Midurs hösttävling!

Hamingja och jag på träningstävling för några år sedan.

I helgen var det dags för Midurs hösttävling - och efter mer än 1,5 år med pandemi var ju alla så glada över att det ÄNTLIGEN gick att arrangera en tävling igen! Själv har jag visserligen inte tillräckligt med ork för att tävla som det är nu, men jag fick uppleva tävlingen från min plats i sekretariatet istället. 

Jag har arbetat i sekretariatet ett par gånger tidigare också, men hade än en gång lyckats glömma hur oerhört krävande det är. Till skillnad mot de flesta andra arbetsuppgifter på en tävling så måste man i sekretariatet verkligen vara fullt fokuserad HELA tiden. Enda pausen var under lunchen, fast på lördagen behövde vi jobba större delen av den också för att installera den nya skrivaren, skriva ut resultatlistor och hantera domarkommentarer m m. Och när övriga lämnat området på lördag em/kväll var vi fortfarande kvar för att förbereda startlistor och domarprotokoll till söndagens finaler. Så det var kanske inte så konstigt att hjärnan kändes helt "utblåst" när jag kom hem på söndag em...?!! 

Men hela arrangemanget flöt verkligen på smidigt och att träffa en massa "hästkompisar" (eller i vissa fall se dem på håll uppifrån domartornet) var ju väldigt roligt!!! Nu hoppas vi verkligen att folk tar sitt ansvar och ser till att vaccinera sig (om man inte redan gjort det) så att man törs ordna fler arrangemang framöver!!!

Outside rein - stupid!!!

 

Även idag blev det träning på ridbanan för att repetera övningarna från Atlikursen, fast jag skojade till uppvärmningen lite genom att först rida skänkelvikning i skritt över diagonalerna och även trava på volt innan vi började med tölten. Här gällde det verkligen att fokusera på alla "kom ihåg" från i helgen: många pet med pisken på inner bak, ta hjälp av halsringen för en stilla hand samt att jag ska komma ihåg att göra förhållningarna främst med vikt och överskänklar, "lätta i stigbyglarna" för en bättre skänkelposition, o s v, o s v, o s v...!

I dag fick samlingen i tölt Hamingja att börja jaga upp sig och bli stressad, så jag fick lägga in några längre sekvenser med skritt på hellånga tyglar för att hon skulle "tagga ner" igen. När det gäller bärigheten i tölten så har det fungerat bäst för oss i höger varv - för där har jag sedan tidigare kommit på att några steg högersluta gör susen! Men i vänster varv har jag inte hittat något lika bra knep... förrän idag!

När jag provat mig fram en stund kom jag plötsligt ihåg vilken aha-upplevelse jag fick i somras när jag började jobba med min handställning (då i skritt) och upptäckte hur Hamingja på volten till vänster kom in mellan hand och skänkel direkt jag vinklade om min ytterhand rätt och därmed också höll den stadigare. "Kom ihåg stödet på yttertygeln!!!" har man väl bara hört instruktörer säga några miljoner gånger... och redan 100 år senare får jag plötsligt för mig att faktiskt göra det också...! 

Denna lilla detalj, när jag vinklade om högerhanden så att jag ramade in högerbogen och tog stöd av halsringen för att hålla handen stabil, visade sig vara MINST lika revolutionerande i tölt som i skritt! Och bärigheten kändes plötsligt lika trevlig som vid slutan i höger varv! Vid det laget hade jag VERKLIGEN kommit åt Hamingjas "on-knapp" och jag kände att vi började närma oss gränsen då min superambitiösa häst går från energisk över mot uppjagad/stressad... Så jag styrde in på volten för att hon skulle få börja varva ner. 

