring till Lillhästens hemsida: "Även hästarna gillar vår mirakelskrapa!" eller något i den stilen. Fast jag hade råkat lägga kameran i samma jackficka som jag har mitt "hämta i hagen-godis" - så direkt jag satte handen mot fickan släppte Feykir skrapan och förväntade sig att få något gott... Alla försök att få honom att ta skrapan i munnen igen misslyckades förståss. Typiskt, när jag t o m hade en riktig kamera och inte bara mobilen, så det hade blivit bra kvalitet på bilden också!

Även idag borstade jag i hagen, medan Feykir åt det sista av sitt lunchhö, innan jag tog in honom i stallet för att sadla och tränsa. Sedan red vi ut längs bilvägen bort till Alviksträsk. Jobbade enligt "Ia-metoden" med avslappning genom att få honom att söka sig nedåt, för att motverka monster i dikeskanterna. Varvade öppna och sidförande - och skrittade faktiskt drygt 20 minuter innan vi började höja tempot. Det var MYCKET för att vara vi - och i vårt tidigare liv skulle Feykir ha hunnit kasta sig MÅNGA gånger för att undkomma livsfarligheter på den tiden. Men nu blev det bara några mindre reaktioner. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: "Ia for President!!!"

När vi gick över till tölt fortsatte vi att rida öppna i ett långsamt tempo. När vi kom till backen upp mot Alviksträsk skulle vi galoppera men just vid fattningen blev Feykir skrämd av en JÄTTESTOR fågel (alltså, minst lika stor som en talgoxe!!!) så det blev korsgalopp... Fast vid andra försöket blev det galopp i alla fall.


Här är det också galopp - fast det är förståss ännu en bild från långfredag.

På hemvägen försökte jag rida öppna i trav istället, men det var ju inte alldeles lätt... När det gäller gångarten trav så tycker Feykir att man antingen ska fatta galopp efter max fem travsteg, eller också ska man utmana Stavs Move It och satsa mot Solvalla... På kursen i helgen sa Atli att jag inte skulle försöka bromsa Feykir med tyglarna, för då går han ju bara över i tölt, utan ta in honom på en volt för att ta ner tempot. Men det är ju inte så lätt längs en bilväg... Men jag drog mig till minnes en sak jag läst på Ia och Dennis hemsida, om travträning: "först tempot, sedan formen, sedan gångarten". Om man t ex försöker rida trav på volt och hästen töltar så ska man strunta i gångarten och fokusera på att själv bestämma både tempot och hästens form. Samt att den går på den volt jag valt. När allt detta väl fungerar så kommer hästen också att trava! Tänkte att denna devis borde fungera även längs vägen, så jag fokuserade på att rida lågsamt och i öppna, med ledande tygeltag och stooora eftergifter så att han blev helt lös i innersidan. Tillslut kom också traven, även om vi då nästan var hemma igen... Men då kändes han verkligen riktigt lösgjord!

I morgon får jag vara lite smartare och träna trav på vägen bort från stallet, då borde det vara lite lättare att hålla nere tempot än när vi är på hemväg! Med Reykur fungerade det inte att trava i början av ett ridpass, för då var han sedan framtung under resten av passet. (I alla fall klarade inte jag av att få honom att bära sig på med bakdelen sedan.) Men när jag tänker efter så tror jag inte alls att det borde vara något problem med Feykir, det är nog bara av gammal vana jag fortfarande lägger traven på slutet. (Dessutom har Atli tidigare sagt att det "inte varit lönt" att rida trav på Feykir förrän han varit tillräckligt lösgjord i tölten. Fast nu i helgen fick vi även trava i början av en lektion, så uppenbarligen har vi passerat det stadiet nu.)