Matte uträttar stordåd!!!

Efter gårdagens ihållande regn hade det i morse "pudrats" lite snö på marken igen - fint!

Men även om det är ljust och fint med snö så hoppas jag verkligen att det först hinner frysa till i marken innan snön kommer på allvar! Hamingja var på hugget idag och kom när jag ropade på henne i hagen! Det blev en skrittsväng för oss till höger bakom vägbommen och en runda i skogen innanför den stora vändplanen. Mysigt!

Och idag har jag alltså dessutom TROTS skröppelkroppen verkligen uträttat stordåd - genom att före ridturen rensa broddhålen och skruva i traktbroddar på Hamingjas framskor och efter ridturen göra detsamma på bakhovarna! Det senare blev förstås en större utmaning. Bakbenen är dels betydligt tyngre och dessutom är Hamingja inte helt bekväm med att man lyfter höger bak eftersom hon under en lång period hade problem som orsakade att det gjorde ont att lyfta det benet...

Problemet började vintern när jag just köpt henne när hon som skulle bli 8 år fick ett sent "tillväxtryck". Plötsligt hade hon blivit rejält överbyggd bak (att bakdelen är högre än framdelen) vilket försvårar en hel del för hästen i ridningen, men som tur var växte framdelen i kapp så att hon blev jämn i kroppen igen. För att en sådan tillväxtfas ska vara möjlig måste skelettets tillväxtzoner luckras upp och är då extra känsliga för påfrestningar. 

Är oturen framme kan det räcka med att hästen springer i hagen och plötsligt trampar igenom underlaget eller att broddarna "hakat fast" så en inbromsning blir ett tvärstopp för att det ska slita till uppe i korset. Och det är vad Ingebjörn tror hänt Hamingja under den perioden. De första gångerna han undersökte henne fanns rejäla låsningar i korset som han löste upp, men de senaste gångerna har det bara varit mindre skevheter så det går åt rätt håll! 

Men fortfarande är Hamingja är beredd på att det kan göra ont att lyfta höger bak och försöker oftast rycka åt sig hoven igen. Och att det just är höger bakben innebär dessutom att jag inte bara måste hålla i väldigt hårt utan att jag dessutom måste göra det med min onda högerarm... Jag såg efteråt att pulsen varit uppe i 144 när jag kämpade med höger bak - så det kändes som en STOR seger när traktbroddarna var på plats även där! Jag fick förstås REJÄLT ont efteråt... men det uppvägdes till ganska stor del av den sköna känslan att jag ändå klarat det!

Med traktbroddar runt om kommer Hamingja att klara sig hyfsat så länge det inte blir rejäl ishalka - och det verkar ännu vara en bit bort. Så tåbroddarna (också de 2 per hov) får vänta till dess Eva följer med till stallet nästa gång. I våras hade vi ett perfekt teamwork när hon höll hästbenen och jag skruvade ur broddarna, så jag tänkte vi skulle göra samma sak fast tvärt om nu!