När vi gjorde en övergång till trav fick jag verkligen besked om att jag lyckats aktivera hennes bakdel extra bra denna dag, för det var ett GRYMT tryck från bakbenen!!! Jag passade på att styra ut på spåret igen och fick då uppleva en riktigt, riktigt häftig trav - känslan var att hon lyfte någon halvmeter från backen i varje steg! Det kändes faktiskt som när Sylvia haft henne på träning!!! Jag hade kunnat rida den traven i evigheter - om det inte vore för mjölksyran som snart började "bita" i benen när jag gjorde mitt bästa för att hänga med i hennes rörelser...! 

Nu ska jag fortsätta att gå igenom Johans foton från i söndags - med 3000 bilder från den sista ridlektionen och 500 från stallet så finns det MYCKET att välja på till bloggen framöver!!!

Tölttisdag!!!

Igår hade vi välförtjänt vilodag efter helgen - men idag var det dags för en första repetition av övningarna från kursen! Det hade regnat ända sedan lunchtid och när jag körde till stallet efter jobbet regnade det ganska ordentligt, så jag satsade på regnjacka, regnkjol samt gummistövlar. Men när vi kom in på ridbanan hade regnet upphört och solen kom fram, så jag fick nästan direkt ta av regnkläderna igen. Fast gummistövlarna fick jag ju behålla på, vilket kom att bli vääääldigt varmt... (sedan såg jag att temperaturen klättrat upp till 17 grader i skuggan!) 

Jag försökte få till ett ridpass som var så likt den sista lektionen på kursen som möjligt. Kvicka reaktioner i skritt på volt där jag växlade mellan att flytta ut bakdelen resp rida utåtställd och flytta in framdelen samtidigt som jag vaktade så att hon inte blev för låg i formen. Och när det sedan var dags för tölt gick vi ut på spåret där jag först samlade i skritten och sedan gick över till tölt där jag använde jättemånga små "piskpet" för att först skapa och sedan bibehålla aktiviteten i bakdelen. 

Halsringen hjälpte mig att komma ihåg förhållningar med HELA kroppen och när jag lättade i stigbyglarna kunde jag använda säte och skänklar på ett bättre sätt för att också bibehålla energi och bärighet. Enligt Atlis instruktioner varvade jag hela tiden med sekvenser i skritt på hellånga tyglar, för att stämma av att användandet av pisken inte gjorde Hamingja spänd. 

När jag successivt höjde graden av samling i tölten hade jag i höger varv mycket god hjälp av högersluta för att bibehålla och återställa bärigheten. Detta var svårare att uppnå i vänster varv... men så här efteråt tänker jag att jag ska testa med öppna nästa gång och se om jag får motsvarande effekt. Det var så ROLIGT att rida igen!!! Och efteråt var jag så nöjd att jag även kom ihåg att stretcha vänsterbogen också utifrån Ingebjörns instruktioner!

Hamingja-hög!!!

"Tölt va´re här!!!"

Oj, vilken dag det har varit - och vad jag är GLAD över min FANTASTISKA häst!!!  Atli inledde dagens första lektion med att betona att energin är grunden för allt i ridningen. "Lättheten vi strävar efter förutsätter att du gett hästen en eftergift, det kan du bara göra om du först tagit en förhållning och det förutsätter i sin tur att det funnits energi att samla upp!"

Sedan kom han in på övningen jag fått jobba så mycket med igår och betonade att den var något Hamingja och jag behövt just då, men att risken med en sådan övning där man hela tiden bromsar är att hästen slutar "tänka framåt".  "Hästar är så oerhört anpassningsbara och bromsar du henne för länge förväntar hon sig tillslut inte att få tölta."  Och det skulle visa sig vara precis vad som hänt nu... 

När jag började rida kändes Hamingja stel och VÄLDIGT passtaktig, den härliga känslan från igår kändes OERHÖRT avlägsen… men själv skulle jag nog inte ha kopplat det bristande framåtbjudning... Men det gjorde förstås Atli, som då tog då över och red henne en stund, där han växlade mellan olika tempon i tölten. Både för att hitta tillbaka till framåtbjudningen och för att "känna in" vad jag behövde jobba vidare med. 

