Note to self!

Hamingja är redo för ett träningspass!

Det har varit oerhört mycket på jobbet de senaste veckorna och bara accelererat för varje dag som vi kommit närmare halvårsskiftet (den mest intensiva perioden under året för oss som jobbar med företagskunder.) 

För Hamingjas del har detta inneburit väldigt många fler vilodagar än vanligt, när matte behövt vila. Inte helt optimalt när det sammanfaller med att hästarna fått gå ut på grönbetet... men tur att hon var i bra form innan i alla fall, för då finns det ju lite större "utrymme" för gräsmage innan det blir allt för illa.

Inför dagens ridpass hade insektsprognoserna varit entydiga: mycket höga halter av broms! Och att detta stämde blev uppenbart redan när jag hämtade Hamingja på betet. Jag fick först leta efter hästarna en stund - ingen stans syntes de till och hur jag än ropade och visslade fick jag ingen respons... Jag antog att de stod gömda någonstans i buskarna, knäpp tysta för att inte avslöja sig.

Men de skulle snart avslöjas, av en av sina egna...! Carola hade ridit Dotla och när hon nu ÄNTLIGEN fick komma ut på betet igen kom hon farande som en oljad blixt, hela tiden högt gnäggande efter sina kompisar. Och då kunde ju inte de hålla tyst längre utan svarade henne och jag behövde ju bara följa Dotla för att hitta dem! 

Och jag hittade inte bara hästarna utan också den STORA svärm broms som höll dem sällskap... Delar av svärmen följde sedan mig och Hamingja upp till stallet, så gång på gång ville hon stanna för att vifta bort bromsar som bet henne. 

Mitt upplägg av ridpasset blev därför ungefär som när det är "styltsnö": kort och intensivt med så lite skritt som möjligt. 

Vi red bilvägen bort mot "världens ände" och tränade tölt. Eftersom jag ville minimera skritten krävde jag inte heller jättemycket samling i tölten, utan fokuserade på bra bärighet samt på min sits. Längden på de skrittpauser vi ändå tog fick avgöras av insektstrycket - när Hamingja blivit allt för irriterad på dem för att vilja skritta fick det bli en ny töltsekvens. Och som avslutning blev det en lååååång sträcka långsam tölt på långa tyglar innan vi skrittade den sista biten hem. 

Tillbaka i stallet hittade jag en flaska bromsblocker bland mina prylar. Note to  self: spraya Hamingja med bromsblocker även INNAN nästa ridtur!!!

Prisa Gud - här kommer skatteåterbäringen!!!

Jag har idag fått avnjuta ÄNNU ett riktigt trevligt träningspass med Hamingja!!!

Jag hade planerat att rida längs bilvägen eftersom jag hoppades att de senaste dagarnas regnande skulle ha mjukat upp det tidigare lite ganska hårda och stumma underlaget. Det visade sig att man dessutom hade lagt ut nytt grus på vägen- vilket INTE brukar vara något positivt... 

De som sköter vägen har av någon anledning i alla år använt ett väldigt grovt och vasst "grus" (snarare "stenar" än "grus" om ni frågar mig) vilka orsakat oräkneliga punkteringar på bilar och hästtransporter samt för hästarna en och annan hovböld... MEN PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Nu hade man istället lagt ut ett fint grus som varken borde skada bildäck eller hästhovar! "Prisa Gud - här kommer skatteåterbäringen!!!" jublade jag. 

Och Hamingja fortsatte att vara min absoluta drömridhäst även idag! (Vi kan väl bortse ifrån att hon såg spöken när vi skulle passera förbi ängen där vallackflocken brukade gå på sommarbete förr. För att ge henne annat att tänka på började jag flytta undan för högerskänkeln och lät även pisken nudda hennes högra bakben lite lätt. Det blev en riktig katapultreaktion... men sedan riktigt, riktigt trevlig tölt med "massor av bakben"!)

