Nu ar det var!!!

Skriver visserligen detta inlagg fran Egypten, men maste bara papeka att innan vi akte hade varen kommit till Lulea!!! Da hade namligen storspovarna anlant till angen nedanfor vart hus! Som fodd och uppvuxen i Vasterbotten uppskattar jag detta vartecken extra mycket (Storspoven ar Vasterbottens landskapsfagel) och jag ar jatteglad at att dessa faglar varje ar tillbringar varen pa var ang och grasmatta!

Har ar en varbild fran Egypten ocksa! Fler bilder finns i var resedagbok / se foregaende inlagg.

Tävlingsförberedelserna har börjat!

Steg 1 i mina tävlingsförberedelser inleds idag: vi åker till Egypten för att "värmebehandla" mina leder så att jag orkar rida och rida och rida när vi kommer hem!

Vill ni läsa om våra upplevelser i Egypten kan ni gå in på www.resedagboken.se och ange "JohanAnna" som resenär.

Nu har livet fått en mening igen!

Efter att ha vilat större delen av dagen piggnade jag till efter middagen och åkte till Feykir - för första gången på ÅTTA dagar!!! Så härligt det var att få träffa min fina häst igen!!! Passade på att gosa lite med honom innan ridturen - för det är bara då han har tid att vara sällskapshäst. Efteråt är det först bara MAT som gäller - det handlar om sekunder om han inte ska svälta ihjäl! Och när maten sedan är uppäten har han så väldigt bråttom ut till sin flock i hagen igen. Men innan ridturen kan han ha tid att gosa med matte.

Red på ridbanan och även där märktes det att Feykir samlat på sig massor av överskottsenergi. Först skulle han absolut inte gå i närheten av ena kortsidan... Jag är ju inte direkt i form så jag kände att jag behövde lösa det på enklaste, snabbaste sättet - d v s jag hoppade av och gick med honom förbi det farliga stället. Då försvann uppenbarligen livsfaran direkt, för han slappnade av och följde mig hur tryggt som helst! Satt upp igen och började lösgöra i skritt. Två gånger kastade sig Feykir iväg i full karriär (fråga inte mig vad han såg eller hörde) men sedan skärpte han till sig. När vi började tölta lite på volt försökte han busa endel också, men efter några bestämda "NEJ!" från matte ägnade han sig i forsättningen åt arbete istället.

Både i skritten och tölten red vi mycket sidförande och det funkade bra! Gjorde lite övergångar: halt - rygga - lååångsam skritt - tölt - halt... för att få mer samling och sedan testade jag lite tempoväxlingar. Det tog inte lång tid för mig att komma fram till vilket varv jag vill rida tempoväxlingarna i när vi tävlar - det är inte samma varv som förra året. Fyrgången ska vi däremot rida i samma varv som förut. Intressant va´?!

Efter ridturen fick Feykir lite, lite betfor och mineraler innan han fick gå ut till de andra och äta kvällshö. Då hade jag dessutom förklarat för honom att jag blir borta över en vecka igen - men att jag lovar att längta jättemycket! Och när jag kommer hem igen - efter värmebehandlingen i Egypten - är jag förhoppningsvis i toppform så då ska vi rida och rida och rida!

Nu har jag precis skickat iväg anmälan till vårens första tävling: Vindurs regionala i Raggvaldsträsk.

Det finns ändå hopp om livet!

Jag ska nog kanske inte sälja Feykir och sluta med ridning ändå - nu i kväll börjar jag känna mig lite bättre, både i kroppen och sinnet! Och nyss ringde Eva och piggade upp mig ytterligare: hon hade nämligen hälsningar från min häst!

Eva och Emelie hade åkt till Mariebäck idag bara för att få vara i stallet och klappa lite hästar. Väl där hade de ägnat 55 minuter till att borsta Feykir!!! De blev mer och mer lurviga själva och undrade om han kanske skulle förvandlas till pälslös nakenhäst tillslut, men när de var klara såg han lika lurvig ut som innan de börjat. Fast han var väldigt mycket renare förståss!

Sedan hade de gått en promenad med honom också, ner på bilvägen. Emelie fick prova att springa lite långsamt med honom och han travade så snällt bredvid henne. Sedan tog Eva över grimskaftet för att låta honom springa lite fortare och då blev han VÄLDIGT upplivad: kråmade sig och gjorde en massa bocksprång! Först tyckte Eva att det var roligt att han verkade ha så kul, men så kom hon på att hon kanske lärde honom något dumt... Det är ju inte så bra om han bara bockar och busar vid nästa veterinärbesiktning... så då promenerade de lugnt hem igen.

Det var roligt att få en liten hälsning från Feykir och höra att några förbarmat sig över honom! Jag hoppas verkligen att jag orkar rida i morgon! Jag måste ju försöka lista ut vilket varv jag ska anmäla i tölten... Anmälan måste jag skicka senast i morgon kväll eftersom vi åker till Egypten i övermorgon. Så sent som i morse hade jag tänkt strunta i att anmäla mig... men nu är det som sagt hopp om livet och det vore ju synd att missa en tävling som motsvarar halva vår tävlingssäsong!

Inlägg nr 300!

...i den här "nya" versionen av bloggen! Det hade ju varit trevligt att fira en sådan höjdpunkt med att berätta en massa intressant om Feykir. Men p g a skröpplig hälsa har jag faktiskt inte varit till stallet sedan i söndags... I går hade jag "sjuknärvaro" på jobbet, men det var verkligen ingen höjdare så idag har jag varit hemma igen. Tur att vi åker till Egypten nästa vecka - jag är i akut behov av "värmebehandling" om jag ska kunna träna Feykir och sedan vara med på de två tävlingar som är hela vår "försommarsäsong": Vindurs resp Midurs tävlingar med två veckors mellanrum. (Sedan har vi en "höstsäsong" också med två tävlingar till. Det gäller att toppa formen vid rätt tillfälle när man har så extremt korta tävlingssäsonger!)

När det gäller Midurs invigningstävling så är det jättekul att den genomförs som en del av den stora hästveckan i Boden! Bl a kommer det att vara en mässa på travet just under vår tävlingshelg. Och ryttarmiddagen blir på Western Farm - med uppträdande av "Idol-Marcus"! Från att bara ha kunnat ordna inofficiella tävlingar kan vi nu med godkänd banan t o m ha regional tävling godkänd för SM-kval. Tala om standardhöjning på ALLA områden! Kul också att Malin S (som ju nästan hör till Team Lillhästen) blir en av domarna!

Vill avslutningsvis passa på att skicka ett stort GRATTIS till Anna S i teamet som blivit "mormor" i dagarna. Klappa Rapsodi och lille Axel från mig!

Fler bilder från ovalen på Bodentravet

Har tyvärr haft en riktigt dåligt natt så jag har legat hemma och sovit idag istället för att vara på jobbet... (Tur att vi snart åker till värmen i Egypten!!!) Får komma till varmvattenbassängen snart men jag hinner lägga in lite fler bilder från gårdagen först:

Feykir och jag spanar in ovalbanan.

Många ville provrida ovalen!

Lotta och Nasi, Kristin och Funi, Erica och Lettir

Anna S och Kolskeggur, jag och Feykir

Erica och vackre Lettir igen!






Feykir är inte riktigt lika speedad längre.







Feykir har äntligen lugnat ner sig.




"Marres" vackra häst - som jag tyvärr glömt namnet på...

Så här glada är vi för ovalbanan!!!

Premiär på Midurs ovalbana på Bodentravet!!!

Från vänster: jag och Feykir, Anna S och Kolskeggur, Fia och Lukka.

