Grisepassmånaden mars...

...skrev Ia Lindholm nyligen om i Islandshästen. När vinterns härliga töltvägar omvandlas till mjuka, leriga dito som istället för att hjälpa stjälper för hästarna... Här uppe kommer grisepassmånaden lite senare - d v s nu...



Idag var första gången jag skulle rida ut med det lite skarpare bettet på Feykir. P g a det geggiga underlaget såg jag inte riktigt fram emot detta... men vi kan ju inte harva runt på ridbanan varje dag till dess vägarna torkat upp heller... Red endel trav i lång, låg form i början av ridturen, men det är svårt att komma till drivning utan att han rusar när jag inte kan göra volter... Provade att tölta endel också, men som jag gissat kändes det snarast som att han sögs fast i leran och takten var INTE kul... Det blev mer trav och lite galoppfattningar istället.

Feykir och jag travar på Atlikursen 15:e mars - då var det minsann inte lerigt!!!

När vi kom fram till sjön och svängde vänster - för första gången på riktigt länge - fick jag dock en glad överraskning. Ganska snart kom vi nämligen till torr och fast väg - och då fick jag en HELT annan tölt än nyss! Försökte sitta på rumpan, hålla om med skänklarna och petade till honom lite med pisken. Han gör fortfarande ett skutt då - men nu hoppar han mer rakt upp, han kastar sig inte framåt i handen. Och sedan började det hända grejer!!! Han trampade in under sig med bakbenen och kom upp ordentligt med bogarna framför sadeln!!! Lite mer skänklar och några små kramningar på tyglarna var allt som behövdes för att han dessutom skulle ge efter i nacken.



I början red jag honom högerställd, då kommer jag ner bättre i sadeln och kan påverka honom optimalt med sätet. Det var så HÄFTIGT!!! Varvade sedan mellan höger- och vänsterställning, för att få med mig så mycket som möjligt av känslan "över till vänstersidan". Feykir pustade och stönade (han låter verkligen mycket när han tar i - precis som Reykur. Ingen ska minsann missa att de jobbar!) Jag höll på att skriva att jag bara satt och njöt, men jag fick ju faktiskt hela tiden fokusera på sitsen samt DRIVA, DRIVA - men härligt var det ju!



Det kändes som att jag gärna fortsatt rida de ca 2 milen in till stan! Men det hade jag ju inte riktigt tid till - vilket Feykir definitivt var tacksam för! Efter en skrittpaus vände vi hemåt, red lite sluta i skritt och sedan mer tölt. WOW! Nu började Feykir visserligen vara ganska trött, men å andra sidan hade vi draghjälp av att vara på hemväg. Töltade till dess den torra, fasta vägen övergick till lerig, tung dito. Då fick min duktiga häst en låååång skrittpaus som belöning. Sedan varvade vi trav och skritt resten av vägen hem. Ville inte förstöra den härliga töltkänslan genom att försöka tölta mer i djupa leran.



Det tog ett tag att få igång kroppen i morse, så jag kom iväg till stallet senare än jag brukar på tisdagmorgnarna. Dessutom "råkade" jag rida längre tid än jag först tänkt, när jag nu hittade så bra töltunderlag. Så när jag kom tillbaka till stallet började det vara bråttom ifall jag skulle hinna i tid till jobbet sedan. Feykir fick därför inte den "gest" med kraftfoder jag brukar ge utan han fick gå direkt ut i hagen för att njuta av värmen och solskenet istället. Eftersom han var ganska svettig var jag beredd med kameran och var helt säker på att jag skulle få en bra bild. Men bara därför rullade han sig INTE för en gångs skull, utan ställde sig bara för att sola med slutna ögon. Inget vidare spännande motiv... Men det såg onekligen behagligt ut!

Lunch i orangeriet!

Vi har haft en mycket trevlig påskhelg i Umeå, då vi fått umgås med våra föräldrar och de flesta av våra syskon, varit superkulturella på Västerbottens muséum samt Bildmuséet. Dessutom hann vi med lite fågelskådning i Degernäs, en del av det Natura 2000-område som utgörs av Umeälvens delta och slätter. Vi såg enorma mängder sångsvanar, tranor, kanadagäss m m... Området har sedan tidigare norrlandsrekordet i antalet sångsvanar - vid en inventering i april 2005 fanns här 1107 sångsvanar - inte bara norrlandsrekord utan även fler än t ex vid Hornborgasjön. Hur många svanar som fanns den här dagen vågar jag dock inte gissa, jag tappade räkningen lååångt innan jag närmade mig den tidigare rekordnoteringen.