Vi red bort till "världens ände" och tog vänster i korsningen för att fortsätta en bit längs vägen längs med sjön. Här sattes Hamingjas nerver än en gång på prov eftersom de satt upp skyltar om vägarbete - en på var sida om vägen så vi var tvungna att passera mellan dem... Hamingja gjorde sitt bästa för att förvandla sig själv till ett tunnt streck, samtidigt som hon försökte fokusera på båda skyltarna samtidigt... Men sedan var vi förbi och kunde njuta av att vara supermodiga - ända till dess det var dags att passera dem på hemvägen igen...! 

Innan dess hade jag dock hunnit sitta av för att flytta bak sadeln lite. Den trevliga tölten med "mycket bakben" - och även "mycket framben" - hade skickat fram sadeln precis som när hon tar i ordentligt i galoppen. Detta var inte någon långvarig manöver - men vi hann ändå sprida glädje till den svärm med knott som uppenbarligen bara väntat på att vi skulle dyka upp... Och kombinationen svettig häst/svettig ryttare var förstås oemotståndlig!

Under hemvägen red vi intervaller med halt, rygga, samlad skritt, rygga igen, samlad skritt och sedan övergång till samlad tölt. Hade hela tiden extra fokus på höger bak och att hon skulle vara högerställd och helt lätt i handen när vi gjorde övergången till tölt. Då bjöd hon på en riktigt härlig känsla i tölten!!! Och att hon verkligen tog i var det ingen tvekan om - hon flåsade nämligen från första steget vilket hon verkligen inte gör vid tölt i fri form!

Varvade skrittpauser med sådana töltintervaller större delen av hemvägen. Det var verkligen en WOW-känsla varje gång vi gjorde en ny övergång till samlad tölt! Och även om jag inte lyckades bibehålla hela den graden av samling någon längre stund så kan jag i alla fall med min nyvunna insikt om hur man underhåller samling i tölt i alla fall undvika att "tappa bort" all samling. Och det är så ROLIGT att få uppleva detta tillsammans med min FINA häst!!!

Mellan dessa töltintervaller kunde hon också slappna av riktigt fint i skritten - och jag är ju fortsatt tacksam över att hon inte behöver uppleva smärta eller obehag i töltträningen längre! Efter att ha låtit henne sträcka ut överlinjen ordentligt i tölt tänkte jag avsluta dagens träningspass med att göra detsamma i trav. Hamingja verkade dock inte riktigt vara inne på att det handlade om att varva ner, utan tryckte ifrån med bakbenen som om hon nyss fått travträna med Sylvia på ryggen! 

Det är ju inte helt lätt att hålla balansen i den traven ska jag säga... och inte blev det lättare av att hon sedan kom ihåg att vi (med hög fart) närmade oss stället där det funnits så farliga monster när vi red iväg och övergick från mjuk "jättetrav" till spänd dito... När det sedan plötsligt dök upp en mötande bil bakom en vägkrök blev det i princip tvärstopp... och det var nog mer tur än skicklighet att jag inte flög över huvudet på henne och landade i det där fina gruset som jag blivit så glad över...! 

För att avsluta träningspasset på ett bättre sätt lät jag henne skritta upp förbi vägbommen där vi sedan travade lite till innan vi vände hemåt. Jag brukar använda den avslutande skritten på hemvägen till att träna "tävlingsskritt" och nu var hon åter avslappnad och skrittade så trevligt "genom kroppen". Medan matte än en gång konstaterade att hon ALDRIG skulle sälja den här hästen - inte ens om jag fick en miljon!

Nyper mig i armen...!!!

Idag kom inte Hamingja när jag ropade... men jag kan inte säga att jag klandrar henne!

De har bara hunnit gå på heldygnsbete några dagar ännu - och vem hade inte velat fortsätta mumsa på allt det härligt gröna?!!? Fast när jag var framme hos henne följde hon glatt med upp till stallet. Och sedan bjöd hon på en SÅ härlig ridtur - jag får bara nypa mig i armen för att inse att hon verkligen är MIN häst!!!

