Redan när vi red iväg hade jag hört hundskall på avstånd, från Alviksträskhållet. Men där är det hundar som brukar stå och skälla i en hundgård så jag antog att det var dem vi hörde. Men sedan började ljudet successivt komma allt närmare samtidigt som det började höras ytterligare ett hundskall från andra hållet... Jag hade inte sett till några parkerade bilar, men kanske pågick det jakt i området ändå?! Hamingja började också bli stressad och det var ju inte otroligt att hundarna fått älgar att röra sig åt vårt håll...
Helt eniga vände vi därför tillbaka hemåt och gav oss ut i skogspartiet vid hästhagarna istället. I o m att det var fruset i marken kunde vi rida lite längre ner mot bäcken än vi brukar, men sedan blev livet VÄLDIGT spännande för stackars Hamingja... När valackflocken började röra på sig samtidigt som de skymdes av träden verkade hon tro att det var älgar. Hon började faktiskt darra i hela kroppen och spanade oavbrutet åt deras håll...
Det hjälpte inte ens att man sedan kunde skymta några av dem där träden stod glesare - hon verkade redan ha bestämt sig för att det var älgar! Hon t o m "hingstblåste" en gång - som att hon gjorde sig redo för att slåss! :-O Det var TUR att hon har en så modig matte som kunde lotsa henne hem igen med livet i behåll! ;-) Tillbaka i stallet var hon fortsatt stressad och reagerade på ljuden från hästarna utanför (som ju hördes ovanligt tydligt i o m att marken är hårdfrusen utan snö.) Det var först när hon kom ut till flocken som hon blev helt lugn igen.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar