Praslin

Första morgonen på ön Praslin bestämde vi oss för att ta en promenad direkt efter frukost - innan värmen hade hunnit bli så där tryckande och fuktig som den var när vi anlände i går eftermiddag. 

 Och stranden vid hotellet var verkligen FANTASTISK!!!

 Burberry-snäcka?!!

 Snäckor av okänt märke.

 Efter all öken vi upplevt den senaste tiden var det nästan överväldigande med all den frodiga grönskan här på Praslin!

Chauffören som skjutsade oss från flygplatsen till hotellet här på Praslin var ju oerhört social och trevlig! Förutom att han berättade massor om allt vi passerade längs vägen så fick vi också veta att han var född och uppvuxen här på ön. När vi uttryckte vår uppskattning över allt vackert vi såg genom bilfönstren sa han: "When I die I´ll go to hell... because I have already lived all my life in paradise!!!"

 Lunchen intog vi i hotellets poolbar - och jag provade ställets "signature dish": bläckfiskgryta med kokosmjölk. Underbart att få återuppleva de mustiga kreolska smakerna som vi uppskattade så mycket på Mauritius!!!

Det hade börjat regna så hela eftermiddagen tillbringade vi på balkongen (som hade tak) där det trots regnet var så varmt att man kunde sitta i badbyxor och bikini. Men ändå inte för varmt för att dricka te! Under eftermiddagen var regnet ganska stillsamt, men på kvällen öste det ner så när vi skulle gå till middagen var det tur att det fanns ett rejält paraply på rummet! Och senare på natten kom ett REJÄLT åskväder.

Mot Seychellerna - Praslin!!!

Omtumlade vaknade vi av väckarklockan vid 06.30 - det hade ju inte hörts något böneutrop här på hotellet! :-O  Vi packade oss snabbt iväg från rummet, tog transferbussen till flygplatsen där vi fick lämna ifrån oss väskorna och sedan avnjöt en rejäl "hotellfrukost" i en av lungorna.

När vi sedan kom till gaten visade det sig dock att planet skulle bli två timmar försenat p g a tät dimma. Det blev lite spännande hur det då skulle funka med vår anslutning från flygplatsön Mahe till vårt slutmål för dagen ön Praslin (uttalas Pralinn). Men Johan ringde och fick tag i researrangören på Seychellerna så vi fick framföra att vi skulle bli försenade och det fanns visst fler flygavgångar till Praslin, så förhoppningsvis skulle vi ändå komma hela vägen fram senast i kväll.

Istället för att gå tillbaka till den närmaste loungen (det var ca 20 minuters promenad) valde vi att stanna i närheten av vår gate. Den låg vid Emirates egen VIP-lounge och kanske var det därför även stolarna här utanför var extra sköna - med en "fotpall" all lägga upp fötterna på?! Dessutom en enorm och helt fantastisk väggmålning att njuta av - med arabhästar bland sanddynerna i en öken.

Att både min och Evas häst var med på målningen gjorde den ju inte sämre direkt... Inte konstigt att det kändes så helrätt när vi red där ute i öknen - det var ju i exakt överensstämmelse med "facit"!!!

Eftersom Eva inför vår resa förklarat att det är "tokvinter" i UAE den här tiden på året kändes det betryggande att vi skulle avsluta resan i värmen på Seychellerna. För värme är ju så oerhört välgörande mot min värk! Men när det tillslut var dags att gå ombord på planet till Seychellerna blev vi lite tveksamma om vi verkligen gjorde rätt som lämnade UAE...?!

