Vilken FANTASTISK dag!!!

Höst med häst är bäst!!!

Den här dagen har nästan varit overkligt bra! Gårdagens gråväder och gårdagskvällens ösregn hade bytts i strålande sol som värmde skönt! Eva och jag åkte till stallet redan vid 9-tiden och valde vänstra vägen bakom vägbommen och kalhygget i dess förlängning för förmiddagens ridtur. Och som vanligt tvekade inte Hamingja minsta sekund för att gå genom de blöta området i början på hennes favoritstig - det är uppenbarligen STOR skillnad på blött och blött...!

Efter en halvtimme hade vi nått fram till där det ljusgröna sträcket slutar och det var dags för mig att lämna över tyglarna till Eva. Jag valde platsen för att det låg en stock på marken, perfekt att sitta på och denna dag hade jag t o m varit smart nog att ta på min regnkjol (trots solskenet) så det gjorde inget att stocken inte hunnit torka helt efter nattens regn. Där kunde jag sedan sitta och "tomglo" medan jag lyssnade på fågelkvittret och kände solen värma, i väntan på att Eva och Hamingja skulle komma tillbaka från på sin upptäcksfärd.

Ganska precis en halvtimme senare var de tillbaka och jag fick sitta upp i sadeln igen. Hamingja hade varit svettig redan när jag lämnade över henne till Eva, trots att vi bara skrittat. Och när de nu kom tillbaka var hon ännu svettigare och flåsade, trots att de p g a terrängen också fått hålla sig till skritt. Vi har ju upptäckt att Hamingja har bättre kondition än jag förväntat mig, trots att hon det senaste året ridits så sporadiskt jämfört med tidigare år och dessutom i stor utsträckning "bara" i skritt. Mitt försök att optimera träningen genom att rida så mycket som möjligt ute i terrängen verkar ha varit mer effektivt än vad jag vågat hoppas! Och det måste ju dessutom ha gjort att hon kunnat behålla musklerna betydligt bättre än om hon mest skrittat på plan mark. Själv kände jag mig vid det här laget ganska rejält trött, trots halvtimmens vila, så jag var VÄLDIGT glad åt att det var Eva och inte jag som skulle gå till fots tillbaka! 

Alltid när jag ridit ut på detta kalhygge har jag brukat hålla mig längs vänsterkanten, närmast skogen, i tron att underlaget är bäst där trots att det är väldigt stenigt. Men nu upptäckte vi att om vi höll oss lite längre ner så var det MYCKET bättre underlag! I fortsättningen ska jag alltså redan halvvägs upp i den lilla backen i början på favoritstigen vika av ut på hygget istället för att fortsätta upp till krönet. Tänk att det bara tog mig 17 år att komma på det! Men så är jag ju ovanligt snabbtänkt också! ;-)

Totalt var vi ute 1,5 timme idag, varav jag red 30 + 30 minuter. När Hamingja sedan fått gå tillbaka till kompisarna i hagen var det ändå inte slut på det roliga, för nu styrde Eva och jag kosan till hennes stuga på Lulnäsudden! 

Där fick jag "parkera" i en solstol på altanen och njuta av havsutsikten medan Eva tände en eld och grillade hamburgare till lunch. Och jag kände hur mina extremhöga stressnivåer bara sjönk och sjönk och sjönk...!!! Så UNDERBART!!! Efter ett tag övervägde jag att helt sonika flytta till Evas stuga, men då tipsade hon om att grannstugan faktiskt är till salu. Och jag började genast fundera över om jag kanske skulle köpa den i present till Johan?! 

Medan jag funderade på detta skördade Eva grönsaker i växthuset och trädgårdslanden för att ta med sig hem till stan. 

Eva odlar blommor också och jag fick plocka en bukett med blåklint och luktärtor som nu pryder sin plats i badrummet hemma i Kyrkbyn. (Jag bestämde mig tillslut för att avvakta lite med flytten till Lulnäsudden.) I morgon, torsdag ska jag träffa kuratorn på sjukhuset igen. Då HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS jag att hon kan ge besked om att jag snart kan få påbörja EMDR-terapin för att behandla min PTSD. HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS!!!