Tisdagsrehab

Det var vackert när jag åkte färjan hem från stallet idag! 

Och det var vackert när jag var ute och red! 

Hade en jobbig natt i natt, när jag än en gång vaknade kl 03 och inte kunde somna om... vid 04 steg jag tillslut upp och satte mig vid köksbordet med en kopp te och ett korsord. När Johan steg upp vid 06 hade jag precis börjat känna mig sömnig igen, så jag löste av honom i sovrummet och fick ett par timmar sömn till. Sedan var jag trött och seg... men vid 15-tiden hade jag tillslut piggnat till tillräckligt för att åka en sväng till Hamingja! 

Vi red upp till vänster bakom vägbommen och när Hamingja fick vara med och bestämma blev det lite "krumelurer" ute i terrängen - f f a endel av dem syns väldigt väl på bilden ovan! Jag försökte föreslå att vi skulle hålla oss på skogsmaskinsspåren där det är lite lättare att ta sig fram, men det är visst inte lika roligt... lilla fröken gör det verkligen inte enkelt för sig! 

I o m att jag har så ont i höger axel (egentligen hela vägen från handen och upp till högra sidan av huvudet) försöker jag ju göra allt som går med bara vänsterhanden, t ex så rider jag med tyglarna i vänster hand. Men fysioterapeuten på Smärtrehab har sagt att jag - väldigt försiktigt - ska börja använda högerhanden lite mer. Så de senaste gångerna jag har ridit har jag under en del av ridturen hållit högertygeln i höger hand medan jag försökt hålla musklerna avslappnade - det är verkligen JÄTTESVÅRT för de vill bara krampa... men övning ger förhoppningsvis färdighet! 

Söndag med Hamingja!

Skulle jag behöva spetsa öronen bara för att du vill fota med nya mobilen...??!!

OK - för den här gången då...!!!

Även idag red Hamingja och jag till höger bakom vägbommen men först på ett av skogsmaskinspåren som löper parallellt med skogsvägen. Innan stora vändplanen red vi upp till vänster och in i skogen längs stigen bort mot Torrbergsvägen. Och vi kunde konstatera att kylan gjort det betydligt lättare att ta sig över de blötare partierna! När en stor, mörk fågel (tror det var en kråka) plötsligt flög upp fick det Hamingja att hoppa till lite och jag tror att det sedan påverkade henne lite även under hemvägen... Men innan dess hade vi fortsatt ytterligare en sträcka längs stigen och när jag tittar i träningsappen efteråt ser jag att vi kommit ungefär halvvägs till Torrbergsvägen innan vi vände hemåt igen.

Hemvägen började bra men när vi red nerför den lilla backen mot skogsvägen blev det tvärstopp och Hamingja verkade höra/ha fått vittring på något... det krävdes en lång stunds övertalning innan hon kunde tänka sig att fortsätta framåt. När vi sedan hunnit ungefär halvvägs hem längs skogsvägen blev det tvärstopp igen och trots mina övertalningsförsök ville hon INTE fortsätta hemåt. Då tröt mitt tålamod så jag hoppade av och började gå hemåt - till att börja med var det en VÄLDIGT tveksam Hamingja som följde efter... 

Efter en stunds promenad började träningsappen larma "Din puls är för hög, försök justera andningen!" Jag gick lite saktare och började andas ut långsamt genom munnen - vilket till att börja med gjorde Hamingja tveksam... när hästar "blåser" brukar det ju vara en signal på att de upptäckt något farligt! Men efter en stund verkade hon inse att detta bara var ännu ett obegripligt tilltag från hennes underliga människa...! Och vi tog oss trots allt tillbaka till stallet med livet i behåll båda två!

När jag i efterhand tittar på pulskurvan i träningsappen är det i alla fall ingen tvekan om när jag överått från att "åka skritt" till att gå till fots! Tillbaka i stallet skulle jag lunchfodra hästarna och denna gång hade jag ingen medhjälpare till hands. Men jag lyckades faktiskt för en gång skull vara OERHÖRT förståndig och ta många micropauser - och då gick det faktiskt över förväntan! Fick ganska ont ändå...  men då var det LJUVLIGT att ta låta kroppen "koka" lite i spabadet när jag kom hem så att smärtan klingade av lite!!!

I natt sov jag faktiskt 10 timmar - trots att jag sovit två timmar under eftermiddagen igår också - det måste vara tack vare traumabehandlingen i fredags. Jag har ju MÅNGA års sömnbrist att ta igen...! Idag har jag också sluppit de höga stressnivåerna - både kropp och knopp mår lite bättre m a o! 