Och när jag åter satt i sadeln instruerade han mig att jag behövde aktivera hennes bakdel ORDENTLIGT genom att sitta med pisken i innerhanden och "peta" på inner bak VÄLDIGT ofta för att tillföra energi. Och när jag gjorde det hände det verkligen något! Plötsligt var ”bakbenen tillbaka” bogarna kom upp och känslan blev direkt en HELT annan! Och Hamingja började frusta! "Hon behöver en tydlig uppgift - det är först då hon slappnar av!" sa Atli.

Till att börja med fick jag problem med bromsen istället, så jag fick göra flera halter för att reparera. Men när jag kom ihåg halsringen och därmed också att göra förhållningarna med hela kroppen började Hamingja åter lyssna på halvhalterna. Atli påminde mig om att jag i min tur skulle komma ihåg att ”krama loss” nacken när Hamingja blev hög i formen/kort i halsen och sedan belöna genom att vara passiv ett kort ögonblick innan det åter var dags för ett piskpet följt av en förhållning med kroppsvikten och sätet, krama loss nacken vid behov och ny belöning, o s v. 

Lektion nr 2 blev sedan en fortsättning på samma tema, när jag så snart vi lämnade uppvärmningsskritten fick peta med pisken under övergången till tölt/skrölt. Och sedan fortsätta att hålla aktiviteten i bakbenen med nya "pet". Tack vare halsringen som påminner mig om att göra förhållningarna främst med vikt och säte kunde jag hålla nere tempot. Atli instruerade mig att först påminna om formen och sedan belöna med STOR eftergift på tyglarna!!!"  När jag sedan även kom ihåg att lätta i stigbyglarna driva med sätet blev bärigheten ännu bättre!

Som tur var hade jag min favoritfotograf på plats under denna lektion! Johan är ju inte hästintresserad men med ny kamera inspirerades han ändå till att fota 3 500 bilder - varav 3 000 under den lektionen och 500 i stallet efteråt. Så nu har jag en hel del att välja och vraka bland till blogginläggen framöver! Bilden ovan är första smakprovet!

Min dag hade föresten börjat med ett brutalt uppvaknande… när jag bytte om i Josefshallen innan jag skulle morgonfodra var det en konstig mjuk knöl framme vid tårna i den strumpa jag precis tagit på mig... OCH DEN RÖRDE PÅ SIG!!! 😱 När jag blixtsnabbt slet av mig strumpan igen hoppade det ut en näbbmus!!! 😱 Var jag inte helt vaken innan så var jag det definitivt efter den upplevelsen !!! 😱

Atlikurslördag ger riktig aha-upplevelse!!!

Inför dagens första lektion kom jag faktiskt ihåg Atlis instruktion om att jag direkt när jag suttit upp i sadeln ska tänka på att använda kvicka hjälper med målsättningen att också få kvicka reaktioner från Hamingja. Och jag tycker det fungerade riktigt bra när jag flyttade undan för skänkeln och ryggade.

När lektionen började handlade Atlis lilla teoripass om vikten av att "flexa" nacken, d v s se om det finns några spänningar eller om man utan problem kan ställa hästen i nacken åt vardera hållet bara genom att krama lätt i höger resp vänster tygel. Och att man gör detta i varje sekvens av ridpasset, d v s i varje gångart, i varje tempo och i varje rörelse man rider. "Kan du flexa utan motstånd behöver du inte göra det, men kan du det inte MÅSTE du flexa!" 

Detta hade vi alltså med oss redan när vi började skritta igång på volten - där Atli även instruerade mig att rida Hamingja i en lite högre form - och omväxlande flytta undan för innerskänkeln resp rida utåtställd och vända in med ytterhjälperna. 

