Nyårsdagen!

Vilken perfekt inledning på det nya året: en HÄRLIG ridtur med Fia och Lukka - med MASSOR av tölt!!!

När jag kom till stallet rådde febril aktivitet i vallackhagen: hästarna hade kliat sig mot vattenkoppen så att några fästen hade börjat lossna. Uppvärmda vattenkoppar i hagarna är ju verkligen SUVERÄNT så det var tur att den gick att åtgärda. Om hästarna förstod sitt bästa skulle de klia sig på träden i fortsättningen...

Efter gårdagens ridtur var Feykir så svettig att han fick ha ett fleecefodrat regntäcke när han gick ut. Det var ju ändå -22... Idag var det -18, uppenbarligen VARMT för honom för när jag tog av täcket var han svettig under! Det underliga var att svettningen främst var "vänstersidig"! Han var rejält blöt i pälsen på vänster sida av bogen samt vid flanken på vänster sida. På högersidan var han bara lite, lite fuktig längst ned vid virveln och även lite fuktig högst upp på frambenet. Är det någon som kan förklara denna skillnad??

Fia och jag red en så HÄRLIG ridtur idag! Vi valde att rida mot Alviksträsk och hoppades att älgarna skulle hålla sig undan. Som omväxling värmde vi upp med trav. Först blev det förståss "Solvallatrav" för oss, med en massa bus. Men tillslut lugnade Feykir ner sig och jag kunde börja rida honom fram mot bettet för en mer lång-låg, muskelbyggande form.

Sedan tog vi en galopp också - för att våra "dieselmotor-hästar" verkligen skulle komma igång. Jag red vänster galopp och Feykir hade en härlig energi framåt och galopperade samtidigt i en trevlig form. Efter en stund började jag "störa" genom att ställa lite höger - vänster och tack vare energin framåt började han aldrig styva sig utan behöll hela tiden galoppen.

En fördel med denna, för oss annorlunda, uppvärmning var att hästarna redan var ordentligt igång när vi började med tölten. Jag inledde med vänsterställd häst, stöd på yttertygeln för att hålla högerbogen på plats och så lite "piskvift" på vänstersidan för att vänster bak inte skulle slarva. När Feykir kommit över chocken av att matte hade en pisk töltade han riktigt bra och i hyfsad - fast lite orolig - form.

När vi vände hemåt satsade vi på intervaller med långsam, samlad tölt. Där emellan skrittpaus, halt och rygga, ny övergång till lååångsam tölt. Jag fick uppleva många glimtar av trevlig tölt utan något i handen! Härligt!!! Tillslut började jag dock få mer i handen - och tolkade detta som att Feykir var trött. Vilket inte var konstigt med tanke på att han verkligen hade fått jobba med sina bakben idag... Fast när han fått en liten skrittpaus och vi skulle avsluta med trav så var det åter satsning på Solvalla, så uppenbarligen hade han rejält med energi kvar!

Han har verkligen varit full av energi den senaste tiden - och det smittar ju av sig till mig också. Varje ridtur är som en rejäl "vitamininjektion"!!! HÄRLIGT!

Dessutom är det så vackert ute nu - rena julkorten! Och ridunderlaget är helt fantastiskt - jämnt och fint, med lagom svikt och hästarna får jättebra fäste med broddarna.

När vi var nästan hemma igen stannade vi för en fotopaus och även Fia tog fram mobilen.

Jag försökte föreviga den härliga rimfrosten i Feykirs päls. Och kolla in skägget!

Tillbaka i stallet var Feykir ganska svettig. Jag torkade av honom det värsta med en handduk. Sedan fick han gå ut utan täcke, eftersom han uppenbarligen svettades med täcke i denna temperatur. Det varken snöade eller blåste och dessutom har de fri tillgång på hö, så då ska de ju hålla värmen. Jag brukar ju sätta på täcke när han är riktigt svettig för att hålla honom varm - inte för att han ska svettas mer!

Gott Nytt År!!!

...önskar vi med några av Johans bilder från nyårsfyrverkeriet i Luleås Norra hamn, nyårsafton 2008. I kväll kommer vi att uppleva tolvslaget uppe vid kyrkan här i Kyrkbyn. Tack vare att man står på en höjd ser man många fyrverkerier runt om. (Jag har sovit en stund i eftermiddag så jag hoppas jag är vaken ända till tolvslaget!)

Nyårsaftonsridning

Åkte till stallet på förmiddagen för att rida ut med Fia och Lukka. När jag höll på att byta om i Josefshallen såg jag plötsligt Hrissla och Hremsa springa förbi utanför fönstret. Vad var nu på gång?

De ställde sig uppe i hörnet av hagen och spanade på något...