Idag fick vi äntligen se Bodentravets ovalbana med egna ögon - och kunde konstatera att det nu faktiskt finns TVÅ ovalbanor i Midur land (förutom i Boden även Tranmyrbanan i Ersnäs) hur otroligt det än känns!!! Många Miduriter och ett 15-tal hästar hade slutit upp denna historiska dag. Vi fick ställa hästarna i ett av gäststallen medan vi hade informationsmöte i den fina fikalokal som heter "Gustavs loge" med härlig utsikt över anläggningen i o m att den ligger en trappa upp. Midurs ordförande, Katarina, berättade om anläggningen och villkoren under vilka vi får nyttja den. (Till att börja med får Midurmedlemmar som löst anläggningskort använda banan onsdagkvällar och söndageftermiddagar. Då har vi även tillgång till gäststallar inkl spolspiltor.) Vi andra satt mest och gapade och hade svårt att tro att detta var sant! Midur får förståss betala endel för att vi ska få tillgång till detta, men i istället behöver vi inte hyra in oss hos Bodens ridklubb när vi ska ha tävling.

Sedan var det dags att provrida banan! Vi var alla MYCKET förväntansfulla - och det var även Feykir som stegade iväg med stora, snabba kliv när jag suttit upp. "Böjde och bände" lite först men sedan red vi till ovalen, som ligger innanför själva travbanan. Feykir var väldigt speedad - hade stora problem att hålla honom i skritt till att börja med. När jag sedan övergick i tölt blev det ändå mest galopp längs långsidorna... Det kändes som att han hade max 1 % av sin uppmärksamhet på mig... Jag ville ju rida tempoväxlingar för att ta reda på vilket varv jag ska anmäla oss i, men jag fick alltså snarare kämpa för att han inte bara skulle rusa runt som en galning!

Hysterisk Feykir i farten!

Nåja, i slutet var han liiite mindre speedad i alla fall... men hela tiden kändes han väldigt framtung - något jag dock skyller på den väldigt tunga och blöta banan som precis tinat fram under snön.

Till tävlingen hinner ju banan torka upp i alla fall! Innan dess ska de bygga staket runt den också. Midur har dessutom fått sponsorer till fem domarkurer! Och sekretariatet kommer att sitta i ett litet torn alldeles vid banan - de kommer verkligen att ha kanonutsikt!

Avslutade med att rida lite på själva travbanan, där underlaget var riktigt fast och fint. Men den är så oerhört bred så det gick inte att jämföra med en oval - så jag blev tyvärr inte det minsta klokare på om jag ska rida höger eller vänster varv i tölten... Feykir var rejält svettig och flåsig efter denna hysteriska ridtur så jag promenerade med honom runt de olika stallarna innan vi lastade för att åka hem.

Fotomodell-Anna poserar med en travhäst. När bilden togs hade jag ingen aning om hur riskfyllt fotomodellande kan vara... Men strax efteråt gjorde hästen ett helt oväntat utfall och bet Fia i armen!

Så här glada var Fia och jag när vi åkte hem från premiären på Bodentravs-ovalen!

Tillbaka i Mariebäck hade jag väldiga problem när jag skulle parkera hästtransporten... Det var fortfarande rejält med (blöt) snö på planen framför kyrkan där jag får parkera och det var därför för trångt för att köra runt. Och när jag skulle backa och vända så fanns inte tillräckligt med utrymme för att räta ut ekipaget... tillslut stod släpet på tvären bakom bilen! Höll faktiskt på att köra fast i djup snö trots fyrhjulsdriften! Men efter minst en halvtimmas trixande då jag körde fram resp backade någon enstaka meter i taget stod tillslut släpet ändå där det skulle och jag fick uppmuntrande tillrop av Fia för att jag tillslut fixat det.

(Johan var med i Boden och fotade flera hundra bilder! När jag har hunnit gå igenom dem alla kommer det fler i bloggen!)

"Walk on top"

Jag läääängtar verkligen till värmen i Egypten! Tur att det bara är drygt en vecka till dess vi ska åka för jag minns inte när jag sist fick sova ordentligt... Först tar det jättelång tid att somna på kvällen för att det gör ont och sedan vaknar jag redan vid 04 för att det gör ont...

Vid lunchtid hade jag i alla fall fått igång kroppen tillräckligt för att åka till stallet - jag skulle nämligen lunchfodra. Borstade först Feykir i hagen och även idag rev mirakeltrasan lös stora, stora tussar vinterpäls. Kom sedan fram till att jag skulle orka rida en liten stund i alla fall, i det härliga, soliga vädret.

Valde att rida på ridbanan och började med att träna "korsa bakbenen" från marken. Sedan skrittade vi igång med halter, volter och skänkelvikningar. Feykir var mycket trevlig att rida idag - jag behövde nästan bara tänka vad jag ville så lydde han! Skänkelvikningarna kändes verkligen ovanligt bra! (Många gånger tror jag också att jag gör alldeles för mycket när jag rider...med den felaktiga uppfattningen att jag därför ska var tydligare. Men de minsta signalerna är nog egentligen de tydligaste!)

Travade på volt och sedan gjorde vi galoppfattningar från skritt några gånger i båda varven - gick mkt bra! När han sedan gjorde några trevliga skänkelvikningar till var jag nöjd och avslutade för dagen. Man ska ju sluta medan man är på topp!

Skulle lunchfodra efter ridningen, men det visade sig att det skulle vara en turridning som jag inte hade vetat om och tjejerna som skulle hålla den lovade att fodra istället. Skönt eftersom jag har så ont idag! Hoppas jag mår bättre i morgon - då blir det premiärridning på Midurs ovalbanan på Bodentravet!!! Det känns så otroligt - jag vill se den med egna ögon innan jag vågar tro att den finns!

Tidningskrönika och webbdito

Läste något intressant om hästarnas hörsel, i senaste numret av Ridsport. Jag fick för många år sedan höra att förklaringen till att många hästar blir rädda när det kommer en snöskoter är att hästarna hör ett mycket skarpt ljud från skotermotorn, som människans öron inte kan uppfatta. När jag nu läste i Ridsport fick jag lära mig att när det mänskliga örat kan uppfatta ljud med frekvens upp till 20 kHz så kan hästarna upp till 38 kHz, så de kan även höra ultraljud. En oväntad, kraftig reaktion från hästen kan alltså bero på att den hör ett ljud som vi inte hör.

Ett intressant exempel i artikeln på sådana högfrekventa ljud är vibrerande vägskyltar. Jag har aldrig reflekterat över att det skulle kunna komma ljud från dem! Men den senaste tiden har Feykir reagerat när vi närmat oss en tillfälligt uppsatt vägarbetsskylt längs vägen till Alviksträsk. Första gången trodde jag det var åsynen av skylten, som inte funnits där tidigare, som fick honom att reagera. Men jag har verkligen undrat varför han fortsätter att reagera även nu när den inte längre är någon överraskning... Men den står på ett öppet och väldigt blåsigt område, där vinden kan få fart längs hela Bälingeträsket. Dessutom är den provisoriskt ditplacerad för några veckor sedan och eftersom det fortfarande är tjäle i marken är den antagligen inte särskilt fast förankrad heller. Så att den skulle kunna vibrera när det blåser ordentligt verkar ju inte alls otroligt. Feykir kanske borde ha hörselskydd när vi ska passera i fortsättningen?!