Det enda som saknades under Umeåvistelsen var väl egentligen solen... förutom några korta glimtar en eftermiddag. Men när vi styrde norrut igen igår blev det soligare och soligare allt eftersom. Och hemma igen i soliga Norrbotten blev det förståss lunch i orangeriet idag!

Så här mysigt var det i orangeriet en augustidag förra sommaren. Nu har vi ju ännu inga växter, men solskenet idag gjorde det varmt och skönt! Vi var faktiskt tvungna att ställa upp ena dörren helt för att det inte skulle bli FÖR varmt! Efter två timmar med öppen dörr var det fortfarande nästan 30 grader där inne! När jag senare på eftermiddagen kom hem från stallet kände jag genast grilloset slå emot mig när jag klev ur bilen. Förstod att det var någon av grannarna som "förklarat krig" - så när Johan en stund senare ringde från mataffären och frågade om han skulle köpa flintastek var ju svaret givet. Tyvärr hade solen gått i moln innan det var dags för middag, så den åt vi inomhus. Men både orangerilunch och grillat till middag får väl anses vara en MYCKET bra avslutning på påskhelgen?!

Annandagsridning

När jag kom till Mariebäck var inte Sylvia eller Janne hemma, men stället var satt under sträng bevakning. Jag hann bara kliva ur bilen innan jag fick en REJÄL utskällning av Betty. Om jag minns rätt är hon 75 % dobbermann och hon har verkligen en myNdig stämma! Och sedan anföll attack-pudeln, slickade mig på näsan och bet sina små, sylvassa tänder i mina fingrar... Hade jag varit inbrottstjuv hade jag inte varit så kaxig längre... ;- )

Feykir var JÄTTESKITIG - han hade uppenbarligen ägnat påskhelgen till att rulla runt på de skitigaste delarna av hagen han kunnat hitta... Min kropp är så konstig just nu, förutom att jag har ganska mycket värk så får jag mjölksyra i musklerna för ingenting... så Feykir var väl inte direkt så mycket renare när mina armar bestämde att jag borstat klart... Hade fokuserat på sadelläget - och försökte låta bli att titta på resten av hästen.

Det här var andra gången jag skulle rida honom på ett skarpare bett - och även denna gång hade jag bestämt mig för att rida på ridbanan. Värmde upp med skritt på böjda spår och sedan trav med samma upplägg. Som om det varit Atli-kurs med andra ord. Sedan började jag samla ihop honom mer i skritt på volt för att "skapa energi" och förbereda för tölt. När vi sedan började tölta var det väldigt passtaktigt och jag tänkte att jag måste lösgöra mer genom att rida på böjda spår. Men sedan började jag ana att huvudorsaken inte var att han var stel utan att han "fuskade" med bakbenen. Ett par "duttar" med pisken - UTAN att han kunde rycka mig ur sadeln - och några tydliga halvhalter senare hade vi en helt annan takt i tölten!

Varvade ridning längs spåret med volter och försökte byta varv ofta, sitta på rumpan, hålla om med skänklarna och böja, böja, böja... I högervarvet är det mycket lättare att få honom att ta i med inner bak och det är också mycket lättare att jobba honom i det varvet. I vänstervarvet tycker han det är mycket jobbigare, han provar olika sätt att smita undan... Att dra iväg i tempo är ett sätt, men det kan jag ju väldigt lätt korrigera med den nya betslingen, det räcker oftast bara med att jag sitter till så lyssnar han. Men även om han undviker att rycka mig ur sadeln när jag har det skarpare bettet så gör han något med ryggen som gör honom svår att sitta på... och jag får vikten för mycket framåt... Därför är det verkligen jättebra för mig att byta varv OFTA - i högervarvet är han så mycket lättare att "rida rätt" - och jag blir påmind om hur det ska kännas. När jag sedan byter till vänster varv får jag försöka "ta med mig känslan" dit också.

I högervarvet kändes han bitvis JÄTTETREVLIG idag - och i vänstervarvet kom det också några korta glimtar. Men det märktes att han var tvungen att ta i mer med bakbenen än han brukar, för han pustade och stönade - och flåsade rejält på slutet. Att det var hela 12 grader i skuggan gjorde det ju ännu jobbigare för honon förståss. Alltså var jag tvungen att avbryta töltarbetet lååångt innan jag själv fått nog. Efter en skrittpaus och lite travarbete på böjda spår skrittade jag av - också det på böjda spår.

Mitt i töltarbetet hade vi föresten en skrittpaus då vi även tränade lite på att rida sluta - med varierande framgång. Men skam den som ger sig!

