Styrketräning

När jag kom till färjeläget för att åka till stallet var det så här vackert:

Jag hann bara precis knäppa bilden genom den öppna bilrutan så kom en stor, mörk skugga framhoppandes precis framför mig! Trodde nästan hjärtat skulle stanna och förstod precis hur Feykir upplever det när monstren morrar åt honom från skogskanten... I det här fallet visade det sig dock bara vara Reykur-Eva! Hon och hennes kompis Ulla skulle till Mariebäck för att leda en turridning och av olika anledningar hade de bestämt sig för att åka omvägen via färjan istället för att köra på södra sidan av älven. De hade kommit till färjeläget strax före mig, men jag hade ju ingen aning om att de skulle köra den här vägen så jag hade inte alls reflekterat över den bil som redan stod och väntade på färjan när jag kom. När vi sedan hade fått köra ombord gick jag över till deras bil. Det var trevligt med lite sällskap - en färjeresa är ju inte så väldigt underhållande direkt...

Det var lika underbart ridväder som igår! Feykir och jag red knappt 1 timme, mot Alviksträsk. Satsade på ett "styrketräningspass" då vi flyttade för skänklarna i låååångsam tölt. Feykir kollar då och då om det går att fuska - men bara jag är konsekvent (samt byter spöhand då och då) så är han faktiskt riktigt duktig!

Däremot är det SÅ tröttsamt att han ser osynliga monster här och där och tvärstannar... Efter ridturen beklagade jag mig för Sylvia ang detta. Ibland har jag varit rädd att det är jag som "har det i kroppen" eftersom Reykur kunde reagera både på attackstubbar och hästätande stenar - och att jag nu överför det till Feykir. Men Feykir reagerar ju inte på sådana saker (med undantag för endel stora stenar) utan han ser osynliga monster som jag inte alls ser - då kan det väl inte bero på mig?! Han är nu riden regelbundet i ca 2,5 år och vi har för det mesta ridit ut ensamma, så det är ju inte att han är ovan heller...

Sylvia tyckte att jag skulle prova att rida ut oftare tillsammans med andra hästar, så att han får se att de inte reagerar. Det var ett bra tips! Han är verkligen mycket tryggare så snart det är andra hästar med! Om min trovärdighet när jag försöker visa honom att något inte är farligt är 5 % i hans ögon så är andra hästars trovärdighet 100 %! Får försöka hitta ridsällskap oftare helt enkelt! Numera klarar vi ju faktiskt av att rida rena gångarter även om andra hästar är med och distraherar. Det var värre första halvåret - då krävdes det fullt fokus 100 % för oss båda varje sekund om det inte bara skulle bli grisepass av alltihop... Kanske skulle ringa Fia och höra om/när hon ska rida på måndag?!