Ligist-cyklist...

Nyårsdagen till ära klädde Lára upp sig med de isländska färgerna till vår ridtur! Det här var en dag som gav mig känslan av att vara sista människan på jorden.... länge var det enda tecknet på mänskligt liv Johan som pussade hejdå innan han åkte till jobbet för sitt "obligatoriska" nyårsdagsjobbpass. (Är man nykterist får man "prenumerera" på den här dagen!)  I övrigt såg jag inte till en levande själ vare sig när jag körde till stallet eller när jag red ut - förrän ligist-cyklisten dök upp i slutet av ridturen...

Men först hade vi haft ett riktigt trevligt ridpass! Bara 1 minusgrad, ingen vind och helt tyst och stilla ute. Red mot Avan och efter "volt-tricket" som resulterade i riktigt fin högergalopp lät jag Lára galoppera på en ganska lång sträcka. När jag sedan bad om tölt hade vi "massor av bakben" och tölten blev riktigt trevlig trots att vi inte hunnit med någon samlad skritt ännu. När vi passerade infarten till vår "travslinga 1" ville Lára väldigt gärna försöka forcera den höga plogvallen. Först tänkte jag låta henne göra det - jag visste ju att det inte var något dike under snön. Men så tänkte jag ett varv till: skulle jag låta henne pulsa i djupsnön genom skogen eller skulle jag spara på krutet för att förhoppningsvis få uppleva något som liknade gårdagens tölt på hemvägen? Och när jag formulerade saken så blev det förståss ingen snöpulsning. 

På hemvägen blev det sedan några längre sekvenser samlad skritt följt av tölt - och även om det kanske inte var riktigt lika stora rörelser som igår så var det i alla fall åt rätt håll! Var SÅ nöjd med min duktiga häst och lät henne precis slappna av i trav när ligisten på cykel dök upp. Han kom farande så tyst att varken jag eller Lára hörde honom förrän han var precis bak i rumpan på henne. Flyktreflexen slog till direkt och alla hennes turboaggregat slogs på i ett ögonblick - nu fick jag för första gången uppleva hur oerhört fort hon EGENLTIGEN kan springa... Såg redan uppfarten mot stallet och tänkte att det bara gällde att klara 90 graderskurvan i den här hastigheten utan att flyga av... Men innan vi var där började hon bli kontaktbar igen, när jag visslade började hon bromsa och jag tänkte att vi skulle vända runt så att hon den här gången hann se vad det var som kom där bakom henne. Men då inser jag att cyklisten redan var precis bakom oss IGEN! (Det var visserligen utförsbacke, men han måste ändå ha trampat på ordentligt för att hinna ikapp oss så snabbt!) TUR att Lára är så cool att hon inte reagerade den här gången! "Du får gärna ropa lite i förväg, sa jag åt honom, de blir så rädda om de inte hör dig komma!" Till min förvåning visade han inte den minsta ånger över vad han ställt till med - vilket ju kunde ha fått betydligt värre följder än vad det fick ifall jag ramlat av. Istället sa han bara "Jag märkte det! " och FLINADE åt mig!!! :-O  

Nu har det snart gått två timmar, men jag är fortfarande så ARG! Självklart kan inte alla veta hur hästar reagerar, så att han skrämde henne först kan ju ha varit ett rent misstag. Men när han väl sett hennes häftiga reaktion hade väl det normala varit att hålla lite avstånd till dess han såg att jag hade koll på läget igen?! Men det är klart, det förutsätter väl ett visst mått av intelligens... 

Tycker i alla fall att Lára var MKT duktig som inte reagerade den andra gången hon i princip hade cyklisten i baken - hon kan ju knappast ha hunnit se så mycket mer av vad som kom farande... Men hon hade redan lugnat ner sig betydligt. Men det märktes ändå tydligt att detta hade "rubbat hennes cirklar", för när vi kom tillbaka till stallet hade hon inte riktigt ro att äta sitt kraftfoder utan tog ideligen pauser för att spänt lyssna efter ljuden från hästarna ute i hagarna. När maten tillslut var uppäten och hon fick gå ut till sin flock igen verkade hon dock åter tillfreds med livet. Medan jag konstaterade att: om ligist-cyklister tycker jag INTE!!!

Grattis på födelsedagen!!!

Idag är det många som fyller år! Inte bara alla hästar - utan dessutom min syster! Här är en "arkivbild" från nyårsdagen 2009 som hon firade hos oss. Kristina och jag tittar på Feykir - och han tittar tillbaka!

Feykir skulle ha blivit 12 år idag och Reykur 25 år. Även vår farmor Adéle fyllde år den 1:a januari och hon skulle ha fyllt 106 år ifall hon levt idag. (Hon blev "bara" 94 år.)

