Myyyyyys!!!! (och ridning)

Underbart vårväder!!! Plusgrader ute och en strålande sol som fick taken att droppa - härligt! Och passa på att kolla in Feykir på bilden ovan - så här välborstad var det länge sedan ni såg honom! När jag var på väg till stallet kom sms från Fia. Hon ville gärna haka på oss ut, så jag lovade att ägna mig åt vinterpälsborstning i hagen till dess hon kom. Feykir höll definitivt med om att detta var en bra idé! Han tappade allt intresse för höbalen, stock blick stilla och bara njöt av mitt borstande! Och när jag satt på huk och skrapade päls från ena frambenet stack han in huvudet i min famn och stod så en lååååång stund! Jag konstaterade att jag hade kunnat sitta så och mysa hur länge som helst - vem behöver rida?!

Fast sedan dök Fia upp och då gav vi oss ut längs vägarna i alla fall. Mycket skritt på lång tygel blev det, för det var så skönt att bara sitta på hästryggen och njuta i det härliga vädret! Feykir hade dessutom fått jobba ordentligt fyra dagar i rad redan, så han hade definitivt gjort sig förtjänt av en lugnare ridtur. Fast det blev endel "jogging" i trav tillslut, samt lite tölt.

När vi var nästan hemma föreslog jag att vi skulle rida stigen förbi sommarhagarna och kyrkan - för den höga plogkanten som tidigare hindrat oss var bortplogad. Det visade sig inte vara någon av mina bästa idéer... det var nämligen MYCKET djupare snö än jag räknat med. Feykir visade ändå en härlig framåtbjudning och kämpades sig fram genom snön med energi och spetsade öron - trots att han i princip hade snö upp till magen.

När vi passerade vallackernas vinterhage konstaterade jag att det ju fanns en grind in i hagen - och där inne var ju snön ordentligt upptrampad nästan ända fram till staketet. Vi bestämde oss för att försöka ta genvägen genom hagen istället för att underlätta för hästarna. Jag red så nära grinden som möjligt och hoppade ner i snön - som gick mig nästan upp på höften. Hakade loss de båda grindhantag som syntes och grävde nere i snön för att kontrollera att det inte fanns en tredje eltråd där nere någonstans. När jag inte hittade någon fler tråd uppmanade jag Feykir att följa mig in i hagen. Han tog två steg framåt - och försvann ner under snön! :-O Ett mycket snöigt hästhuvud dök upp igen, medan bara övre delen av bogarna syntes... Han måste ha klivit ner i ett dike som gömde sig under snön - och som jag lyckats kliva över! I det läget gjorde Fia mig uppmärksam på att vallackflocken nu kom springandes för att se vad det var för något spännande som hände längst bort i hagen! Att få ett gäng löshästar ute i djupsnön kändes som värsta mardrömmen - så jag backade SNABBT Feykir och skyndade mig att haka tillbaka eltråden.

Vi övervägde om vi istället skulle rida tillbaka ner på bilvägen, men vi var nog ändå halvvägs upp till kyrkan, där det är plogad väg igen, så vi valde att fortsätta. Det blev därmed en riktig "styrketräningsavslutning" för hästarna, på denna ridtur som till större delen bara varit lugn och avslappnad.

Tillbaka i stallet gladde jag Feykir genom att äääääntligen ge honom "mat i hink" igen! Så länge de har fri tillgång på hö i hagen ger jag inget kraftfoder - han lägger ju ändå på sig extra kilon... men nu fick han i alla fall en hink med äppelbitar och det verkade vara MKT uppskattat!

Här kommer en actionbild - från Fia och lilla Ljúfas premiärridtur för säsongen. Ljúfa är under inridning och har vilat det senaste halvåret. Men fr o m idag är de igång igen. Och "igång" är verkligen rätt uttryck när det gäller Ljúva - där är det "drag under galoscherna" ska jag säga! Och än så länge är hon ju så "färsk" att det bara är rida på friskt framåt som gäller. Tittar ni riiiktigt noga på bilden kan ni kanske ana hennes fina träns. Det har hon faktiskt "ärvt" av Feykir. Ett jättefint, med rundsydda remmar, som jag hade på honom från början. Men när jag övergick till att rida på bett med parerstänger - för att alltid kunna göra one rein-stop vid behöv av nödbroms, kunde jag inte längre ha träns med remontnosgrimma. Tränset blev liggande och nu har Ljúfa fått ta över det istället. Kul att se att det kommer till användning - för jag tycker det är jättesnyggt!