Sedan var det dags för tölt och då fick jag jobba med den övning som skulle ge mig en riktig aha-upplevelse. Efter att ha ridit samlad skritt med bra längd på halsen en stund (och stämt av att jag kunde flexa) fick jag "öppna höfterna" och låta Hamingja smyga över i långsam tölt, men redan efter några steg tölt gå tillbaka till samlad skritt igen. Smyyyyga över i tölt igen, men bara några steg och sedan tillbaka till samlad skritt. När vi upprepat igen och igen och igen och igen.... skulle jag bara nästan sakta av i skritt innan jag red fram i några steg tölt igen, nästan sakta av till skritt och rida fram några steg i tölt igen o s v. 

Och detta gav mig en riktig aha-upplevelse om vad jag ska göra och hur oerhört aktivt jag behöver rida för att kunna bibehålla energi och samling i den långsamma tölten! Med ett av ytterhandens fingrar i halsringen, vilket påminde mig om att göra förhållningarna med vikt och säte. Och när jag dessutom kom ihåg att "lättade i stigbyglarna" så att mina skänklar kom i en bra position och på ett avslappnat sätt höll om hästen medan jag gjorde förhållningar med sitsen kom det enligt Atli några riktigt trevliga töltsekvenser! Han tipsade också om att ifall Hamingja hade allt för bråttom skulle jag rida längre sekvenser samlad skritt innan en ny töltövergång. Det här var VERKLIGEN en toppenövning för oss!!!

När det var dags för eftermiddagens lektion fick jag jobba vidare på samma sätt. Till att börja med fick jag inte alls till det... men så insåg jag att jag glömt ta hjälp av halsringen och därför ramlat tillbaka i gamla muskelminnen och därmed ovanor... men att det än en gång fungerade att "störa ut" dessa  muskelminnen med hjälp av halsringen och därmed återgå till att rida med vikt och säte - och då blev det ju direkt så mycket bättre!

Tillslut klarade jag faktiskt att rida lite längre sekvenser i tölten och genom att "sitta tillbaka", lätta i stigbyglarna och med massor av förhållningar med sätet bibehålla samling och energi utan att Hamingja drog iväg i tempo! "Det kommer moment som är riktigt, riktigt bra!" berömde Atli. Men han påpekade också om att om/när denna övning får henne att sluta tänka framåt är det viktigt att låta henne "rulla på" i ett högre tempo till dess framåtbjudningen är tillbaka. Så ROLIGT!!! Och vi har dessutom två lektioner till i morgon när jag kan få hjälp att jobba vidare med detta!!! Idag har jag t o m kommit ihåg att stretcha vänster bog efter båda ridpassen dessutom - plötsligt händer det!!

My Brownie!!!

I helgen är det Atli-kurs igen! Och jag hade valt att rida en privatlektion idag, men planen är sedan två lektioner tillsammans med ett annat ekipage både lördag och söndag. Atli inleder ju gärna lektionerna med ett litet teoripass och idag pratade han om hur vi ska lära hästen att lyssna på våra signaler. "Börja ALLTID med en liten signal, den som du skulle önska att hästen skulle reagera på, men om hästen inte svarar direkt ska du ge en STOR signal, då lär sig hästen att bli mer lyhörd så att den tillslut kommer att lyssna på den första, lilla signalen!" 

Han brukar nästan alltid nämna att när man rider samlad skritt så lär man sig själv och hästen de signaler som man behöver för att rida en bra tölt. Men denna gång var han ännu lite mer tydlig: "När du ger en signal ska du värdera den reaktion du får, från A-F, där A är perfekt och F är riktigt dåligt. Och för att få ett acceptabelt betyg i tölten måste du ha ett betydligt bättre betyg i skritten!"