Dels hade vi ju haft så fantastiska dagar i UAE, fyllda av upplevelser och temperaturen hade dessutom legat mellan 24 och 28 grader dagtid - varmt och skönt! När nu flera av medpassagerarna på planet till Seychellerna dessutom visade sig ha täckjacka på sig - en kvinna hade t o m en lång täckkappa - så kändes det minst sagt oroväckande... VAD visste de som vi inte visste?!! :-O

Efter landningen på Seychellerna, när piloten fick stopp på planet innan flygplatsön tog slut, och vi klev av konstaterade Johan att det var OERHÖRT varmt där vid flygplansmotorerna... Men snart blev vi varse att det inte alls var motorerna som värmde... Det var verkligen som en bastu här med 31 grader - närmast en ångbastu dessutom, p g a luftfuktigheten på otroliga 97%!

När vi kommit genom passkontrollen låg väskorna redan och väntade på oss och väntade gjorde även representanter för den lokala researrangören. En av dem berättade att vi mycket riktigt missat vårt anslutningsflyg vidare till ön Praslin, att nästa plan tyvärr var fullbokat men att vi var inbokade på dagens sista flyg kl 20. Men eftersom det fullbokade planet inte hade hunnit avgå ännu skulle de följa med oss direkt till inrikesterminalen och se till att vi kom med på standby-listan. Tack vare detta kom vi också med detta plan (ett litet propellerplan, så det fanns ju inte så många platser att "spela på")!

Sedan vi landat på Praslin väntade nästa glada överraskning! Vi hade bokat transfer till hotellet via den lokala researrangören och detta visade sig bli en MKT trevlig bekantskap! Han berättade glatt massor om det vi passerade längs vägen och utan att Johan ens hunnit plocka fram sin kamera eller andas om sitt fotointresse svängde han först in på en liten väg där vi skulle få bästa vyn över solnedgången!

Och lite senare stannade han även för att peka ut den speciella "dubbelkokosnöt" som ön är känd för och som i hela världen bara finns här och på en annan ö i Seychellerna. Vi kände oss lätt vimmelkantiga efter flygresan - och detta förstärktes av den fuktiga värmen och enormt frodiga grönskan vilket kändes extra överväldigande efter en vecka i torraste öken!

Framme vid hotellet - Acajou Beach Resort - fick vi ett jättefint rum, en trappa upp med fin utsikt ut över havet och den intilliggande poolen. Vi hängde på låset när restaurangen öppnade och sedan vi ätit en mycket god middag somnade vi ovaggade - till ljudet av ett våldsamt tropiskt regn.

Vi hade hunnit en kvällspromenad på stranden innan det började regna.

Innan vi somnade konstaterade vi att allting faktiskt flutit på riktigt bra idag, trots förseningen från Dubai och trots att Eva faktiskt inte varit här och "rekat" åt oss i förväg, vilken hon själv så bekymrat påpekat flera gånger innan de lämnade oss i går kväll... Men så insåg jag plötsligt att hon helt enkelt hade lurat oss - uppenbarligen HADE hon verkligen varit här och rekat!!!

Det borde jag ju förstått redan när resebyråpersonalen var så engagerade i att få oss med på det fullbokade planet eller, om inte förr, när vår chaufför från flygplatsen på Praslin helt "oprovocerat" stannade till vid vackra fotovyer. Men blåögd som jag är (eller, grönögd om man ska vara noga) så lät jag mig luras i det längsta.

Vad var det då som slutligen kom att avslöja henne? Jo, när hotellpersonalen efter att ha informerat om att frukosten serverades fram till kl 10.00 tillade: "Om vi inte sett till er senast 9.30 ringer vi till rummet och kollar så ni inte försovit er!" Ja, ni hör ju själva, TYPISK Eva-omtanke att man inte skulle riskera att missa en måltid!!!

Disputationspresenten: utmanande off-road i Wadi Sidr

Ny dag med nya möjligheter! 

Denna dag var det dags för den disputationspresent Johan fått av Eva och Stix: en utflykt i UAE. Och som "disponentfru" skulle jag få åka med "av bara farten"!!! Efter lite sovmorgon (jo, vi somnade om efter böneutropet kl 05.45) packade vi in oss i Stix Jeep för att åka åt nordost upp till en torr flodfåra (en wadi) för att köra nere i denna fåra in i ett bergsmassiv och sedan upp på en bergsplatå. Det visade sig bli en riktigt häftig upplevelse - precis som man väntat sig med dessa två som arrangörer!!!