...och snart anslöt de andra ungstona också. Det visade sig vara älgar som fångade deras uppmärksamhet. Tre älgar som stod knappt 20 meter bort - på andra sidan vägen! Älgar och hästar stirrade på varandra ett tag - men när jag smög fram för att fotografera älgarna så drog de sig tillbaka inåt skogen. De enda i stoflocken som verkade oberörda var Lukka och Tildra, "låt ungdomarna ägna sig åt älgspaning" verkade de tycka medan de nöjt stannade kvar vid höbalen.

När Fia och jag höll på att göra iordning våra hästar kom både Sylvia och Madde till stallet, så vi fick sällskap ut alla fyra - trevligt och tangerat rekord! Vi red ner på bilvägen och vågade oss på att rida mot Avan, trots att många älgar synts till längs vägen åt det hållet. Fast älgarna utanför stohagen skulle bli de enda vi såg denna dag.

På hemvägen red vi tempoväxlingar i tölt mellan ledningsstolparna. I början fick jag "hela hästen i handen" vid mina försök till nedtagningar. Sedan kom jag på att jag gjorde samma fel som så många gånger förr: jag bromsade på båda tyglarna, med rak häst. Fel, fel, fel, fel, fel!!!! som Brasse sa i "Fem myror". Jag ska ställa Feykir inåt och driva in inner bak i nedtagningen, så att han bromsar "med bakdelen under sig". Plötsligt blev nedtagningarna en MKT trevligare upplevelse och det tog inte hela sträckan mellan två ledningsstolpar att ta ner tempot!

Det blev även en hel del ökat tempo tölt under ridturen. Det går så mycket lättare att träna på detta när vi har andra hästar med oss - så att Feykir verkligen är motiverad att ta i bak! Fast det är bäst om de andra hästarna bara rider i vad som kanske kallas "högt mellantempo" - för då hinner vi hålla koll på alla benen. När det börjar gå snabbare blir det mer problematiskt... men man måste ju tänja på gränserna ibland också!

Och övergångarna till ökat tempo måste vi få ta succesivt. När Démantur och Lukka exploderar iväg har vi ingen chans - och då blir Feykir ganska spänd och stressad. Men om någon av "fartdårarna" passerar förbi när vi redan börjat närma oss vår "smärtgräns" - då kan resultatet bli att vi plötsligt överträffar oss själva en liten bit. Innan vi trasslar in oss i alla benen igen, tappar bogar åt alla håll och allmänt får problem...

Tillbaka efter ridturen var hästarna härligt rimfrostiga! (Termometern visade -21,8) Här visar Démantur upp sig! Intresserade damer behöver bara säga till - han är föresten väääldigt vidsynt och har absolut inte något emot valacker heller!

...och i Lukkas och Feykirs mörka pälsar blir förståss rimfrosten extra effektfull! Hästarna verkade lika nöjda som vi med sällskapet under dagens ridtur!

Kristin dök sedan upp innan vi lämnat stallet. Hade hon kommit dit en dryg timme tidigare hade vi varit FEM samtidigt på ridtur - det hade varit nytt rekord!

Geisli, Lukka och Feykir på ridtur!

Feykir och Geisli galopperar på Bottenvikens is - långfredag 2008

...och det finns en anledning till att jag letat fram en bild med Geisli (ofta kallad Sillen). Det är alltid lika roligt att upptäcka att folk faktiskt läser min blogg. Idag fick jag ett sådant bevis igen! Lale, Geislis nya matte, ringde mig för att hon läst om mina och Fias inställda ridturer de senaste dagarna. Hon undrade om vi skulle rida idag - för då ville hon gärna haka på. KUL!

Och självklart skulle vi rida idag - det var ju nästan "blidväder" när temperaturen bara låg på drygt -10!

Det var med viss bävan jag gick till hagen för att hämta Feykir. Den nykastrerade Sleipnir har fått flytta in i valackflocken och jag har oroat mig för att han skulle aspirera på Feykirs ledarroll och därför ge sig på honom för att slåss... Skulle jag hitta en häst full av skador när jag kom till hagen? (Mitt logiska jag sa ju att Sylvia självklart skulle ha ringt mig om det varit problem - men ändå...) Mattes glädje var därför extra stor när Feykir genast lämnade höbalen och kom till grinden när jag ropade. Han verkade nämligen både ohalt och helt oskadad. Och vid en senare visitering inne i stallet kunde jag inte hitta minsta skråma. Våra underbara hästar verkar än en gång ha hanterat ett ihopsläpp hur bra som helst!

På vägen till stallet hade Fia sett flera älgar bara en liten bit från stallet, längs vägen mot Alviksträsk, så vi hade inget problem att enas om att rida åt andra hållet istället! Först blev det en lååång skrittsträcka för vi hade så mycket att prata om! Men tillslut höjde vi tempot till både tölt och galopp. Feykir och Lukka turades om älgspaning medan Geisli bara verkade jätteglad över att få komma ut och tuffade på framåt med ständigt spetsade öron.