Och sedan - det jag ALLTID behöver höra - att jag själv behöver bli mycket kvickare i mina signaler. För om jag inte är tillräckligt kvick i mina signaler så kommer hästen aldrig att bli tillräckligt kvick i sina reaktioner för att uppnå den lätthet man vill se i hästens rörelser. I Hamingjas fall är det en extra svår balansgång eftersom jag behövt jobba så mycket på att hon INTE ska (över-)reagera på många saker, som t ex att jag stryker med pisken över hennes bakdel. Och jag har därför så lätt att fasta i den där "lugna ner-ridningen" som jag fått ägna så oerhört mycket tid på under åren... "Du ska alltid tänka på kvickheten direkt när du kommit upp i sadeln så att du därmed genast sätter tonen för det kommande ridpasset!" kändes verkligen som något jag behöver få höra igen och igen och igen...!

Efter alla dessa visdomsord fick jag inleda i skritt på volt där jag varvade mellan att flytta undan för innerskänkeln och vända in för ytterhjälperna. "Här är hon väldigt lydig och avslappnad!" berömde Atli, "Men eftersom hon själv gärna går i en väldigt låg form behöver du rida henne lite högre i formen och se till att hon är lika avslappnad där!" Från det läget fick jag sedan börja förbereda för tölt med skänklar och säte medan tyglarna bara påminde om formen blev för låg eller för hög. 

Saaaakta gick vi över i tölt där jag m h a massor av halvhalter med sätet fick arbeta för att bibehålla aktiviteten i bakdelen, något Atli konstaterade gav en betydligt bättre takt i tölten redan från start än när vi börjat i lång och låg form. Därför fick jag ganska snart sidföra ut på spåret och fortsätta med den aktiva ridningen medan Hamingja fick "jogga igång" lite - och Atli hela tiden påminde om att jag i min tur skulle påminna Hamingja om formen.

Efter denna inledning fick vi börja arbeta med samlad skritt och övergångar till tölt. Där påminde Atli om något jag inser att jag brukat glömma: att när Hamingja svarar på mina signaler på det sätt jag önskar ska jag inte bara belöna med STORA eftergifter på tyglarna utan även ett ögonblick med ett "passivt säte" så att det blir ännu mer tydligt för henne när hon gör rätt. 

Vi red sedan massor av sådana övergångar, där jag fick träna på att bibehålla den nödvändiga samlingen och aktiviteten i bakdelen men samtidigt hålla nere tempot och en bra längd på halsen. Och jag konstaterade (för vilken gång i ordningen??!!) att jag måste vara mycket mer aktiv i ridningen direkt efter töltövergången. Jag får bara ett kort, kort ögonblick belöna med ett passivt säte, men sedan vara snabb att rida aktivt för att bibehålla den kvalitet i tölten som vi har med oss från övergången. För hinner jag "tappa ut" för mycket av samling, energi och tempo klarar jag inte av att hitta tillbaka utan att börja om från skritt. 

Mellan alla instruktioner från Atli försökte jag också komma ihåg att "lätta i stigbyglarna" - självklart mycket svårare i tölt än i skritt - men under de sekvenser när jag lyckades kände jag tydligt hur mina skänklar både fick en mycket bättre position och samtdigt var mer avslappnade, något som självklart gav positiv respons även från Hamingja! Oj, vad jag är peppad inför resten av helgen!!!

I samband med kursen har jag också flyttat "Kyrkbyns ridsportbutik" till Mariebäck där jag gjort en "pop up-butik" i Josefshallen. Det känns alltid bra när sådant som inte kommer till användning hos mig får bli till glädje för någon annan! Och dessutom: säljer man något så får man köpa något nytt! Det står ju i reglerna...!!! ;-)

"Lätta i stigbyglarna!"

...i kombination med öppna och sluta!

I morgon är det dags för Atlikurs igen - och jag är så peppad!!! Min dagsform är dock inte den bästa just nu, så för att spara på krafterna inför kursen har jag låtit Hamingja ha vilodag både i tisdags och igår onsdag. Egentligen hade jag tänkt detsamma för idag, för jag brukar oftast inte rida dagen innan en kurs. Men när jag igår kväll insåg att jag inte ens kom ihåg när jag red på ridbanan senast fick jag tänka om på den punkten. 