Vi började på alldeles vanliga vägar.

Här har de förstås inga problem med snödrev, men däremot sanddrev...

...och nu börjar vi närma oss!

Nere i wadin (eller uppe längs bergsvägarna) hade ingen "vanlig" fyrhjulsdriven SUV gjort sig besvär - det krävdes verkligen en riktig terrängbil (och terrängchaufför) för att ta sig fram! 

Wadin var inte helt uttorkad - på några ställen fick vi köra i vatten.

Getter som betar av...ja, vad då???? Om extra lättfödda islandshästar brukar man säga att de kan "leva på luft" - men vad är då inte detta?!! :-O

I o m att Eva hade ansvaret för "matdetaljen" bjöd dagen självklart på ett flertal trevliga fika/mat-pauser! Vi fick lära oss hur utflykter i UAE går till inkl endel viktiga termer, som t ex skillnaden mellan "lillfika" och "storfika". Bilden ovan är från dagens första "lillfika" - d v s en kortare paus där man inte tar sig tid att lägga ut mattor och/eller filtar på marken. 

Jodå, Johan och jag fick också "lillfika"! Eva ville dessutom gärna ha ett träd där man skulle stanna och fika - och trots att vi befann oss i ett ökenland lyckades vår eminente chaufför uppfylla denna önskan alla gånger utom en! (Jo, för det blev ett flertal fikatillfällen!)

Nej, detta är faktiskt inte en reklambild för vandringskängor - utan den eminente terrängchauffören!

När vi ätit lunch (dagens första "storfika") uppe i bergen fick t o m fotografen vara med på bild!

Vi skulle sedan fortsätta samma väg som denna bil!

Nu bär det av utför! Jag tror både Stix och bilen var lika nöjda över detta tillfälle att få använda off road-finesserna - som t ex det system som gjorde att bilen körde själv i de riktigt branta utförsbackarna - föraren behövde varken gasa eller bromsa utan bilen anpassade själv både vilken drivning som behövdes på resp hjul och såg till att hastigheten aldrig gick över 20 km/h. Imponerande!!!

Dagens andra "storfika" (ni ser väl filten Eva sitter på?!!) var enda gången vi fick klara oss utan träd. 

Som avslutning på detta "storfika" bjöds det på mango och jordgubbar med valnötter och turkisk yoghurt! Är Eva bäst eller är hon bäst?!!

Vid det här laget hade vi vänt och kört västerut mot Dubai och i solnedgången avslutades sedan dagen på Dubai Outlet Mall - där jag hade hoppats kunna fynda en scarf från Burberry. Men det visade sig vara dyrare än att köpa en i Sverige, så jag nöjde mig med att klämma, känna och drömma... Växelkursen har den senaste tiden gått rejält åt fel håll för oss UAE-turister... När vi besökte Eva för tre år sedan, då hon nyss flyttat hit, var kursen 1,70 så vi räknade alla priser x 2 för att få priset i SEK och visste då att det dessutom skulle bli lite billigare i slutänden. Men nu måste man istället räkna priserna x 2,5 eller t o m lite mer - och det blir ju en stor skillnad...

Efter detta lämnade Eva och Stix av oss på det hotell alldeles vid Dubai Airport där vi skulle tillbringa natten. När Eva för bara ett par veckor sedan tipsade oss om detta hotell var det med reservation för att hon själv inte varit där. (Hon hade dock hört av andra att det skulle vara bra.) Men noggrann som Eva är hade hon nu t o m hunnit bo där själv! Hennes senaste gäst, innan oss, hade nämligen precis som vi bokat in sig där för sin sista natt och då hade Eva valt att också bo över med henne. Vår suveräna researrangör lämnar minsann inget åt slumpen!!!