Vi red upp bakom vägbommen, till höger och sedan genom skogen bort till Torrbergsvägen. Första delen av ridturen var den "rehabrunda" som vi red större delen av förra våren och sommaren. Men ni hade jag inte ridit där sedan snön blev för djup i vintras så den kändes verkligen "ny och fräsch" igen! Jag kunde dessutom konstatera att även de blötaste partierna torkat upp riktigt fint!

Under inledningen, medan vi var kvar på skogsvägen, mjukade vi upp med sidförande i skritt. Jag började som vanligt med att flytta undan för vänster skänkel eftersom hon har lättare för det. När jag sedan bytte sida lät jag också pisken nudda hennes bakdel för att förstärka skänkelhjälpen och till min glädje blev det ingen "panikreaktion" alls från fröken idag utan bara extra "samarbetsvilja" från höger bak!

Övergick till samma övning i tölt och här blev det en liten reaktion när pisken fick nudda höger bak - men inte värre än att den gick bra att parera och sedan jobbade hon riktigt, riktigt fint! Vi travade större delen av stigen genom skogen - mycket bra balansträning för lilla fröken! Framme vid Torrbergsvägen red vi åt vänster, fortsatte töltträningen lite för att sedan ta en skrittpaus fram till galoppbacken. 

Det är en riktigt lång uppförsbacke så jag brukar sakta av och byta galopp ungefär halvvägs och ändå blir det en lång sträcka med respektive galopp. Hamingja tyckte det var ROLIGT att få springa på och "bränna ur systemet" lite - men väg uppe på vändplanen hade hon inget emot att sakta ner till skritt igen. Det är väldigt länge sedan vi galopperade så här långa sträckor, men det kändes som en bra dag att göra det eftersom det var så svalt, bara 13 grader. Hon flåsade ändå ordentligt efteråt och jag passade på att sitta av och flytta bak sadeln medan hon fick "blåsa ur" en stund. 

När man rider galoppintervaller för att träna konditionen har jag lärt mig att man ska hålla koll på hästens andning - först när den åter andas helt normalt är den redo för en ny galoppintervall. Men sedan gäller det ju också att musklerna ska hinna återhämta sig där emellan - så att man inte får för höga halter mjölksyra. Därför ville jag inte låta henne galoppera uppför backen mer än en gång idag, men om jag kommer mig iväg dit någon gång/vecka så borde vi kunna utöka antalet intervaller senare i sommar. 

Nu hade jag istället "sparat" lite muskelkraft till att jobba med samlingen i tölt, så när vi var nere på Torrbergsvägen igen och enats om att även höger bak också ska ta i ordentligt fick jag njuta av härlig tölt!!! Avslutade med att låta henne sträcka ut och slappna av i tölt innan vi skrittade genom skogen tillbaka till stallet. Det blev en hel del "tävlingsskritt" med tygelkontakt - vilket ju är riktigt, riktigt bra muskelträning!

Pokerface

Det är ROLIGT att rida!!! Men Hamingja jobbar - ganska framgångsrikt - på sitt "pokerface"...!

Dagens träningspass på ridbanan var svettigt men nyttigt!!! Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, trav resp tölt på volt fortsatte jag med en av mina favoritövningar från Láratiden: att vända m h a ytterhjälperna i "kringelikrokar" över ridbanan (i tölt). 

Övergick till att arbeta med samling och redan under första sekvensen samlad skritt blev matte så där OTÄCK och smackade på stackars lilla Hamingja...men när min tack och lov väldigt modiga häst lyckats överleva detta trauma kom hon verkligen upp med bogarna och bibehöll också detta över i tölten! 

Efter några trevliga töltsekvenser i vänster varv var det dags för det svårare högervarvet. Hon blir ju betydligt mer spänd där och jag har i stor utsträckning också behövt jobba med mig själv för att inte "fastna" i handen och därmed ge henne något att hänga i... 