Dagen efter...

Igår var det dags för den tredje sessionen av traumaterapi. Innan första terapitillfället var terapeuten mycket tydlig med att jag måste vara beredd på att det skulle bli jobbigt. "Efteråt kommer det att kännas som att du sprungit ett maraton...!" sa hon. Det har det också gjort efter de två första tillfällena - och igår var det ÄNNU tuffare... som att springa maraton OCH bli överkörd av ett tåg... Bl a började jag frysa så att jag skakade, så hon fick ta fram en filt att linda in mig i! Men innan jag gick därifrån kändes det även en tydlig förbättring - bl a kändes det som att min smärtande högeraxel plötsligt befann sig 1 dm lägre än vad den gjort under det senaste året. Det är på många plan så tydligt hur verksamt detta är!!!

Terapeuten har också förklarat att hjärnan jobbar vidare "på egen hand" mellan terapitillfällena, så det är ingen nackdel att det varit två veckor eller t o m lite mer mellan tillfällena hon haft tid att ta emot mig. Även detta har jag märkt av på olika sätt. I morse t ex vaknade jag redan vid 06 av att hjärnan var superspeedad och jag hade en väldigt stressad känsla i hela kroppen... När detta inte ville ge med sig sa jag till Johan att jag behövde få komma ut i skogen med Hamingja! 

Då fick hon chansen att visa mig de nya vägarna hon och Eva utforskade här om dagen. Jag tyckte det var så konstigt att jag under alla år inte sett att det går in ytterligare en väg i den korsnngen... men det verkar vara spåren efter en skogsmaskin, så de har nog inte funnits där så länge! Spåren är ojämna och det ligger mycket ris över dem, så är det en slät töltväg man letar är detta inte rätt val. Men för mig och Hamingja är det ju perfekt med en möjlighet till terrängskritt även när man vill rida åt det här hållet! 

Vi fortsatte sedan längs den högra skogsvägen, över stora vändplanen och en bit in i skogen innan vi vände tillbaka hemåt. Allt medan jag verkligen försökte "vara i nuet" och njuta av naturen tillsammans med min häst. Successivt kände jag också hur stressnivåerna började sjunka. Vilken lättnad! När jag sedan körde hem från stallet blev jag istället JÄTTETRÖTT, så väl hemma blev jag tvungen att lägga mig och vila lite. När jag sedan vaknade igen visar det sig att jag sovit i TVÅ timmar (!!!) Det var uppenbarligen vad kroppen och hjärnan behövde - för nu hade jag en härligt skön känsla både i kropp och "knopp"!

På kvällen följde Johan mig tillbaka till stallet för att kvällsfodra hästarna. Mysigt att få träffa Hamingja två gånger på samma dag!!!

Cool häst på torsdagsterapi!!!

MIN!!! ♡

Vad gör man en gråmulen dag med ett glest snöfall, i princip vindstilla och ett par minusgrader? Mitt tips: hugg tag i närmaste flygledare och åk till stallet!!! Som vanligt i dessa sammanhang tog jag på mig uppgiften att värma upp Hamingja, denna gång genom att skritta till vänster bakom vägbommen upp till vändplanen och tillbaka. Det var Eva som föreslog denna väg eftersom Hamingja blev rädd när jag red där igår. Men vem behöver vara rädd när man har en flygledare med sig?!? Min modiga häst var hur avslappnad som helst nästan hela vägen, bara vid ett tillfälle reagerade hon på något och stannade, men snart fortsatte hon på samma avslappnade sätt.

Justering av stiglädren vid ryttarbytet - Eva är aaaaningen längre än jag! ;-)

Ready for take off!

Vädret var faktiskt närmast perfekt för ridning, men inbjöd inte riktigt till att sitta ute i skogen, så jag skrittade tillbaka till stallet och väntade där medan Eva och Hamingja gav sig ut på en egen sväng. Strax innan jag överlämnade tyglarna hade vi upptäckt att det faktiskt finns ytterligare några vägar som utgår från korsningen ovanför vägbommen. Så efter att flygledaren och hästen ägnat sig åt snabbare gångarter på vägar som lämpade sig för detta tog de sitt ansvar och utforskade även det hittills okända. Vilket bl a visade sig innebära en väg som gick parallellt med "högra vägen bakom vägbommen". Lustigt att jag under alla år aldrig testat att rida i det området - men så snart Hamingja tagit med mig på denna sväng  kommer ett flygfoto från träningsappen! 

