Både bra och mindre bra besked.

Lára i kvällssolen!

Idag pratade jag med veterinären igen ang Hamingja och efter att ha skrittat henne några dagar fick jag nu klartecken att rida på lite mer. "Men håll för säkerhets skull koll på hennes temp ett tag till och var uppmärksam på att hon inte blir för trött/ansträngd när ni rider." Hm... i det varma vädret vi har nu är det inte helt lätt att undvika ansträngning, med tanke på hur mycket vinterpäls hon fortfarande har kvar...

När jag temp:ade henne inför dagens ridtur blev jag först lite bekymrad för att hon låg på 37,9 - visserligen under veterinärernas febergräns på 38,4 men ändå en bit över hennes vanliga 37,2... men Sylvia lugnade mig och sa att det antagligen berodde just på värmen i kombination med den tjocka pälsen. Som hon dessutom fäller i snabb takt nu, så förhoppningsvis har hon lite "svalare kläder" redan till veckan - om bara mattes händer klarar att "nöta på" ordentligt!

Jag fick dessutom hjälp av Sylvia att kolla Hamingjas vänstra has - men i det fallet sa hon INTE vad jag ville höra... Hon höll nämligen inte med mig om att den känns mindre "svampig" nu - utan konstaterade att "gallan" finns kvar men flyttat sig lite nedåt... Typiskt... Men det kan ju faktiskt också vara så att den aldrig försvinner, vissa hästar har ju gallor hela livet och behöver inte ha problem av dem för det. 

"Förr eller senare måste du ändå börja rida lite böjda spår igen och testa om hon håller för det - och i o m febern har hon ju fått vila bakdelen extra länge så det kan nog vara dags nu...!" tyckte Sylvia. Nu var jag redan inställd på att rida ut längs vägen - alltså "rakt fram" - men introducera lite trav resp tölt idag. Men då får det bli ridbanan i morgon med lite serpentiner!

Sylvia skulle precis rida ut på storasyster Hremsa så vi fick sällskap längs vägen bort mot "världens ände". Hamingja verkade mycket nöjd både med sällskapet och med att få trava en stund längs vägen! För att inte sinka Sylvia och Hremsa allt för mycket valde jag att vända hemåt igen redan innan korsningen. Hamingja verkade faktiskt besviken över att inte få fortsätta! Och hemvägen "drog" sen inte mer än att hon kunde skrölta avslappnat med lååång hals. 

Större delen av hemvägen skrittade vi dock - ändå var Hamingja svettig på halsen när vi kom tillbaka till stallet... Men jag gjorde själv misstaget att ta min dunjacka igår och jag vet ju hur varmt det kändes...! Så det blir att nöta på allt händerna klarar med pälsskrapan för att hjälpa Hami att "byta jacka" så snabbt som möjligt! 

Jag har varit risig i kroppen på slutet och behövde vara hemma från jobbet i tisdags. Men idag orkade jag alltså både jobba OCH rida! Så i morgon hoppas jag orka rida BÅDA hästarna efter jobbet!

Lára-lyrik!!!

Lára med sin medryttare Josefin!

Josefin och Lára fann verkligen varandra direkt - det är så jättekul! Varje gång hon ridit får jag lyriska meddelanden! (Det är det allra bästa med att ha en medryttare - att det finns någon fler som är "tokig" i ens häst!!!) Och nu kan jag inte låta bli att lägga ut några av dessa meddelanden - ni kommer att märka att Josefin har OERHÖRT gott omdöme när det gäller hästar!!! :-) :-)  :-)

Lára har verkligen gångjärv överallt! Och lyssnar fantastiskt bra! Jag behöver bara tänka på det vi ska göra så gör hon det Emoji smile Hon är en fantastisk häst!

Hon är den första hästen som lyssnar till mina tankar!

L'ara är en oerhört bra lärare!! Jag har aldrig ridit en häst som visar mig hur man gör på detta sätt!! Det är helt galet roligt!! jag kan nästan fråga henne "hur menar du nu?" L'ara bara "vänta så visar jag dig, sitt tillbaka och lär!"

Hästarna får "äta ute"!

Hamingja och jag fikade utanför stallet idag!

När Hamingja inte behövde stå inne i en box (där risken är att man ALDRIG mer får komma ut - det har hon ju lärt sig den hårda vägen...) kunde hon tänka sig att äta upp nästan all betfor! 

Men Hami åt ändå inte upp riktigt allt - så Lára fick än en gång "ställa upp" och äta det sista. Lára blir verkligen "avblekt" under pälsfällningen - hennes normalt svarta päls är faktiskt nästan Hamingja-brun nu!

Skitit i boxen: CHECK!!!

Den svarta sidan av Mariebäck: med Freyr, två träningshästar samt Yr och Lára längst bort - alla i den elegantaste av färger! Och modemässigt är ju "den lilla svarta" alltid rätt!!!

Här har vi den "färgglada" sidan av Mariebäck - ofta kallad "fyra nyanser av brunt" men nu har Malin faktiskt piffat upp den med en skimmel!