Det kändes lite vemodigt att vi skulle lämna UAE och våra goda vänner - men vi hade ju också något att se fram emot: vår resa skulle fortsätta till Seychellerna! To be continued - alltså!!!

"VERY experienced rider!!!"

Johan har fotat Årets bild redan i januari!!!

Det är så OTROLIGT vackert i öknen vid soluppgången!!! Och när våra vackra hästar kom emot oss genom dimman - en Geisli och en Reykur - kändes det verkligen som att vara med i en film!!! Den som skulle bli Evas häst kom farandes på tvären och ryttaren hade en hel del problem att kontrollera honom.... Så Eva fick flera gånger försäkra att hon ridit tidigare innan hon fick sitta upp. 

Nästan en Geisli!

Och ökenvarianten av Reykur!!!

Min vackre, vite springare gav ett betydligt lugnare intryck - och när jag dessutom fått en sten att kliva på tog jag mig upp i sadeln utan problem. Trots att hästens ägare längt stiglädren åt mig var de väldigt korta... men jag tänkte att det fick gå ändå för de verkade väldigt krångliga att justera. 

Till vår förvåning hade de bara kommit med två hästar - vi skulle uppenbarligen få ge oss av helt på egen hand! Vi skrittade runt lite inom synhåll för hästägarna/skötarna för att visa att vi hade läget under kontroll och sedan begav vi oss ut i öknen.

Det var verkligen helt MAGISKT - att på hästryggen få rida rakt ut i detta vackra "sagolandskap" där den uppgående solen fick den röda sanden att skimra så otroligt!!! Vi hade inte fått några instruktioner om var vi skulle rida - bara några svepande rörelser ut mot öknen - så vi valde bara en "random" riktning bort över sanddynerna. Evas häst hade lugnat ner sig betydligt nu och min visade en härligt positiv attityd där den med ivrigt spetsade öron skrittade fram medan den intresserat spanade in omgivningarna.

Vi bestämde oss för att det var dags att testa en galopp. "Får vi inte stopp på dem på annat sätt borde det väl bara vara att styra uppför den brantaste sanddyn man ser?!" tyckte jag lite kaxigt. Evas häst fattade galopp och allt verkade så lugnt och städat. Själv hade jag lite problem att få galoppen - min häst travade först bara fortare och fortare... Dessutom med en enorm lyftkraft i steget och jag som redan satt så "ovanpå" i o m de korta stiglädren kände mig inte allt för stadig i sadeln... När vi hittade galoppen visade det sig att det även här var en otrolig lyftkraft - det kändes som att jag lättade ur sadeln en halvmeter i varje galoppsprång!

Till att börja med galopperade min häst ganska lugnt - men sedan bestämde han sig för att springa ikapp och om de andra - och då gick det undan! Evas häst hakade på och hon ropade att vi borde avbryta. Vi hade en brant sanddyn till vänster - men då låg hon precis till vänster om mig så jag kunde inte direkt svänga ditåt. Dessutom visade det sig att styrningen på min häst för tillfället inte var den bästa... Min häst fortsatte istället rakt fram, nerför en liten sanddyn - då det verkligen kändes som att jag skulle flyga ur sadeln när som helst... Nere på plan mark igen behövde jag inte längre lägga allt fokus på att hålla mig fast, utan kunde börja bromsa. Men det var först när vi saktat av till skritt igen som min häst insåg att vi lämnat de andra bakom oss och han blev lite uppstressad till dess vi åter hade Eva och kompishästen inom synhåll.

Resten av ridturen höll vi oss till skritt för säkerhets skull - för nu var Evas häst REJÄLT uppjagad och hon konstaterade att hon skulle behöva lämna tillbaka honom riktigt svettig, f f a för att han stressade upp sig så. Min häst återgick dock genast till att skritta med lugna, långa kliv, öronen var ständigt lika ivrigt spetsade och han verkade njuta av de vackra omgivningarna nästan lika mycket som jag och Eva. För det var verkligen bedövande vackert när morgonljuset och skuggorna det skapade fick sanddynerna att skimra i alla varianter av rött!!! Jag plockade fram den medhavda kompaktkameran, men det kom bara upp ett felmeddelande när jag startade den, så det blev till att fokusera på att försöka "lagra" allt det vackra i hjärnan istället!