Därför har jag också oftast nöjt mig med en lite lägre grad av samling i höger varv så länge hon varit avslappnad. Men idag ville jag höja ribban. Så när jag inte riktigt tyckte att hon svarade tillräckligt på min högerskänkel gick jag tillbaka ner i skritt och in på en volt där jag bad henne gå undan för innerskänkeln. Eftersom jag dessutom hade en "aggressiv" dag lät jag även pisken nudda vid höger bak och när hon väl överlevt även denna chock var det en helt annan aktivitet i höger bak!!!

Gjorde en övergång till tölt och när jag sedan red in på en volt i höger varv hände det verkligen grejer!!! OJ, OJ, OJ!!! Hon var verkligen uppe med bogarna och dansade fram med fin böjning i högersidan och fullständigt lösgjord så jag hade ingenting i handen! Absolut en av de häftigaste töltupplevelser jag någonsin haft i höger varv!!! Sorry Hamingja, risken att matte kommer att peta till höger bak med pisken fler gånger är överhängande...!!!

För att inte riskera att rida på till dess tölten hunnit bli sämre igen stannade jag kvar på volten för att efter bara en kort stunds njutning låta henne sträcka ut och slappna av i tölt på lån tygel. Jag ville ju verkligen få belöna henne medan tölten fortfarande kändes helt fantastisk! Och tölt med nosen i backen är ju det bästa fröken vet!!!

Yoga girl!!!

Hamingja varvar ner med lite yoga efter vårt träningspass!

"Gummibandet" Lára var ju bl a känd för sin "morgongymnastik/morgonyoga" när hon sträckte på sig likt en katt. Hamingja har ju däremot varit stel (i varierande grad) uppe i korset, men nu börjar vi ju äntligen komma till rätta med det problemet! Efter dagens träningspass är jag också så HÄRLIGT Hamingja-hög! Sorry alla spekulanter, men Hamingja är definitivt INTE är till salu - inte ens om någon skulle bjuda en miljon! 

För det är verkligen en obetalbar känsla att få uppleva henne så avslappnad och harmonisk i ridningen - och det ÄVEN som jag faktiskt lärt mig rida tölt med (viss) samling!!! Trots att hon får anstränga sig betydligt mer än tidigare med matte på ryggen så bildar detta inga spänningar av obehag hos henne - utan hon kan t o m börja frusta mitt under en sekvens (i närheten av) arbetstempo tölt!

Efter Fysiopet-Thomas behandling av Hamingja i måndags har hon haft fyra vilodagar. Han sa visserligen att jag kunde rida redan dagen därpå (eftersom hon inte hade några egentliga problem den här gången) men att jag skulle ta lugnare pass utan krav på samling under de första två dagarna. Men då jag inte varit riktigt i form passade jag på att låta min kropp vila genom att låta Hamingja göra detsamma. Man brukar ju visserligen ordinera lättare arbete efter en massage för att slaggprodukter som frigjorts ska "arbetas ur" musklerna. Men tack vare att våra hästar går på lösdrift litar jag helt och fullt på att Hamingja kunde fixa den delen även utan min hjälp!

Dessutom var vi ju i Uppsala på bröllop förra helgen - så jag hade fått längta ovanligt länge efter att åter sitta i sadeln på min FINA häst! Och FIN kändes hon verkligen idag!!! Jag red längs bilvägen mot Avan och som uppvärmning varvade jag sidförande i skritt med tölt med lååååång överlinje. Vi mötte Carola och Dotla som var på hemväg och Dotla (som påminner om Lára på SÅ många sätt!!!) fick verkligen kämpa med att försöka stå stilla medan Carola och jag pratade en stund. "SLÖSERI med springmöjlighet!!!" skulle Lára ha tyck om saken - och Dotla verkade helt enig med henne på den punkten! 

Men Carola och jag hann med lite "taktiksnack" och hon var fortfarande "hög" efter lektionen hon red för Sylvia nyligen då det var många pusselbitar som "föll på plats". Hästen hon ridit tidigare är nämligen en helt annan typ än Dotla - så då får man ju jobba lite extra för att hitta "knapparna"! Vi konstaterade att denna typ av "aha-upplevelser" som man kan få när man rider för en duktig instruktör väldigt ofta går ut på att man ska göra MINDRE - men med större precision. 