Idag blev det VÄLDIGT spännande!!! :-O

VAD ÄR DET SOM RÖR SIG BAKOM TRÄDEN??? :-O

När jag åkte till Mariebäck på morgonen började det snöa, men det slutade nästan direkt så det blev bara ett tunt "puder" på den hårdfrusna marken. Jag började med att rida upp till vänster bakom vägbommen och en mycket nöjd Hamingja fick sedan ge sig ut i terrängen vid det första skogsmaskinsspåret. Tack vare kylan var det inte längre blött i hjulspåren, men däremot sjönk hon fortfarande ner ganska mycket när vi provade att rida på sidan om spåren. Ändå ville hon mycket hellre gå på sidan så vi turades om att bestämma vägen. 

Redan när vi red iväg hade jag hört hundskall på avstånd, från Alviksträskhållet. Men där är det hundar som brukar stå och skälla i en hundgård så jag antog att det var dem vi hörde. Men sedan började ljudet  successivt komma allt närmare samtidigt som det började höras ytterligare ett hundskall från andra hållet... Jag hade inte sett till några parkerade bilar, men kanske pågick det jakt i området ändå?! Hamingja började också bli stressad och det var ju inte otroligt att hundarna fått älgar att röra sig åt vårt håll...

Helt eniga vände vi därför tillbaka hemåt och gav oss ut i skogspartiet vid hästhagarna istället. I o m att det var fruset i marken kunde vi rida lite längre ner mot bäcken än vi brukar, men sedan blev livet VÄLDIGT spännande för stackars Hamingja... När valackflocken började röra på sig samtidigt som de skymdes av träden verkade hon tro att det var älgar. Hon började faktiskt darra i hela kroppen och spanade oavbrutet åt deras håll... 

Det hjälpte inte ens att man sedan kunde skymta några av dem där träden stod glesare - hon verkade redan ha bestämt sig för att det var älgar! Hon t o m "hingstblåste" en gång - som att hon gjorde sig redo för att slåss! :-O Det var TUR att hon har en så modig matte som kunde lotsa henne hem igen med livet i behåll! ;-) Tillbaka i stallet var hon fortsatt stressad och reagerade på ljuden från hästarna utanför (som ju hördes ovanligt tydligt i o m att marken är hårdfrusen utan snö.) Det var först när hon kom ut till flocken som hon blev helt lugn igen. 

Vi har sorg i Mariebäck för igår fick Carolas FINA, FINA Litlamin flytta till hästhimlen... Hon var avkomma till min Lára och tillika Hamingjas BFF. Fång är verkligen en HEMSK sjukdom... :-O Litla är så oerhört saknad... men nu behöver hon inte ha ont längre utan får galoppera på de evigt gröna ängarna - precis hur fort hon vill! 

Superteamet in action!!!

En MYCKET nöjd Hamingja som fått springa av sig med Eva i sadeln!!!

Efter måndagens traumaterapi och tisdagens stordåd i form av ridning OCH iskruvande av traktbroddar behövde jag VERKLIGEN en vilodag igår så det blev inte många "knop" för min del... 

Å andra sidan var jag då hemma och därmed fick Chicksen vara ute lösa hela dagen - så de var VÄLDIGT nöjda! Och det är ju bra att passa på medan det ännu finns grönt (och maskar) för dem att äta! Men idag var det alltså riddag igen - denna gång med Eva!  

Innan ridturen var planen att vi med förenade krafter komplettera Hamingjas skor med tåbroddar med en repris av vårens teamwork när broddarna skulle av: Eva håller benen och jag sköter resten. Men när jag idag plockat fram utrustning och broddar och Eva lyfte på den första hoven upptäcker jag att det inte finns några hål för tåbroddar i skorna... tänk att jag inte sett det förrän nu...!!! Så här års brukar man ju ofta ha "höstskor" som bara har hål för traktbroddar, men av någon anledning hade jag fått för mig att det var vinterskor för fyra broddar som satt på nu! :-O Vi konstaterade i alla fall glatt att vi denna gång verkligen avverkat "broddhanteringen" i rekordfart - men så är vi ett väl sammansvetsat team också! :-D

Snart satt jag i sadeln och kunde skritta iväg längs bilvägen mot Avan med Eva promenerandes bredvid - och som den (visserligen pensionerade) flygledare hon är hade hon förstås styrt upp med SMHI så att vi dagen till ära hade ett alldeles STRÅLANDE ridväder med en härlig höstsol!!! Det var några minusgrader i natt och bilvägen var så hård att det klapprade ordentligt om hovarna, men i skogen var det fortfarande mjukt. 

