Tölttävlingen i Globen - oj, oj, oj vilka hästar!!!

Hoppas ni såg tölttävlingen på Globen som sändes på SVT24 alldeles nyss! Vilka fantastiska hästar!!! När de gasade på i ökad tölt fick jag faktiskt tårar i ögonen för det var så mäktigt!

Vann gjorde regerande världsmästaren Johann Skulason från Island, en riktig lågoddsare. Bästa svensk blev Helene Blom på Soldan, på tredje plats. Hon var så lycklig och kramade om hästen efter ökade tölten! Soldan är halvbror till Feykirs pappa. Så om ni undrar hur det ser ut när Feykir och jag töltar så kan ni titta på Helene och Soldan. Nja, inte riktigt förståss - hon är ju blond och jag mörkhårig! ;- )

Feykir INTE till salu längre!!!

Det spelar ingen roll hur många frimärksalbum ni kommer sättande med - min häst får ni INTE byta till er! Jag brukar säga att värdet på en islandshäst kan variera minst lika mycket som värdet på optioner. Och från ett riktigt "all time-low" läge i måndags har nu Feykir-kursen rusat i höjden för att idag tangera årsbästa!

Vi red längs bilvägen mot Alviksträsk och tränade tölt. Målsättning avseende antal meter ridna rakt fram: 0. Det var alltså flytta, flytta, flytta för skänkeln. Feykir kändes riktigt mjuk och fin idag! Och väldigt lätt att samla ihop dessutom! När vi vände hemåt ägnade vi oss en stund åt en skrittövning: skritta rakt mot diket, göra halt i dikeskanten, flytta bakdelen 90 grader, skritta några steg rakt fram, flytta bakdelen 90 grader till (ut mot diket) skritta rakt över vägen mot motsatt dike, halt och flytta 90 grader... o s v. Längs ute vid dikeskanterna var det endel snö, som fastnade i hovarna, trots att det var två minusgrader. Jag märke inte detta på en gång - däremot när vi sedan började tölta igen: Då halkade frambenen in under Feykir så han nästan gjorde en kullerbytta! Hoppade av och knackade ur snön ur hovarna med stigbyglarna. Sedan höll vi oss hela tiden på den delen av vägen där bilar kört, för att inte riskera nya styltor.

På hemvägen var Feykir alldeles fantastisk!!! Det var hur enkelt som helst att få honom att sitta på rumpan och tölta långsamt. Han försökte inte ens dra iväg i tempo när jag flyttade honom för skänkeln, utan fortsatte "tuffa på" i en härlig, samlad tölt och kändes hur lösgjord som helst!

Reykur får ursäkta, men även i sina mest lösgjorda stunder så är han ett järnspett jämfört med en lösgjord Feykir! Men jag har hört av sådana som vet att femgångshästar oftast har en helt annan mjukhet än rena fyrgångare - så det kan vi ju inte lasta Reykur för. Förut förstod jag aldrig varför man skulle krångla till det med en femgångare, när det är så häftigt med en rejält "stampande" fyrgångshästtölt?! Men så råkade Feykir bli femgångare "när han blev stor" och nu vet jag bättre!

Det var en rejält "Feykir-hög" Anna som åkte från stallet idag! Men nu måste jag sluta blogga och se SVT24:s sändningar från Globen - även om inte Reykur är med.

Inte ett enda monster i skogen!!!

TACK snälla Fia och Lukka för att ni följde oss och agerade "föråkare" - uppenbarligen lyckades ni skrämma iväg vart enda monster, för Feykir såg då inga alls! T o m bäcken fixade vi med glans!

Gissar att vi red ca 45 minuter, kollade aldrig klockan när vi red iväg. Däremot kollade jag termometern: den visade -17,3 grader. Köldrekord hittills i höst! Vi red längs bilvägen mot Avan samt en skritt- och travslinga i skogen. Det var alldeles mörkt, för moln dolde månen, men Fias pannlampa lyste upp snön. Jag måste ta fram vår boglampa - har helt glömt bort den i höst!

Häst bytes mot frimärksalbum!

Idag gick det verkligen inte bra att rida... Förra veckan red vi aldrig på ridbanan och uppenbarligen räckte det uppehållet för att Feykir skulle ha hunnit glömma allt som handlar om hur man jobbar på volt... Ridpasset började faktiskt bra ändå, när vi värmde upp genom att vända upp på medellinjen och rida skänkelvikning ut på spåret. Han var riktigt duktig! Men sedan skulle vi repterera från Atlikursen: rida på volt och flytta ut bakdelen, i skritt och tölt. Det fungerade inte alls!!! Feykir hittade på alla möjliga varianter för att smita ifrån jobbet... Jag kände hur jag blev mer och mer på dåligt humör! (Och jag har normalt världens längsta stubin...)

Fast när jag tänker efter var jag knappast helt oskyldig... redan när jag åkte från jobbet till stallet kände jag att jag var så oerhört trött. Antagligen hade det varit bättre att ge oss båda en extra vilodag istället! Tillslut var det bara att inse: vi hade "kört fast" och det var knappast lönt att fortsätta, så jag återgick till första övningen igen. Att vända upp på medellinjen och sidföra ut på spåret var ju det enda som fungerat idag, så genom att återvända till det fick vi i alla fall avsluta med något positivt.

I morgon blir det vilodag och på onsdag ska vi få rida ut med Fia och Lukka - en ny dag med nya möjligheter!