En liten notis från webben måste jag också ta med: Rubriken löd "Häst stoppad på sjukhus" och det visade sig handla om Storbritannien, där några anhöriga till en patient ville pigga upp denne genom att ta hästen till sjukhuset. Men hästen blev avvisad av personalen. Låter ju ganska logiskt, eller hur?! (Alltså BÅDE att patienten skulle ha blivit uppiggad av att få träffa sin häst - om jag hade legat på sjukhus hade jag definitivt längtat efter Feykir! OCH att personalen skulle sätta stopp - av allergiskäl kan man ju tyvärr inte tillåta hästar på sjukhus.) MEN det extra intressanta i detta fall var att hästen hunnit upp till tredje våningen innan någon ingrep! Underbar historia tycker jag!

Om jag blir inlagt någon gång kommer jag definitivt be Johan att smuggla in Feykir! Och eftersom han jobbar på sjukhuset borde han väl känna till något smart sätt att ta in en liten svart islänning utan att någon märker det - eller hur?! ;- ) Chansen att det skulle vara genomförbart måste dessutom ha ökat markant sedan jag bytte häst. Tror att Feykir utan att tveka skulle följa med in i en sjukhushiss! Reykur däremot, skulle knappast frivilligt kliva över den där smala springan i golvet utanför hissdörren...

Nej nu har jag definitivt inte tid att sitta vid datorn längre! Ska iväg med ett gäng hästtjejer och äta på italiensk restaurang! Carina, som har stallet där Reykur stod under våra första år här i Luleå, har bokat bord och erbjudit oss alla att komma för trevlig samvaro med mycket hästprat. VILKET SUVERÄNT INITIATIV!!!

Perfekt underlag!

Den som läst mitt blogginlägg från igår undrar antagligen vad det inträffat för underverk med Mariebäcksvägen under det senaste dygnet eftersom jag valt ovanstående rubrik. Men förklaringen är snarare mental än klimatmässig. Det finns ju ett taletsätt: "Det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder" - vilket jag idag försökte omvandla lite till: "det finns inget dåligt ridunderlag det finns bara dåligt planerade ridturer!" Alltså funderade jag på vid vilken sorts träning som det extremt tunga underlaget kunde vara en fördel - och kom fram till att svaret var: vid träning av långsam galopp.

Red mot Avan idag, för första gången på riktigt, riktigt länge. Där är vägen mer kuperad och kanske var det därför som "konsistensen" på vägbanan också var aaaaningen fastare än när jag red mot Alviksträsk igår. Varvade trav med galoppsträckor där jag försökte rida så långsamt som möjligt men ändå behålla galoppen. Då var det ju verkligen ingen nackdel att Feykir nästan sögs fast i leran! I högergaloppen bär han sig betydligt bättre, så där är det lättare att hålla ett lågt tempo. Men bitvis gick det hyfsat i vänstergaloppen också.

Varje gång jag saktade av till skritt försökte Feykir vända hemåt igen, så jag fick förklara för honom att det faktiskt förekommer att man skrittar bortåt på ridturer. Han verkade helt oförstående - vad kunde vara syftet med något så tramsigt?

På hemvägen var det lite svårare att hålla ner tempot förståss. Men jag passade på att rida vänster galopp uppför den längsta, segaste uppförsbacken och då gick det ändå hyfsat långsamt. Men när vi travade kunde inte all blöt lera i världen hindra honom från att satsa mot Solvalla... Ska vi träna långsam trav ute måste det helt enkelt vara på väg bort från stallet!

Det fanns några partier av vägen som fortfarande var isiga och där passade jag på att tölta lite, med BETYDLIGT bättre resultat än igår. Skönt - då är vi inte totalt hopplösa, som det kändes igår, i alla fall!!!

Visserligen skrev jag nyss så hurtigt att det bara gäller att planera ridturen utifrån underlaget. Men jag har ju ändå inte islandshäst för att vara begränsad till de tre grundgångarterna, så jag hoppas att ridunderlaget snart tillåter ridturer med betydligt mer tölt än idag!

Leran suger!!!

Först några dm nysnö i helgen och sedan flera dagar med 7-8 plusgrader i skuggan har INTE gjort underverk med Mariebäcksvägen direkt... I väntan på att snön ska tina bort i skogen är det vår enda ridväg just nu dessutom... Red 45 min idag, in till Alviksträsk. Vägen var så lerig och mjuk att de många gånger kändes nödvändigt att hålla ett högt tempo för att inte sugas ner och försvinna i bottenlös lera...

Skritt, trav och galopp fungerade ändå, men tölten blev en katastrof! Det kändes som "tjolahopp och alla gångarter på en gång"... Blev först riktigt bedrövad och tänkte att vi definitivt inte har på någon tävlingsbana att göra i vår... men sedan insåg jag att det måste vara i det närmaste omöjligt att tölta i den där hemska, sugande leran. Jag fick väl vara glad att vi inte fastnade - och att vi kom tillbaka till stallet utan tappskor!

Den senaste tidens "avslappningsövningar" under våra ridturer - inspirerade av Ia Lindholm har verkligen varit effektiva! Han är väldigt mycket trevligare att rida - det är inte på långa vägar så mycket monster längs vägkanterna som det varit tidigare! Och idag började han t o m själv söka sig framåt - nedåt och skritta avslappnat från första skrittstegen! De gånger han ändå blir spänd är det mycket lättare att få honom att slappna av igen också!

Innan ridturen borstade jag Feykir lääänge i hagen. Nu släpper han verkligen ordentligt med vinterpäls! Det är lite ironiskt... när han började släppa päls (det måste vara två månader sedan) så tappade han först ganska stora mängder. Jag köpte B-vitamin och började ge honom för att snabba på pälsfällningen ytterligare, men snart stannade den nästan av. I söndags fick han sista "slurken" B-vitamin ur flaskan. Och igår började han fälla päls igen på allvar. Som om han hållit kvar pälsen så länge han fick B-vitamin! "Alla" säger att det snabbar på pälsfällningen - men man skulle nästan kunna tro att det är tvärt om för min häst! Jag hade tänkt köpa en ny flaska B-vitamin men har inte hunnit ännu. Och nu blir jag faktiskt tveksam till att ge honom mer av den varan...

Avslutningsvis dagens litterära citat:

"Det här EU-spektaklet kommer att ta knäcken på oss allihop... snart hittar man inte en enda människa som vågar ta emot en muta!!!"
Ur Mäktiga vänner av Donna Leon (huvudperson är Kommisario Guido Brunetti i Venedig)

Underbart väder!!!

Med ett gammalt timmerhus som vårt är det verkligen inte lätt att veta vad man ska satsa på om man vill spara energi - byta fönster, tilläggsisolera väggarna eller kanske isolera taket? Men i morse fick vi jättebra tips av en oberoende energirådgivare. Väldigt bra! Och när han skulle gå och vi frågade efter fakturan visade det sig att vi kommit med i ett testprojekt - så det var t o m gratis!

Mycket bra rådgivning alltså, fast jag som brukar rida innan jobbet på tisdagarna blev ju lite sinkad förståss... Var lite tveksam om jag alls skulle hinna rida, men med strålande sol, vindstilla och +6 grader i skuggan så vore det ju ett STORT slöseri om det inte blev riddag!

När jag kom till stallet hade jag precis en timme på mig innan jag senast måste vända hemåt igen. Uppskattade att Feykir redan stod vid grinden till hagen - där sparade jag ju några minuter! Nu hade han äntligen börjat fälla vinterpäls ordentligt igen - så det var lite synd att jag inte hann borsta så länge. När jag sedan sadlat tog jag fram gummibootsen också - om jag nu bara hann rida en kort stund skulle bootsen göra att han fick jobba lite mer i alla fall. Innan jag satt upp fick han gå i cirkel runt mig för att träna på att korsa bakbenen. Kom på att jag ska stå vid hans bakdel - då fungerar det bäst!