Feykir samlar poäng!

Vädret har bytt upplägg - istället för sträng kyla har vi bara -7, men det snöar och blåser rejält. Den starka vinden gjorde att Feykir fick en riktig utmaning i hans nya "jag kan skritta på lång tygel-liv"... Omvärlden var ju plötsligt så oerhört spännande igen!!! Men när vi ridit ett tag (och han börjat bli lite trött) märktes det tydligt att han mer och mer började uppskatta pauserna med möjlighet att sträcka ut halsen.

Man kan verkligen säga att Feykir "samlade poäng" idag! Efter en uppvärmning i trav då han - trots vinden - var riktigt duktig på att länga halsen nedåt - gjorde han en klockren fattning i höger galopp! Faktiskt blev alla galoppfattningar rätt idag - "YIPPIE, gamla vanliga Feykir är tillbaka!!! " Efter första fattningen galopperade vi på i friskt tempo en lite längre sträcka. Gjorde sedan en övergång till trav och vilken TRAV det blev! Rörelserna kändes enorma och jag såg bara hur det "sprattlade" framben framför oss! Tänk om man hade kunnat få till sådan trav på tävlingsbanan någon gång i livet...!!!

Även idag jobbade vi med att tölta i ett högre tempo - svårt men roligt! Och JOBBIGT!!! Feykir blir rejält flåsig och behöver verkligen de längre skrittpauserna a´la Sylvia. Fast jag går aldrig direkt från ökat tempo ner i skritt, utan passar på att träna nedtagning till arbetstempo först. Det är vi faktiskt ganska duktiga på! Det var på en Sylvialektion förra våren som jag fick en riktig "aha-upplevelse" ang det: jag ska absolut inte försöka bromsa en rak häst - då får jag bara hela hästen i handen. Jag ska istället ställa honom inåt och "sladda" lite utåt med bakdelen i nedtagningen - för då driver jag in inner bak under hästen. Resultatet: en nedtagning med känslan "inget i handen"!!!

På hemvägen mötte vi Sussie och Madde på Eydir och Krummi. Stannade och pratade med dem en stund. Feykir verkade inte misstycka det minsta - han tog gärna en extra, välbehövlig, andhämtningspaus innan det var dags för "sista rycket" med snabb tölt. (Däremot blev ju Eydir och Krummi lite besvikna när de inte fick följa med oss tillbaka till stallet...) Avslutningsvis fick Feykir sträcka ut framåt-nedåt i trav en stund. Det är STOR skillnad på den avslutande traven om vi rider ensamma jämfört när vi har sällskap. Är andra hästar med har Feykir så bråttom och det är inte helt enkelt att få honom att verkligen länga halsen nedåt. Men när vi rider ensamma glömmer han alla tankar på Solvalla och kan trava lika avslappnat som i början av ridturen.

Efter detta satt jag av och gick tillbaka hem - så det blev inga slutor i skritt idag. ("Vi som alltid brukar sluta med sluta!") Kändes som ett RIKTIGT bra ridpass idag - som vanligt är det smart att följa Sylvias råd!

Ensamma - men duktiga!

Feykir och jag red ut ensamma idag - har annars varit bortskämda med sällskap ett bra tag nu! Målet för dagen var att inspireras så mycket som möjligt av Sylvias upplägg igår: maximal aktivitet varvat med längre skrittpauser på lång tygel. Det var "bara" minus 20 idag, men en ISANDE vind som höjde köldfaktorn hur mycket som helst! I början av ridturen gjorde det riktigt ont i ansiktet...! BRRR!!! :-O

Efter en lite längre igångskrittning värmde vi upp med trav i lång, låg form. Feykir har faktiskt blivit riktigt duktig på att länga halsen nedåt i traven! När det sedan var dags för en första skrittpaus blåste det så isande kallt att jag faktiskt vände om och skrittade hemåt istället, för att få ha vinden i ryggen! Feykir visade en aaaning besvikelse när jag sedan vände igen för att fortsätta bort från stallet i ett högre tempo. Men någon större protest blev det aldrig från hans sida - han är verkligen bra på det sättet!

