Prisa Gud - här kommer skatteåterbäringen!!!

Jag har idag fått avnjuta ÄNNU ett riktigt trevligt träningspass med Hamingja!!!

Jag hade planerat att rida längs bilvägen eftersom jag hoppades att de senaste dagarnas regnande skulle ha mjukat upp det tidigare lite ganska hårda och stumma underlaget. Det visade sig att man dessutom hade lagt ut nytt grus på vägen- vilket INTE brukar vara något positivt... 

De som sköter vägen har av någon anledning i alla år använt ett väldigt grovt och vasst "grus" (snarare "stenar" än "grus" om ni frågar mig) vilka orsakat oräkneliga punkteringar på bilar och hästtransporter samt för hästarna en och annan hovböld... MEN PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Nu hade man istället lagt ut ett fint grus som varken borde skada bildäck eller hästhovar! "Prisa Gud - här kommer skatteåterbäringen!!!" jublade jag. 

Och Hamingja fortsatte att vara min absoluta drömridhäst även idag! (Vi kan väl bortse ifrån att hon såg spöken när vi skulle passera förbi ängen där vallackflocken brukade gå på sommarbete förr. För att ge henne annat att tänka på började jag flytta undan för högerskänkeln och lät även pisken nudda hennes högra bakben lite lätt. Det blev en riktig katapultreaktion... men sedan riktigt, riktigt trevlig tölt med "massor av bakben"!)

Vi red bort till "världens ände" och tog vänster i korsningen för att fortsätta en bit längs vägen längs med sjön. Här sattes Hamingjas nerver än en gång på prov eftersom de satt upp skyltar om vägarbete - en på var sida om vägen så vi var tvungna att passera mellan dem... Hamingja gjorde sitt bästa för att förvandla sig själv till ett tunnt streck, samtidigt som hon försökte fokusera på båda skyltarna samtidigt... Men sedan var vi förbi och kunde njuta av att vara supermodiga - ända till dess det var dags att passera dem på hemvägen igen...! 

Innan dess hade jag dock hunnit sitta av för att flytta bak sadeln lite. Den trevliga tölten med "mycket bakben" - och även "mycket framben" - hade skickat fram sadeln precis som när hon tar i ordentligt i galoppen. Detta var inte någon långvarig manöver - men vi hann ändå sprida glädje till den svärm med knott som uppenbarligen bara väntat på att vi skulle dyka upp... Och kombinationen svettig häst/svettig ryttare var förstås oemotståndlig!

Under hemvägen red vi intervaller med halt, rygga, samlad skritt, rygga igen, samlad skritt och sedan övergång till samlad tölt. Hade hela tiden extra fokus på höger bak och att hon skulle vara högerställd och helt lätt i handen när vi gjorde övergången till tölt. Då bjöd hon på en riktigt härlig känsla i tölten!!! Och att hon verkligen tog i var det ingen tvekan om - hon flåsade nämligen från första steget vilket hon verkligen inte gör vid tölt i fri form!

Varvade skrittpauser med sådana töltintervaller större delen av hemvägen. Det var verkligen en WOW-känsla varje gång vi gjorde en ny övergång till samlad tölt! Och även om jag inte lyckades bibehålla hela den graden av samling någon längre stund så kan jag i alla fall med min nyvunna insikt om hur man underhåller samling i tölt i alla fall undvika att "tappa bort" all samling. Och det är så ROLIGT att få uppleva detta tillsammans med min FINA häst!!!

Mellan dessa töltintervaller kunde hon också slappna av riktigt fint i skritten - och jag är ju fortsatt tacksam över att hon inte behöver uppleva smärta eller obehag i töltträningen längre! Efter att ha låtit henne sträcka ut överlinjen ordentligt i tölt tänkte jag avsluta dagens träningspass med att göra detsamma i trav. Hamingja verkade dock inte riktigt vara inne på att det handlade om att varva ner, utan tryckte ifrån med bakbenen som om hon nyss fått travträna med Sylvia på ryggen! 

Det är ju inte helt lätt att hålla balansen i den traven ska jag säga... och inte blev det lättare av att hon sedan kom ihåg att vi (med hög fart) närmade oss stället där det funnits så farliga monster när vi red iväg och övergick från mjuk "jättetrav" till spänd dito... När det sedan plötsligt dök upp en mötande bil bakom en vägkrök blev det i princip tvärstopp... och det var nog mer tur än skicklighet att jag inte flög över huvudet på henne och landade i det där fina gruset som jag blivit så glad över...! 

För att avsluta träningspasset på ett bättre sätt lät jag henne skritta upp förbi vägbommen där vi sedan travade lite till innan vi vände hemåt. Jag brukar använda den avslutande skritten på hemvägen till att träna "tävlingsskritt" och nu var hon åter avslappnad och skrittade så trevligt "genom kroppen". Medan matte än en gång konstaterade att hon ALDRIG skulle sälja den här hästen - inte ens om jag fick en miljon!