Rehab-planen säger:

Rehab-planen säger 1 timme ridning idag!

Och när både morgonens temperatur och vind var betydligt "snällare" än igår var jag verkligen inte svårmotiverad!!! Solen fick jag se också - alla rätt m a o!!! Efter uppvärmning i form av två galopper i "kyrkbacken" följde vi bilvägen mot Avan och jobbade vidare med högersluta i skritt. Jag tänkte att vi skulle ta en galopp till i första lilla uppförsbacken och det tänkte Hamingja också - till att börja med... men sedan var det något som fångade hennes uppmärksamhet och fick hennes huvud att åka upp som på en giraff... och som alla vet galopperar girafferna inget vidare... 

Vi återgick till samling i skritt och sedan detsamma i tölt. Idag tycker jag det gick lite lättare att hålla ett lågt tempo i tölten på hemvägen och när det inte går så fort är det lättare för mig att hinna agera i ett tidigare stadium; både att återskapa samlingen innan jag hunnit tappa ut den helt och att snabbt "lämna henne i fred" när hon svarar som jag vill. 

Ser i träningsappen att min puls som mest var på 138 under detta ridpass - vilket är mer "lagom" än gårdagens 146. I morgon blir det ingen ridning för då står lunchfodring på schemat och utöver det är det dags för veckans andra HIT ("high intensity training") 1+10+1+10 minuter. Over and out för idag!

När vinden hetsar minusgraderna att anfalla...!!! :-O

Dagens - 19 grader på termometern kunde te sig tämligen beskedligt efter att vi här om veckan hade ända ner till -37... men "kryddades" idag tyvärr av en ISANDE vind med upp till 9 m/s i vindbyarna - vilket enligt väderappen ger en köldfaktor på/känns som -29... och det gjorde det verkligen IRL också kan jag intyga...!!! :-O 

Jag behövde vara hemma igen innan kl 12 så någon längre ridtur än dagens 35 minuter hade jag ändå inte hunnit med, men det hade ju gärna fått vara en liiiite behagligare känsla f f a i ansiktet...! När jag skrittade genom allén från kyrkan försökte jag ändå vrida ansiktet bort från vinden så mycket som möjligt för att det skulle bli lite mer uthärdligt. 

Efter två galopper uppför kyrkbacken bestämde jag mig för att rida längs bilvägen mot Alviksträsk, men att vända hemåt igen redan vid slutet av första raksträckan. Det innebar visserligen att jag skulle få vinden i ansiktet på hemvägen, men skulle ge bra förutsättningar för att rida samlad skritt och sedan tölt. I o m att jag inledde med vinden i ryggen kändes det förrädiskt behagligt när vi tränade samlad skritt så om jag inte i förväg bestämt var vi skulle vända hemåt är risken stor att jag fortsatt betydligt längre - och hemvägens -29 i ansiktet hade definitivt fått mig att ångra det!!! 

Både jag och Hamingja börjar faktiskt bli allt bättre på slutor och samling i skritt utan att förvandlas till järnspett! Och när vi på hemvägen gjorde samma sak även i tölt gick det ganska hyfsat också - vilket Hamingja markerade genom flera frustningar! Min målsättning är än så länge en lägre grad av samling i tölten som jag istället ska försöka bibehålla längre sträckor.  Hamingja har väldigt lätt för att samla sig och när jag haft svårt att bibehålla samlingen i tölten någon längre sträcka har det lätt blivit så att jag samlad henne ÄNNU mer inför tölten. Något som möjligen gett oss en lite längre sekvens i tölt innan jag "tappat ut all samling" men skapat mycket spänningar i både ryttare och häst. Så jag behöver jobba med mig själv och mina "micropauser" för musklerna MINST lika mycket i tölt som i skritt!