Resten av ridturen varvade vi tölt med skrittpauser - och det var verkligen snabb tölt (för att vara vi)! När jag analyserar i efterhand kommer jag fram till att avgörande för om vi ska kunna prestera något som kan kallas ökat tempo tölt (eller i alla fall lite snabbare tölt) är min sits. (Förvånad - någon??!) Det avgörande är att jag redan när vi startar verkligen "sitter bakåt" och håller om ordentligt med skänklarna. Har han väl hunnit börja knuffa mig framåt på ryggen så är det lika bra att göra halt och börja om, annars lyckas vi aldrig hamna rätt. Men om jag/vi "hamnar rätt" så att jag redan från start kan inverka på honom på rätt sätt - då kommer vi i en god cirkel! Han känns "lätt att sitta på" och därmed fortsätter jag inverka rätt med sits och skänklar - varför han fortsätter att vara "lätt att sitta på". Hm... låter kanske flummigt det där...?!

Det gäller ju också att jag lär mig när jag behöver korrigera och, inte minst, HUR jag ska korrigera. När vi får en bra start handlar det, förutom att behålla drivningen med skänklar och säte, om att vinkla ut pisken ifall det börjar kännas som att han "sjunker" lite fram. Att se pisken i ögonvrån räcker för att Feykir åter ska ta i ordentligt med sina bakben! Lite små halvhalter behövs förståss också - han ska ju inte bli hur lång som helst. Men hittills känns drivningen framåt som det jag ska fokusera på. Det är ju annars så lätt att börja "trixa med tyglarna" när man börjar få lite i handen... men eftersom orsaken sitter i bakbenen fokuserar jag på dem. Kramningarna på tyglarna kommer mer automatiskt - i alla fall är det så för mig.

Våra "spurter" i tölt varvades med längre pauser i skritt på lång tygel. Vilket aldrig varit Feykirs bästa gren...Under de första åren innebar lång tygel att han blev totalt ofokuserad och snubblade - måååånga gånger har vi varit nära kullerbyttor. Och mååånga gånger har han skrapat både mule och knän i gruset... Även senare har vi haft problem, fast då av annat slag. Feykir har inte alls haft ro att sträcka ut framåt, nedåt och slappna av utan har skrittat med "huvudet i vädret" spänt spanande efter monster och älgar. (I hans värld är väl i o f s älgar också monster - bara extra farliga...) Efter tips på Ia & Dennis hemsida har jag jobbat massor med att uppmuntra honom att söka sig framåt-nedåt m h a ledande tygeltag. Men det har verkligen krävts att jag varit aktiv hela tiden.

Under de senaste månaderna kan man dock säga att vi legat i hårdträning på detta område - för när vi rider med Fia och Lukka kan Feykir oftast slappna av jättebra i skritten. Mycket skritt på lång tygel har det blivit - och idag verkade det ha blivit ett nytt inlärt beteende! Så snart jag erbjöd lång tygel sträckte han tacksamt ut framåt-nedåt och slappnade av!

Ridturen avslutades - helt enligt Atli-manér - med trav i lång-låg form. I o m att det var på hemväg var vi dock liiite oense om tempot - "långsam trav är för nybörjare" tyckte Feykir! Under denna "diskussion" fattade Feykir frivilligt höger galopp två gånger. (Den har han ju annars gjort allt för att undvika sista tiden - så det tog jag som ett gott tecken!)

Atli-kurs att se fram emot!!!

En bild från Atlikursen i april 2010.

Fick idag glädjebeskedet att jag har fått plats på Atlikursen 11-13 mars! Har missat flera kurser i rad, så nu stod jag bara på reservlistan... men som tur var lämnade flera andra återbud. "Den enes död den andres bröd" m a o! Innan dess ska förhoppningsvis Sylvia hinna träna Feykir en period också. Han är ju så stark och jag så svag... Men när Sylvia tidigare "ridit igenom" honom en period har det alltid varit mycket lättare även för mig att kunna sätta press på honom sedan.

Pust och stånk!!!

Idag fick Fia och jag sällskap på ridturen av Sylvia och Démantur. "Nästa gång lämnar vi dem hemma!" tyckte nog Feykir och Lukka ganska snart... för de fick jobba så att de flåsade ordentligt! Så där jobbigt brukar det inte behöva vara när bara Fia och jag rider ut! Men gårdagens ridtur var uppenbarligen ovanligt intensiv för att vara vi - det märktes när vi kom tillbaka till stallet och såg hur svettiga hästarna var. Uppenbarligen behöver vi rida intensiva ridturer oftare! (Båda hästarna har ju ändå gått minst fem dagar/vecka hela vintern så man kan ju tycka att de borde ha rätt bra "flås"...)

