Skivstång och bänkpress...

• 
  ...blev det för Feykir och Lukka idag. Ja, inte bokstavligen förståss, men att pulsa i snö som når upp till knäna (ibland t o m upp till magen) motsvarar definitivt ett rejält pass i en styrketräningshall! Vi gjorde nämligen ett tappert försök att rida bort till "galoppvägen" men än en gång var vi motarbetade av vädrets makter...
  
  För två veckor sedan red Eva och jag dit och även då fick hästarna pulsa i djupsnö, men man kunde urskilja traktorvägar under snön så den största svårigheten var egentligen att välja rätt traktorväg så att vi tillslut kom fram dit vi ville. Efter det hade jag bestämt att jag SNART skulle rida samma väg igen, för att hålla spåret upptrampat. Men redan efter några dagar kom en rejäl snöstorm som effektivt "sopade igen" våra spår. Så när Eva och jag red samma sträcka igen förra helgen fick vi än en gång trampa upp nytt spår, men man kunde fortfarande urskilja traktorvägarna under snön så det gick bra att hitta. Eva åkte iväg på en tre veckors semester till Vietnam och Kambodja och jag lovade att hålla spåret öppet till dess hon kom hem igen. Men igår var det ännu en snöstorm... och när Fia och jag gjorde vårt tappra försök idag så var det så mycket snö att man inte längre kunde urskilja traktorvägarna...
  
  Synd bara att Eva inte var där och såg Feykirs ambitiösa attackerande av djupsnön - han var verkligen energisk i början. Nästan i klass med Sillen! (Hon håller honom som en ganska slö och otränad häst - bara för att han alltid haft fullt upp med att hålla jämna steg med Reykur resp Sillen. Men det är faktiskt MÅNGA hästar som har fullt upp med att hålla jämna steg med dem!)
  
  När hästarna stod med snö upp till magen och varken Fia eller jag längre kunde urskilja någon traktorväg insåg vi att det bara var att ge upp och rida hemåt igen. Tillbaka i stallet kunde vi förvånat konstatera att vi ändå ridit i en timme - det kändes som en jätte, jättekort ridtur! Men det var väl antagligen för att vi inte alls på långa vägar hade kommit så långt som vi hade tänkt.
  
  Så Eva, om du mot förmodan läser detta på något internetcafé i Asien: Kom hem och trampa upp stigen åt oss igen!!!
  
  Tillbaka i stallet testade vi Ia och Dennis metod att mäta hästarna för att uppskatta vikten. (Se gårdagens inlägg här nedan.) Enligt den metoden väger Feykir just nu 400 kg. Enligt mitt viktmåttband väger han 420 kg, så det var ju ganska lika. Som minst har han enligt viktmåttbandet vägt 370 kg. Tur att det ännu är lååångt till den jättetjocka magen som han har på bloggens startbild, från i maj förra året! Jo, vi mätte Lukka också men man ska ju inte prata om damers vikt så jag säger inte mer än att även på henne gav "Iaodennimetoden" ungefär samma resultat som viktmåttbandet.