Det kändes verkligen magiskt att skritta runt på en vacker häst i den tysta öknen, med allt detta vackra inför sina ögon och dessutom få dela det med Eva!!! "Efter att ha fått uppleva det här skulle jag nästan kunna dö!" skojade jag. När vi tillslut började dra oss tillbaka mot ökenresorten igen såg vi två oroliga hästägare avteckna sig som mörka siluetter uppe på en hög sanddyn. De undrade väl om de någonsin skulle få se sina hästar igen..! Men vi konstaterade att de i alla fall inte kunde ha sett vårt okontrollerade galopperade tidigare, för då hade det varit högre sanddyner som skymt sikten åt vårt håll.

Jag hade ju inte kunnat fota någon under denna magiska ridtur... Men Johan hade som tur var stigit upp med oss för att få uppleva soluppgången utan häst - så han kunde fotodokumentera både när vi red iväg och när vi kom tillbaka. Och i MYCKET hård konkurrens har jag redan utsett den översta bilden i detta inlägg till Årets bild!!! Någon som inte håller med...? Nej, jag tänkte väl det!!!

Efter dessa upplevelser smakade det alldeles förträffligt med hotellfrukost!!! Och man kan misstänka att personalen i frukostrestaurangen framöver kommer att referera till oss som "de som tömde frukostbuffén"...! Sedan fick vi skjuts med golfbil tillbaka från huvudbyggnaden ner till Heritage village där väntade kamelerna på oss. Då hade Johan fått tillbaka sina byxor och jag hade tagit på mig Evas byxor istället.

Även denna gång var det bara två sadlade djur som väntade på oss - så vi skojade om att vi kanske skulle bli utsläppta i öknen "vind för våg" även nu! Visserligen hade vi ridit kamel en gång redan, för två dagar sedan... men kunde vi verkligen räkna oss som "experienced kamel-riders"??! Det skulle dock visa sig att det inte var lika lösa boliner här - utan min kamel knöts fast i Johans kamel som kamelskötaren sedan ledde en lång runda ute i öknen.

Det är verkligen en härlig känsla att rida kamel också! Med sina mjuka klövar "smyger" de fram som i tofflor så det är alldeles tyst även när de går på hårdare ytor. Och med sitt majestätiska uttryck "skrider" de liksom fram! När jag inte ens behövde (försöka) styra eller bromsa kunde jag dessutom fokusera på de vackra omgivningarna till 100 %!

Min kamel verkade, precis som min häst tidigare, oerhört intresserad av omvärlden. Hon (?) såg sig intresserat omkring  och när Eva, som till att börja med gick med för att fotografera oss, sedan hamnade på efterkälken vände sig min kamel flera gånger om och spanade oroligt efter henne!

 Vår vän kamelskötaren gick en riktigt lång runda med oss ute i öknen innan vi vände tillbaka igen. Och när vi åter närmade oss ökenresorten var det inte oroliga hästägare utan Eva vi såg avteckna sig uppe på en hög sanddyn där hon satt sig för att vänta på att vi skulle komma tillbaka. Då hade vi även hunnit passera den damm där resorten erbjöd den i öknen så otippade aktiviteten fiske!

När kamelerna lagt sig ner så att vi kunde kliva av passade jag på att "bonda" lite - för det var väldigt sociala och trevliga djur! Precis som där vi red kamel förra gången verkade djuren här mycket välskötta - och det är ju sådan verksamhet man gärna vill stödja! 

