Alla vägar leder till Torrbergsvägen!

 

"MOT TORRBERGSVÄGEN!!!"

Idag såg jag inte till några älgjägare när jag körde till stallet (eller när vi red upp till vänster bakom vägbommen) så med reflexvästen på som extra säkerhet vågade jag mig på att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen. Efter några inledande galopper var Hamingja lika nöjd som vanligt med att få "terrängskritta" genom skogen och över kalhygget. På Torrbergsvägen blev det ytterligare några galopper till skoterleden mot Ale. 

När vi vänt hemåt töltade vi längs Torrbergsvägen för att sedan skritta (och trava lite) samma väg tillbaka hem. Det märktes att Hamingja hunnit sätta mycket vinterpäls nu för hon blev VÄLDIGT flåsig... jag skulle verkligen behöva klippa henne på halsen innan Sylviakursen på lördag, för känner jag Sylvia rätt kommer redan uppvärmningen vara minst lika ansträngande som dagens ridpass...!  :-O

Solig söndag!!!

När man ridit så det ryker!

Idag visade sig hösten verkligen från sin allra bästa sida - med en strålande sol som efter en natt med enstaka minusgrad snabbt värmde upp luften så att termometern gick över +10 gradersstrecket! Men det är förstås inte bara ryttare som uppskattar fint höstväder... när jag körde till stallet såg jag att de satt ut skylten "Jakt pågår!" där man svänger från Seletvägen in på Mariebäcksvägen. Därför vågade jag inte  rida längs någon av skogsvägarna utan det fick bli uppvärmning i galopp uppför "kyrkbacken" (4 vändor) och sedan ett pass med töltträning på ridbanan.

Jag har ju alla instruktionerna från Atli att träna vidare på och försöka "nöta in" och efter våra galopper i backe var Hamingja både lösgjord och hade fått igång aktiviteten i bakbenen så utgångsläget var ju bra! Det brukar ha fungerat bäst med tölten i höger varv, då jag m h a högersluta kunnat skapa och bibehålla längden på halsen och bärigheten. Men idag var det faktiskt vänstersluta i vänster varv som gav bäst resultat! 

Hamingja blev VÄLDIGT svettig i värmen - det börjar nog vara dags för en höstklippning av hennes hals för hon har hunnit sätta riktigt mycket päls redan... Nu fick det bli en rejäl dusch och när hon stått och ångat av en stund smorde och sprayade jag mot knotten, som tyvärr också uppskattade det varma vädret...

Friday fun!!!

Fotogenisk fröken!

Tänk att det är en hel vecka sedan jag red sist... och då var det nog ytterligare en vecka sedan gången innan (den veckan var jag dessutom hemma från jobbet)... :-O Jag har varit så OERHÖRT trött ända sedan Midur-tävlingen men den här veckan har jag i alla fall orkat jobba. Och nu hoppas jag att det fortsätter att gå åt rätt håll...!!! 

I helgen är det Umeå Icelandichorse Meeting och min plan var egentligen att vara där (som publik denna gång). Men med tanke på hur jag mått se senaste veckorna och att det är Atlikurs igen nästa helg bestämde jag mig tillslut för att stanna hemma och försöka "ladda batterierna" istället. Tack vare det kunde jag dessutom rida idag - när orken ÄNTLIGEN räckte till! Även Hamingja verkade uppskatta detta, för hon kom mig till mötes i hagen! Då fick hon ett äpple och matte fick bli alldeles "varm i hjärtat" - tala om win-win!!!

Sedan var då frågan var vi skulle rida...? Funderade först på om jag skulle våga rida genom skogen bort till Torrbergsvägen, trots att det är älgjaktstider, och tog därför reflexvästen utanpå jackan. Fast sedan insåg jag att det nog är VÄLDIGT blött i de långa, sanka partierna i skogen nu efter de senaste dagarnas ihärdiga regnande... 

Jag bestämde mig för att i alla fall inleda med skogsvägen till vänster bakom vägbommen och hade tänkt värma upp med galoppintervaller. Det började bra när Hamingja gjorde en jättefin fattning av vänster galopp, men ganska snart var det något i skogen som fick henne att bli spänd och tappa galoppen. Jag började bromsa för att göra halt och ny galoppfattning men insåg plötsligt att vi faktiskt red i skrölttempo med aktiva bakben. PLÖTLIGT HÄNDER DET!!! Och då gällde det förståss att passa på!!!

Så det fick bli skrölt - vilket krävde MASSOR av förhållningar med vikt och säte (samt hjälp av halsringen) - hela vägen upp till vändplanen. Efter lite voltarbete i skritt där jag omväxlande flyttade ut bakdelen och flyttade in framdelen vände vi tillbaka hemåt. Jag red samlad skritt med extra stora eftergifter på tyglarna och förhållningar med skänklar, säte, vikt och halsring. Och sedan smöööög vi iväg i tölt medan jag fortsatte med massor av förhållningar så att vi kunde bibehålla en riktigt lågt tempo. 