Fast Feykir hade inte riktigt tid att fundera allt för mycket över ev älgar/spöken idag... Har nämligen upptäckt en intressant skillnad i hans personlighet. Rider vi ut själva har han livligast fantasi - då kan det vara mycket som är väldigt spännande. Är det bara han och Lukka är han mer avslappnad, även om han gärna går precis bakom henne när vi passerar så farliga ställen som över bäcken. Då kan han också vara ganska seg i skritten - det verkar inte störa honom om han hamnar på efterkälken ibland.

Men om han inte är ensam "kille" - då blir det plötsligt andra bullar! Då är det plötsligt väldigt viktigt att ligga i täten - det är som att han ska imponera på Lukka - och då har han ju inte tid att ägna sig åt "spök- /älgskådning".

Vid något tillfälle idag blev han t o m sur på Geisli och markerade tydligt att han kommit för nära. Och så har han ALDRIG gjort under alla de tillfällen då Eva och jag ridit ut tillsammans utan det måste ha varit för att Lukka var med!

Vi lämnade vägen och red båda "travslingorna" i skogen. I början travade vi i den knädjupa snön. Feykir kändes full av energi - han har nog rätt bra flås ändå! En annan häst i sällskapet började dock bli trött, så ungefär halvvägs övergick vi till skritt istället. Även det var ju ansträngande för hästarna, eftersom snön gick dem upp till knäna. När vi kom tillbaka ut på bilvägen flåsade de ganska mycket alla tre (-11 grader är ju ganska varmt med tanke på deras tjocka pälsar också) så vi skrittade en lång sträcka för att ge dem tid att hämta sig igen.

Tillbaka i stallet var vi mycket nöjda med vår timmeslånga ridtur. När Feykir fick gå ut i hagen igen kom Sleipnir direkt fram till honom. Matte stod och höll andan medan de luktade på varandra. Men det blev inte ens ett "pip" utan de verkade båda nöjda med att ha kollat in varandra. Skönt! En liten stund senare fick jag se Krummi (nr 2 i rangordningen - eller möjligen nr 3) flytta på Sleipnir, så "pojkspolingen" är kanske inte så hög i rang när allt kommer omkring.

Det kunde bli ännu kallare! :-O

I morse visade termometern faktiskt -29,7 här hemma! :-O Sedan har det blivit liite mildare under dagen, men var fortfarande dryga -20 när jag åkte från jobbet. En "telefonkonferens" med Fia avgjorde att hästarna får vilodag idag också. -20 inne i Luleå brukar betyda minst -25 i Mariebäck och det är alldeles för kallt om ni frågar mig!

Känner verkligen av den här kylan på många sätt... Ett lite mer konstigt "symptom" är att jag flera gånger under dagens korta, korta lunchpromenad fick stanna till en stund för att jag fick sådan mjölksyra i benen - helmysko! I övrigt är jag väl ungefär som timmerstommen i vårt hus: jag knakar och brakar i kylan! ;-)

Det har varit väldigt mycket älgar runt Mariebäck den senaste tiden. Sylvia, Yvonne och Fia har flera gånger sett grupper av älgar genom bilfönstret. Och när vi red ut i måndags kväll så såg vi spår efter älgarna överallt. Men då hade vi hundarna med så vi behövde aldrig komma i närkontakt med någon älg. Vilket jag var extra glad för - Feykir blir verkligen totalt panikslagen när han ser en älg!

Första gången Feykir och jag träffade på älgar tillsammans var i Gäddvik. Feykir fick syn på en älg som stod kanske 25 meter framför oss på en korsande väg. När jag ropade för att skrämma älgen brakade det till i skogen precis bredvid oss - där stod uppenbarligen också en älg! :-O Jag hann aldrig ens uppfatta när Feykir snurrade runt, så fort gick det, utan plötsligt upptäckte jag bara att vi galopperade i full fart tillbaka mot stallet!

Tjuvlånade nyss Johans Facebook (säg inget till någon!) och läste då ett inlägg från Sylvia. Hon skriver att i morse stod det fem älgar nedanför valackernas vinterhage. Jag hoppas att någon/några av de andra hästarna kunde agera "moralisk support" för Feykir i det läget - för då innebar det oerhört nyttig "social träning" för honom!

Annars skulle jag vilja skicka honom på studiebesök till Annica - som har Häst & Fritid. Hon berättade en gång att det kommit in en älg i hennes hästhage - men att hästen jagat ut älgen igen! Det hade verkligen varit något för Feykir att uppleva och lära sig av!

-28,7 grader...

...and still counting...!!!

-27 grader är KALLT!!!

...så Feykir får förståss vilodag idag! Fia och jag skulle rida ut tillsammans, ev skulle även Sylvia haka på, men vi får göra nytt försök i morgon.

-27 är föresten noteringen hemma i Kyrkbyn, jag utgår ifrån att det är ÄNNU kallare i Mariebäck...!