Upprättelse för Feykir!

I torsdags tänkte jag lägga ut Feykir på Blocket eftersom han var så jättefånig och försökte springa hem till stallet igen flera gånger i början av ridturen. Bara för att det blåste lite och han hade haft en vilodag. Eller, det var vad jag trodde i alla fall, för jag såg inte något som kunde tänkas orsaka sådana häftiga reaktioner. Men nu har jag fått höra att det just där gått älgar flera gånger de senaste dagarna - och Feykir är verkligen JÄTTERÄDD för älgar!!!

Medan jag hade hästarna i Gäddvik träffade Feykir och jag på älg en gång i en vägkorsning. Feykir började tidigt stressa upp sig över att det var något på den korsande vägen, men det var lite träd som skymde sikten och jag trodde att det bara var en människa som gick där. Men när jag övertalat honom att fortsätta framåt ser även jag att det är en älg - bara 50 meter framför oss! Jag började ropa, för att skrämma iväg älgen. Då brakar det till i skogskanten precis bredvid oss - tydligen stod det en älg där också som varken Feykir eller jag hade sett! Jag hann aldrig uppfatta att Feykir kastade sig runt, för det gick så fort, utan märker bara att vi plötsligt galopperar i full karriär tillbaka åt det håll vi kommit ifrån! Då var jag väldigt glad för min Childericsadel med rejäla knästöd - det måste vara tack vare den som jag fortfarande satt kvar på hästryggen!!!

Även senare har Feykir blivit väldigt rädd när vi sett älgar på långt håll... Men när jag berättade om det för Nina K blev hon väldigt förvånad. En vinter medan Feykir bodde nere på Örnäs hade det nämligen varit några älgar som bosatt sig i unghästhagen och mumsat i sig av hästarnas hö. Det kom t o m några från en kvällstidning för att fota och skriva om det hela. Dessa personer var uppenbarligen inte så vana vid älgar... för de bad personalen från Örnäs att hämta älgarna så att de stod närmare hästarna när de skulle fota!!!

Synd att Feykir aldrig hann träffa på några älgar när vi var ute tillsammans med Reykur - det borde annars ha haft en mycket lugnande effekt. Reykur är nämligen inte alls rädd, utan snarare väldigt nyfiken på älgarna. Han sträcker upp halsen så att han liknar en giraff och vill helst gå närmare! Ja, jag har sagt det förut... mina hästar är verkligen totala motsatser i det mesta!