En farofylld expedition i mänsklighetens tjänst!

Eva och Hamingja - när Anna själv får välja!

Idag tog Eva, Hamingja och jag över stafettpinnen från Andrée, Göran Kropp, Renata Clumska och de andra när vi gav oss ut på en riskfylld expedition med förhoppningen att hitta en väg runt Nottjärnen! Ett mycket farligt jobb förstås - men några måste ju göra det! Vi inledde dock på tryggt och beprövat sätt genom att jag skrittade Hamingja längs bilvägen mot Avan och sandvägen till grillplatsen, där Eva sedan tog över tyglarna och lät Hamingja galoppera några vändor fram och tillbaka längs sandvägen. Sommarvärmen har kommit tillbaka så det var inte konstigt att Hamingja flåsade rejält i sin (början till) vinterpäls efter de fartfyllda galopperna. Men hon hade faktiskt redan hämtat sig och andades normalt innan jag hunnit upp i sadeln igen - så vi har nog faktiskt lyckats "hålla igång" konditionen på henne över sommaren trots att jag mest bara skrittat!

När min MODIGA häst sedan gått över den nya Höbäckenbron på långa tyglar och utan minsta sekunds tvekan var vi redo att ge oss ut i det okända! Till skillnad mot senast, då Eva och Hamingja visade mig var de ridit mot Torrbergsvägen, vek vi nu av efter en antydan till stig i riktning tillbaka mot Mariebäck. Jag hade ju sett sjön från den här sidan genom gles, fin tallskog när vi kom ridande från den högra skogsvägen bakom vägbommen så nu var det "bara" att försöka hitta till den tallskogen från det här hållet. 

Det var till att börja med ganska snårig och vi kryssade runt i jakt på en stig som förhoppningsvis skulle ta oss åt rätt håll. Först var det flera gånger bara vad som antagligen var djurstigar, som plötsligt upplöstes i intet... men Hamingja och jag hade ju varit smarta nog att ha en flygledare med oss - det bör man ALLTID ha i trängda lägen!!! Och mycket riktigt hittade Eva också en gammal skogsväg som sedan tog oss upp till den glesa tallskogen med utsikt ner mot sjön! Därifrån var det ju bara att fortsätta med sjön på vår vänstra sida för att komma till vändplanen och den högra vägen bakom vägbommen och sedan hem till Mariebäck! 

Detta var förstås var ett STORT steg för mänskligheten, men vi kände ändå att det borde finnas förbättrings- potential. Området jag ringat in med gult ovan är där vi kryssade kors och tvärs i snårskogen och förhoppningsvis kan man hitta en bättre väg om man rider rundan åt andra hållet. 

Här hade vi kommit fram till den glesa tallskogen och man kan ana sjön mellan träden längst till vänster i bild. Om man kommer från det här hållet och följer tallskogens "kant" ner mot sjön kan man förhoppningsvis hitta ett mindre snårigt område där man kan ta sig fram till bron. Detta skulle inte minst uppskattas av Hamingjas matte som visserligen "bara åkte häst i skritt" men i den svåra terrängen blev det ändå rejält jobbigt, så jag var HELT slut efteråt. Men det tror jag faktiskt Kropp och Chlumska m fl också var efter sina expeditioner!!!