Jag valde ut den allra, allra finaste av hästarna på "färgglada" sidan och tog en "skrittpromenad" idag igen. Hamingja verkade så nöjd med att komma en liten sväng "ut i världen" och se sig omkring! Men det märks att hon inte är helt återställd, för normalt brukar hon ju behöva aktiveras MASSOR för att inte se spöken överallt när hon vilat någon extra dag. Men nu var hon hur avslappnad som helst - m a o känner hon sig lite kraftlös ännu.

Men när det gäller den allra viktigaste hälsomarkören var allt som vanligt! När vi kom tillbaka till stallet tog det nämligen bara ett par minuter innan jag kunde notera: Skitit i boxen: CHECK!!! Dessutom åt hon upp den betfor hon lämnade igår när hon efter några minuters ätande plötsligt kom ihåg att om man går in i en box så kommer man att få stanna där resten av livet...! 

Nu åker Johan och jag till Umeå några dagar för att fira påsk med våra familjer. Bussiga Sylvia har lovat att hålla ett öga på Hamingja så att jag vågar åka! 

Härligt välbekant scenario!

Hamingja vallar "Ella" (Eldvaka) - Malin W:s nya stjärna!

Andra dagen med "skrittpromenad" för Hamingja och mig, lite längre den här gången. När vi kom tillbaka till stallet utspelade sig följande scenario:

16.45.00: Hamingja får gå in i en box i stallet

15.45.03: Hamingja kissar

15:45:13: Hamingja konstaterar besviket att krubban är tom

15:45:23: Hamingja skiter en STOR hög

15:45:33 Hamingja konstaterar besviket att krubban FORTFARANDE är tom...!

M a o - allt var PRECIS som vanligt igen!!! Efter att hon fått dagens dos Metacam kunde hon t o m tänka sig att äta betfor - under förutsättning att den var blandad med lite havre! Fast efter några minuter insåg hon plötsligt att hon ALDRIG MER skulle bli utsläppt ur boxen igen, tappade intresset för maten i krubban och började oroligt trampa runt, runt runt i boxen... Nåja, man kan väl inte få allt... inte på en gång i alla fall...! Så även idag fick Lára "offra sig" och äta upp Hamingjas mat. Medan Hami - mot alla odds - faktiskt fick komma ut i hagen igen.

37,5!!!

Hamingja "hänger med gänget" - Hremsa och Litlamin. Så här stod de idag när jag kom till Mariebäck. Sedan några dagar hör även Ella till "flocken" - men hon har inte hunnit bli accepterad av de andra så hon får ännu hålla sig på ett visst respektfullt avstånd.

Igår morse 37,4 innan hon fick gå ut till de andra i hagen igen. På eftermiddagen en lätt höjning till 37,9. I eftermiddag, efter 1 1/2 dygn på lösdrift åter ner till 37,5. Skönt att hon i alla fall med febernedsättande verkar ha "landat" på normaltemp nu! Detta firade vi med en lång skrittpromenad - HÄRLIGT!!!

Tillbaka i stallet släppte jag in henne i en box för att förbereda medicinsprutan - och genast såg hon till att prestera en STOR skithög i spånet! Jag som brukat sucka över att hon verkar "stallinkontinent" har nu svårt att se större glädjeämnen än REJÄLA skithögar (och att hon kissar)!

I hagen stod Lára och njöt av vårvintersolen! Hon och Josefin hade ridit tidigare idag - och Lára hade uppenbarligen bedömt att tiden var mogen att visa Josefin hur fort man EGENTLIGEN ska galoppera. Det verkade ha varit lika uppskattat av båda parter!!!

Hamingja ute ur fängelset (boxen)!!!

I morse fick jag ett sms med alldeles fantastiskt innehåll från Sylvia: "Hamis temp 37,4!" När jag ringde upp var vi ense om att lilla fröken kunde få slippa ut ur sitt "fängelse". För när hon inte längre är så hängig blir hon ju bara mer uppjagad av att behöva stå instängd! Jag jobbade mig igenom dagen med ett leende på läpparna - min Hamingja fick gå ute och må gott med Hremsa och Litlamin igen!

När jag kom ut till stallet efter jobbet blev jag nästan förvånad att Hamingja INTE försökte gå undan från mig när jag närmade mig i hagen. För om hon följde med mig in i stallet kanske hon skulle behöva stå instängd i EVIGHETER igen?!! Men fröken följde glatt med in! Dock lät hon sig inte luras att äta den betfor jag gjort i ordning... så än en gång fick Lára "offra sig" och göra jobbet! (HUR mycket har Lára betalat Hamingja för att avstå sin goda betfor??!!)

Tempen låg nu på 37,9 och en höjning med 0,5 jämfört med morgonen kändes helt OK. Särskilt som hon fortfarande låg kvar under "det magiska" 38,4! När hon fått sin medicin fick hon dessutom gå ut i hagen igen - vilken LÄTTNAD!!!