Vilken bra start på veckan!!!

Vackraste hästen - även i Umeå!

Igår bråkade kroppen med mig... jag skyller på det ostadiga vädret med många hagelskurar... så det blev inget av den planerade träningen på ovalen i Boden. Men idag är vi "on speaking terms" igen vilket jag firade med ett träningspass på ridbanan i Mariebäck! 

När jag red i lördags var det som om Hamingjas högerbog levde ett eget liv och jag lyckades aldrig riktigt få den på plats... Tydligen är det sådant som kan hända Atli också - eller han kan i alla fall sätta sig in i hur vi "vanliga dödliga" kan ha det... och då tipsade han om att man vid nästa ridpass ska fokusera på detta redan direkt under uppvärmningen. Vilket jag också gjorde idag, först i vår vanliga skritt på volt där jag ber henne korsa bakbenen och sedan även i skänkelvikningar över diagonalerna. 

Fortsatte sedan med högerbogsfokus under uppvärmning både i tölt och trav - där jag i vänster varv försökte hitta balansen mellan stöd på yttertygeln och ändå inte en stum ytterhand... Även sedan vi övergått till att rida tölt i ett högre tempo resp samlad tölt fokuserade jag på att bibehålla högerbogen på sin plats. Något som fungerade ovanligt bra när jag vid varje hörnpassering i höger varv kom ihåg att "ta med" bogen åt vänster genom ett sidförande tygeltag med högertygeln följt av en snabb eftergift på densamma men ändå med handen kvar över manken. Och när jag därmed inte triggade henne att bita tag i bettet på högersidan rundade hon sig fint runt innerskänkeln! 

En annan "polett som trillade ner" för mig idag var hur mycket mer drivning som behövs vid hörnpasseringarna för att bibehålla takt och bärighet. Det är ju alltid så lätt att man försöker korrigera taktproblem med tyglarna, när det i själva verket är mer drivning med skänklar och säte som behövs...! Och detsamma gäller väl vid de flesta problem i ridningen...?!!

Avslutningsvis red vi intervaller i samlad skritt varvat med skritt på längre tyglar - för att komma ifrån att hon direkt börjar "tänka tölt" och får väldigt bråttom när jag ber om samlad skritt. När detta börjat fungera bra skrittade vi på en liten volt med successivt allt längre tyglar till dess hon var tillräckligt avslappnad för att skritta lugnt och bara sänka huvudet mer varje gång hon fick längre tygel.