Igår hade jag vilodag, men Lisa och Hamingja körde markarbete på ridbanan - ett suveränt sätt att lära känna varandra på! Och ett förvånansvärt effektivt sätt att bygga upp hästens muskler på dessutom! Något jag blev varse för många år sedan när Hamingja fått behandling för sitt besvärliga bakknä och därför under fyra veckor bara skulle arbetas från marken på rakt spår i skritt, men gärna i samling. Atli hade instruerat mig hur jag skulle träna samling i skritt från marken längs långsidorna på ridbanan, med avslappningsvolter emellan. Detta gjorde vi fyra gånger i vardera varvet 3-4 gånger per vecka i fyra veckor. Totalt verkligen inte några långa stunder m a o. Men när jag sedan fick sitta upp igen och prova tölt var skillnaden häpnadsväckande stor - jag hade ALDIG kunnat gissa att den träningen kunde stärka musklerna så mycket på så kort tid!!! 

Tillbaka på (rid-)banan och galoppombyte!!!

-18 när jag kom till stallet i eftermiddag, så hästarna var härligt rimfrostiga!!!

Behövde vila mig i form på förmiddagen så jag kom till stallet vid 15-tiden då det började skymma. Så jag tog både reflexväst och pannlampa, för planen var att rida en sväng längs bilvägen. Hamingja var JÄTTEPIGG - hon tyckte väl att det var svalt och skönt ute - så jag hade lite svårt att hålla henne i skritt när vi red iväg mot kyrkan och nerför kyrkbacken! 

Nere vid bäcken gjorde vi en jättefin fattning av vänster galopp och med det tryck hon hade i steget var det inget problem att hålla en rund galopp hela vägen upp till kyrkan. När vi skrittat ner och jag skulle fatta höger galopp verkade Hamingja tycka att det var onödigt att ändra ett vinnande koncept, så hon tog vänster galopp en gång till istället. Men när jag upptäckt det hann jag inte be henne sakta av innan något i skogen fick henne att haja till, göra ett galoppombyte och fortsätta uppför backen i höger galopp! 

Och kanske var det Hamingjas demonstration av sina dressyrhästtalanger som efter denna galopp fick mig att ändra planen och satsa på ett pass på ridbanan - vilket måste vara första gången på mer än ett år!!! Väl där visade min superambitiösa (och temperamentsfulla) häst att hon var sig lik: så snart jag började korta upp tyglarna lite i skritten svarade hon med att direkt samla sig jättemycket tills framdelen började studsa av ilska över att "någon" begärde att hon skulle samla sig jättemycket...! 

Jag fick ta till Atli-knepet nr 1 när hon jagar upp sig: gå in på volt i skritt och be henne flytta undan för innerskänkeln. Och efter ett par varv "ökat tempo skritt på volt" började övningen ha sin vanliga effekt: Hon förstod vad som förväntades av henne, slappnade av allt mer och började frusta belåtet: "Det är ju bara det här jag ska göra - och det är jag GRYMT bra på!!!"  

Nästa steg blev att m h a vikthjälperna rida "kringelikrokar" över ridbanan till dess att hon slutade tolka varje byte av riktning som en signal att öka tempot. Efter detta tyckte jag vi var redo att ge oss ut på spåret i höger varv och göra som jag brukar längs vägen: samla skritten m h a högersluta, försöka slappna av i mina muskler som belöning när hon gör rätt och varva detta med sekvenser med friare skritt. Jag tyckte det gick ganska bra, men vi har ju också tränat på det ganska mycket den senaste tiden. 

När jag sedan bytte till vänster varv blev det svårare... tills jag kom ihåg att jag brukar använda öppna för samlingen då istället för sluta. Innan dess hade jag också kommit ihåg hur jag brukar avdramatisera övergången till öppna (eller sluta): att börja i slutet av ena kortsidan med en tidig hörnpassering och när hon böjt sig i innersidan använder jag vikthjälperna för att flytta henne ut på spåret på långsidan. Då har jag "lurat" in henne i en öppna eller sluta och kan låta henne flyta på i den framåt längs spåret. 

Efter att vi gjort så ett par gånger - så att hon hunnit "landa" i att hon bara förväntas göra något som hon faktiskt kan - brukar det sedan gå att be om öppna eller sluta "på vanligt sätt" utan att hon jagar upp sig och blir arg. Hamingja kan verkligen vara en "drama-queen" - precis som även Lára var - och det är något jag uppskattat hos dem båda! För när man lär sig hantera det och lyckas få den otroliga energin "med sig" istället är känslan fantastisk! 

