"Jättefin mun!"

När hönsen var ompysslade efter jobbet idag åkte jag till stallet för att rida Lára. Hon har ju haft tre välförtjänta vilodagar efter tävlingen och nu tänkte jag f f a rida i skogen så hon skulle få mjuka upp sina muskler inför helgens tävling.

Till min glädje dök Fia upp också, så vi kunde få sällskap ut. Jättekul! Vi red mot Avan och började med att skritta i skogen. När vi var tillbaka ute på bilvägen galopperade vi uppför första lilla backen och sedan svängde jag in höger och lät Lára fortsätta att galoppera. Hade precis tänkt "Man ska ju egentligen INTE galoppera så här när man rider en väg för första gången på våren - man har ju ingen aning om underlaget..." när det plötsligt uppenbarade sig ett djupt hål i vägen just bakom en krök... :-O Lára är ju som tur var snabb i reaktionerna, så hon hoppade över den. Och även Fia och Ljufa som kom efter oss klarade upp situationen.

Efter mer "terrängskritt" och lite tölt längs vägen där den var relativt grusfri hann vi med en galopp upp längs vår "travslinga 1" också. På hemvägen testade jag att rida snabb tölt. Jag försökte inte maxa tempot, men i alla fall rida fort - och till min glädje höll Lára takten hela sträckan! Det här kändes som en mycket bra förberedelse för helgens tävling! Och i morgon blir det provridning av banan i Boden, ytterligare ett tillfälle att träna ökad tölt!

Måste föresten berätta vad båda domarna sa som kollade oss vid utrustningskontrollen efter finalerna i Skellefteå: "Hon är jättefin i munnen!" Jag blev förståss jätteglad - jag vet ju hur lätt det är att hon biter sig i munnen när hon blir arg...

Edit: Och jag vet ju DESSUTOM hur oerhört lätt hon blir arg...!

Vad kom först; hönan eller ägget? Nu vet jag!!!

Får jag lov att presentera: fyra av mina "Agdor & Magdor" som jag kallar dem t v. Den mest skygga av dem är t o m med på bilden. Det är hon längst till vänster i den bortre raden. I morse var jag ut och kollade att det fanns mat och vatten i automaterna, innan jag åkte på jobbet. Hönorna satt hela tiden inne i hönshuset - men jag antog att de skulle komma ut senare när solen börjat värma lite.

Min plan var att åka direkt från jobbet till stallet. Men under dagen började jag bli nojig för att hönorna kanske inte vågade lämna hönshuset - och i så fall fick de varken mat eller vatten... Åkte därför hem efter jobbet, för att titta till dem. De var inne i hönshuset när jag kom hem så för säkerhets skull bestämde jag att de skulle få lite "nödproviant" där inne. Jag fyllde ett blomfat med vatten och det andra med värpfoder. Men när jag ställde in dem i hönshuset via hönsens ingång blev det kalabalik där inne. Vilket resulterade i att de välte ut vattnet...

Hade inte tänkt öppna stora "takluckan" på hönshuset, för att inte skrämma dem i onödan, men nu såg jag mig ändå tvungen att göra det. Snabbt försvann alla hönorna ut till uteburen. Eller det var vad jag trodde, för hönshuset såg tomt ut. Men när jag lyfte på skuggväven som hänger över ingången till deras värpreden så upptäckte jag "fegishönan" i ett av dem. Jag behövde bara nudda henne med handen för att hon skulle kasta sig ut till de andra i uteburen. Men där hon legat låg faktiskt ett ägg!!! Så nu vet jag vad som kom först - hönan var först (redan igår) och idag kom ägget!

När jag kom hem igen från stallet öppnade jag åter "takluckan" och kunde konstatera att det var slut vatten och nästan slut mat på faten. När jag öppnade skyndade alla hönorna ut i uteburen - vilket jag faktiskt har bildbevis för här ovan! Tuffingen är hon till höger i bild, närmast kameran, med den stora kammen.

Väl ute i uteburen satte de genast igång med att dricka ur vattenautomaten - uppenbarligen hade vattnet på blomfatet inte räckt för att släcka deras törst. Några åt också ganska rejält med värpfoder medan tuffingen spankulerade runt och tuggade på gräs. Innan de succesivt återvände in i hönshuset. Jag var förståss lättad att de ändå hade vågat sig ut en så pass lång stund - och både hunnit äta och dricka. 

Jag är hönsmamma på riktigt!!!

