Prehab (förhoppningsvis) istället för rehab!

När man har förmånen att äga den allra finaste hästen, den känslan...!!!

Vi har ju behövt ägna oss en hel del åt rehabträning under åren, Hamingja och jag, p g a de problem hon haft i bakdelen... Men sedan hon förra sommaren fick motsvarande behandling i sina bakknän som jag får på Smärtkliniken har besvären ännu inte kommit tillbaka - peppar, peppar!!! Jag har också vidtagit vissa försiktighetsåtgärder för att minska risken och här om dagen lärde jag mig ett nytt ord för att beskriva just detta, nämligen "prehab". 

Jag råkade här om dagen "snubbla" över en artikel om löpning där man använde detta begrepp för att beskriva hur man skulle anpassa träningen för att minimera risken för överansträngning, förslitningar och andra skador. Och då insåg jag att man även skulle kunna använda detta begrepp för den anpassning av ridningen som jag gjort det senaste året. Som att lägga in fler vilodagar, f f a under broddsäsongen eftersom Hamingja visat sig bli mer ansträngd och öm i bakdelens muskler när hon går med broddar. 

Att vara än mer försiktig i ridningen när underlaget är stumt, både sommartid när grusvägarna blivit hårda av torkan och på hösten när det frusit till men innan snön kommit. Och att i möjligaste mån lägga in en vilodag efter de mest krävande ridpassen (krävande p g a underlaget eller krävande p g a intensivare töltträning.) Att använda Back on Track före och efter ridpassen - som på bilden ovan - kan ju också sägas vara "prehab"!

Mycket handlar förståss om att anpassa ridningen efter underlaget - vilket just idag innebar något riktigt positivt när gårdagens underhåll av bilvägen innebar att den blivit mer ridvänlig! Jag passade därför på att rida längs vägen bort mot Avan och att dessutom lägga in extra mycket galopp. Jag har fått lära mig att det är i galoppfattningarna man bygger upp hästens styrka så därför har jag alltid tränat mycket galoppintervaller med mina hästar. 

I Hamingjas fall har detta varit extra angeläget eftersom hon till att börja med skrämde upp sig själv i galoppen så att hon bara sprang fortare och fortare och fortare... Så för att träna in en "off-knapp" (för att använda Atlis vokabulär) har jag ridit massor av korta galoppintervaller följt av skritt på långa tyglar, för att helt "programmera om" hennes reaktion på galoppen. Detta har verkligen haft bra effekt! Fast när vi nu i vår vid några tillfällen tränat på ovalbanan i Boden insåg jag att alla dessa intervaller också inneburit att Hamingja inte förväntar sig att vi ska galoppera någon längre sträcka utan ganska snart "drar i handbromsen" och tappar galoppen...

För att börja ta itu med det problemet fick hon idag galoppera längre sträckor än vanligt - och alla gånger utom en lyckades jag också bibehålla galoppen genom att hinna lägga till mer drivning precis när hon började tänka på att sakta av. Men det skulle definitivt vara en bra idé att åka till Bodenovalen igen för att träna just med fokus på galopp, eftersom jag där inte bara har bra underlag som passar för galopp längre sträckor utan också för att jag får större möjlighet att bibehålla kvaliteten i galoppen när jag kan böja henne i kurvorna på ett sätt som är svårt när man rider ut. Man får ju bra konditionsträning också "på köpet"!

Men idag blev det alltså längre galoppintervaller längs bilvägen och när vi kom till höjden där jägarna brukar sitta och fika blev det omväxlande skritt och trav längs slingan upp över kalhygget och genom skogen ner till bilvägen igen. Där satt jag av och flyttade bak sadeln som förberedelse för töltträningen på hemvägen. Och jag insåg snart att jag faktiskt har lite lättare för att bibehålla blicken lyft när vi tölttränar ute längs vägen jämfört med på ridbanan - antagligen tack vare att jag försökt fokusera så mycket på det i vinter samtidigt som jag nästan aldrig ridit på ridbanan. 

Och med blicken höjd var det ju lättare att känna vad som hände, både när jag själv började "tappa sitsen" och när Hamingja började "skicka iväg någon bakdel eller bog" så att jag kunde korrigera för detta! Uppenbarligen hade jag också lyckats aktivera hennes bakdel på ett riktigt bra sätt under hemvägens töltridning, för när det var dags att låta henne sträcka ut överlinjen och varva ner igen fick jag uppleva en nedvarvningstölt med lika "aktiv rygg" som i slutet på några av lektionerna under senaste kursen!

Efter ett sådant här ridpass blir man ju VÄLDIGT peppad att rida MER och MER och MER!!! Men av prehab-skäl blir det nog ändå en vilodag i morgon... så får vi träna vidare igen lördag och söndag!