Red på banan, vände rätt upp och red skänkelvikningar ut på spåret igen. Jag har läst att det är ett bra sätt att lära unghästar skänkelvikning eftersom de gärna vill dra sig ut till staketet. Det fungerar bra för ett så oerhört rutinerat ekipage som Feykir och mig också! ;- )

Lösgjorde i trav, på volter och serpentiner till dess han slappnade av och sökte sig nedåt i båda varven. Då fick han pusta en liten stund. Avslutade med lite, lite tölt i serpentiner också - bara för att få känna på gångarten. Vi hade inte ridit länge, men väldigt intensivt och dessutom var det så VARMT i solen, så vi var alldeles flåsiga båda två! En av oss fick lite betfor med mineraler (han går fortfarande "på diet") och sedan gå ut och sola sig i hagen. Den andra fick hasta hemåt - och hann faktiskt i tid till jobbet!

"Det måste vara något särskilt med en hästras som får folk att gå omkring i isländska tröjor, köpa isländska hundar, hänga töltande hästar i öronen, klistra dem på bilen och t o m försöka lära sig språket. - Jag menar, vilken arabhästägare går i slöjor och läser Koranen?"

Snösulorna saknades...

Åkte till stallet vid 18-tiden för jag skulle kvällsfodra efter ridningen. Det kändes lååångt till stallet idag, för när jag kom till färjeläget visade det sig att isvägen var avstängd! Jag hade ringt och kollat att den var öppen, men sedan hade de alltså hunnit stänga den innan jag kom dit.... Fick köra tillbaka nedströms och ta Gäddviksbron istället. Det snöade för fullt dessutom... Tur att jag hade en bra cd-bok med mig i alla fall! När jag tagit in Feykir i stallet började några hästar härja runt och "pipa" ute i någon av hagarna och Feykir blev som vanligt väldigt uppjagad...När han är ensam häst inne i stallet behövs det verkligen inte mycket för att han ska stressa upp sig! Jag försökte distrahera honom genom att slå på radion, så att han inte skulle höra hästarna så väl, men han var fortfarande som en fiolsträng...


När vi red iväg försöke jag jobba honom lång och låg, för att han skulle slappna av, men det underlättades inte av att den klibbiga snön gav honom styltor så att han halkade hit och dit. Innan det var dags att höja tempot stannade jag och kollade hans hovar - han hade STOOORA styltor runt om! Framhovarna kunde jag rensa genom att slå med stigbyglarna på klumparna men för bakhovarna krävdes det lite mer akrobatik innan jag lyckades sparka loss klumparna med min egen häl. Försökte hålla ett friskt tempo i tölten men det byggde styltor ändå och han kändes hela tiden "låghalt" på i alla fall något av benen. Då och då flög en klump ur någon hov, men de bildades snabbt nya... Riktigt obehagligt tyckte jag det var när han några gånger halkade till med bakbenen - jag vill ju inte att han blir "justerad" uppe i korset igen!

Det dåliga underlaget gjorde att jag inte ville skritta "i onödan", utan vi töltade på bort till Bälingeträsket, vände snabbt och fortsatte tölta i friskt tempo hemåt. Istället saktade jag av till skritt ganska långt ifrån stallet, satt av och gick med honom tillbaka. Fick slå ur styltor ur hovarna några gånger till för att han inte skulle halka...

När jag sedan kvällsfodrat och åkte hemåt var det inte mörkt ännu - trots snöfallet och att klockan var 20,30. Härligt med vår!!!

Den ljusa delen av Sverige!

Kiruna Luleå Stockholm

Solens uppgång 05.11 05.13 05.48


Solens nedgång 20.12 20.03 19.51




...bara för att påminna om vilken som är den ljusa delen av Sverige! Om två månader är solen bara under horisonten två timmar/dygn i Luleå - så då är det aldrig mörkt! Och vid det laget har det varit midnattssol ett par veckor i Kiruna.

På upptäcksfärd i Alviksträsk!

Jag slutade jobbet till lunch idag och sedan fick Feykir och jag rida ut med Eva och Gabriel. SMHI hade lovat sol på eftermiddagen, men den prognosen höll inte utan det var mulet och lite snöflingor som singlade genom luften. Men de senaste dagarnas isiga vindar hade lagt sig, så det var riktigt skönt ändå!

Feykir får en lite annan roll när Eva rider Gabriel istället för "Sillen". När den sistnämnda är med agerar han och Eva "hare" och Feykir får kämpa för att hinna med. Idag var det istället vi som tog täten och ibland fick stanna och invänta de andra.

Vi tog till höger längs bilvägen och jag beklagade mig över att det är så tråååkigt nu när man inte kan rida längs några skogsvägar! Jag vill att snön ska smälta bort SNABBT så att vi åter får fler alternativ än höger eller vänster längs bilvägen! När vi kom till korsningen vid Bälingeträsket hade vi i o f s en valmöjlighet till. Men åt båda hållen hade jag ju ridit hur ofta som helst... När jag vill rida en kortare sväng så tar jag till höger mot byn och när jag vill rida längre tar jag vänster "mot stan". Men så kom vi på att ingen av oss hade ridit särskilt långt in i byn, utan vi brukar alltid vända tillbaka ganska snart. Alltså fanns det faktiskt en möjlighet att utforska det okända - genom att rida genom byn till vägens slut! (Jag hade nyligen sett på en karta att den tar slut bortanför Alviksträsk, fast det var en väldigt dåligt karta så jag hade ingen aning om hur långt det kunde vara.)

Alltså kastade vi oss ut i det okända, red genom byn och fortsatte längs vägen, hann varva skritt, trav, tölt och galopp (samt bli passerade av en traktor med snökedjor, utan att tappa fattningen) innan vi kom till en skylt "Här slutar allmän väg". Båda konstaterade att det verkade vara en skogsväg som fortsatte ännu längre, även om den inte var upplogad nu. Alltså kan det finnas anledning att återvända för att utforska detta "vita fält" ytterligare när snön har smält bort!

När vi vände hemåt mötte vi traktorn med de skramlande snökedjorna ännu en gång, men det gick lika bra nu. (Feykir fick dessutom gömma sig bakom trygge Gabriel.) Vi hann med mer av alla gångarterna innan vi var tillbaka i stallet efter nästan 1,5 timmes ridning. Nyttigast för Feykir var nog de långa galopperna, som gick relativt långsamt nu när Sillen inte var med. Galoppera långsamt är SVÅRT tycker min pålle! På hemvägen passade vi även på att ta en liten omväg förbi ett nytt timmerupplag som jag och Feykir inte passerat tidigare. Det underlättar verkligen för honom att få "moraliskt stöd" av en annan häst - då brukar han redan första gången passera även stora, potentiellt otäcka saker utan problem. Och redan nästa gång är det inget problem även om vi rider själva. Om han däremot måste passera ensam första gången brukar det bli så spännande att det sedan tar minst 4-5 gånger innan han kan gå förbi helt avslappnat. Fast i detta fall var vi tvungna att fortsätta förbi uppfarten till stallet kanske 100 meter, vilket naturligtvis gjorde att Feykir nästan hann dö av svält på kuppen... ;- )

När hästarna fått kraftfoder lunchfodrade vi i hagarna innan vi åkte hemåt. Eva kanske aaaningen stressad eftersom hon skulle med tåget till Stockholm om bara drygt 1 timme... (Fast det är inte så lätt att stressa upp en flygledare...) Att hon ändå klämde in en lång ridtur med mig och Feykir idag tycker jag visar på att tjejen vet vad man ska prioritera! För mig kändes det särskilt bra att Feykir hade fått jobba sig så rejält svettig, eftersom han får ytterligare en vilodag i morgon.