Efter två ridturer ute i sandhavet var det sedan SKÖNT med en dusch!!! Men både Eva och jag konstaterade att vi hunnit tillbringa alldeles för lite tid i våra respektive badrum - där redan den inglasade duschen var större än hela vårt badrum hemma. Och de generösa badkaren hade vi inte hunnit nyttja alls... Skulle vi ha stannat en natt till hade det nu varit läge att slå sig ner på altanen till vår "villa" (som med två sovrum med egna badrum samt ett gemensamt vardagsrum med sina 120 kvm var en bra bit större än vårt hus hemma!) Men tyvärr var det hög tid för oss att dra vidare - för vi hade ju många fler upplevelser på dagens schema!

Eva styrde bilen vidare i riktning mot Abu Dhabi, för att vi skulle besöka Watba Wetland resereve. Där finns en mindre population rosa flamingos året runt men så här under vintertid ökar de till runt 4000 stycken.

Det fanns två olika vandringsleder, varav vi valde den längre eftersom man då skulle se allra flest flamingos. Leden har den i emiratiska ögon oerhörda längden av 3.5 km! Det vill till att man är tuff om man ska klara en sådan långpromenad!!!

När vi gått genom våtmarken på en stig som slingrade sig fram genom vassruggar som bitvis var 3-4 meter höga kom vi till vandringsledens bortersta utpost - där det fanns ett gömsle från vilket vi kunde betrakta och fotografera en ENORM mängd flamingos. De har verkligen en elegant siluett - särskilt när de står med halsarna böjda på sitt karaktäristiska sätt och dessutom vilar ena benet i luften!

Vi kom tillbaka till parkeringen igen precis i tid till att de skulle stänga för dagen (de stängde redan kl 14 så det var därför vi inte hade haft tid att stanna så länge i öknen på morgonen.) Men vi hade berättat för den trevlige vakten att vi tänkte gå den lååååånga vandringsleden och då lovade han att inte stänga förrän vi var tillbaka igen. Men det kändes ju ändå bra att han inte skulle behöva vänta på oss! Fullmatade med naturupplevelser fortsatte vi in till Abu Dhabi för mer "fotvandring" - men denna gång i en shoppingmall.

 Hur man uppför sig i en shoppingmall i UAE.

Men innan shoppingen behövde vi lite lunch - och som de lokalpatrioter vi är valde vi Max! Uppenbarligen vet också emiratierna att skilja agnarna från vetet - för medan Mc Donalds fanns under "fastfood" på informationstavlorna så återfanns Max naturligtvis under "restaurants"!!! Jag fick dessutom tillfälle att testa något helt nytt: Grand de Luxe med svampstuvning istället för dressing - riktigt, riktigt gott!!!

Styrkta av detta blev det sedan lite shopping innan vi åkte hemåt mot Al Ain igen. Men på hemvägen hann vi även med en tur förbi en "heritage village" i Evas bostadsområde, med bl a fredagssouk och traditionella uppträdanden. Fredag är ju den stora helgdagen i UAE - jfr vår lördag.

På kvällens schema stod grillmiddag och hockeykväll hos Stix (Luleå-Karlskrona, en match som vi kunde se på TV tack vare en VDN-tunnel.) Stix och Eva är ju Mellanösterns största Luleå-supporters! I hockeyns periodpauser visade vi bilder från våra upplevelser i öknen resp wetlands för Stix, som jobbat både igår och idag och därför inte kunnat följa med på denna utfärd. Och för oss andra blev det "favoriter i repris" - f f a bilderna från ökenridningen kunde Eva och jag se hur många gånger som helst!!!

När Luleå besegrat Karlskrona (TROTS att Johan sett matchen - han brukar annars föra otur med sig...) hade klockan passerat midnatt här nere och det var hög tid att börja fundera på morgondagen. Då blir det först utfärd med nya naturupplevelser hela dagen och på kvällen lämnar Eva och Stix av oss i Dubai varifrån vi ska flyga vidare i morgon bitti. Även denna kväll somnade vi ovaggade - så fullmatade med fantastiska intryck!!!