Så STORT GRATTIS till till Kristina, hästarna och alla andra som fyller år idag! 

Gott Nytt År!!!

TACK för att ni läst min blogg under 2011 - och extra tack till er som skrivit kommentarer! Alltid lika roligt att veta att någon faktiskt läst det jag skriver! 2011 - året som i mitt fall verkligen visade att även det mörkaste mörker kan vändas till något ljusare!

I natt drömde jag än en gång om finaste Feykir... men den här gången var det en glad dröm, han var frisk och mådde bra! Reykur var också med i drömmen, men inte Lára. Däremot Elisabeths fina Tildra. Dessutom hade jag ett helg gäng jättefina katter! Katterna + Tildra och jag låg "i en stor hög" och myste tillsammans. Möjligen var drömmen inspirerad av gårdagen, när jag satt i stallet och väntade på att Lára skulle äta upp sitt kraftfoder. Både Loppan och Freddan kurade i min famn, samtidigt som STORA Betty gjorde vad hon kunde för att sitta i mitt knä hon också...!!! Den här medicinen jag testar verkar ta det mesta som händer under dagen, blanda ihop, multiplicera med 100 och producera drömmar - för jag drömmer SÅ mycket varje natt sedan jag började med den. Och om en liten toypudel, en katt och en dobbermankorsning blir tre hästar och ett 15-talkatter så kan ni tänka er proportionerna på övrigt...!!!

I kväll kommer jag att faktiskt att "bojkotta" 12-slaget. Ska gå och lägga mig redan vid 21-tiden. Eftersom de flesta dagar numera känns som nyårsdagar för mig och jag är så LESS på att alltid känna mig "brist på sömn-groggy"... Så jag ska försöka sova så mycket som möjligt i natt. Lär väl ändå väckas av raketerna vid midnatt så jag missar väl inte så mycket?!

Nu önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2012 till er alla!!! Själv hoppas jag förståss att tillslut hitta någon medicin som kan ge lite smärtlindring och mindre sömnstörningar. "Hoppet är det sista som överger människan!"

Lára drog nitlotten i mattelotteriet...

Träffade Madde och Sussie när jag kom till stallet vid lunchtid idag - de var precis på väg hem.  Och jag kunde konstatera att Lára verkligen har dragit nitlotten i "mattelotteriet". Madde verkar nämligen helt ha "snöat in" på gaedingakeppni - och f f a då att träna ökningar i galopp, medan Láras matte har "snöat in" på samlad skritt...  I o f s är Lára en extremtalang på området galoppökningar, så det är knappast något hon behöver träna extra på... men det kan väl inte finnas någon (utom hennes nitlotts-matte) som tycker att samlad skritt är roligare än att ge järnet och sedan öka?!!!

Lára hade föresten satsat på högklackat idag - och det kan väl vara passande dresscode på nyårsafton?! Av säkerhetsskäl plockade jag dock bort "klackarna" innan ridturen. Hon har ju tid på sig att fixa nya innan 12-slaget!

Den sista tiden har jag varit lite "wild and crazy" när det gäller våra uppvärmningar, men nu tyckte jag det var dags att återgå till att följa Atlis upplägg. Först öppnor och slutor i skritt, då jag påminde mig om Atlis ord: "Det är viktigt att veta vad man vill uppnå med varje övning, för att veta om den är rätt utförd. I en öppna t ex, vill man att hästen ska länga sin överlinje. Först när man lyckats med det kan man vara nöjd med sin öppna." I både öppna och sluta har jag föresten haft mycket stor hjälp av Atlis instruktioner att skänklarna ska kontrollera bakdelen och tyglarna kontrollera bogarna. Inte minst på "fröken gångjärn överallt"...där  det verkligen gäller att inte överarbeta, utan vara så precis i hjälperna som möjligt.

Sedan fortsatte vi med trav i lång, låg form. Det hade kommit ytterligare snö i natt och vägen var inte plogad, så vi hade åter "cavalettisnö" på sidan om hjulspåren. Först var vi dock inte alls överens om tempot - varför långsam trav när det finns en racer-variant? undrade Lára. Och sedan vidtog en diskussion om man verkligen kan ställa vänster utan att det betyder att man ska fatta galopp?! Ibland tycker Lára verkligen att matte "har otur när hon tänker"!!! ;-)