Och om dagens ridpass kan kallas en "generalrepetition" inför kursen så gick det oroväckande bra... det sägs ju att generalrepetitionen SKA gå dåligt för då blir premiären bra sedan... men det gäller väl bara teater och sådan och INTE ridning - eller hur??!! 

Jag kämpar ju hela tiden för att få ordning på min sits och att min kropp ska arbeta MED mig istället för mot mig. En väldigt viktig pusselbit där är att kunna slappna av i sitsen och hålla om med skänklarna utan de spänningar som så lätt skapas (och är endel i orsaken till mina fibromyalgismärtor). Något som visat sig vara så OERHÖRT svårt... 

Men ibland hittar jag tips som visar sig hjälpa till i rätt riktning och ett sådant råkade jag "ramla över" så sent som igår! Det var på en sida som heter HorseClass där instruktören tipsar om att en vanlig orsak till spänningar och ett ineffektivt skänkelläge är att man lägger allt för mycket vikt i stigbyglarna. Och att en väg till ett avslappnat och effektivt skänkelläge är att "lätta i stigbyglarna". Något som också visade sig ha VÄLDIGT bra effekt när jag testade det idag!!!

Ingebjörns undersökning av Hamingja i lördags visade ju att hon är starkare och jämnare musklad än hon varit någon gång tidigare - och dessutom helt utan låsningar i kroppen. Det stämde ju också överens med den känsla jag själv haft. Och det blev ÄNNU tydligare för mig när jag nu red på ridbanan, där det annars avslöjas VÄLDIGT tydligt sådant som hästen lyckats komma undan med, även om man försöker vara aldrig så noggrann när man rider ut. 

Men nu kunde jag i skritt på volt växla fram och tillbaka mellan att flytta undan för innerskänkeln och vända in för ytterhjälperna i båda varven - och Hamingja kändes hela tiden mjuk som smör i kroppen! När det var dags för uppvärmning i tölt skrittade jag henne i den högre formen med något pet med pisken på inner bak och följde sedan upp med flera små "piskpet" så snart vi gått över i tölt. På det sättet aktiverades hennes bakdel och när jag "lättade i stigbyglarna" och gjorde förhållningar med sätet kunde jag bibehålla och den aktiviteten medan jag red runt på "alla möjliga börja spår". 

Efter det ägnade jag mig åt den "läxa" som jag fick av Atli senast (och som jag dumt nog bara tränat på ute, inte på ridbanan...) Rida öppna från samlad skritt över i låååååångsam tölt, rida aktivt med massor av förhållningar med sätet. Och lägga in några steg sluta när jag behövde återställa både samling och tempo. När jag nu dessutom försökte "lätta i stigbyglarna" gick det ändå ganska bra för att vara jag! 

Jag red massor av sådana övergångar till tölt och först testade Hamingja några gånger att vräka sig i handen för att det var lite jobbigt... men med Sylviaknepet att då svara med MASSOR av drivning kom lilla fröken snart på att det ändå inte var så jobbigt att göra det jag bad om. Och en kort stund senare gjorde hon precis det - OCH frustade belåtet! 

När Hamingja fick sträcka ut i nedvarvningstölt var det fortfarande mycket aktivitet i överlinjen. Först hade hon visserligen väldigt bråttom, men lyssnade sedan på mina förhållningar med sätet så att jag inte behövde korta upp tyglarna för att ta ner tempot utan kunde låta henne jobba på med den låååååånga halsen. Och jag försökte komma ihåg att "lätta i stigbyglarna" även i detta moment och sedan också under den avslutande skritten. Det känns verkligen som att det hjälper väldigt mycket att tänka så - att jag får ett bättre skänkelläge utan att det innebär en massa spänningar i kroppen. Mycket bättre än när jag försökt dra skänklarna bakåt eller tänkt att jag ska använda mer kraft för att kunna hålla om med skänklarna. Och nu ser jag verkligen fram emot att får rida kurs!!!