Valborgsridning: en riktig berg och dalbana!

"Hej matte! Vad ska vi göra för något kul idag??!!"

Om ni undrar varför Sverige har flaggdag idag så är svaret: min mamma fyller år!!! (OK - vi flaggar kanske LITE för kungen också...!) På banken firar vi även detta med förkortad arbetstid och efter jobbet åkte jag direkt till Mariebäck för att fortsätta firandet tillsammans med Hamingja!

Det blev ett ridpass där priset på Hamingja kom att svänga så mycket att optioner skulle kunna ses som en lågriskplacering i jämförelse...! (För de som inte är i branschen kan jag förklara att "risk" inom placeringsområdet definieras som hur mycket placeringens värde varierar över tid. Stora svängningar=hög risk och små svängningar=låg risk. Optioner räknas normalt som högriskplaceringar - men det beror ju på vad man jämför med...!)

Det hela började med att Hamingja även idag tramsade när vi skulle passera över bäcken och när vi sedan red mot Alviksträsk fortsatte tramsandet så länge bäcken var tillräckligt nära vägen för att höras tydligt... och grannarnas soptunnor blev väl livsfarliga av bara farten... i det läget stod lilla fröken inte så väldigt högt i kurs...

Men sedan glimmade hon till och var trevligt fokuserad en lååång stund medan vi drog igång uppvärmningen i trav. (Och med lilla frökens travsteg blir matte VÄLDIGT uppvärmd!!!) När matte fått pusta lite övergick vi till tölt och då blev jag tillslut lite arg (har normalt alldeles för lång stubin) när hon både studsade mellan dikena och där emellan vräkte sig i handen för att inte behöva ta i ordentligt med bakbenen... Därför fortsatte jag med tölten efter vägen längs med sjön ända bort till skoterklubben där jag satt av och sadlade om. 

Vid det laget hade hon i alla fall fått jobba tillräckligt mycket för att ta chansen att skritta med nosen mot backen när jag inledde hemvägen med hellånga tyglar. Och medan vi skrittade försökte jag fokusera på min sits för att verkligen hamna i rätt position i sadeln och ha bästa möjliga utgångsläge för att förbereda för och rida tölt. När jag sedan gjorde övergång till tölt via högersluta i samlad skritt kom Hamingja att gnistra till ORDENTLIGT!!! Som kompisen Linda så klokt sa en gång när vi red clinic för Johanna Elgholm: "När man hittar rätt position i sadeln börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!!!" 

För Hamingja kom verkligen upp ORDENTLIGT med bogarna och töltade med en HÄRLIG bärighet utan minsta antydan till att lägga sig på i handen!!! Inte heller blev det minsta lilla dragkamp eller att försöka dra upp tempot när jag då och då behövde lägga in ett par steg högersluta för att behålla henne "uppe"!!! Hade det inte råkat komma bilar precis hade jag ALDRIG velat sakta av igen!!!

Efter den - för matte - ofrivilliga skrittpausen fick vi till ytterligare en riktigt, riktigt trevlig sekvens "njuttölt" innan Hamingja fick syn på vattnet i diket och tvärnitade.... Sedan hittade vi aldrig riktigt tillbaka till vare sig lösgjordheten eller bärigheten även om det successivt blev bättre igen. Till dess Hamingja fick syn på ett RIKTIGT MONSTER vid sidan av vägen och tvärvände så snabbt att det var ett under att jag lyckades hålla mig kvar i sadeln. (Och plötsligt var det lite "fyndläge"på hästmarknaden igen...) 

När jag fått stopp på fröken och vänt tillbaka ville hon INTE fortsätta hemåt och just i det läget hör jag dessutom hur en bil  närmar sig bakifrån... För att inte riskera att hon plötsligt skulle hoppa ut framför bilen för att komma undan MONSTRET vände jag tillbaka och skrittade bort från MONSTRET. Det kändes definitivt säkrast att få möta bilen en bit bort där vi inte stod under lika direkt hot från en livsfarlig snöhög omgiven av smältvatten... 

Sedan distraherade jag henne med att hela tiden flytta undan för högerskänkeln fram till det kritiska stället, där hon fick stå en stund och titta på snöhögen innan vi fortsatte hemåt. När hon började kännas mer avslappnad igen fick hon tölta med långa tyglar och gjorde detta på ett riktigt trevligt sätt med fortsatt aktivitet i överlinjen. Till dess först grannarnas soptunnor och sedan Mariebäcksodjuret försökte gå till attack igen... Men med matte sjungandes "Vintern ra..." för att inte själv glömma att andas gjorde Hamingja en riktig bragdinsats genom att skritta (visserligen ganska spänd men ändå) med lösa tyglar över bäcken. Något som förståss fick priset på hästen att åter rusa i höjden! 

Trevlig Valborg alla bloggläsare!!!