Vi jobbade på med denna muskelbyggartrav ända bort till korsningen vid sjön. Svängde in mot byn och då fortsatte mattes "feltänk"... skritta vänsterställd när galoppbacken låg där framme inom fullt synhåll!!! Ja, ni hör ju själva hur korkat det låter!!! ;-) Som tur var skärpte matte till sig tillslut. Efter en volt till vänster kom den efterlängtade galoppfattningen och Lára FLÖG uppför backen i en jättefin HÖGER galopp. (Har problem med att hon gärna skyndar sig att fatta galopp innan jag hunnit ge galoppskänkel och då väljer hon vänstergaloppen. När jag då saktar av och ska göra ny fattning vet hon ju så väl vad som väntar och hinner före mig igen och igen och igen... har därför testat volt till vänster ett par gånger och då har det funkat klockrent - antagligen för att volten placerar högerbogen i perfekt position för höger galopp.)

Efter en skrittsväng in i byn vände vi hemåt och då hade matte bara samlad skritt i huvudet... Lára demonstrerade alla sina "gångjärn" över hela kroppen, men succesivt blev det ändå bättre och bättre. T o m lite drivning lyckades matte prestera med bibehållen rörlig hand och STORA eftergifter. När vi tillslut smög iväg i lååångsam tölt var det bara WOW!!! Det kändes som att i princip alla rörelser gick uppåt - inte framåt!!! Det är alltså så här det ska kännas att tölta!!! Lára fortsatte att bjuda på trevlig tölt under hemvägen även om vi inte kunde bibehålla den där häftigaste känslan hela tiden. Men efter en ny "omgång" samlad skritt + några pet med pisken i rumpan kom ytterligare en sekvens med "rörelserna uppåt-tölt"!!! Atli säger ju alltid: "Det är kvalitén på samlade skritten som ger kvalitén i tölten!" Och som vanligt har han förståss rätt!

Jag har ju dessutom en extra motivation till att träna samlad skritt. Han gav mig ju i "läxa" till nästa gång han kommer hit att jag då ska kunna rida samlad tölt på lös tygel... Och om det bara dröjer tre år eller så till dess så gäller det verkligen att jag ligger i så att vi hinner komma dit! (Just i detta fall förtränger jag att han varit hos oss sju gånger bara det senaste året - jag vill helst tro att jag har i alla fall några år på mig att fixa "läxan"!)

När vi sedan avrundade med trav var Lára lika avslappnad och duktig som igår, trots att det inte var länge sedan jag använt pisken. Den där "off-knappen" som Atli betonar att det är så viktigt att träna in, funkar verkligen bättre och bättre! Som vanligt var jag alldeles lyrisk när jag återvände till stallet. Till min lycka var Sylvia där, så jag hade någon att berätta för!

Lára har ju aldrig visat upp några stora rörelser i tölten, det är den rena takten som alltid varit hennes styrka. Men hon har ju heller aldrig varit seriöst tränad under sitt liv utan bara gått på medfödd talang. Så det blir verkligen spännande att se om hon inte visar större aktion till sommaren, när vi hunnit bygga muskler några månader till!!! I alla fall känns det "mycket" när vi ibland får till en sådan där sekvens med "uppåt-tölt"! Och på 50 meter av den varan kan jag leva LÄNGE!!!

Både on- och offknapp!

Idag var det plogat längs vägen till Mariebäck - så cavalettisnön i vägkanterna var borta. Red mot Avan och varvade trav och galopp som uppvärmning. Först ville Lára inte ta höger galopp...men efter ett antal "omfattningar" tog hon sedan höger galopp fyra gånger i rad. Som att hon sa: "Jaha, det var DET du ville - varför sa du inte det med en gång??!!" När vi passerat stället där jägarna brukar sitta och grilla korv tog jag chansen att tölta utför backen - nu när jag kommit på vilken trevlig effekt det har på tölten! Och sedan hade vi ju en perfekt töltsträcka att njuta på ända ut till asfaltvägen!

När vi vände hemåt blev matte lite jobbig... hon tyckte nämligen att det var dags för samlad skritt... Onööööödigt långsamt, tycker ju Lára...!!! Men jag börjar faktiskt märka en liten effekt av all träning: nu klarar jag oftast att lägga till lite drivning också, utan att som förr fastna i handen. Det behövs ju inte alls lika kraftig drivning som på Feykir heller, och då blir det lättare att behålla den mjuka handen också.

Efter alldeles onödigt mycket samlad skritt (om ni frågar Lára) gjorde jag en övergång till lååångsam tölt och den tölten hade jag velat se, för den kändes i alla fall riktigt, riktigt bra! Särskilt sedan jag förstärkt drivningen ett par gånger genom att peta till med pisken i rumpan! Efter en paus började vi om igen med samlad skritt och sedan mer långsam tölt, som även nu kändes riktigt bra!