När jag med hjälp av halsringen dessutom kunde hålla händerna stilla blev Hamingja så avslappnad i nacken att jag aldrig behövde påminna om formen utan hon bibehöll den låååånga halsen ändå! Tillbaka vid vägbommen hade ingen av oss fått nog så vi fortsatte sedan ner på bilvägen. Efter allt regnande är den inte alls var lika hård i underlaget längre - särskilt inte när vi höll oss ute i vägkanten. Jag vill ju inte gärna hoppas på ännu mera regn, men det vore ju trevligt om bilvägen kunde hålla sig så här nu medan älgjakten pågår så att jag vågar rida mer än bara skritt där!

Vid infarten till gamla soptippen vände vi hemåt igen medan jag fortsatte varva öppnor och slutor i tölt. Svängde sedan in för att rida uppför "kyrkbacken". Vi höll oss till tölt medan Hamingja successivt fick sträcka ut i en alt lägre form. Och tack vare att vi nästan alltid brukar galoppera där så var det sannerligen inget problem att bibehålla aktiviteten i bakbenen! Nu hoppas jag att jag snart orkar rida igen - och det gör nog min arbetsvilliga Hamingja också!

Early in the morning!

 

Det var bara +1 grad när jag steg upp i morse för att åka till stallet och morgonfodra... Brrr!!! Men hästarnas välkomnande "huckranden" så snart de fick syn på mig värmde ju skönt! Jag såg inte till några älgjägare när jag körde till stallet, bara några utländska bärplockare som satt och fikade där jägarna brukar göra detsamma. Inga älgjägarbilar syntes till längs vägen heller, men de kan ju ha parkerat på annat håll...

När frukosten var uppäten för både hästar och mig var det dags för ridning och jag hade bestämt mig för ett pass på ridbanan (garanterat fri från älgjägare!) Men för att variera uppvärmningen jämfört med gårdagen red jag först upp till vänster bakom vägbommen. Idag verkade Hamingja ha nerverna "utanpå" för hon var ganska spänd och blåste misstänksamt - kände hon vittringen från någon älg? Någon sådan upptäckte inte jag till i alla fall, men när jag såg att det stod en bil parkerad på samma ställe som igår kändes det säkrast att vända hemåt igen.

Strax efteråt skrämde vi upp en fågel - och det var inte bara fågeln som blev rädd...! Men Hamingja lugnade snart ner sig igen och då hade hon istället VÄLDIGT "mycket bakben" i tölten!!! Lite som när Hjalmar (den äldre och hingst) som gick i hagen bredvid ridbanan sprang längs staketet och flirtade med Hamingja varje gång vi passerade den långsidan!

Idag hade vi ingen sådan draghjälp på ridbanan, så det var ju rätt så bra att fågeln redan fixat det! Där red jag samlad skritt och tölt, medan jag försökte komma ihåg alla instruktioner från Atli - SÄRSKILT att jag måste rida VÄLDIGT aktivt även efter övergången till tölt för att inte tappa ut all samling och energi på en gång. Samt mitt eget mantra: "lätta i stigbyglarna!" Red inte så länge för det började kännas att jag fodrat också. Men tänkte att det förhoppningsvis var kvalitet istället för kvantitet - precis som igår!

Älgjakten ställer till det lite...

 

Idag började älgjakten i skogarna runt Mariebäck, så nu börjar den här perioden då man inte vet var man ska våga rida... Det enda helt säkra - förutom ridbanan - är väl att hålla sig på bilvägen,  men den är så hård att jag inte vågar mig på någon annan gångart än skritt där f n... så vad skulle jag då hitta på idag...?!? 

I våras använde jag ofta backen från bäcken upp till kyrkan för uppvärmande och lösgörande galoppintervaller i början av våra ridpass. Under sommaren har "kyrkbacken" ingått i några av beteshagarna men nu är dessa nedtagna igen så att det åter är fritt fram för ridning. Och när jag kom på det kändes det som en klockren inledning på dagens träning!

För säkerhets skull skrittade jag först från kyrkan ner till bäcken för att med egna ögon se att det inte var avstängt med eltråd någonstans.  Det behövdes ju inte allt för livlig fantasi för att tänka sig ett scenario av typen "Då svängde/tvärstannade Hamingja men inte Anna...!" ifall Hamingja i full racergalopp plötsligt skulle befinna sig öga mot öga med en eltråd...! :-O 

Men vi kunde båda två konstatera att "kusten var klar" och avverkade sedan fyra vändor uppför backen, två i vardera galoppen. Och dessa galoppsekvenser genomförde vi faktiskt under oväntat "ordnade former" trots att Hamingja har vilat mer än en vecka p g a skröpplig matte. 