Just detta är också något jag jobbar med när jag sidför i skritt för att Hamingja ska korsa bakbenen. Genom att då och då titta över axeln för att se hennes inre bakben så att jag kan ge min skänkelhjälp PRECIS innan hoven ska lämna marken så ska jag bara behöva "skaka till" lite lätt med min innerskänkel för att hon ska trampa djupare in under sig med det bakbenet. Att flytta undan för vänster skänkel går förstås lättare så där får vi ett riktigt fint flyt i rörelsen när jag får precisionen rätt! För höger skänkel blir det fortfarande mer "hackigt" och därmed måste jag också hålla koll mer koll på hennes höger bak för att kunna ge signalen i rätt ögonblick.

Med 25 grader i skuggan måste det vara den varmaste dagen hittills i sommar - efter en vår som varit den kallaste på 52 år...! Hamingja har i alla fall varit klok nog att släppa det sista av vinterpälsen, men hon blev ändå lite flåsig när vi fortsatte uppvärmningen med några sekvenser galopp. Först galopperade vi i backen upp till jägarnas fikaplats och sedan fortsatte vi i galopp längs skogsbilvägen upp över kalhygget. Nyttigt för Hamingja att få träna sin balans genom att galoppera i ojämn terräng!

Ännu mer balansträning - för både matte och häst - blev det när vi sedan travade stigen tillbaka ut mot bilvägen igen. Jag får ju alltid jobba för att hänga med i hennes STOOORA travkliv och när de nu dessutom hela tiden varierade i storlek när hon anpassade sig efter terrängen så blev det en extra utmaning även för mig!

När vi kom ut på bilvägen igen inledde vi hemvägen med att galoppera uppför backen till jägarnas fikaplats (nu från andra hållet). Jag valde vänster galopp, eftersom hon har lite svårare för den och kunde till min glädje konstatera att jag under större delen av galoppsträckan kunde rida henne i en riktigt trevlig form! Hittills har jag annars undvikit att galoppera på hemvägen eftersom det varit tillräckligt utmanande att behålla kontrollen i galopp när vi ridit i riktning bort från stallet...

Men nu har hon blivit så kontrollerbar att den "extra växel" hon lägger i på hemvägen bara var en fördel! Formen/eftergiften kommer ju från bakbenen och med extra mycket bakben uppför backen på hemvägen så kunde vi bibehålla längden på halsen uppför nästan hela backen! Jag ska nog börja använda denna backe till att rida mina galoppintervaller framöver!

Ytterligare positivt besked fick jag när jag sedan erbjöd hellånga tyglar i skritt och det innebar avslappnad fröken med mulen "i backen" TROTS att vi nu också var på hemväg! HÄRLIGT!!! Som om inte detta var nog fick jag sedan njuta av flera sekvenser tölt med lite mer samling - där jag använde övningen "öppna" för att "hämta upp inner bakben" när det behövdes. Helt underbar känsla när hon kan arbeta i samling men ändå kännas så härligt lösgjord i hela kroppen!!! Som sagt - jag skulle inte byta bort min "Yoga girl" ens för en miljon!!! 

"Bröllopsfoto"

Det är inte så ofta vi får vara på bild tillsammans - Johan brukar ju oftast befinna sig bakom kameran...! Men på bröllopet i lördags fanns det ju ytterligare en fotograf, nämligen brudens syster som f ö också heter Anna. Den här bilden fast i svart-vitt använde hon sedan som en del i ett jättefint collage till brudparet!

Massör-Thomas - när hästen själv får välja!

Sköööööööönt!!! Tycker Hamingja om behandlingen! 

Idag var vår suveräne Fysiopet-Thomas tillbaka i Mariebäck för uppföljande behandling av ett antal hästar inkl Hamingja. När det var hennes tur fick jag som vanligt först berätta hur hon fungerat sedan senast han var här. 