Johan är BÄST!!!

Min man är BÄST!!! När jag kom hem från stallet idag fick jag en sådan jättefin present: en canvasförstoring av min favoritbild på Feykir!!! Ge mig en love-smiley, någon!!! Så här FIIIIIN är den:









Sedan tidigare har jag en jättefin akvarell av Reykur, som han såg ut när jag just hade köpt honom. D v s fortfarande med ganska grå hårrem. Året innan hade han kliat av sin lååånga man, men jag tycker han är jättefin på tavlan ändå! Den hänger ovanför däckstolen, vid vår Tullikivikamin, där jag sitter med datorn i knät och bloggar (nästan) varje kväll.







Akvarellen är målad av Folke Bagger. Och nu har jag alltså även "min lilla svarta" som tavla på väggen!

Innan jag kom hem till denna glada överraskning hade jag varit i stallet och ridit. Feykir (och jag) fick en rejäl genomkörare på ridbanan. Började med att lösgöra i skritt och fascinerades av att det verkligen går så lätt i vänstervarvet nu, som varit hans svåra varv i alla år tidigare. Men nu är det alltså högersidan vi får jobba extra med istället. Övergick till trav på volt och i början blev det tölt några gånger när jag gjorde stora, ledande tygeltag men sedan höll han traven riktigt stadigt. Och efter en massa volter, åttor och serpentiner slappnade han av och sökte sig nedåt - jätteduktig!

Gjorde sedan samma sak i tölt och från början kändes han lite styvare i kroppen igen, men tillslut kunde jag rida serpentiner med riktigt "tvära böjar" (eller vad det nu kan heta). Avslutade med sidförande i skritt igen och nu kändes det betydligt lättare i högersidan än i början av ridpasset. Men jag skulle ha behövt en spegel för att se att han verkligen korsar bakbenen när jag tror att han gör det!

Ytterligare en vilodag

Feykir fick ytterligare en vilodag idag, delvis beroende på min hälsa (aprilvädret fortsätter att fresta på) men också för att en god vän från Umeå dök upp! Hon var här i Luleå på en kurs som slutade kl 16 och bussen till Umeå gick 18,55 så vi hade nästan tre timmar på oss att åka hem till Kyrkbyn, äta middag - och prata massor förståss! Det måste vara minst två år sedan vi träffades sist (tyvärr blir det alltid så när vi är i Umeå, att vi har nog fullt upp med att hinna träffa föräldrar och syskon...) men den kändes som att vi hade träffats bara här om veckan! Det är kanske så det är med riktigt goda vänner?!




Här är ett bildbevis för att Anette fick te efter middagen också! Titta lite extra noga på den fina tekannan, som faktiskt Anettes man Niklas gjort! Den kannan har varit "i hetluften" förr - när jag fick tillfälle att servera te till Handelsbankens dåvarande VD (och tills helt nyligen styrelseordförande) Lars O Grönstedt.

Hade rent teoretiskt hunnit åka till stallet och rida när jag lämnat Anette vid bussen, men jag blir så TRÖTT av den här värken så jag åkte tillbaka hem istället. Tur att jag red en "extra" dag förra veckan, för den här veckan har verkligen inte börjat bra... Dessutom vet jag redan nu att det inte blir någon ridning på lördag. Johans föräldrar kommer nämligen hit i helgen och på lördag ska vi åka de 17 milen till Haparanda, för att besöka IKEA förståss, samt även ta en sväng över till Finland, där de aldrig varit tidigare. Det blir en riktig heldag, så någon ridning kommer det inte bli... Försöker verkligen att inte ha dåligt samvete för Feykir skull, även om det är svårt sådana här veckor...

Dålig natt...

Det blir inte alltid som man tänkt sig... hade verkligen sett fram emot att rida på morgonen innan jobbet. Men efter en dålig natt kunde inte ens Feykir få ut mig på träning... Han fick en extra vilodag och jag fick ta det lugnt hemma. Jag som verkligen hade velat rida!!! :- ( Nåja, det är bara att försöka "gilla läget" och hoppas på en bättre dag i morgon.

Det är kanske aprilvädret med sina väderomslag som ställer till det... I alla fall känns det bra att ha något att skylla värken på! Och det känns ännu bättre att veta att vi snart åker till Egypten för ny "värmebehandling" av mina leder! Värme är ju det enda som riktigt hjälper.

En riktig hunk!

Min personlige tränare är en riktig hunk: med mörkt hår och massor av muskler!!!

Han är inte bara snygg utan verkligen en mästare på att motivera mig att träna dessutom! Regn eller snö, solsken eller mörker spelar ingen roll - för hans skull stiger jag t o m upp fem på morgonen om det är vad som krävs!

Idag skickade han mig till varvattenbassängen för träning där. I morgon ska lösgöra i trav på ridbanan - det ser jag verkligen fram emot!

En annan mörkhåring, musklad PT är Daniel Westling, även känd som "prinsämne". Läste någonstans att det kostar 10.000 kr/månad att vara medlem på hans gym. I den jämförelsen är ju min PT dessutom väldigt prisvärd!!!

Feykir fjäskar och matte nästan svimmar av lycka!

Precis som igår morse vaknade jag tidigt p g a värk... men till skillnad från igår ville det inte ge med sig när jag stigit upp trots att jag tagit morgonens värktabletter... Lyckades i alla fall sova en timme till under förmiddagen och sedan tog jag ytterligare värktabletter för att i alla fall kunna åka till stallet och lunchfodra, som jag lovat göra.

Inte kan jag skylla värken på vädret idag heller - gårdagens snöväder har ersatts av uppehåll, plusgrader och solen skymtar bakom de tunna molnen! Johan gav sig ut med kameran och här är ett exempel på hur det såg ut i Kyrkbyn idag:

När jag kom till Mariebäck och närmade mig hästhagen var det en häst som gnäggade lågt - det var Feykir!!! Han gnäggade dessutom flera gånger! Det är första gången någonsinn som han gnäggat åt mig, så jag blev så lycklig att jag höll på att spricka! Genast började jag lägga ut hö i vallackhagen som belöning för detta trevliga välkomnande!

När hästarna sedan stod och mumsade sitt hö passade jag på att njuta av stillheten och det avkopplande ljudet av ätande hästar. Man borde göra ett avslappningsband med det där ljudet!!! Efter en stund hämtade jag skrapa och borste - tyckte att jag ändå kunde borsta Feykir lite när jag ändå var i stallet. Började sedan klia honom på bogen och det var uppenbarligen jätteskönt för tillslut såg han ut som en myrslok! Vid det här laget hade de extra värktabletterna börjat verka dessutom, så det slutade med att jag bestämde mig för att rida en liten sväng också!

Innan jag satt upp fick Feykir gå i cirkel runt mig och när han lyfte ytter bak smackade jag, så att han sedan trampade in under sig ordentligt med inner bak. Tyckte faktiskt att det gick bättre i höger varv, trots att det nu är det svårare varvet när jag rider... När vi skrittade iväg var det väldigt lätt att få Feykir att söka sig framåt - nedåt, han verkar redan ha förstått att det är avslappning i skritten som gäller numera! T o m när vi passerade över bäcken var han ganska avslappnad! Jobbade med öppna och sidförande i skritt ganska länge innan vi började jobba med lösgörande i trav. I början ville han gärna börja tölta istället, men förvånansvärt snabbt kunde jag böja i sidan utan att han tappade traven. Tillslut red vi t o m lite skänkelvikningar i trav fram och tillbaka över vägen!