Och när Hamingja även i vänster varv "landat" i dagens uppgift: vänsteröppna i skritt fick hon på Atlivis avrunda med skritt på volt i båda varven. Medan hon frustade så belåtet njöt jag av att känna hur hon verkligen skrittade "genom kroppen" med aktiv överlinje - att "bara" träna skritt är verkligen inte så "bara"! 

Dagens ridpass i träningsappen - visst ser det lite kul ut?!! :-D

Tölt varé här!!!

Ännu en bild från i onsdags - det vädret skulle jag gärna ha VARJE dag!!!

I fredags stod markarbete på schemat för Hamingja tillsammans med Lisa och igår hade hon en vilodag eftersom jag skulle kvällsfodra. Min smärtrehab handlar väldigt mycket om att försöka hitta en balans mellan träning och återhämtning för att begränsa smärtan så mycket som möjligt. (Det finns ju tyvärr inget sätt att ta bort smärtan helt.) Och därför försöker jag vara JÄTTEFÖRSTÅNDIG och inte rida de dagar jag ska fodra hästarna. I går kväll fick jag än en gång hjälp av Johan och smärtan efteråt var ganska hanterbar. 

I går kväll var Mariebäcksvägen inte plogad efter snöfallet och det var den inte när jag körde till stallet i morse heller - bara att hålla tummarna att Hamingja och jag inte skulle behöva möta plogbilen under vår ridtur nu när plogkanterna gör att det inte går att ta sig undan från vägen... 

Vi skrittade "kyrkbacken" ner till bäcken och värmde upp med en vänster- och en högergalopp uppför backen. Hamingja gjorde två jättefina galoppfattningar och höll dessutom även vänstergaloppen, energisk med avslappnad,  ända till dess jag visslade längst upp vid kyrkan. Efter att ha skrittat ner till vägen igen red jag till höger mot Alviksträsk och övergick snart till sekvenser med samlad skritt i högersluta varvat med friare skritt. Vi hann även med ett par övergångar till tölt innan vi vände hemåt igen.

Fortfarande hade vi inte sett till någon plogbil - och den turen höll i sig hela vägen tillbaka till stallet! Hemvägens första töltsekvens blev trevlig, men väldigt kort för det dök upp en bil så vi saktade av och höll ut mot vägkanten. Nästa sekvens blev ännu trevligare och även lite längre och när vi gjort nedtagning till skritt m h a Atliknepet att göra nedtagningen i en högeröppna frustade Hamingja så belåtet gång på gång! Vilken HÄRLIG kontrast till senast när hon hade mer eller mindre stresspåslag hela ridturen...! 

Även i skrittpauserna kändes det att hon verkligen jobbade aktivt med överlinjen och jag påmindes om ett tillfälle när jag nämnt för Atli hur en kollega med dressyrhäst använt en periods konvalescens när hon "bara" fick skritta till att förbättra hästens skritt med flera poäng. "Man kan rida skritt så att man förbättrar alla andra gångarter - eller så att man försämrar alla andra gångarter!" sa han. Och den här skritten kändes definitivt som något som måste ha positiv inverkan!

Avslutningsvis fick hon sträcka ut överlinjen på allt längre tyglar i vad som skulle vara nedvarvningstölt och hon bibehöll hela tiden en härlig aktivitet i ryggmusklerna så det kändes väldigt positivt även om tempot drog iväg väl mycket för att kunna klassas som nedvarvning...! :-O Det är i alla fall väldigt tydligt att ett par galopper i uppförsbacke är ett väldigt bra sätt att förbereda henne för tölt, för det är ju både lösgörande samtidigt som hennes bakdel aktiveras på ett sätt som jag har svårt att få till på annat sätt. 