Det är här de bor: våra fem hönor som jag hämtade hem från Roknäs i eftermiddag! Eller "ruggugglorna" som vi kallar dem... De har nämligen varit burhöns i hela sitt liv, tills för två veckor sedan då han som ägde dem inte längre fick dispens för att ha höns i bur. När han avvecklade sin verksamhet gav han hönsen till en tjej i Roknäs som avlar på olika hönsraser. Och av henne har vi fått hyra de här fem över sommaren. Att livet som burhöna inte är någon dans på rosor blir alldeles uppenbart när man ser de här damerna - för de har inte mycket till fjäderdräkt kvar... (därav benämningen "ruggugglor"). Men enligt uppgift ska det växa ut nya fjädrar ganska snabbt.

Jag transporterade hem dem i en flyttkartong, som stod längst bak i bilen. När jag kört halvvägs ungefär fick jag plötsligt se ett hönshuvud när jag tittade i backspegeln! Det var en av hönorna som uppenbarligen upptäckt att locket på flyttkartongen var lite trasigt, så att hon faktiskt kunde trycka upp huvudet i en liten öppning. Hon gjorde upprepade försök att krypa ut ur kartongen - men som tur var hann jag hem innan hon hade lyckats! Denna höna var också den första som vågade sig ut ur kartongen när vi placerat den inne i uteburen. Det dröjde inte heller länge innan hon även inspekterat det lilla hönshuset. Höna nr 2 följde henne snart i hälarna. Medan jag knappt fick ut femman ur kartongen ens när jag försiktigt vände den upp och ned.

Här kan man faktiskt ana en av hönorna inne i hönshuset. (Om man tittar RIKTIGT noga.) Fler bilder kommer en annan dag, när de vågat sig ut igen! Sedan måste de ju få namn också - så alla förslag mottages tacksamt! Någon brådska är det dock inte...ännu ser vi ändå inte skillnad på dem. Det är bara den tuffa jag känner igen. Nu ser jag fram emot att bli självförsörjande på ägg i sommar! (Och när man äter LCHF går det åt MYCKET ägg!) Funderar föresten på om det inte är dags att taxera om vår fastighet till jordbruk?!

Tagit det soft

Tildra och Lára softar i hagen i Ragvaldsträsk.

....och softat i hagen i Mariebäck har Lára gjort sedan i söndags kväll. Matte har behövt flera dagar för att hämta sig efter tävlingshelgen - och det har nog inte skadat för Lára heller. Det har varit extremt intensiva dagar på jobbet också... den här tiden, fram till sista juni, är alltid årets mest intensiva tid för oss som jobbar med företag på bank. Fast det har egentligen varit rätt bra att det varit mycket. På jobbet har jag helt enkelt inte haft tid att känna efter hur trött jag varit eller hur ont jag haft. 

Men i morgon torsdag hoppas jag i alla fall orka med lite ridning efter jobbet. Det får väl bli ett lite uppmjukande pass i skogen, eftersom vi åker till Boden och tränar ökad tölt på ovalen på fredag och sedan är det ju dags för andra halvan av vår tävlingssäsong i helgen!

Domarnas pris - till Agnes och Robur!

Som Midurit hade man många anledningar att vara stolt i helgen. Inte minst denna: tävlingens yngsta deltagare; 10-åriga Agnes som med sin Robur deltog i V5 ungdom. Och det gjorde hon så bra att hon faktiskt fick domarnas speciella pris för yngre ryttare! Det finns hopp om framtiden m a o!!! 

Vindurtävlingen - TVÅ A-finaler!!!

Radarparet Tildra & Lára i sin tävlingshage i Ragvaldsträsk. 

Vilken glädje det var att komma till den soliga tävlingsplatsen på morgonen och se på startlistorna att min fina Lára och jag skulle få rida A-final i båda våra grenar!!! Trots att det var vår debut - och dessutom en väldigt oplanerad sådan! Har hört att vissa tränar på sina tävlingsprogram innan tävling.... men det är väl ändå fusk??!! ;-)

Det var jättekul att rida T3-final! Lára var så duktig!!! I slutet flåsade hon alldeles våldsamt, men kämpade på för fullt ändå. Det är verkligen som Sylvia säger, att Lára kan gå "enbart på skalle"! Poängen för arbetstempot blev 5.0 - 5,0 - 5, 5. Tempoväxlingarna 4,5 - 5.0 - 5,0 och ökade tölten 4,5 - 5,0 - 5, 0. Vilket jag förståss var oerhört nöjd med - så många 5,0 och t o m en 5,5 kändes fantastiskt!!! I den tuffa konkurrensen gav poängen oss en sjätteplats. Och på Vindurs alltid lika fina prisbord valde jag en flaska kylgelé. Då hade jag avstått från att rida ärevarv, för att spara på både min och Láras energi till nästa final. Precis som Lára var jag genomblöt av svett vid det här laget - det bara rann om oss i värmen... så jag funderade en stund på om inte kylgelé över hela kroppen vore precis vad vi skulle behöva båda två?! ;-)