När vi kom fram till sjön, som jag igår fick lära mig heter Bälingeträsket och inget annat, var det dags att vända hemåt igen. Nu skulle det bli spännande att se hur tölten skulle fungera efter allt detta lösgörande i trav! Det visade sig fungera alldeles lysande - jag hade en mycket trevlig tölthäst som var väldigt mjuk i kroppen!!! I tölten är det ju dessutom bara en fördel med den extra "cylinder" som kopplas på så snart man vänder hemåt, så jag hade alltså en riktigt lösgjord häst som var i princip samlade sig i tölten av sig själv! Red i långsamt tempo och jobbade för att han skulle söka sig nedåt även i tölten, innan vi skrittade sista biten hem i lång, låg form. Vid dressyrridning brukar man prata om hörnpasseringar, men idag gjorde vi definitivt våra två bästa bäckpasseringar sedan jag började jobba efter Ia-metoden med avslappning! Mariebäckus odjurus får snart börja se sig om efter någon annan häst att skrämma! Inte heller när vi närmade oss unghästhagen tappade Feykir fattningen idag!

I och med dagens ridtur har jag tränat sju dagar denna vecka! Det vanligaste är annars två dagar i bassängen och fyra riddagar, men nu blev det alltså en riddag extra. Det är ju jättebra - den senaste forskningen visar nämligen att reumatiker helst ska aktivera sig fysiskt varje dag för att långsiktigt må så bra som möjligt.

Stor risk för gräsbränder!!!

... i sydöstra Götaland - här behöver vi dock INTE oroa oss för sådant! En dryg dm blöt, tung snö hade kommit under natten (förutom all snö som ligger kvar sedan tidigare). Aprilvädret lever upp till sitt rykte!

Sådana här dagar är det VÄLDIGT skönt att ha fyrhjulsdrift på bilen - för jag fick forcera flera höga plogkanter på väg till stallet - som den här ovan i utfarten från Kantorsvägen - och de sista kilometrarna genom skogen var helt oplogade...

Hästarna verkade vårystra, trots att det snöade, för de busade när jag kom. Feykir var ganska lång ner i hagen, men kom genast när jag ropade! Jag blev så glad att han fick två godisar t o m! Var lite bekymrad över den oplogade vägen nu när Feykir inte längre har snösulor på sig, men så här års brukar snön vara så blöt att den lossnar nästan lika snabbt som den fastnar i hovarna, så att det aldrig hinner bildas några styltor. Som tur var stämde detta - idag i alla fall! Var också lite bekymrad över det faktum att vi riskerade att möta plogbilen... det finns ju INGENSTANS att ta vägen innan de höga plogkanterna har smält undan! Valde därför att rida mot Alviksträsk, för den vägen är det i alla fall mest långa raksträckor så att jag hinner se en ev plogbil på långt håll.

Började ridturen med öppna i skritt för att få honom lång och låg, så han skulle slappna av och monstren i skogen skulle försvinna. Det fanns ett par hjulspår längs vägen och vi höll oss i det för att minimera risken för styltor. Töltade lite i hjulspåret också - fortfarande i öppna. Men ganska snart gick jag över till trav istället och försökte rida öppna med stoora eftergifter på innertygeln. Nu red jag ute i djupsnön, på sidan av hjupspåret, för att han skulle vara mer motiverad att trava än att tölta och det fungerade riktigt bra! Tempot var väl i högsta laget... men han blev mer och mer lösgjord i innersidan! Passade på att galoppera i djupsnön också. Ia sa, när hon hade clinic här för ett år sedan, att galopp på slät mark inte bygger upp hästen alls utan för detta behövs arbete på volt, uppförsbacke eller ett underlag som gör att hästen måste ta i extra. 1 dm tung, blöt snö är definitivt ett sådant underlag!

När vi vände hemåt fick Feykir galoppera igen - och nu var det drag under galoscherna ska jag säga!!! Avslutade med lite trav också, på en sträcka där vi nästan alltid brukar trava och eftersom han var "travprogrammerad" var det lättare att behålla traven trots att vi red öppna.

När vi sedan skrittade tillbaka till stallet fortsatte jag att jobba honom lång, låg och det gick ganska bra. Fast att skritta avslappnat och lång, låg över bäcken där Mariebäckus odjurus ligger och väntar på att få sätta tänderna i en svart islandsvallack, det är definitivt överkurs för Feykir! Detsamma gäller när man närmar sig unghästhagen. Tro det eller ej, men det kan faktiskt finnas unghästar där!!! Lika chockartat för Feykir varje gång det råkar inträffa! (Vilket innebär ganska exakt 365 dagar per år... nej, just det, några månader på sommaren är unghästarna faktiskt på bete. Men om vi säger varje dag, minst nio månader om året så måste vi vara väldigt nära sanningen! Helt fascinerande att han kan bli så uppjagad varje gång han får syn på dem...)

När Feykir ätit sitt kraftfoder samt stått inne en stund extra med fleecetäcket på fick han gå ut i hagen igen innan jag lunchfodrade hästarna. Här ser ni bildbevis på att han faktiskt lät Sillen äta ur samma hög hö idag! Men så har ju faktiskt Sillen varit ett stöd i livet för Feykir under ganska många av mina och Evas ridturer vid det här laget! Det gamla täcket Feykir har på bilden förtjänar föresten ett extra omnämndande. I dessa tider av fleece och high tech-material av goretex-typ så är detta förståss hur stenålders som helst: tåligt, vattenavstötande bävernylon med yllefoder som värmer även om det är blött. Helt suveränt att lägga på en svettig häst innan den går ut i hagen! Tyvärr är det stl 130, så det är i minsta laget för honom, men jag tror inte ens att man kan köpa sådana här "stenålderstäcken" längre så det får duga ändå! (Lite taskigt bara mot mobilkameran att behöva jämföras med bilderna ovan, som Johan tagit med systemkameran... och dessutom en sådan här dag med mulet väder då ljuset är sämre än vanligt...)

17-årig förlovningsdag!

Där kusten stupar mellan hav och himmel,
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn vid brus av Östersjön,
som ensam vet vad minnesmärket menar.

Anders Österling

Idag är 17 år sedan Johan och jag bytte ringar vid Ale stenar nere på Österlen. Det är verkligen en magisk plats - högt över havet på Kåsebergaåsens krön, med det brusande havet nedanför och med mer himmel än man trodde fanns här på jorden!




Johans föräldrar har sommarhus vid Mälarhusen, bara några kilometer därifrån (hans mamma är även uppväxt i Simrishamn) och när vi är i Skåne är det alltid självklart att även besöka Ale stenar. Bilderna i det här inlägget tog vi vid vårt senaste besök där, sommaren 2007.

Mer om Ale stenar kan ni läsa här:

http://www.ystad.se/Ystadweb.nsf/AllDocuments/4E9B6FD7A7B3E5AAC1256ED900396745

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ales_stenar

Amatörforskaren Bob G Lind presenterar egna teorier om ale stenar, vilka inte accepterats av den akademiska forskningen, men det finns fina bilder på hans hemsida: http://www.alesstenar.com/



En dag som denna vill jag tillägna Johan denna härliga låt:






(Vän av ordning har påpekat att man bara firar förlovningsdagarna till dess man gift sig - vilket vi gjorde för snart 15 år sedan - men jag lever efter devisen "man har inte roligare än man gör sig!")

Missat en bra bild...

Tidigare i veckan har det varit mulet och dimmigt inne i Luleå, men strålande sol i Mariebäck. När jag idag åkte från ett mulet Luleå räknade jag därför med att få soligt ridväder - men istället snöade det t o m när jag kom till stallet! I natt fick vi faktiskt minst 5 cm snö hemma också... Fast i Kiruna fick jag lära mig att snö så här års INTE är ett bakslag utan faktiskt tvärt om, för "nysnön äter upp gamm´snön" som de sa. D v s nysnön luckrar upp skaren och gör därför att det blir snöfritt snabbare än om det inte snöar!