För mig följdes mindfulness på hästryggen av detsamma vid Nottjärnen där det verkligen var vackert idag! Solen står ju inte så högt nu, men innan Eva red iväg hade hon flyttat på en av bänkarna vid grillplatsen så att jag skulle få sitta i solen - där har ni Eva i ett nötskal!!! Hon och Hamingja var sedan ute och roade sig på egen hand medan jag njöt av stillheten, solen och utsikten vid sjön - samt passade på att testa kameran i min nya mobil. 

Efter 40 minuter kom Eva och Hamingja galopperande längs sandvägen så att det yrde kring hovarna - och som vanligt såg de lika nöjda ut båda två! Det märktes verkligen att Hamingja fått "bränna ur systemet" ordentligt för när matte sedan skrittade hemåt höll hon en lugn promenadtakt. 

Tillbaka i stallet fick Hamingja träffa bästisen Litlamin! 

Och jag tog en bild som nya mobilen sedan omvandlade så här - en rätt rolig effekt tycker jag! 

Efter denna urladdning var jag HELT slut när jag körde hem, så det är risk för att det blir vilodag i morgon också... men det kan det vara värt efter att ha fått uppleva en så här härlig förmiddag!!!

Matte uträttar stordåd!!!

Efter gårdagens ihållande regn hade det i morse "pudrats" lite snö på marken igen - fint!

Men även om det är ljust och fint med snö så hoppas jag verkligen att det först hinner frysa till i marken innan snön kommer på allvar! Hamingja var på hugget idag och kom när jag ropade på henne i hagen! Det blev en skrittsväng för oss till höger bakom vägbommen och en runda i skogen innanför den stora vändplanen. Mysigt!

Och idag har jag alltså dessutom TROTS skröppelkroppen verkligen uträttat stordåd - genom att före ridturen rensa broddhålen och skruva i traktbroddar på Hamingjas framskor och efter ridturen göra detsamma på bakhovarna! Det senare blev förstås en större utmaning. Bakbenen är dels betydligt tyngre och dessutom är Hamingja inte helt bekväm med att man lyfter höger bak eftersom hon under en lång period hade problem som orsakade att det gjorde ont att lyfta det benet...

Problemet började vintern när jag just köpt henne när hon som skulle bli 8 år fick ett sent "tillväxtryck". Plötsligt hade hon blivit rejält överbyggd bak (att bakdelen är högre än framdelen) vilket försvårar en hel del för hästen i ridningen, men som tur var växte framdelen i kapp så att hon blev jämn i kroppen igen. För att en sådan tillväxtfas ska vara möjlig måste skelettets tillväxtzoner luckras upp och är då extra känsliga för påfrestningar. 

Är oturen framme kan det räcka med att hästen springer i hagen och plötsligt trampar igenom underlaget eller att broddarna "hakat fast" så en inbromsning blir ett tvärstopp för att det ska slita till uppe i korset. Och det är vad Ingebjörn tror hänt Hamingja under den perioden. De första gångerna han undersökte henne fanns rejäla låsningar i korset som han löste upp, men de senaste gångerna har det bara varit mindre skevheter så det går åt rätt håll! 

Men fortfarande är Hamingja är beredd på att det kan göra ont att lyfta höger bak och försöker oftast rycka åt sig hoven igen. Och att det just är höger bakben innebär dessutom att jag inte bara måste hålla i väldigt hårt utan att jag dessutom måste göra det med min onda högerarm... Jag såg efteråt att pulsen varit uppe i 144 när jag kämpade med höger bak - så det kändes som en STOR seger när traktbroddarna var på plats även där! Jag fick förstås REJÄLT ont efteråt... men det uppvägdes till ganska stor del av den sköna känslan att jag ändå klarat det!

Med traktbroddar runt om kommer Hamingja att klara sig hyfsat så länge det inte blir rejäl ishalka - och det verkar ännu vara en bit bort. Så tåbroddarna (också de 2 per hov) får vänta till dess Eva följer med till stallet nästa gång. I våras hade vi ett perfekt teamwork när hon höll hästbenen och jag skruvade ur broddarna, så jag tänkte vi skulle göra samma sak fast tvärt om nu!