Jag kunde då berätta att jag på hans ordination red en period med ett lätt skyddsboots på höger bak för att förmå henne att ta i lite jämnare bak. Innan dess hade ju Sylvia upplevt att hon kändes "sned" när hon arbetade och Thomas hade kunnat konstatera att hon inte hade samma muskelvolym på höger bakben som på vänster. Och även jag kunde känna skillnad - att hon blev jämnare - när jag började rida med ett sådant boots. 

När jag sedan tyckte mig känna att hon blivit mer liksidig - men inte fullt ut vågade lita på att jag kände rätt - testade jag att rida helt utan boots i ökad tölt. Ju högre hastigheten är desto tydligare blir ju alla taktproblem, så när det visade sig att Hamingja kunde tölta längre sträckor i ett högt tempo utan att få taktproblem hade jag fått precis det svar jag hoppades på!

Jag kunde också berätta för Thomas att jag den senaste tiden upplevt henne mycket mjukare och smidigare i muskulaturen uppe i korset än hon gjort någon gång tidigare sedan jag köpte henne.  Och att jag dessutom efter senaste Atlikursen kunnat rida i en högre grad av samling än jag klarat någon gång tidigare och det UTAN att Hamingja behövt vara arg. Hon har ju t o m frustat då och då medan vi tränat arbetstempo tölt!

Men nu var det alltså snart dags för sanningens minut - när jag skulle få veta om allt verkligen var så bra i Hamingjas kropp som jag hoppades! Thomas började undersöka bogpartiet, där spänningar kan uppstå om hästen inte arbetar rätt i samlingen. Men till min lättnad konstaterade han ganska snabbt att hon inte hade några spänningar där.

När han arbetade sig vidare bakåt fick jag även där positiva besked! Redan förra gången konstaterade han att hon då var mindre spänd i muskulaturen i korset än vad hon varit någon gång som han behandlat henne (alltså även på den tiden Sylvia fortfarande ägde henne.) Och nu var det - precis som jag upplevt det - ÄNNU bättre!

Hon konstaterade att hon visserligen fortfarande har mindre muskelvolym på höger bak, men skillnaden är betydligt mindre markant än senast. En viss stumhet och ömhet upplevde han fortfarande i musklerna på korsets högra sida, men det bedömde han bara som ett tecken på att hon börjat arbeta mer med dessa muskler än tidigare. 

Musklerna på bakbenens insidor, som varit spända tidigare, var också mjuka ock avslappnade nu. Idel positiva besked alltså! Och uppenbarligen hade jag läst henne rätt - annars hade det ju kunnat vara önsketänkande från min sida...!

Hamingja fick en väldigt grundlig massage av hela kroppen, inkl djupvågsbehandling. Och tack vare att hon i princip inte hade några "problemområden" blev massagen också en allt igenom njutbar upplevelse. Under en stor del av tiden stod hon antingen med mulen i mina kupade händer eller på min axel, medan hon plockade med läpparna som hästarna gör på varandra när de vill bli kliade. På varandra använder de ju gärna tänderna, så jag var lite på min vakt och vid ett tillfälle var det nära att Hamingja glömde av sig och bet mig. För det var ju så skööönt när Thomas "knådade"!!!

När han var klar konstaterade han att han i princip inte behövde ge mig några nya instruktioner. "Det du gjort hittills har ju funkat så bra så fortsätt bara på samma sätt framöver!" Med ett litet tillägg att jag gärna kunde massera muskeln över högra virveln samt musklerna i sadelläget och fram mot manken efter träningspass med mycket samling.

Efter detta fick Hamingja gå ut med de andra och äta gräs (vi har börjat invändningen till betet) så hon hade verkligen en toppendag!!! Och även matte gick på moln efter bekräftelsen på att Hamingja mådde så bra i kroppen. Ja, hon var t o m den allra fräschaste av de hästar han behandlat idag! Så härligt att få höra efter ett lååååångt år av rehab...!!!