Bild från Storbrändöfjärden, långfredag -08.

Här om dagen missade jag att fota en riktigt rolig bild... Som vanligt så här års stod jag ute i hagen och borstade Feykir (en gammal vana från Reykur-åren - han blev irriterad i luftrören vid pälsfällningen på våren). Först gick jag över honom ett varv med taggiga sidan på en svettskrapa. När jag sedan skulle byta till "mirakelskrapan" från Lillhästen var den borta... och när jag tittade mig omkring fick jag se att Feykir stod med den i munnen! Jag lirkade lite för att han skulle släppa den, men han bet fast hårt! Så kom jag på att jag borde ta en bild - det skulle ju vara kul marknadsföring till Lillhästens hemsida: "Även hästarna gillar vår mirakelskrapa!" eller något i den stilen. Fast jag hade råkat lägga kameran i samma jackficka som jag har mitt "hämta i hagen-godis" - så direkt jag satte handen mot fickan släppte Feykir skrapan och förväntade sig att få något gott... Alla försök att få honom att ta skrapan i munnen igen misslyckades förståss. Typiskt, när jag t o m hade en riktig kamera och inte bara mobilen, så det hade blivit bra kvalitet på bilden också!

Även idag borstade jag i hagen, medan Feykir åt det sista av sitt lunchhö, innan jag tog in honom i stallet för att sadla och tränsa. Sedan red vi ut längs bilvägen bort till Alviksträsk. Jobbade enligt "Ia-metoden" med avslappning genom att få honom att söka sig nedåt, för att motverka monster i dikeskanterna. Varvade öppna och sidförande - och skrittade faktiskt drygt 20 minuter innan vi började höja tempot. Det var MYCKET för att vara vi - och i vårt tidigare liv skulle Feykir ha hunnit kasta sig MÅNGA gånger för att undkomma livsfarligheter på den tiden. Men nu blev det bara några mindre reaktioner. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: "Ia for President!!!"

När vi gick över till tölt fortsatte vi att rida öppna i ett långsamt tempo. När vi kom till backen upp mot Alviksträsk skulle vi galoppera men just vid fattningen blev Feykir skrämd av en JÄTTESTOR fågel (alltså, minst lika stor som en talgoxe!!!) så det blev korsgalopp... Fast vid andra försöket blev det galopp i alla fall.


Här är det också galopp - fast det är förståss ännu en bild från långfredag.

På hemvägen försökte jag rida öppna i trav istället, men det var ju inte alldeles lätt... När det gäller gångarten trav så tycker Feykir att man antingen ska fatta galopp efter max fem travsteg, eller också ska man utmana Stavs Move It och satsa mot Solvalla... På kursen i helgen sa Atli att jag inte skulle försöka bromsa Feykir med tyglarna, för då går han ju bara över i tölt, utan ta in honom på en volt för att ta ner tempot. Men det är ju inte så lätt längs en bilväg... Men jag drog mig till minnes en sak jag läst på Ia och Dennis hemsida, om travträning: "först tempot, sedan formen, sedan gångarten". Om man t ex försöker rida trav på volt och hästen töltar så ska man strunta i gångarten och fokusera på att själv bestämma både tempot och hästens form. Samt att den går på den volt jag valt. När allt detta väl fungerar så kommer hästen också att trava! Tänkte att denna devis borde fungera även längs vägen, så jag fokuserade på att rida lågsamt och i öppna, med ledande tygeltag och stooora eftergifter så att han blev helt lös i innersidan. Tillslut kom också traven, även om vi då nästan var hemma igen... Men då kändes han verkligen riktigt lösgjord!

I morgon får jag vara lite smartare och träna trav på vägen bort från stallet, då borde det vara lite lättare att hålla nere tempot än när vi är på hemväg! Med Reykur fungerade det inte att trava i början av ett ridpass, för då var han sedan framtung under resten av passet. (I alla fall klarade inte jag av att få honom att bära sig på med bakdelen sedan.) Men när jag tänker efter så tror jag inte alls att det borde vara något problem med Feykir, det är nog bara av gammal vana jag fortfarande lägger traven på slutet. (Dessutom har Atli tidigare sagt att det "inte varit lönt" att rida trav på Feykir förrän han varit tillräckligt lösgjord i tölten. Fast nu i helgen fick vi även trava i början av en lektion, så uppenbarligen har vi passerat det stadiet nu.)

Inte ett aprilskämt?!

Feykir har ledigt idag - och jag har tränat i varmvattenbassängen på morgonen och stretchat (rid-)musklerna. Idag tyckte t o m jag att det var varmt och skönt i bassängen (det varierar lite och jag som mår så bra av värme har helt andra önskemål än t ex personer med hjärtbesvär som också tränar där...) Dessutom satt jag länge i bastun efteråt - har kommit på att den annars så "trögstretchade" höftböjaren blir mer sammarbetsvillig i bastun - så nu känner jag mig som en kokt potatis! ;- ) Det får bli några stora koppar te nu så att jag piggnar till innan jag ska börja jobba - då måste jag ju kunna TÄNKA också...

Det är inte bara Feykir som är ledig föresten, utan även Fia som åkt utomlands på sol- och badsemester. Härligt! Hon åkte i går morse och när jag red Feykir igår kunde jag konstatera att även Fias häst Lukka njöt av att ha "semester" - hon låg ute i hagen i solen och såg väldigt avslappnad ut! Fast när kvällens första ridlektion sedan drog igång stod hon vid staketet och tittade på - hon hade väl "teorilektion"?! ;- )

Även om det varit milda temperaturer den senaste tiden har snön ännu inte släppt greppet om Norrbotten. För att illustrera detta lägger jag in några ytterligare bilder från långfredagens härliga ridtur ute på havsisen. (För ev nytillkomna läsare rekommenderar jag att leta upp fler bilder från denna härliga ridtur - de är inlagda från långfredag och några dagar framåt!) Idag får vi njuta av bilder på Sillen och Eva.

I tisdags ringde jag föresten och pratade med min storebror, som fyllde år då. Han berättade att han och hans fru ska gå "häst- och ridkurs" nu på lördag. Det skulle verkligen vara en högoddsare när som helst (ja, kanske inte att hans fru skulle gå på ridkurs, men definitivt att Per skulle göra det) och nu var det dessutom första april så jag var HELT säker på att han skojade med mig! Men han intygade att det faktiskt var sant. Mitt stora hästintresse har gått i arv till deras dotter Linnéa som rider på ponnyridskola sedan flera år tillbaka. Och nu skulle det vara en kurs för ridelevernas föräldrar - för att de förhoppningsvis ska kunna känna sig lite mer bekväma tillsammans med hästarna. En mycket bra idé tycker jag!

Busmuskler?!

Den här dagen var i mycket en repetition av gårdagen. Dimma i Luleå och sol i Mariebäck... I går trodde jag att Feykir var precis så smutsig som en häst kan bli... men idag visade han att rekord är till för att slås... Dagens träningspass på ridbanan blev också ganska likt gårdagens. När jag lösgjort i skritt, tölt och trav och sedan töltade igen kändes det som jag vill att det ska kännas på tävling! Men då hade jag ridit 45 minuter och Feykir var JÄTTETRÖTT... Finns det någon "extra lätt" klass där man bara rider ett halvt varv tölt? ;- )




Feykir bygger muskler på ett lite konstigt ställe på halsen... på samma ställe på båda sidorna. ET-Marias teori är att det är "busmuskler" som han får när han härjar i hagen... för av ridning ska han inte få dem i alla fall! Hm... borde kanske sätta upp övervakningskameror och filma så jag får se vad han håller på med egentligen...