Det vi missade igår var dock skrittpauserna - det blev ganska få sådana... Idag, när Sylvia styrde upplägget, blev det förståss MYCKET bättre: intensiv ridning varvad med ganska många skrittpauser då hästarna fick sträcka ut på halvlång tygel och "jobba" ev mjölksyra ur kroppen. Det kändes verkligen skillnad: både hästarna och vi presterade en mycket högre kvalitet när vi "jobbade" tack vare pauserna där emellan!

Bara minus 18 grader = blidväder!!!

Den här svarta snyggingen fick jag rida idag!!! I söndags gick alla i stallet runt med ett leende på läpparna för att det ÄNTLIGEN blivit ridväder igen, efter den låååånga "köldknäppen". Och idag var det också leenden på läpparna. Orsaken var LJUSET - det var ju faktiskt inte mörkt kl 17! Vi får ca 1 timme mer dagsljus/vecka nu - HÄRLIGT!!!

Det blev en riktigt ambitiös ridtur för mig och Fia idag - riktigt hur ambitiös förstod vi faktiskt inte förrän vi kommit tillbaka till stallet igen och såg hur svettiga hästarna var. Feykir inledde ganska tveksamt, ville inte alls "gå fram" och ta ut steget i skritten... men när vi ganska snart övergick till trav blev det bättre. Han kändes stel i vänstersidan igen idag och ville gärna bita tag i bettet där... så det blev mycket trav vänsterställd - och Fia konstaterade att han pustade och stånkade rejält för att påpeka att det var jobbigt!

Sista biten till korsningen vid sjön jobbade vi med tölten. Och Feykir fick en "nära döden-upplevelse" när matte plötsligt vinklade ut pisken så att han såg den i ögonvrån! :-O Det var nog bara ren tur att han överlevde det traumat... ;-)

På hemvägen blev det mycket övergångar: halt, rygga, lååångsam tölt, halt, rygga... Sedan föreslog Fia att vi skulle öka tempot i tölten också. Det kändes väldigt väl att Feykir och jag inte tränat på det den senaste tiden... och jag red dessutom på vanligt tredelat bett, då han helt enkelt brukar vräka sig i handen och rycka mig ur sadeln för att inte behöva ta i med bakbenen i det ökade tempot... I början blev det inget vidare heller... precis som man kunde vänta sig tänkte han snarast framåt-nedåt...

Men tillslut fick jag faktiskt till det! Efter några fler halt & rygga lyckades jag verkligen sitta på rumpan och hålla om med skänklarna. Och då fick några "vift" med pisken plötsligt den härliga konsekvensen att Feykir kom upp fram - och ökade tempot! Vi hamnade i en god cirkel: han blev lättare att sitta på och därmed kunde jag inverka på honom på ett mkt effektivare sätt! Red en lite längre sträcka, för att vi skulle hinna få in känslan båda två.

Efter en skrittpaus gjorde jag nytt försök - och det funkade nu också! Det fanns garanterat MASSOR man skulle ha kunnat anmärka på - ökat tempo är verkligen inte vårt starkaste kort.... ÄNNU kanske jag ska säga! MEN jag hade lyckas vända framåt-nedåt-känslan till en upp med bogarna-känsla och det var jag jättenöjd med!

Min duktiga häst fick en skrittpaus innan de fick sträcka ut framåt nedåt i trav. Och nu verkade det som att hans "dieselmotor" verkligen kommit igång, för han ville definitivt ha Solvalla-satsning i traven! Det var STORA kliv och jag hade fullt sjå att hålla ner tempot. Vid bron över bäcken satt vi av och gick hem - och väl i stallet kunde vi konstatera att hästarna uppenbarligen fått jobba ordentligt idag! De var REJÄLT svettiga båda två, Feykir t o m med skum under tränset. Och när han stod i stallgången och väntade på godis-stretchingen så bildades det en liten pöl på golvet av svett som droppade!

Radioprogram om islandshästen!

Av programmet lärde jag mig bl a: 60 % av världens hästraser har tölt och töltande hästar finns i alla världsdelar utom i Australien.

Länk till programmet på Sveriges radios hemsida HÄR.