Globen utan Reykur - HUR ska det gå??!!

Det kommer att resas krav på att biljetterna ska återlösas förståss - när det blir officiellt att Reykur inte kommer att vara med på Globen i år som utlovat...

Har fått lite tråkiga rapporter från Örnäs: precis som förra hösten har Reykur drabbats av dåliga blodvärden. Förra hösten antogs det komma som en "biverkan" av transporten ner till Stockholm och gick snabbt att häva. Han verkade sedan närmast bloddopad av järntillskottet - var nästan för pigg ända fram till nu i höst. Men nu har han fått dåliga blodvärden igen och denna gång rasade han dessutom väldigt snabbt både vad gäller hull och muskler. Jag vet själv av erfarenhet att han har väldigt lätt att falla ur - och om han väl gjort det tar det lååång tid att få tillbaka hull och muskler. (Även här är han en motsats till Feykir...) Så nu får Reykur-hästen luzernhack, specialmineraler, massor av hösilage och kraftfoder. Han är pigg och glad igen - men har mycket att ta igen fysiskt så han går bara lättare lektioner och vilar mycket. Skönt att veta att han är i så goda händer i alla fall! Har haft mejlkontakt med en tjej som jobbar på Örnäs och hon skrev: "Han är älskad och tilltittad!"

Bilden ovan är från Globen förra året - fotograf är Eva Spegel och det är hennes dotter Julia som är ryttaren. Julia tog föresten medalj på SM i år. Självklart var det ingen slump att hon fick rida Reykur i Globen - till en sådan här häst väljs ju ryttaren med omsorg! ;- ) Undrar föresten hur många flaskor pälsglans det hade gått åt för att fixa den där manen...? Det fanns inte två tagelstrån som låg i kors! Kanske var det volymspray också?!

Bara semester för vissa...

Snart åker Johan och jag iväg på en vintersemester med värme till mina onda leder - det gör verkligen susen! Bara att få sova hela nätterna igenom är verkligen underbart - och effekten kan i bästa fall hålla i sig så att jag sover mycket bättre i flera månader efteråt!



Feykir tror nog att detta innebär semester för honom också. Men så blir det inte riktigt... Sylvia vill låna honom två dagar - hon ska rida ut med ridskoleeleverna och vill inte att hennes egen häst ska behöva gå flera pass samma dag (hon har upp till tre lektionsgäng/dag). Alltså får Feykir rycka in. Perfekt tycker jag - då får han både motion och bra träning! Det ska verkligen bli intressant att höra vad hon tycker om honom - själv tycker jag det är en enorm skillnad mot i våras, när hon red honom sist!

Styrketräning

När jag kom till färjeläget för att åka till stallet var det så här vackert:

Jag hann bara precis knäppa bilden genom den öppna bilrutan så kom en stor, mörk skugga framhoppandes precis framför mig! Trodde nästan hjärtat skulle stanna och förstod precis hur Feykir upplever det när monstren morrar åt honom från skogskanten... I det här fallet visade det sig dock bara vara Reykur-Eva! Hon och hennes kompis Ulla skulle till Mariebäck för att leda en turridning och av olika anledningar hade de bestämt sig för att åka omvägen via färjan istället för att köra på södra sidan av älven. De hade kommit till färjeläget strax före mig, men jag hade ju ingen aning om att de skulle köra den här vägen så jag hade inte alls reflekterat över den bil som redan stod och väntade på färjan när jag kom. När vi sedan hade fått köra ombord gick jag över till deras bil. Det var trevligt med lite sällskap - en färjeresa är ju inte så väldigt underhållande direkt...

Det var lika underbart ridväder som igår! Feykir och jag red knappt 1 timme, mot Alviksträsk. Satsade på ett "styrketräningspass" då vi flyttade för skänklarna i låååångsam tölt. Feykir kollar då och då om det går att fuska - men bara jag är konsekvent (samt byter spöhand då och då) så är han faktiskt riktigt duktig!

Däremot är det SÅ tröttsamt att han ser osynliga monster här och där och tvärstannar... Efter ridturen beklagade jag mig för Sylvia ang detta. Ibland har jag varit rädd att det är jag som "har det i kroppen" eftersom Reykur kunde reagera både på attackstubbar och hästätande stenar - och att jag nu överför det till Feykir. Men Feykir reagerar ju inte på sådana saker (med undantag för endel stora stenar) utan han ser osynliga monster som jag inte alls ser - då kan det väl inte bero på mig?! Han är nu riden regelbundet i ca 2,5 år och vi har för det mesta ridit ut ensamma, så det är ju inte att han är ovan heller...

Sylvia tyckte att jag skulle prova att rida ut oftare tillsammans med andra hästar, så att han får se att de inte reagerar. Det var ett bra tips! Han är verkligen mycket tryggare så snart det är andra hästar med! Om min trovärdighet när jag försöker visa honom att något inte är farligt är 5 % i hans ögon så är andra hästars trovärdighet 100 %! Får försöka hitta ridsällskap oftare helt enkelt! Numera klarar vi ju faktiskt av att rida rena gångarter även om andra hästar är med och distraherar. Det var värre första halvåret - då krävdes det fullt fokus 100 % för oss båda varje sekund om det inte bara skulle bli grisepass av alltihop... Kanske skulle ringa Fia och höra om/när hon ska rida på måndag?!