Körde isvägen hem idag också. Det hade visserligen varit töväder ytterligare ett dygn, men de hade skrapat bort en massa snömodd så den var ändå betydligt trevligare att köra på än igår!

Många stora nyheter har publicerats idag!

Inom hästvärlden är kanske den största nyheten att ryttar-OS kommer att flyttas från Hongkong till Sverige! Det är Vara Horse Arena som blir värd för tävlingarna istället, allt för att spara de deltagande hästarnas hälsa. (Rapporterar Hästmagasinet.)

Även Ridsport har ett riktigt scoop idag: Rolf-Göran Bengtsson och Helena Lundbäck kommer båda att stå över Världscupsfinalen i Scandinavium om en månad, för att spara hästarna inför OS.

Flyinge rapporterar att man har klart med en ny avelschef, nämligen HKH Prinsessan Madelene. Prinsessan har tillbringat mycket tid i USA och ser fram emot att ta in de amerikanska hingstlinjerna i Sverige.

Norrbottens Kuriren avslöjar att huvudanledningen till franska Pernods köpt av svenska Vin & Sprit är satsningen på en ny produkt: Absolut Ice, vilken kommer att säljas i en flaska helt av is, naturligtvis tillverkad i Jukkasjärvi. Den kommer bara att säljas som kvarting, för att flaskan inte ska hinna smälta innan man druckit upp innehållet.

Norrländska Socialdemokraten berättar om Luleå kommuns nya vapen mot felsorterat metallskrot i sopsorteringen: fem stycken specialtränade hundar som fötts upp i närheten av den nedlagda Viscariagruvan i Kiruna. När tidningen testar en av hundarna tar det inte många sekunder för den att hitta en glödlampa, trots att den gömts i en bit falukorv!

Från resebranschen, slutligen, berättas att Ryan Air kommer att börja ta betalt för toalettbesöken på sina flygningar. Frekventa resenärer kommer att kunna köpa klippkort för att få lägre pris. Och toalettbesök som förbokas blir billigare!

Telia berättar att det fr o m i år är olagligt med aprilskämt i massmedia - så det så!

Min storebror fyller föresten 43 år idag - men det är å andra sidan alldeles sant! GRATTIS PER!!!

Repetition av Atli-kursen

Ute vid kusten (d v s inne i Luleå) var det dimmigt idag, men när jag kom till inlandet (d v s Mariebäck) sken solen och 6.5 plusgrader i kombination med nästan vindstilla gjorde det riktigt, riktigt skönt ute!

Det rådde inga tvivel om vad Feykir ägnat sig åt sedan i söndags - han hade definitivt lagt MYCKET tid på att rulla sig i hagen. Och han hade inte valt de renaste områdena i hagen för ändamålet heller... Om någon undrar hur mycket smuts som egentligen ryms i vinterpälsen på en islandshäst så är svaret: "I princip obegränsat!"

Red på banan för att repetera vad vi lärt oss på Atlikursen. Först lösgjorde vi massor i skritt och jag krävde MYCKET tvärning på en gång när vi började flytta ut bakdelen. Sedan lösgjorde vi massor i tölt på volt då han INTE fick dra iväg i tempo. Efter detta lösgjorde vi i trav på volt då jag verkligen försökte inverka på honom och inte bara "hålla andan och tillåta honom trava".... Avslutningsvis töltade vi lite längs spåret i höger varv och då kändes han riktigt, riktigt fin - så som jag skulle vilja ha honom på tävling!!! Det var bara en hake... det hade tagit 45 minuter att komma dit och Feykir var JÄTTETRÖTT... Nåja, steg 1 måste ju vara att ö h t komma till ett sådant läge. Steg 2 att komma dit lite, lite snabbare... o s v till dess jag tillslut kan få honom riktigt lösgjord medan han fortfarande orkar jobba också. Undrar hur lång tid det tar för oss att komma dit? Tio år kanske...

När jag kom tillbaka till stallet höll Fias ridelever på att göra sig och hästarna i ordning för ridlektion. "Var det du som red ute på ridbanan nyss?" frågade något. När jag nickade var det flera som så "Åååh, vad du är DUKTIG på att rida!!!" Nu handlar det här om rena nybörjare, som börjat rida för bara ett par veckor sedan, men jag passade ändå på att sträcka lite på mig! När någon frågade hur länge jag ridit och jag räknade efter att det snart är 30 år började jag dock undra om jag inte borde ha kommit betydligt längre vid det här laget... Men det var faktiskt först för 14 år sedan, när jag köpte Reykur, som jag för första gången insåg vitsen med att rida på ridbana. Innan dess hade jag uppfattningen att det bara var ridning i skogen som var intressant. Jo, jag började i o f s min "ryttarkarriär" på ridskola med "stora bruna", på gamla K4 i Umeå. Men där satt det militära arvet verkligen djupt i väggarna! Under åren där hörde jag aldrig en endaste gång talas om något så grundläggande som en halvhalt... men vi blev väldigt drillade på att vända snett igenom, vända över ridbanan, vända rätt upp och liknande... Gav min duktiga häst lite betfor, samt några morötter som jag fick av Fia. Sedan fick han gå ut i hagen igen och verkade mycket nöjd med det!

Åkte till stallet direkt från jobbet idag och då kör jag på södra sidan av älven hela vägen. När jag nu skulle hem till Kyrkbyn skulle jag därför köra isvägen för första gången idag. Hade hört på radion att den fortfarande var öppen, men att viktgränsen var sänkt från 12 till 7 ton, vilket fortfarande innebär att den klarar min bil med råge. Men när jag kom till Avan och skulle köra ut på isen blev jag ändå lite tveksam, för så här såg det ut:



...man fick ju uppfattningen att man skulle köra rakt ner i en vak! Det kom precis en bil körandes från andra sidan och när den passerat valde jag att köra ner där den kört upp från isen (vägen är egentligen tvåfilig, så jag skulle ha kört ner längre till höger). Det kändes bättre att köra där jag precis sett en annan bil köra utan att försvinna ner i någon vak!

Det är Avansidan av isvägen som brukar vara sämre, så jag tänkte att bara jag hade tagit mig förbi den här första stora vattenpölen så skulle det vara bättre sedan. Men så var det inte riktigt... När jag började närma mig andra stranden var det minst 100 meter där det var så mycket vatten att man inte såg isen alls! Jag drog en stor suck av lättnad när jag åter hade däcken på fast mark igen! Nästa gång jag åker hem från stallet kanske jag väljer att köra omvägen via Gäddvik ändå... Det står ju visserligen att vägen håller för 7 ton men det känns ganska spännande...

Nästa gång jag ska till stallet skulle föresten egentligen vara först på torsdag, för i morgon hade jag bokat träning i varmvattenbassängen. Men det var så väldigt roligt att rida idag så nu har jag precis ringt och bokat om till bassäng torsdag morgon istället. Det blir lite bättre spridning både på riddagarna och bassängträningsdagarna på det sättet också.

Över 5000 inlägg!!!

Oj, oj, oj... det var ju alldeles nyss som Johan och jag firade 4.000 inlägg (med sushimiddag)!!! Idag blev det tjocka skivor grillad lammstek (och dessutom sushi till lunch). Fortsätter det så här får vi ju inte göra annat än fira! :- )

Dagens litterära citat: "Allt vackert här i världen skapas av ljus och skuggor." Ur Anna Karenina av Leo Tolstoy.