När jag sedan sadlat om var ju frågan var vi skulle ta vägen härnäst...?! Valet föll på skogsvägen till vänster bakom vägbommen för töltträning. Först samlad skritt i högersluta, där pisken fick dutta till på höger bak titt som tätt medan jag tog stöd med halsringen för vänsterhanden och försökte komma ihåg att "lätta i stigbyglarna". Samt massor av förhållningar med sätet för att hålla samling och bärighet samtidigt som pisken också fick fortsätta att "dutta" på höger bak. 

Det är ju inte alls lika traumatiskt för Hamingja med pisken numera - ett litet pet BEHÖVER inte betyda att det är nu hon ska dö...! För minska traumat ytterligare fungerar det bäst att börja "peta" med den redan i skritten och sedan fortsätta hela vägen genom övergången upp i tölt - då fungerar pisken precis som den ska, d v s som en förlängning av skänkeln. (Låter jag henne däremot tölta "i fred" en liten stund innan jag petar till med den kan det dock fortfarande innebära en nära döden-upplevelse...!)

När vi hunnit ungefär halvvägs upp till vändplanen fick jag se en (möjlig jägar-)bil parkerad längre fram så det kändes säkrast att vända tillbaka hemåt igen. Då bytte jag till vänstersluta och pisken i vänster hand - och det gick faktiskt oväntat bra att hålla nere tempot genom förhållningar med sätet trots att vi ju faktiskt var på hemväg! Även här tycker jag att vi hittade en trevlig känsla i tölten! Och jag bestämde mig för att anse att dagens töltträning handlade om kvalitet istället för kvantitet och nöja mig så när vi skrittade sista biten tillbaka hem. 

Lyckades också imponera på mig själv genom att faktiskt komma ihåg att stretcha vänsterbogen enligt Ingebjörns instruktioner. Ibland är glimtar jag till! Glimta till är nog också vad Hamingja tyckte att jag gjorde när hon TILLSLUT fick några äpplen som belöning för dagens arbete!!! 

Hästen med stort H!!!

Så här ser hästycka ut!!!

Skröppelkroppen har satt sig ordentligt "på tvären" så jag har behövt vara hemma från jobbet några dagar... har väl (som vanligt) varit tjurig och kört på för länge, istället för att ge kroppen en vilodag redan för någon/några veckor sedan... Men här om dagen åkte jag till stallet för att i alla fall klappa lite på min FINA häst!!!

Och gissa om mitt hjärta "smälte" när saknaden uppenbarligen varit ömsesidig, för jag hann bara komma innanför grinden till hagen och ropa en gång innan Hamingja - som befann sig längst bort i hagen vid den tredje ladan - direkt satte kurs mot matte med ivriga steg!!! Då var det ju SÄRSKILT lyckat att jag tagit med mig flera äpplen, så att jag kunde "fjäska tillbaka" riktigt ordentligt!!! På frågan "Hur lycklig kan man bli av en häst?" är svaret "Hur lycklig som helst!!!"

Midurs hösttävling!

Hamingja och jag på träningstävling för några år sedan.

I helgen var det dags för Midurs hösttävling - och efter mer än 1,5 år med pandemi var ju alla så glada över att det ÄNTLIGEN gick att arrangera en tävling igen! Själv har jag visserligen inte tillräckligt med ork för att tävla som det är nu, men jag fick uppleva tävlingen från min plats i sekretariatet istället. 

Jag har arbetat i sekretariatet ett par gånger tidigare också, men hade än en gång lyckats glömma hur oerhört krävande det är. Till skillnad mot de flesta andra arbetsuppgifter på en tävling så måste man i sekretariatet verkligen vara fullt fokuserad HELA tiden. Enda pausen var under lunchen, fast på lördagen behövde vi jobba större delen av den också för att installera den nya skrivaren, skriva ut resultatlistor och hantera domarkommentarer m m. Och när övriga lämnat området på lördag em/kväll var vi fortfarande kvar för att förbereda startlistor och domarprotokoll till söndagens finaler. Så det var kanske inte så konstigt att hjärnan kändes helt "utblåst" när jag kom hem på söndag em...?!! 

Men hela arrangemanget flöt verkligen på smidigt och att träffa en massa "hästkompisar" (eller i vissa fall se dem på håll uppifrån domartornet) var ju väldigt roligt!!! Nu hoppas vi verkligen att folk tar sitt ansvar och ser till att vaccinera sig (om man inte redan gjort det) så att man törs ordna fler arrangemang framöver!!!