Näst sista finalen för dagen var sedan vår V2:a. Jag satsade på superkort värmning i värmen. Först lite uppmjukande skritt i skogen med massor av halter eftersom jag haft endel problem med bromsen i helgen... och sedan riktigt kort arbetstempo tölt med massor av drivning - på asfaltvägen. Tyckte vi gjorde en riktigt bra prestation i den här finalen också! Hon blev ju förståss extra taggad av att vi var sex ekipage på banan, så i början av travvisningen blev det ett antal galoppsprång, men sedan gick det bra. Hon hade ordentligt tryck framåt, så jag tänkte att den domare som skrivit "mer energi önskvärt" i kommentarerna igår kanske var nöjd nu?! I skritten skötte hon sig över förväntan - hade trott att hon skulle takta betydligt mer. Jag gjorde djupa utandningar och försökte verkligen sitta tungt i sadeln för att lugna henne och det verkade fungera.

Galoppfattningen fick vi göra på en raksträcka - men duktiga gumman tog rätt direkt! (Det var vänster galopp idag - inte höger som vi red igår. Men eftersom Lára föredragit vänster galopp sista 1,5 veckan var jag inte särskilt nervös för den saken.) Och sedan kom då ökade tölten som avslutning. Och till skillnad från uttagningen behövde vi inte göra övergången galopp-ökad tölt (något vi DEFINITIVT behöver öva på!!!) Man skrittar ju under poänggivningen, så nu kunde jag börja samla henne i skritten och göra en mer succesiv övergång. I början blev hon extremt taggad av att försöka hinna ikapp hästarna framför - så det blev ingen riktig ordning på någonting för oss... Men tack vare att vi fick rida flera varv hann vi succesivt hitta balansen i det hela. Och på slutet fick jag känna av det där härliga "suget framåt" som bara är så HÄRLIGT!!! Så när speakern meddelade att vi skulle sakta ner till skritt igen hade jag GÄRNA töltat något varv ytterligare - och Lára också!

Tyvärr har jag inga poäng att delge från V2-finalen, eftersom det på flera ställen på banan var svårt att höra speakern i den hårda blåsten. Och någon resultatlista hann aldrig komma upp innan det var dags att åka hem heller. Men våra poäng räckte i alla fall till en femteplats - som vi delade med Elisabeth och Tildra! Enligt Elisabeths man Ronny var det dessutom bara någon tiondel som skilde oss från trean och fyran! Blir spännande att se poängen sedan när de publiceras på Vindurs hemsida!

Tildra och Lára pausar i hagen inför hemresan.

Från prisbordet valde jag en snygg, svart funktionspiké denna gång. Dessutom hade jag tidigare köpt en jättesnygg mörkröd vojlock från Karin Åberg, som hade försäljning på området. Samt en transportdekal med SIF:s logga. Så jag åkte verkligen inte hem tomhänt! Hade dessutom läääänge stått och suktat över ett fantastiskt läckert träns med swarowskikristaller i de isländska färgerna både på pannband och nosgrimma - samt en kristall i varje färg vid tyglarnas hakar. SÅ LÄCKERT!!! Men det skulle väl i så fall vara något jag fick ha hängande i en monter i stallet - för inte skulle det ta Lára så många minuter att klia loss några kristaller ifall hon fick använda det...!

När hagar var mockade och rivna och all utrustning var packad kunde vi så styra kosan hemåt. Kristins lånebil hade tyvärr inte gått att laga under dagen, så det var tack vare hjälteinsats från Sussi som Funi, Lára, Kristin och jag kom oss hem tillslut. STORT TACK för det!!!

Vindurtävlingen - uttagningar

Lördag morgon mötte oss med strålande solsken - men svalkande vindar. När jag värmde inför T3-uttagning var det första gången på två veckor jag inte red med hackamore - och jag hade hur mycket häst som helst i handen och knappt någon broms... Det stämde alltså (som vanligt) det Sylvia påpekat: att risken med hackamore är att man inte märker att man "tappar bakdelen"... Johan dök upp för att fota oss, trots att han kom hem från en kongress i Lissabon sent på fredag kväll... "Me like!!!"  Har inte hunnit titta igenom bilderna ännu - så ni får hålla till godo med bilden ovan så länge. Men det kommer även bilder från tävlingsbanan - jag lovar!!! 

När det var dags för min startgrupp att komma till collectingring stökade det till sig lite... för speakern nämnde ett annat namn istället för mig...! Det tog en liten stund innan man utrett detta och korrigerat. 

