Först så går det bakåt...men sen så går det framåt!

Idag blev det "kort och intensiv" töltträning längs vägen mot Alviksträsk. Det började lite trevande när vi kom ner på bilvägen och Feykir plötsligt planterade alla fyra hovarna i backen och INTE ville gå framåt. Han stod som en staty och lyssnade uppmärksamt efter något. Var det kanske älgar? Jag sjöng högt en stund för att skrämma iväg en eventuell skogens konung och sedan tyckte jag att vi kunde fortsätta. Det tyckte inte Feykir... när jag drev på började han backa istället... Jag provade att vända honom mot Avan istället för att han förhoppningsvis skulle börja tänka framåt, men han backade i alla fall. "OK, då backar vi väl till Alviksträsk!" sa jag och lät honom fortsätta backa åt det håll jag från början försökt rida. Efter ca 10 meter provade jag att vända honom igen och då passade det uppenbarligen att gå framåt igen.

När vi började tölta kändes han ganska mjuk och fin på en gång. Jag körde lite "kast med liten häst" resp ställa höger-vänster och utan att jag gjort några egentliga försök att samla honom kände jag hur han trampade under sig mer bak och liksom lättade i bogarna. Samling i tölten kändes så enkelt för honom idag! När jag känner den där känslan av att sitta i uppförsbacke inser jag att det är så det ska kännas - men att jobba sig dit är verkligen inte lika lätt... Men idag fick jag det i princip "gratis" - TACK snälla ET-Maria för att du kan "trolla" så här med min häst!

Red öppna i skritt åt båda hållen en ganska lång stund innan vi vände hemåt och gjorde samma övning i långsam tölt. Till vänster gick det mkt bra!!! Till höger var det svårare och han försökte komma ifrån arbetet genom att öka tempot. Det är i o f s bra att vi nu får jobba mer med högersidan och inte vänstersidan som det varit tidigare - det innebär ju att vi inte fastnat i något utan att det ändå är någon sorts utveckling!

Ville avsluta med en bra känsla, så jag bytte tillbaka till öppna för vänsterskänkeln igen. Just då verkade det som att Feykir fick "vittring" på något farligt i skogen för han gjorde ett hopp åt sidan och när han landade lyckades han snubbla så att vi nästan gjorde en kullerbytta! Men vi höll oss på benen som tur var. När vi hämtat andan en liten stund gjorde vi nytt försök med öppna för vänsterskänkeln och det funkade lika bra som tidigare! Avslutade med en kort sträcka trav och sedan lite skritt UTAN att han fick slänga sig ner på bogarna. Det kändes riktigt bra så jag satt av och gick resten av vägen hem. Tog en liten omväg förbi kyrkan också, för att titta till min hästtransport som står parkerad där.

Feykir var rejält svettig, dock inte vitskummig mellan bakbenen. Men så var det nästan 10 minusgrader också, vilket svalkade endel förståss. Masserade "högra bakdelen" efter Marias instruktioner. Tidigare han han reagerat som att det var lite obehagligt, men nu verkade han bara tycka att det var skönt. Bra, då håller förhoppningsvis det sista spänningarna i musklerna där att släppa! Eftersom han fortfarande var fuktig i pälsen fick han ha täcke på när han gick ut i hagen igen. Jag vill ju inte riskera att han blir kall över korset så att musklerna blir stelare igen!