"Lätta i stigbyglarna!"

...i kombination med öppna och sluta!

I morgon är det dags för Atlikurs igen - och jag är så peppad!!! Min dagsform är dock inte den bästa just nu, så för att spara på krafterna inför kursen har jag låtit Hamingja ha vilodag både i tisdags och igår onsdag. Egentligen hade jag tänkt detsamma för idag, för jag brukar oftast inte rida dagen innan en kurs. Men när jag igår kväll insåg att jag inte ens kom ihåg när jag red på ridbanan senast fick jag tänka om på den punkten. 

Och om dagens ridpass kan kallas en "generalrepetition" inför kursen så gick det oroväckande bra... det sägs ju att generalrepetitionen SKA gå dåligt för då blir premiären bra sedan... men det gäller väl bara teater och sådan och INTE ridning - eller hur??!! 

Jag kämpar ju hela tiden för att få ordning på min sits och att min kropp ska arbeta MED mig istället för mot mig. En väldigt viktig pusselbit där är att kunna slappna av i sitsen och hålla om med skänklarna utan de spänningar som så lätt skapas (och är endel i orsaken till mina fibromyalgismärtor). Något som visat sig vara så OERHÖRT svårt... 

Men ibland hittar jag tips som visar sig hjälpa till i rätt riktning och ett sådant råkade jag "ramla över" så sent som igår! Det var på en sida som heter HorseClass där instruktören tipsar om att en vanlig orsak till spänningar och ett ineffektivt skänkelläge är att man lägger allt för mycket vikt i stigbyglarna. Och att en väg till ett avslappnat och effektivt skänkelläge är att "lätta i stigbyglarna". Något som också visade sig ha VÄLDIGT bra effekt när jag testade det idag!!!

Ingebjörns undersökning av Hamingja i lördags visade ju att hon är starkare och jämnare musklad än hon varit någon gång tidigare - och dessutom helt utan låsningar i kroppen. Det stämde ju också överens med den känsla jag själv haft. Och det blev ÄNNU tydligare för mig när jag nu red på ridbanan, där det annars avslöjas VÄLDIGT tydligt sådant som hästen lyckats komma undan med, även om man försöker vara aldrig så noggrann när man rider ut. 

Men nu kunde jag i skritt på volt växla fram och tillbaka mellan att flytta undan för innerskänkeln och vända in för ytterhjälperna i båda varven - och Hamingja kändes hela tiden mjuk som smör i kroppen! När det var dags för uppvärmning i tölt skrittade jag henne i den högre formen med något pet med pisken på inner bak och följde sedan upp med flera små "piskpet" så snart vi gått över i tölt. På det sättet aktiverades hennes bakdel och när jag "lättade i stigbyglarna" och gjorde förhållningar med sätet kunde jag bibehålla och den aktiviteten medan jag red runt på "alla möjliga börja spår". 

Efter det ägnade jag mig åt den "läxa" som jag fick av Atli senast (och som jag dumt nog bara tränat på ute, inte på ridbanan...) Rida öppna från samlad skritt över i låååååångsam tölt, rida aktivt med massor av förhållningar med sätet. Och lägga in några steg sluta när jag behövde återställa både samling och tempo. När jag nu dessutom försökte "lätta i stigbyglarna" gick det ändå ganska bra för att vara jag! 

Jag red massor av sådana övergångar till tölt och först testade Hamingja några gånger att vräka sig i handen för att det var lite jobbigt... men med Sylviaknepet att då svara med MASSOR av drivning kom lilla fröken snart på att det ändå inte var så jobbigt att göra det jag bad om. Och en kort stund senare gjorde hon precis det - OCH frustade belåtet! 

När Hamingja fick sträcka ut i nedvarvningstölt var det fortfarande mycket aktivitet i överlinjen. Först hade hon visserligen väldigt bråttom, men lyssnade sedan på mina förhållningar med sätet så att jag inte behövde korta upp tyglarna för att ta ner tempot utan kunde låta henne jobba på med den låååååånga halsen. Och jag försökte komma ihåg att "lätta i stigbyglarna" även i detta moment och sedan också under den avslutande skritten. Det känns verkligen som att det hjälper väldigt mycket att tänka så - att jag får ett bättre skänkelläge utan att det innebär en massa spänningar i kroppen. Mycket bättre än när jag försökt dra skänklarna bakåt eller tänkt att jag ska använda mer kraft för att kunna hålla om med skänklarna. Och nu ser jag verkligen fram emot att får rida kurs!!!