När uttagningen startade fortsatte Lára att gå emot bettet så jag hade ju inte alls den mjuka hästen jag varit van vid och klarade inte heller av att rida tillräckligt långsamt i arbetstempot. Men vi fick ändå 4,5 - 5.0 - 5.0. Poängen blev bättre än vad jag hade vågat hoppas på - tack vare att takten var så ren. Tempoväxlingarna gick däremot inget vidare... hon kändes spänd och obalanserad i ökningarna och gick emot bettet i nedtagningarna. Poängen blev 4,0 - 4,0 - 5.0. 

Men ökade tölten klarade vi mycket bättre än igår - tack vare Sylvias "bastutips" att ställa henne utåt i kurvorna! (Kom även på att det var bäst att mest "åka med" i kurvorna och inte driva så mycket - även om tempot blev lite lägre så var det ju bättre att hon i alla fall höll takten.) Poängen blev 4.0 - 5.0 - 5.0. Sammantaget var jag MKT nöjd med vår T3-debut! 5.0 på ökade tölten hade jag verkligen inte vågat hoppas på - och dessutom av TVÅ domare!!! 

När resultatlistan kom upp visade den att jag kom till B-final. Men jag tyckte att poängen såg lägre ut än som jag uppfattat dem... När jag kollade mot domarkommentarerna upptäckte jag att de missat 5.0 från en domare, istället stod det 4.5. Jag påtalade felet i sekretariatet och på söndag morgon hade det kommit upp ny startlista som visade att Lára och jag var i A-final i vår första T3!

Även i V2 var det strul i speakerns ekipagelista, så jag fick "snacka mig in" i min startgrupp igen! Här kändes Lára mycket mer avslappnad i arbetstempot och det var jag ju glad för! Poängen blev snäppet högre än i T3: 4,5 - 5.0 - 5,5!!! Jättekul!!! "Tendens till travtakt" stod det dock i kommentarerna (som efter att ha varit på vift någonstans tillslut dök upp på söndag morgon.)  Travtakten var förståss för att jag inte vågade driva ordentligt - var rädd att åter få henne i handen...  

Traven belönades med fina 5,0 - 5,0 - 5,5. I skritten är ju den stora utmaningen att få henne att slappna av och länga steget... tyckte det gick sådär... men poängen 4,5 - 5,0 - 5.0 var ju inte så tokiga! I galoppen fick vi lika fina poäng som i traven. Medan ökade tölten började knackigt, men hämtade sig lite på slutet. Jag blev riktigt besviken när speakern sa att vi skulle avbryta - då hade vi ju äntligen hittat flytet! Poängen blev 4.0 - 4,5 - 5,0. Jättekul att vi ändå fick en 5,0:a!!! 

Var förståss MKT nöjd med min fina häst efter denna klass!!! Det blåste dock för mycket för att jag skulle höra våra poäng och mina domarkommentarer var alltså dessutom på vift... så det var först på söndag morgon, när de slutligen satt upp en resultatlista, som jag fick veta att jag skulle rida A-final även i denna gren! Lára och jag hade kommit på delad femteplats i uttagningen, med Elisabeth & Tildra samt ett annat ekipage! 

Var SÅ nöjd (och trött) när vi återvände till hotellet för att basta och förbereda oss för ryttarmiddag. När Kristin precis körde in i parkeringsrutan på hotellets parkering havererade dock kopplingen på hennes lånade bil... Vilket antiklimax... Efter uppmuntrande ord från Elisabeths man Ronny repade vi dock lite nytt mod - han lät så övertygande när han sa` "Det kommer att ordna sig!" Hotellreceptionen googlade efter bilverkstad med jourtelefon, men det visade sig inte finnas någon sådan i Skellefteå... Vi kom fram till att vi skulle använda våra lokala kontakter, så under ryttarmiddagen frågade jag tävlingsledaren Pernilla m pojkvän samt tävlings allt i allo:n Karl-Erik om råd. De började ringa runt till vänner och bekanta med kunskaper om bilmotorer. Med telefonsupport av en sådan kunde Pernilla & pojkvännen konstatera att en hydraulslang till kopplingen spruckit... Under tiden började vi spåna om nödlösningar ifall bilen INTE skulle kunna lagas under söndagen. Vi måste ju få hem våra hästar!!! När vi hörde att Sussie skulle komma ner och heja på oss på söndagen ringde vi henne och frågade om hon kunde låna sin pappas bil med dragkrok och köra hem oss och hästarna ifall det behövdes. Det kunde hon! Samtidigt åtog sig Pernillas pojkvän att försöka byta den trasiga slangen under söndagen. Det var därför med betydligt lättare hjärtan vi kunde gå och lägga oss den kvällen!