När vi skrittade hem via kyrkbacken hade vi fortfarande inte sett till plogbilen vilket alltid är en lättnad!  Och den höll sig dessutom fortfarande borta när jag senare körde hemåt. Även om jag mycket hellre möter den med bilen än till häst så avstår jag helst då också. Vid de tillfällen det inträffat på den smala grusvägen har jag kört så långt ut på vägkanten som jag vågt, stannat bilen och för säkerhets skull också blundat medan den passerar... det där sista känns nästan allra viktigast! ;-) :-D Nu hoppas jag att skröppelkroppen sköter sig så att det kan bli ridning i morgon också - håll tummarna!

Fokusproblem...

När fotografen (Eva) skojat till det får man vrida lite på skärmen...!!!

Idag har SMHI tagit sitt förnuft till fånga och vi har åter temperaturer på rätt sida om 0:an, ca -10 är en alldeles utmärkt januaritemperatur tycker jag - och med strålande solsken dessutom fanns inget alls att klaga på när det gäller vädret!!!

Hamingja hade dock lite problem att fokusera på matte och ville gärna förvandlas till giraff under ridturen, så vi ägnade oss i väldigt stor utsträckning åt högersluta i skritt för att hon skulle få något att koncentrera sig på så att hon kunde slappna av och länga halsen. 

Jag red via kyrkan ner till bilvägen och hade sedan tänkt fortsätta i riktning mot Alviksträsk. Men insåg i tid att jag i så fall skulle få motvind på hemvägen så jag red mot Avan istället. Jag måste verkligen vara uppmärksam på mig själv så att jag låter musklerna slappna av mellan mina signaler, så att de inte börjar krampa... för det är mindre svårt att få dem att slappna av om jag pausar INNAN de hunnit börja krampa.

När Hamingja och jag tillslut enats om att koncentrera oss på högersluta i skritt, där vi båda slappnade av gjorde vi några övergångar till riktigt långsam tölt innan vi vände hemåt. Inledde hemvägen med skritt på längre tyglar innan vi återgick till sluta i skritt följt av övergångar till låååångsam tölt. Kom efter en stund ihåg att ÄNNU tydligare använda vikthjälperna vid mina förhållningar, vilket gav väldigt trevlig effekt på tölten! Och avslutningsvis kunde jag faktiskt låta henne sträcka ut halsen ordentligt i nedvarvningstölt som bara bitvis drog iväg i tempo. 

Nu efteråt har jag ganska ordentligt ont i höger axel... men jag ska se om en varm vetekrage kan lindra det. "Vila, vänlighet och värme" brukar ju lindra de flesta problem...! I morgon, fredag blir det vilodag för mig som uppladdning inför morgonfodringen på lördag, men förhoppningsvis får Hamingja komma ut en sväng med Lisa istället!  

Vårväder med takdropp! :-O

Min kalaspingla!!!

Helt otroligt att det efter förra veckans rekordkyla (-37 som kallast i Kyrkbyn och detsamma på den officiella mätstationen på Luleå-Kallax flygplats) plötsligt kunde svänga om till + 7 idag! :-O Onödigt varmt om ni frågar mig... på vintern ska det vara minusgrader! Men man behöver ju inte överdriva... 5-10 minus räcker utmärkt!

Eva var med mig till stallet idag, så jag fick hjälp både med att göra i ordning Hamingja och att ta fina bilder på oss i solskenet! I o m att Eva och Hamingja skulle rida iväg en egen sväng sparade jag på krafterna och höll mig till skritt när jag red en sträcka längs bilvägen mot Alviksträsk. Jag hade tänkt skritta tillbaka till stallet innan jag överlämnade tyglarna till Eva, men hon kläckte den utmärkta idén att jag istället skulle nyttja solskenet och pausa vid jaktstugan (som syns i bakgrunden på bilden ovan). 

En alldeles LYSANDE idé i det hastigt uppkomna vårvädret! Det blåste visserligen ganska mycket, men jag fick lite lä när jag satt mot stugans vägg. Något som antagligen innebar att jag blev filmad av stugans övervakningskamera... men jag hoppas att ägaren tycker det var OK - inbrottsrisken borde ju minska av att det "syns folk" i närheten av stugan! 