Jag var i alla fall ganska nöjd när jag avslutade dagens ridpass. Det var dessutom ganska blött på ridbanan, så vi hade inte direkt hjälp av underlaget för att få en bra takt.... Förhoppningsvis orkar jag rida i morgon bitti också - i så fall ska jag rida ut och träna tölt längs vägen istället. Men där är det ÄNNU blötare, så det ser jag väl inte direkt fram emot... Men vi kan ju inte rida på ridbanan varje dag ändå...

Feykir - läs det här!!!

Efter helgens kurs - när Atli efter varje ridpass påpekade att Feykir skulle behöva gå ner en hel del i vikt. "Han blir lite handikappad av att släpa runt på allt det här" har jag hittat en artikel i "Foderbladet" från SLU (Statens lantbruksuniversitet) som Feykir borde läsa! Där står det nämligen om hästar som tappar hullet i samband med pälsfällningen! Att vinterpälsen börjar falla beror på att sommarpälsen börjat växa ut - och att producera päls kräver både energi och protein. Hästens kropp prioriterar att få en ordentlig päls, framför att sätta muskler och fett. Därför är det inte alltid säkert att hästens vanliga foderstat räcker till för både päls och hull så här års. Eftersom sommarpälsen börjar växa redan i december-januari tipsar Foderbladet om att man ska öka fodergivan redan runt jul för att motverka att hästen hinner börja tappa i hull och muskler.





På Reykur, som var svår att hålla i bra hull, märktes detta tydligt - jag behövde alltid öka på hans kraftfoder inkl proteintillskott rejält fr o m januari. Men han är nog den enda islandshäst jag vet som haft detta problem... Feykir har det definitivt INTE - han har inte alls förstått att man ska bränna en massa extra energi och riskera att "falla ur" så här års... Tvärt om... Jag får fixa ett ex av Foderbladet och ta med till stallet så att han får läsa på bättre!

Jag har ofta gett B-vitamin så här års, eftersom jag hört att det påskyndar pälsfällningen och hjälper hästen att sätta den nya pälsen. Men Foderbladet skriver att detta inte alls stämmer. Det är en missuppfattning som kommer från den gamla traditionen att ge hästarna foderjäst på vintern. Foderjäst innehåller visserligen B-vitamin, men det är proteinet i jästen som kan underlätta pälssättningen. Enbart B-vitamin har inte någon påtaglig effekt på pälsen, enligt Foderbladet.

Detta hade kanske Feykir läst i alla fall.. för förra vårvintern gav jag honom B-vitamin i tron att det skulle snabba på pälsfällningen. Men i samma veva som jag började ge honom detta slutade han nästan helt fälla päls. Det var först när flaskan var slut som han började fälla päls igen! Då bestämde jag att det var sista gången jag gav honom B-vitamin. Och nu har jag alltså fått lära mig att det inte är nödvändigt heller!

stallkatterna

Efter förra kursen hade jag flera inlägg med hundbilder - så nu är det definitivt dags för stallkatterna att få ta plats!

Bambam spanar ut från vindskyddet i en av hagarna.

"Freddan" ligger på vakt utanför Josefshallen

- det kan ju komma en människa som kan gosa med honom!

Påsklördag - Eva rider Feykir

Idag var det bara påsklov för matte - inte för Feykir. Eva hade nämligen lovat att både motionera honom och ta hand om min lunchfodring. Och, som jag skrivit tidigare, Eva rider riktiga konditionspass när hon rider - inga mesiga entimmasturer eller så.... (Reykur, som både var islandsfödd vilket ger MYCKET bra grundkondition, och dessutom reds av Eva ett par dagar/vecka hade mycket riktigt kondition som en marathonlöpare när han var hos mig!)

När jag fick rapport efteråt berättade hon att hon ridit honom i hela två timmar! De hade börjat med skrittarbete - öppna, sluta, skänkelvikningar o s v - men sedan hade det varit mycket tempo. "Men HUR orkar du sitta emot när han fånar sig för pisken och kastar sig sådär???!!!" undrade Eva. Nej, det är ju det jag inte gör...

Nyttig social träning hade Feykir fått också - då Eva hittat en ny väg som hon aldrig ridit. Och det var ganska tydligt att Feykir inte gått där heller för han var plötsligt inte så kaxig längre... Men med Eva i sadeln var det ju bara att trampa på.

På hemvägen hade han slappnat av och travat riktigt, riktig bra! Så bra att hon t o m råkade säga: "BRRRRAAA Reykur!!!" innan hon kom på vilken häst det var hon satt på nu! Och bättre betyg än så kan man faktiskt inte få av Eva!

Citatet

"Jag har haft en egen finanskris i hela mitt liv så det känns bra att världen äntligen kommer i kapp! Nu kommer alla att få det lika ruttet som jag!"

Mårten Holmberg, musiker