My Brownie!!!

I helgen är det Atli-kurs igen! Och jag hade valt att rida en privatlektion idag, men planen är sedan två lektioner tillsammans med ett annat ekipage både lördag och söndag. Atli inleder ju gärna lektionerna med ett litet teoripass och idag pratade han om hur vi ska lära hästen att lyssna på våra signaler. "Börja ALLTID med en liten signal, den som du skulle önska att hästen skulle reagera på, men om hästen inte svarar direkt ska du ge en STOR signal, då lär sig hästen att bli mer lyhörd så att den tillslut kommer att lyssna på den första, lilla signalen!" 

Han brukar nästan alltid nämna att när man rider samlad skritt så lär man sig själv och hästen de signaler som man behöver för att rida en bra tölt. Men denna gång var han ännu lite mer tydlig: "När du ger en signal ska du värdera den reaktion du får, från A-F, där A är perfekt och F är riktigt dåligt. Och för att få ett acceptabelt betyg i tölten måste du ha ett betydligt bättre betyg i skritten!"

Och sedan - det jag ALLTID behöver höra - att jag själv behöver bli mycket kvickare i mina signaler. För om jag inte är tillräckligt kvick i mina signaler så kommer hästen aldrig att bli tillräckligt kvick i sina reaktioner för att uppnå den lätthet man vill se i hästens rörelser. I Hamingjas fall är det en extra svår balansgång eftersom jag behövt jobba så mycket på att hon INTE ska (över-)reagera på många saker, som t ex att jag stryker med pisken över hennes bakdel. Och jag har därför så lätt att fasta i den där "lugna ner-ridningen" som jag fått ägna så oerhört mycket tid på under åren... "Du ska alltid tänka på kvickheten direkt när du kommit upp i sadeln så att du därmed genast sätter tonen för det kommande ridpasset!" kändes verkligen som något jag behöver få höra igen och igen och igen...!

Efter alla dessa visdomsord fick jag inleda i skritt på volt där jag varvade mellan att flytta undan för innerskänkeln och vända in för ytterhjälperna. "Här är hon väldigt lydig och avslappnad!" berömde Atli, "Men eftersom hon själv gärna går i en väldigt låg form behöver du rida henne lite högre i formen och se till att hon är lika avslappnad där!" Från det läget fick jag sedan börja förbereda för tölt med skänklar och säte medan tyglarna bara påminde om formen blev för låg eller för hög. 

Saaaakta gick vi över i tölt där jag m h a massor av halvhalter med sätet fick arbeta för att bibehålla aktiviteten i bakdelen, något Atli konstaterade gav en betydligt bättre takt i tölten redan från start än när vi börjat i lång och låg form. Därför fick jag ganska snart sidföra ut på spåret och fortsätta med den aktiva ridningen medan Hamingja fick "jogga igång" lite - och Atli hela tiden påminde om att jag i min tur skulle påminna Hamingja om formen.

Efter denna inledning fick vi börja arbeta med samlad skritt och övergångar till tölt. Där påminde Atli om något jag inser att jag brukat glömma: att när Hamingja svarar på mina signaler på det sätt jag önskar ska jag inte bara belöna med STORA eftergifter på tyglarna utan även ett ögonblick med ett "passivt säte" så att det blir ännu mer tydligt för henne när hon gör rätt. 

Vi red sedan massor av sådana övergångar, där jag fick träna på att bibehålla den nödvändiga samlingen och aktiviteten i bakdelen men samtidigt hålla nere tempot och en bra längd på halsen. Och jag konstaterade (för vilken gång i ordningen??!!) att jag måste vara mycket mer aktiv i ridningen direkt efter töltövergången. Jag får bara ett kort, kort ögonblick belöna med ett passivt säte, men sedan vara snabb att rida aktivt för att bibehålla den kvalitet i tölten som vi har med oss från övergången. För hinner jag "tappa ut" för mycket av samling, energi och tempo klarar jag inte av att hitta tillbaka utan att börja om från skritt. 

Mellan alla instruktioner från Atli försökte jag också komma ihåg att "lätta i stigbyglarna" - självklart mycket svårare i tölt än i skritt - men under de sekvenser när jag lyckades kände jag tydligt hur mina skänklar både fick en mycket bättre position och samtdigt var mer avslappnade, något som självklart gav positiv respons även från Hamingja! Oj, vad jag är peppad inför resten av helgen!!!

I samband med kursen har jag också flyttat "Kyrkbyns ridsportbutik" till Mariebäck där jag gjort en "pop up-butik" i Josefshallen. Det känns alltid bra när sådant som inte kommer till användning hos mig får bli till glädje för någon annan! Och dessutom: säljer man något så får man köpa något nytt! Det står ju i reglerna...!!! ;-)