När Eva och Hamingja återvände efter att ha ridit en lite längre sväng mot Alviksträsk åtog jag mig uppdraget att sköta "avskrittningen" tillbaka hem till stallet. För att skoja till det lite tog vi vägen förbi kyrkan tillbaka, så att det ändå blev en liten "runda". I den här värmen hade det ju varit skönt för Hamingja att vara klippt på halsen, som hon brukat vara tidigare vintrar. (Idag började hon faktiskt flåsa lite bara av att komma in i stallet...!) Och min tanke är också att snart klippa i o m att jag kommit igång lite mer med ridningen nu och tränar mer tölt som får henne att svettas. Men förra veckan var jag ju glad att hon hade all päls i behåll och nästa vecka ska det visst vara runt -25 så jag väntar nog lite till innan jag tar fram klippmaskinen... 

Grattis Hamingja!!!

 

En pigg och glad 17 åring!!!

Enligt traditionen är 1 januari alla hästars födelsedag - och Hamingja blir 17 år i år. En fröken i sina bästa år m a o!!! Min syster Kristina har också födelsedag idag - GRATTIS! Det hade även farmor Adéle (som gick bort 2002 i en ålder av 94 år.)

Jag valde att börja det nya året precis som jag avslutade det förra: med en ridtur på min FINA häst!!! SMHI hotar med temperaturer kring -30 resten av veckan så det gällde att passa på när vi idag "bara" har -19! Det blev faktiskt en hel timmes ridning och lite kallt om tårna på slutet... jag behöver verkligen se om jag kan få ordning på mina krånglande el-sulor... det brukar vara perfekt att slå på dem när man skrittar sista biten hem, för det är oftast då man börjar bli kall!

Till skillnad mot igår valde jag i alla fall att rida i rätt riktning - vädermässigt - längs bilvägen! När vi värmt upp med två galopper i kyrkbacken skrittade vi ner på bilvägen och jag kände efter från vilket håll det blåste och valde att rida mot Avan så att vi fick börja med motvind. Annars är risken att man missbedömer temperaturen och får en vääääääldigt lång hemväg i isande motvind! 

När vi ridit en bit längs vägen mot Avan mötte vi vad jag brukar tänka på som "Avans hurtigaste man" (jag antar att han bor där) som man brukar träffa på joggandes längs Mariebäcksvägen, i alla väder. "Så hurtig du är som springer i den här kylan!" sa jag. "Ja, men du rider ju...!" kontrade han och det hade han ju i o f s rätt i! När vi sedan mötte honom igen när vi var på hemväg beklagade han sig dock över hur det isade i ansiktet av motvinden... "Been there, done that, got the t-shirt..." tänkte jag och var glad att jag inte gjort samma miss den här gången i alla fall!

Dagens träningsupplägg var att först varva samlad skritt med en friare form och jag insåg än en gång att jag verkligen måste tänka på att svara med avslappning så snart Hamingja gör det jag vill. Både för att hon ska förstå vad det är jag vill hon ska göra och för att undvika att trigga igång krampen i mina muskler. När skritten kändes bra smög vi över i långsam tölt där jag varvade högeröppna resp -sluta och på slutet även flytta undan för högerskänkeln för att bibehålla samling och lösgjordhet. 

När vi sedan vände hemåt igen gick det riktigt bra att bibehålla ett lågt tempo i tölten. Jag kom ihåg ett tips från Atli att lägga vikten tydligt bakåt när jag gör förhållningar, så att det tillslut räcker att jag bara rätar upp mig lite för att Hamingja ska göra en halvhalt och ta ner tempot. Efter en stund kunde vi "rulla på" i ett tempo bara aaaaningen snabbare än "skrölt" och Hamingja kändes väldigt lugn och avslappnad!

Avslutningsvis gav jag successivt lite längre tyglar så att hon fick sträcka ut överlinjen ordentligt och m h a de tydliga vikthjälperna kunde jag bibehålla ett lugnt tempo tölt även i denna längre, lägre form. Tänk så bra det skulle bli om man kom ihåg i alla fall hälften av alla tips man fått från Atli under åren...!!!