Även idag blev det träning på ridbanan för att repetera övningarna från Atlikursen, fast jag skojade till uppvärmningen lite genom att först rida skänkelvikning i skritt över diagonalerna och även trava på volt innan vi började med tölten. Här gällde det verkligen att fokusera på alla "kom ihåg" från i helgen: många pet med pisken på inner bak, ta hjälp av halsringen för en stilla hand samt att jag ska komma ihåg att göra förhållningarna främst med vikt och överskänklar, "lätta i stigbyglarna" för en bättre skänkelposition, o s v, o s v, o s v...!
I dag fick samlingen i tölt Hamingja att börja jaga upp sig och bli stressad, så jag fick lägga in några längre sekvenser med skritt på hellånga tyglar för att hon skulle "tagga ner" igen. När det gäller bärigheten i tölten så har det fungerat bäst för oss i höger varv - för där har jag sedan tidigare kommit på att några steg högersluta gör susen! Men i vänster varv har jag inte hittat något lika bra knep... förrän idag!
När jag provat mig fram en stund kom jag plötsligt ihåg vilken aha-upplevelse jag fick i somras när jag började jobba med min handställning (då i skritt) och upptäckte hur Hamingja på volten till vänster kom in mellan hand och skänkel direkt jag vinklade om min ytterhand rätt och därmed också höll den stadigare. "Kom ihåg stödet på yttertygeln!!!" har man väl bara hört instruktörer säga några miljoner gånger... och redan 100 år senare får jag plötsligt för mig att faktiskt göra det också...!
Denna lilla detalj, när jag vinklade om högerhanden så att jag ramade in högerbogen och tog stöd av halsringen för att hålla handen stabil, visade sig vara MINST lika revolutionerande i tölt som i skritt! Och bärigheten kändes plötsligt lika trevlig som vid slutan i höger varv! Vid det laget hade jag VERKLIGEN kommit åt Hamingjas "on-knapp" och jag kände att vi började närma oss gränsen då min superambitiösa häst går från energisk över mot uppjagad/stressad... Så jag styrde in på volten för att hon skulle få börja varva ner.
När vi gjorde en övergång till trav fick jag verkligen besked om att jag lyckats aktivera hennes bakdel extra bra denna dag, för det var ett GRYMT tryck från bakbenen!!! Jag passade på att styra ut på spåret igen och fick då uppleva en riktigt, riktigt häftig trav - känslan var att hon lyfte någon halvmeter från backen i varje steg! Det kändes faktiskt som när Sylvia haft henne på träning!!! Jag hade kunnat rida den traven i evigheter - om det inte vore för mjölksyran som snart började "bita" i benen när jag gjorde mitt bästa för att hänga med i hennes rörelser...!
Nu ska jag fortsätta att gå igenom Johans foton från i söndags - med 3000 bilder från den sista ridlektionen och 500 från stallet så finns det MYCKET att välja på till bloggen framöver!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar