Lycka är...

...att få gå ute i hage!!!

På måndag planerade jag om jobbdagen så att jag kunde åka till stallet redan strax efter lunch för att sedan jobba färdigt hemifrån på kvällen. Anledningen var förstås att jag så snart som möjligt ville släppa ut Hamingja från hennes "husarrest"! Kollade först noga att det inte fanns någon värme, svullnad eller annat som kunde indikera en infektion men kunde till min lättnad konstatera att allt verkade normalt.

Och ni kan ju gissa om Hamingja sedan blev glad över att få komma ut??!!! En hage är en hage, även om den bara är en liten "sjukruta"! Hon fick ju visserligen int gå tillsammans med flocken, men hon hade dem ju inom synhåll i alla fall! Och även om hon vandrade runt en hel del så var det i alla fall inte lika mycket som hon gjorde inne i boxen. Jag plockade också lite mer sälgkvistar som hon kunde sysselsätta sig med - det var inte mycket kvar av dem hon fick igår!

Även idag åkte jag till stallet efter jobbet där jag lättad kunde konstatera att allt fortfarande verkade OK. Hon verkade också lugnare idag, så det känns verkligen bra att hon får stå ute i "sjukrutan" istället för inne i box! Jag passade på att klia och mysa en stund också innan jag hämtade fler säljkvistar - de blir minsann inte långlivade hos fröken flistugg!!! 

I o m att hon tycker om att bli ompysslad tror jag att jag ska passa på att ta med klippmaskinen i morgon och klippa ett varv till på halsen och bogen, där det redan hunnit växa ut ganska mycket efter att jag klippte första gången i höst. På det sättet får vi ju också umgås en lite längre stund! För det är ju en stor nackdel med att inte kunna rida - även om jag åker ut till stallet och pysslar med henne så "tappar" vi den knappa timmens ridtid som vi brukar ha tillsammans. 

Gipsbandage

När ett proffs lägger gipsbandage

På söndag morgon var jag tillbaka i stallet och möttes av en UPPRÖRD Hamingja som uppenbarligen vandrat runt, runt så mycket att allt spån inte bara var blött och smutsigt utan dessutom formade en stor cirkel... Mat i hönät med riktigt små "rutor" hade uppenbarligen inte räckt till för att hålla henne sysselsatt i tillräckligt hög grad...! 

Jag flyttade henne till spolspiltan för att kunna mocka boxen och där stod hon och skrapade otåligt med framhovarna till dess Majas syster som var på besök i stallet förbarmade sig över den stackars hästen genom att först klia och sedan borsta henne. Så länge Hamingja fick vad hon bedömde som erforderlig uppmärksamhet stod hon lugnt och njöt, men råkade "betjänten" ta en kort paus med borsten satte hon igång att skrapa med hovarna för att få tillbaka hennes uppmärksamhet! Innan jag sedan åkte hemåt för att äta lunch hade jag plockat in kvistar av sälg så att Hamingja skulle ha något att sysselsätta sig med under sin fortsatta "husarrest". Och hon satte genast igång att bearbeta dessa med STOR energi!

Hovslagar-Sandra skulle dyka upp kl 18.30 och jag var tillbaka i god tid innan dess och gav Hamingja en rejäl "omgång" med pälsglans och borste i man och svans för att Sandra skulle få jobba med en så harmonisk häst som möjligt. Hamingja verkade VÄLDIGT nöjd med detta - t o m när jag sprayade pannluggen vilket hon inte brukar gilla i vanliga fall.

När det våtvärmande omslaget var borttaget och Sandra började ta av skon såg det förstås precis så där enkelt ut som jag hade i min målbild innan jag själv började försöka "leka hovslagare" i går... men omslaget verkade - trots att skon suttit kvar - ändå ha gjort sitt till för att mjuka upp hovens sula. Och när pekat ut var hon reagerat med visitertången igår satte Sandra igång med att försöka lokalisera problemet. 

Hon kunde ganska snart konstatera att Hamingja definitivt trampat på något vasst så att hon fått en skada i sulan. Men det skulle visa sig att det varken hade blivit någon blödning eller varbildning. Men för att säkerställa detta behövde hon verka bort så pass mycket av sulan att hon kom ner till läderhuden just vid trampskadan. Hon förklarade att i o m detta och att sulan dessutom var uppmjukad av omslaget, behövde hoven vara gipsad några dagar för att ge sulan tid att stabiliseras igen. 

Färdiggipsad hov - "aningen" snyggare än mitt omslag...!

Hamingja blev inte minsta otålig under hela denna procedur utan verkade så nöjd med att få all denna uppmärksamhet! Hon skulle visserligen behöva tillbringa ytterligare ett dygn till i box för att ge gipset tid att torka ordentligt men sedan skulle hon kunna få flytta ut i en liten sjukhage där hon kunde ha flocken inom synhåll. Och redan på fredag kommer Sandra tillbaka och tar bort gipset för att sedan sko med en skyddande sula.

Ajdå...

Om man tittar noga kan man ana ett våtvärmande omslag på höger bakhov.

I går kväll skulle jag rida ett pass på ridbanan innan jag kvällsfodrade och där brukar jag alltid inleda med att låta henne skritta på hellånga tyglar en stund i båda varven så att Hamingja i lugn och ro hinner titta på ev konstigheter så att dessa inte behöver distrahera henne senare. Men redan under det första skrittvarvet märkte jag att något inte var som det skulle...  flera gånger betedde hon sig som om hon trampade på något vasst trots att det ju inte finns något sådant på ridbanan. 

Så jag satt av och började med att kolla om det var något vasst som fastnat i någon av hovarna, men hittade inget sådant. Jag hade inte vare sig sett eller känt något sår eller någon svullnad när jag kollat hennes ben i stallet tidigare och upptäckte inte heller något sådant när jag nu gjorde en ännu noggrannare undersökning. Men när jag sedan lät henne skritta runt mig upplevde jag att hon inte rörde sig riktigt normalt bak, kunde dock inte riktigt avgöra i vilket av bakbenen problemet verkade finnas...  

Tillbaka i stallet klämde jag igenom hela bakdelen för att se om hon verkade ha ont i några muskler, men fick inte minsta reaktion... Typiskt nog var inte Sylvia hemma denna helg så hon kunde ju inte komma ner till stallet och kolla. Men hon fanns tillgänglig på mobilen som tur var och när jag skickade ett meddelande och beskrev problemet tipsade hon om att jag skulle ta hjälp av visitertången för att se om det kunde vara en hovböld. Jag testade först med vänster bakhov men fick ingen reaktion där. Men när jag istället nöp till med tången fram mot tån på höger bak ryckte Hamingja direkt till sig benet, så där verkade det ju som att något inte var OK... 

I samråd med Sylvia kom jag fram till att Hamingja skulle få stå inne över natten och om problemet kvarstod då skulle jag kontakta hovslagaren. Ett beslut som INTE uppskattades av lilla fröken... att behöva stå i box är ju ungefär det värsta Hamingja vet! :-O Att jag framhöll att det faktiskt finns massor av hästar som måste stå i box VARJE NATT verkade inte som någon förmildrande omständighet i damens ögon... 

När jag kom tillbaka till stallet på lördag förmiddag möttes jag av en MYCKET upprörd Hamingja som med all önskvärd tydlighet visade att uppstallning i box var LÅNGT under hennes värdighet...! En ny kontroll med visitertången visade dock samma reaktion på höger bak som igår så det var bara att kontakta hovslagar-Sandra. Som tur var skulle hon ha möjlighet att komma till Luleå under morgondagen och rekommenderade mig att ta av skon och sätta ett våtvärmande omslag på hoven fram till dess. 

Alltså inledde jag vad som skulle visa sig bli en ojämn kamp mot höger baksko... Jag har ju sett hovslagare göra detta otaliga gånger och det ser så lätt ut, men det var det verkligen INTE för en amatör som mig... Jag lyckades inte ens med första steget - att knipsa av sömmarnas ändar på hovens utsida. Det hade definitivt underlättat om jag inte haft så noggrann hovslagare som slipar ner sömmarnas ändar så jättefint. Och även underlättat om Hamingja inte varit så pass nyskodd, på "gammelskodda" hästar brukar sömmarna ju börja sticka ut lite. 

Jag kämpade med detta så att svetten lackade och hann väl ge upp ungefär 100 gånger, då jag passade på att googla på "våtvärmande omslag häst" och läste om detta, innan jag åter gav mig i kast med skon utifrån mottot "Det SKA gå!!!" Den 101:a gången jag gav upp skickade jag ett meddelande till Sandra och erkände mitt totala nederlag... "Var det verkligen nödvändigt att sko SÅ ordentligt??!" Och när hon svarade att jag i så fall kunde göra omslaget utanpå skon vidtog dagens andra utmaning.

I en av artiklarna jag hunnit läsa om våtvärmande omslag (i Hippson, d v s en tillförlitlig källa) stod att man antingen kunde använda bara vatten eller också Jodopax. Vid det här laget hade jag dock hunnit prata lite med Sylvia (ÄNNU mer tillförlitlig källa) och hon förordade Jodopax så det avgjorde mitt val. Så jag ställde Hamingja i vattenspiltan, placerade ett "sjok" bomull (TACK för det Anneli!!!) i botten på en plastpåse, placerade Hamingjas hov på bomullen och knöt ihop påsen. Därefter hällde jag Jodopax i påsen innan jag fixerade det hela med en klisterlinda. PUH!!! Hamingja hade varit ganska nöjd så länge jag pysslade med henne, men jag var inte lika populär när jag stängde in henne i boxen igen... Nu hoppas jag att omslaget gör sitt jobb trots att skon fortfarande sitter kvar på hoven!

Då svängde Hamingja, men inte vägen...! :-O

Det är verkligen FANTASTISKA färger i skogen nu!!!

Med risk att verka förutsägbar red jag Nya Torrbergsrundan även idag! Det kändes bra att passa på när det är vardag, till helgen är det ju större risk att det är jägare i farten. (För säkerhets skull hade jag reflexväst på.) Och på tal om "farten" så inledde Hamingja och jag med galopp i friskt tempo längs skogsvägen bakom vägbommen och sedan en lite lugnare och som jag tyckte väldigt kontrollerad galopp på lilla vägen in i skogen. Men när vi närmade oss älgtornet råkade Hamingja snubbla och antagligen fick det mig att "svaja till" åt vänster, för plötsligt vek hon av rätt ut i skogen i full galopp...! Marken var väldigt ojämn och det var träd "överallt" som hon behövde parera för, men hon höll sig på ändå på benen, jag höll mig kvar på hästryggen och vi undvek med en hårsmån att krocka med ett par träd innan jag hann få stopp på henne. Då kändes det som att jag haft spänningsmoment så det räckte denna dag...! :-O 

På Torrbergsvägen var det dags för töltträning och jag red först åt vänster in mot vändplanen. Jag försökte rama in genom att rida henne högerställd, "ta med bogarna åt vänster" med tyglarna samtidigt som jag höll vänsterskänkeln lite längre bak så att vi närmade oss högersluta och samtidigt vara avslappnad men inte slapp i skänklar och säte. Den senaste tiden har jag fokuserat mycket på att slappna av i knäna och upplever att det är ett bra sätt att hitta tillbaka till en bättre sits medan vi fortfarande töltar, istället för att hela tiden sakta av och börja om. 

Detta varvat med att "tänka rygga" med säte och överskänklar för att kontrollera tempot går långsamt bättre - och idag tyckte jag t o m att det fanns utrymme att smacka lätt vid några tillfällen. Det blir ju fortfarande ett trauma för den stackars försvarslösa hästen... men när hon tagit sig igenom detta med livet i behåll så bjöd hon på en riktigt härlig känsla i tölten!!! Ungefär i det läget kom jag plötsligt att tänka på knepet Atli visade hur jag skulle få henne att slappna av och tugga på bettet redan innan jag suttit upp - och vilken trevlig effekt det hade på lösgjordheten! Och insåg att jag helt glömt bort detta efter kursen... det måste jag verkligen försöka komma ihåg framöver!!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja sedan stå med BoT (hasskydd och ryggvärmare) ganska länge medan jag först fixade lite med utrustningen och sedan kopplade hästsläpet på bilen. För i morgon ska jag till Bilprovningen för att besikta både bil och släp - håll tummarna att det går bra! 

Nya Torrbergsrundan - igen!

Nya äventyr!!!

Att benämna något som "Nya...." riskerar ju att förr eller senare upplevas som daterat... som New College i Oxford vilket grundades på 1300-talet...Men ifall folk om 700 år reagerar på benämningen "Nya Torrbergsvägenrundan" så är jag nog ändå beredd att ta det...!!! Och Hamingja visade sig vara helt OK med att rida denna runda även idag! 

Det blåste riktigt kallt - nu börjar det nog vara dags att byta till varmare ridbyxor och/eller leta fram några långkalsonger... För även om jag för dagen som tur var hade ersatt västen med en fodrad jacka fick jag se till att hålla tempo i ridningen för att hålla värmen. Och även detta verkade helt OK med Hamingja! Så det blev mycket trav och galopp genom skogen och sedan en stunds töltträning längs Torrbergsvägen innan vi travade hem genom skogen igen. 

Men hemkommen igen är jag fortfarande frusen, trots två kannor te... så nu ska jag strax gå ut och sätta mig i SPA-badet för att "tina upp" för att sedan förhoppningsvis sova ganska gott! Tack vare smärtläkaren Tomas Ekström har ju inte bara smärtan utan även mina svåra sömnstörningar minskat BETYDLIGT under de senaste åren! Men jag tycker fortfarande att det är närmast outhärdligt att läsa böcker där någon av huvudpersonerna inte får sova - för jag vet alldeles för väl hur OERHÖRT jobbigt det är...

Nya Torrbergsvägenrundan!

Idag har jag fått rida en härligt glad Hamingja, och redan när vi skrittade iväg och jag som vanligt började med att flytta undan för skänkeln kändes hon direkt smidig som en katt! Igår blev det ju bara ett kort ridpass, men sedan fick hon stå ganska länge med Back on Track - som jag insåg att jag inte använt på länge - och kanske var det denna effekt jag kände idag?!

Hamingja verkade i alla fall ha full koll på att matte var i bättre skick idag än igår. När vi då galopperade upp mot vändplanen gjorde hon det väldigt "lugnt och sansat". Men idag DUNDRADE hon direkt iväg och ville sedan bara öka tempot ytterligare! Även idag red jag den vänstra vägen bakom bommen, men  hade bestämt mig för att halvvägs upp till vändplanen rida skogsvägen in till höger och genom skogen i vad som kanske får kallas "Nya Torrbergsvägenrundan"!

Under de senaste åren har den lilla skogsvägen varit så igenväxt av sly att man knappt kunnat ta sig fram i skritt... men tack vare avverkningen längre in är den nu så upprensad att vi t o m kunde galoppera nästan ända fram till älgtornet! Framme på Torrbergsvägen ägnade vi oss åt att rida tölt och jag tyckte faktiskt att det fungerade riktigt bra att hålla nere tempot m h a förhållningar med sätet. Att ändå bibehålla energin i tölten skötte sig samtidigt betydligt mer av sig själv jämfört med på ridbanan!

När vi sedan skrittade tillbaka hem genom skogen verkade Hamingja överraskande nog inte alls särskilt angelägen om att gå hemåt... Hon vek ideligen av från stigen åt olika håll så tillslut gav jag upp försöket med hellånga tyglar när jag för ovanlighetens skull faktiskt behövde sitta och styra för att vi skulle fortsätta på stigen hemåt! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja även idag stå en ganska lång stund med BoT både ryggvärmare och hasskydd - för varför ändra ett vinnande koncept?!! Under tiden ägnade jag mig åt kattungarna och vi hann både busa och mysa! 

På väg ut i hagen igen lyckades Hamingja få med sig en liten tuss hö och hon verkade faktiskt acceptera att Hulda (till höger) kom för att få smaka! Som man ser i bakgrunden var även Hjalmar sugen på en munsbit... men fuxen är faktiskt inte mamma Hremsa som man skulle kunna tro utan hans ständiga "nanny" Vidalinn!

Lördagsmys!

Myyyysigt!!!

Idag fick jag "äta upp" att jag festade på surströmming med MANDELPOTATIS i Evas stuga igår... det är ju en anledning till att jag äter LCHF sedan många år... och efter denna "överdos" kolhydrater vaknade jag tidigt i morse med REJÄLT ont i kroppen... :-( Fast det känns ändå lite lättare att stå ut med när jag i alla fall "fått något för det" d v s jag hade ju fått njuta av surströmmingen, än när jag har jätteont utan att det föregåtts av några "utsvävningar"...!

Under eftermiddagen började smärtorna i alla fall lätta, så tillslut åkte jag ändå till stallet för att mysa lite med min häst! Hittills i veckan hade jag dessutom bara orkat rida en enda gång denna, så det kändes extra bra när det tillslut ändå blev en liten sväng ut med Hamingja i höstsolen! Och Hamingja blev jätteglad när hon fick galoppera två vändor upp till vändplanen bakom vägbommen! 

"Vilken lattjo liten pryl!!!"

Efteråt fick hon spana in den nyfikne lille Sigge, medan syrran Clara som är mer försiktig fortfarande höll sig inne i foderrummet.