När jag sedan ville avsluta med avslappning i trav fick jag bromsa ordentligt de första stegen, men sedan var "off-knappen" intryckt så i fortsättningen travade hon lugnt och avslappnat, i trevlig muskelbyggarform. Helt lätt i handen och utan att försöka dra iväg i tempo. Oj, vad det är roligt att träna när man har en så duktig häst!!!

Passerade Hööks på vägen hem. Hade tänkt köpa ett par Steeds vinterfodrade ridstövlar (mina nuvarande från MH håller nämligen på att gå sönder) och såg igår på nätet att det var halva priset på dem. Men när jag kom till butiken var de slut... åkte hem för att beställa på nätet men då var de slut där också... Någon som ska till Haparanda under de närmaste dagarna?

"Tasigförsamhet"

Jo, "tasigförsamhet" är faktiskt med på listan över Svenska språkrådets nya ord 2011. Svårt att uttala, om ni frågar mig, men att det betyder "entreprenöranda" är ju inte så svårt att räkna ut! Har även träffat på en och annan som lider av "attitydinkontinens" - d v s oförmåga att hålla inne med vad man tycker...

Ett fantasieggande ord på listan är "restdating" - vilket innebär en tjänst där man kan matcha sina rester med andras och få ihop en måltid som man äter tillsammans. På lunchen idag började vi spåna kring att införa det på jobbet för att liva upp lunchlådorna! Fast en kollega försökte genast hitta kryphål genom att säga: "Jag har salt, vem har mat?!" Hm... han får nog inte vara med i så fall...!


Källa norran.se

Cavalettisnö och isande vindar

Tänk så ROLIGT man kan ha det ute i mörkret och snålblåsten, ifall man har en lycko-Lára!!! Men kvällens ridtur började spännande för en del... Sylvia har en ny träningshäst, en väldigt "grön" unghäst som dessutom verkar tycka att det mesta är otäckt... De red ut en stund före oss, men Lára och jag hann ikapp dem ganska snart. Unghästen kunde då lägga ytterligare något till sin "jätteläskiga saker-lista", nämligen häst med boglampa (Lára). Samtidigt som Lára höll på att skita på sig när hon skymtade något stort där framme i mörkret... Nej, ska vi vara riktigt ärliga så var det inte bara så att hon höll på att skita på sig, hon blev helt enkelt tvungen att stanna och lägga en hög! Och trots att Sylvia pratade med henne där bortifrån mörkret försökte hon vända och springa hem. Samtidigt som unghästen försökte vända och springa bort från oss... jo,jo! Vilken cirkus! Men när vi väl passerat dem var Lára sitt vanliga modiga jag och fick agera draghjälp åt den osäkra unghästen istället.

Det är väldigt mycket svårare att värma upp i lugn trav när man har en annan häst i bakhasorna... Men jag utnyttjade att vägen inte var plogad efter dagens snöfall och lät henne trava på sidan om hjulspåren, där snön låg drygt decimeterdjup. Perfekt "cavalettisnö" skulle man kunna säga! Sylvia och unghästen vände hemåt igen ganska snart, medan Lára och jag fortsatte in till byn.

När vi vände hemåt insåg jag att jag ridit i medvind hittills... men nu hetsade vinden verkligen minusgraderna att anfalla och jag försökte krypa så långt ner i kragen som jag kunde! Töltade nerför galoppbacken och fick än en gång uppleva vilken häftig effekt det har på tölten! När vägen planar ut kommer bogarna upp och det känns bara hur häftigt som helst!!! Jag skulle gärna ägna resten av livet till att tölta nerför backar!!!

Vi höll oss i hjulspåren när vi töltade hemåt och hade flera sekvenser när tölten kändes riktigt, riktigt trevlig! När det sedan var dags för "off-knapp" och avslappnad trav fortsatte njutningen: det kändes verkligen att hon lyfte ordentligt på fötterna i snön samtidigt som hon travade på så avslappnat i en trevlig och stadig form!

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder blev det precis som igår omsorgsfull stretching av stela matte. Fick inte mer ont av gårdagens stretching, så idag vågade jag ta i liiite till också. Utom en stretchövning (som jag helt glömde bort igår). Där kunde jag inte ens få något av benen i den position de ska vara när man BÖRJAR stretcha... Hm... har känt vid varje steg jag gått idag att jag missade den stretchen igår... Och idag när jag i alla fall försökte gick det inte... Man brukar visserligen säga att "det är tanken som räknas" men det gäller knappast i ett sådant här fall... Nu MÅSTE helt enkelt varmvattenbassängen öppna snart igen!!!